Åter till vardagen efter påsk

Jag hoppas bara den besvärliga förkylningen släpper sitt grepp. Påsken inleddes med ren storm och innesittande. Från stugan var mottagningen så dålig för telefonen så mitt tänkta bloggande fick läggas på is. Har inte funnits så mycket att säga så inget viktigt har missats. Däremot blev det bara två dagars gäddfiske då fångsterna blev större än väntat, 9 härliga på lördagen och 14 stycken på söndagen. Fileade och omhändertagna är dom. Isgädda är en delikatess.

Vardagen med ett au utan större frågor
En vecka som inte heller har några större frågor. Däremot ska jag i kväll besöka Swedbank arena i Ö-vik och försöka heja fram MoDo till seger. Ishockey är ett hett ämne i Örnsköldsvik och ser man till hela säsongen tycker jag att MoDo bör ha god chans till guldet även om proppen gått ur för Linköping som efter många om och men lyckades gå till slutspel. Här hemma gäller det för Löven att bygga vidare på de ungdomar som man fostrat. Försvinner någon så gäller att fylla på med nya ungdomar från juniorsidan. Dom är ju riktigt bra och det finns säkert flera stora talanger. Visst kan det behövas några nya nyckelspelare nu när Forsell lämnar och kanske ytterligare någon. Grunden i trupperna måste bygga på egna produkter, varför ska man annars syssla med ungdomsverksamhet?

Apropå Swedbank får man väl reflektera över delar av dess ägare nämligen sparbanksstiftelsen Norrland. Själv ska jag lämna stiftelsen som huvudman. Min närvaro har väl inte varit det bästa då andra saker har varit viktigare och stämmamötet är en kort procedur. Däremot kantrar stiftelsen när det gäller inflytandet från Umeås horisont. Det är i styrelsen det inflytandet hela tiden minskar, ett strategiskt undanskuffande. Jag är helt säker att det syns mycket väl när det gäller vilka projekt stiftelsen stöder. Det finns kommuner som har en överrepresentation i förhållande till tillgångarna som en gång i tiden skapades i banken.

Under torsdagen hörde jag ett radioreportage om de smutsiga toaletterna på skolorna. Det finns ingen annan utväg där än att ungdomarna själva tar det största ansvaret. Bevakade toaletter känns ingen möjlig väg att vandra.