Kan man lita på livsmedelsjättarna? Svaret är nej

Kan man lita på livsmedelsjättarna? Svaret är enkelt. Det går inte för ju mer kontroller desto mer fusk upptäcks. För en tid sedan sålde man oxfilé som var fläskfilé. Nu har det uppdagats att Findus sålt lassange som skulle innehålla nötkött men i verkligheten var hästkött.

Nu är både griskött och hästkött ätbart så någon hälsorisk finns knappast så fusket består i att man använt billigare kött som man tagit för mycket betalt för. Nu skyller man som vanligt på någon annan och det är den leverantör man valt men som är märkt med Findus men där de inte haft kontroll. Det är trots allt Findus som ska ställas till ansvar för bedrägeriet

Fusk med livsmedel ska straffas hårt. Det borde vara självklart att det är producentens märke som ska stå på produkten. Man skulle vilja säga köpt lokalproducerat i stället men vi har sett att nötkött sålts som renkött i vårt län. Det behövs bättre och nya lagar för folk ska kunna lita på att det är rätt livsmedel man köper.

En kommentar

  1. Ingegerd Jernberg

    Det finns en annan dimension kring detta. Det är väl ingen som tror att det finns så många hästar i Rumänien så att det ska räcka till att förse halva Europa med kött. I Sverige föds varje år c:a 9000 hästar. Majoriteten är travhästar men även ridhästar och s k gårdshästar. Hästarna förses med hästpass. I passet ska alla veterinära åtgärder finnas inskrivna. Häst som slaktas får inte vid något tillfälle under sin levnad ha behandlats av veterinär. Plegicil (lugnande medel) ges i princip till alla hästar för att underlätta undersökning och behandling. Vad händer med våra hästar när de dör/slaktas då de inte får användas som livsmedel? De ska då skickas iväg för destruktion. Kostnad för slakt, transport till slakt, transport av hästkroppen samt slutlig destruktion (finns inte på så många platser i Sverige) kostar stora summor. Det är fråga om 5-siffriga belopp. Travhästar som slutat tävla pga ålder eller skador skänks ofta till hästintresserade unga flickor. Intresset håller inte alltid i sig, vad gör de och föräldrarna när man ska avyttra hästen och de upptäcker att det är enorma kostnader för detta. Här kommer halvskumma personer in i bilden. Man ”tar hand om” problemet. Hästägarna stoppar huvudet i sanden och vill inte veta vad som händer med hästen. Det förekommer säkert svartslakt i Sverige (köttet hamnar då på restaurangerna, men i de flesta fall så transporteras hästarna runt i Europa ( EU-bidrag utgår så klart) på det mest plågsamma sätt. Till slut hamnar de i länder som Rumänien där de äntligen får sluta sina liv. Detta förfarande är en konsekvens av EU-medlemskapet. Svenska myndigheter är medvetna om detta men man gör inget åt det. Det kan ju inte vara så besvärligt att kolla detta. När man slaktar häst i Sverige så måste man lämna in hästpasset. Det går ju att göra en uppskattning över hur många som destrueras och sen vet man hur många som smugglas ut levande från Sverige.
    Djurplågeri är vad det är, sen får Findus m fl tycka vad de vill.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.