Jag mår illa

Jag mår illa sjöng Magnus Uggla i någon låt. Jag är väl inget större fan av Magnus Uggla men visst kan även jag må illa.
Nu tänker jag på tillfällen när jag mår illa och det är när kollegor inom politiken självsäkert säger vissa saker om delar i politiken .Illamåendet uppträder när man vet att det som sägs inte är riktigt korrekt utan svaret kan vara helt annat som tillexempel vilka pengar som tillfördes eller något annat.

Vår distriktsordförande KG. Abramsson mådde illa över att Maud Olofsson gick ifrån de nomineringar som gjordes till strukturfondsorganisationens ordförande då hon valde en myndighetschef i stället för en politiker.
Jag är inte förvånad över det hon gjorde för hon kan göra vad som helst om hon tror det gynnar henne. Däremot har det alltid tidigare under S-regeringarna utsetts ordförande i styrelser som motsvarar den politiska majoriteten i länet eller regionen eller det geografiska området som funktionen rör.
Två centerpartister i Norrland, vår del i norra och södra Norrland även om PO Eriksson var smidig när han var generaldirektör i Nutek och vi lyckades tillsammans få stöd till Volvo lastvagnars investering och med S-regeringens goda minne. Det är inte personen jag mår illa över utan systemet som man går ifrån

Jag mår också illa när jag ser att vissa personer agerar olika beroende på vilka företag, organisationer som berörs i ett ärende. Jag tror det skadar tilltron till politiken och vi har skyldighet enligt kommunallagen att behandla lika. Däremot kan vi ha olika vägar vi vill gå men jag mår illa när jag ser att man vill gynna eller ge fördelar till vissa

Jag mår illa när jag ser att företagen får dra av avgifterna till sin fackliga organisation medan löntagarna inte får det