Var har de borgerliga partierna tagit vägen?

Det senaste fyndet hos Reinfeldt har också anlitat svart arbetskraft. Men idag ska inte bloggen handla om moderaterna. Däremot har det varit mycket tyst från de andra borgliga partierna och då menar jag verkligen partierna och inte regeringsledamöterna.

I vanliga fall brukar man tycka till omedelbart när sådana här saker händer. Det ser ut som om partierna försvunnit i samband med att det blev en borglig regering. Man måste särskilja vad partierna tycker och vad regeringen tycker. Finns det ingen åsiktsskillnad får man väl slå ihop de borgerliga partierna till ett alliansparti.

Till och med de lokala företrädarna tiger som muren och jag känner många och vet att man ogillar det som händer men de är för fega för att göra sin stämma hörd. Troligen sitter man på sin kammare och gapskrattar åt moderaterna och hoppas på en överströmning av väljare inför nästa val. Tänk att centerpartister och inte minst folkpartister har kunnat hålla tyst.

* Demokratin
När det gäller utseende av regeringen ligger det ansvaret på en enda person, nämligen partiordförande i det parti som ska bilda regering själv eller tillsammans med andra. Har den personen dåligt omdöme kan det bli hur som helst. Centralt är det en fullständig maktkoncentration, men regionalt en demokratisk process.

I vårt parti är det arbetarekommunens representantskap som nominerar alla ledamöter som fullmäktige väljer och den som blir ledare får ta på sig ansvaret att leda det lokala styret. På samma sätt sker nomineringar och val till den regionala nivån. Jag tror de flesta partierna har ett liknande system där partiet väljer sina kandidater till uppdragen.

Vi ska vara rädda om partierna och låta dom ta ansvar för politiken. Det finns dock många exempel runt om i landet där man kommunaliserar politiken. För att ha en väl fungerande demokrati behövs bra partistöd och rimliga villkor för dem som vill ägna tid och kraft åt politiken.