Hälsa, cyklar och besök av s-ledamöter i trafikutskottet

* Fy fan vad jag mår bra
De orden möttes jag av igår när jag lämnade stadshuset och var på väg hem. Under samtalet ifråga klarnade motiven till uttrycket. Personen i fråga hade tidigare haft övervikt och vid läkarbesök fått beskedet om problem med blodsockret, höga kolesterolhalter och ytterligare några saker. Nu hade han tagit sig i håret och börjat med det enklaste som man kan göra nämligen att promenera både med och utan stavar, samt små kostförändringar. Redan efter en månad hade vikten gått ner runt 8 kilo och värdena vid besöket hos doktorn hade också till stor del gått tillbaka till normal nivå.

Anledningen till att jag nämner detta var för den tacksamhet han riktade till mig för den nu över fyra år långa reklamen för eget ansvar och för stavgången. Jag tycker själv det är roligt att kunna hjälpa människor på det sättet genom att prata om hälsa och vad man kan göra själv. Det kommer jag att fortsätta med och jag tror dessutom att det är viktigt att få människor att ta ett större eget ansvar om vi ska klara miljöproblemen i centrala Umeå. För det är den mest effektiva och billigaste åtgärden att människor tar ett eget ansvar och går eller cyklar till jobbet, samt att de som inte kan det göra detta åker kollektivt. Tänk vilken stor nytta en halvtimmes promenad eller en halvtimmes cykeltur till jobbet gör för både miljön och hälsan. Jag är dessutom helt övertygad om att det inte tar längre tid än med bilen och går nog snabbare än bussen.

* Mera cyklar
Vi har diskuterat en cykelbro över Bölesholmarna för att klara luftkvaliteten i centrum även om jag är helt övertygad om att den inte kommer att påverka luftkvaliteten nämnvärt men som kanske behövs av helt andra skäl. En sådan bro kostar minst 25 miljoner kronor. För dessa pengar kunde man subventionera 25 000 cyklar med 1000 kr eller köpa in 5000 kommunala cyklar att använda, bara för att ta några exempel. I Göteborg och i andra städer finns cyklar att tillgå gratis. Cyklarna tillhandahålls av de bolag som har busshållplatserna inklusive den reklam som finns i dem. Cyklarna används för att ta sig till och från busshållplatserna.

I våra landsbygdsområden skulle fler parkeringsplatser utanför staden med motorvärmare kunna prövas som man sedan tar sig in med buss till staden/arbetsplatser, även om jag har lite svårt att tro på dessa typer av parkeringar. Men det bör kanske prövas för att se hur det fungerar. Jag tror också på nya djärva grepp, t.ex. när vi bygger Ön, med en exklusiv gång och cykelväg in till centrum där kollektivtrafiklinjerna finns för vidarebefordran om det behövs.

* S-ledamöter i trafikutskottet
S-ledamöterna var och besökte oss igår och de tyckte detta med Ön lät spännande. Självklart var vägpaketet och järnvägarna uppe på dagordningen samt vikten av att vägpaketet får sin lösning. De förstod nog min och andras frustration av hur besvären kunde bifallas när det fanns pengar till systemet. Men också andra delar i detta som Kolbäcksbron och E12, samt att besvären där hade avslagits. De flesta av ledamöterna som var här satt dock inte i riksdagen på den tiden.

Jag hoppas verkligen att vårt parti inser och tar beslut att om vi ska klara miljön och utbyggnaden av järnvägstrafiken så är modellen med årliga anslag för investeringar helt förlegad. Järnvägen är systemlösningar genom landet som måste lösas samtidigt. Vi kan heller inte kasta bort pengar i långa och dyra överklagandeprocesser som aldrig tar slut. Jag tror dessutom att miljökunskaperna hos dem som har ansvaret att bygga är mycket större än hos många av de instanser som yttrar sig och sedan avgör frågorna. Erfarenheterna från Botniabanan talar ett tydligt språk och självklart ökar kunskaperna. Inget är väl tänkt att göras på samma sätt som för 30år sedan.