Etikett: parkering

Men nå så djä…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Men nå så djä…kul, nu har jag blivit narrad att ordna Facebook, efter många nekande, vill inte, tycker inte om, har ingen nytta av det osv, så lade jag mig till slut. Nå, tänkte jag, om inte annat så kan jag använda den kanalen till att sprida min blogg där.
Jag hade ju en gång Facebook, men efter hjälp av ”Kul-Janne” så lyckades jag radera allt, och det var inte det lättaste. Sedan ville jag ju vara med i en tävling, och som det ser ut idag så tar alla för givet att man ska ha FB, så jag fixade ett fejk konto, var förmodligen inte nykter 🙂 Kom ju inte ens ihåg vad jag hittade på för namn, och det blev ju ändå fel, man kan ju inte tävla om man inte uppger rätta uppgifter.
Så jag lade ner, även det kontot, men se… det funkade inte som förra gången, det blev vilande. Så igår då jag skulle skapa nytt konto så poppade det upp att jag redan hade ett…Mia-Ylva, jojo, hahaha… vart får man allt ifrån.
Jaja, nu är jag där i alla fall, får se hur pass mycket nytta jag får av det.
Jag och Tina gjorde ett studiebesök med smakprovning på Sibylla igår… ni vet, stället med dom jättedåliga burgarna (nu var jag lite ironisk), och där blev vi sittandes länge, länge och babblade om allt möjligt.
På väg därifrån råkade så Tina få syn på en liten skylt i hörnet då man passerat huset, där café Mecka, ligger. La-di-da, och se, där inne i gränden står ett litet hus, såg nästan utländskt ut:
Och därinne finns det då saker man inte stöter på så ofta annars. Blommor som hängde i fönstret… upp och ner:
Häftapparater, utan klammer, jo, den knipsar och viker runt en pappersbit så det sitter, coolt:
Själv köpte jag det där kortet jag visade igår, en dörrstopp gjord av flip-flop material, och 4 muggar, gjorda av bambu och majsmjöl, 100% nedbrytbart, dom ska jag ha till kvartsfika främmande, ni vet, dom här som stannar av i bara farten då vi sitter ute och vill ha en snabb kopp innan dom drar vidare, det blir bra det:
Sen, när vi kom ut därifrån var min parkering på upphällningen så det var bara att snabba på så man inte skulle åka på böter.
Idag jobbar jag, känns jätteskumt eftersom Åke är hemma och vi var löediga igår, är ju mer som en vanlig söndag då, men det stämmer ju inte. Dessutom jobbar jag eftermiddag, så jag får gå hemma och polimasa ett tag, innan det är dags. Önskar er alla en fin..sön…torsdag!

När den halte leder den lytte

Av , , 2 kommentarer 10

 

För några veckor sedan var jag uppe på ett område, hade en avtalad tid, parkerade bilen och började trava uppåt mot ingången. Mötte en äldre dam, som såg lätt desorienterad ut, hon påkallade min uppmärksamhet då jag passerat och undrade om jag kunde tala om vart hon kunde hitta bussen.
Nu tänkte Maria steget längre, och inte nog med att hon skulle berätta vart bussen gick, hon skulle också hänvisa henne till rätt sida, så hon frågade vart damen/tanten skulle. Ja, sa hon, jag ska hem. Ehhh…ok? Ja, sa hon sedan, då hon kom på att svaret inte gav så mycket, jag ska ner på stan.
Och nu vet inte jag vad jag tänkte, men jag sa till henne att gå rätt ner, vika av lite till vänster, gå över vägen och ta bussen därifrån, då skulle hon minsann komma ner till stan. Hon tackade så mycket för hjälpen och travade iväg.
Efter någon minut gick ljuset upp för mig, jag hade visat tanten till fel hållplats, hon skulle väl inte alls gå över på andra sidan, jamen jösses, fråga aldrig en människa om vägen, som inte kan orientera sig själv i omgivningarna. Men hur skulle tanten veta det?
Nå, så farligt blev det nog inte ändå, om hon nu inte själv, läste på hållplatsen så fick hon ju åka en liten bit, komma sig till ändhållplatsen och sedan åka tillbaka, så det var ju inte som om jag skickat henne till Jukkasjärvi 🙂 Men jag undrar vad hon tänkte om mig.
Och nu måste jag ju berätta om tanten jag träffade i väntrummet på öron/näsa/hals. Hon var gissningsvis i 80 årsåldern, jag satt ensam i väntrummet då hon försiktigt kom travandes, tittade på väggen där kölapps systemet sitter, sedan gluttade hon in genom luckan och kom sedan fram till mig och undrade om dom inte hade kölappar, jag är nämligen synskadad sa hon, så jag ser inte så bra.
Jag hjälpte henne naturligtvis och tog en lapp åt henne och sa att nästa gång det piper så är det din tur, du har nästa nummer. Ok, sa hon och tackade, sedan berättade hon att hon hängt av sig sina kläder i ett rum, men visste inte riktigt vart det rummet var, och jag visste då inte alls vart det kunde ha varit. Det fanns ju inga kapprum där.
Nå, det blev hennes tur, hon fick anmäla sig i luckan och sedan fick hon order om att följa den röda linjen till nästa avdelning. Hon kom fram till mig igen och pratade om sina kläder, hon hade ju haft hjälp av färdtjänsten upp, men hon visste ju inte hur dom kommit in.
Jag pekade mot utgången och sa, att den vägen kom du in, så mycket vet jag, in hit alltså. Ok, då tackade hon igen (jätterar tant, faktiskt, så förnöjsam och trevlig), och så började hon gå mot utgången och jag upprepade igen, att du kom in HIT, den vägen, ja, sa hon och försvann ut genom dörren.
Sen fick ju jag sitta och fundera om jag nu skickat iväg henne på en evighetsvandring runt hela NUS. Jag satt verkligen i valet och kvalet om jag skulle söka upp henne, men jag ville inte heller lämna min plats. Jaja, tänkte jag, vi är ju inte ensamma på lasarettet, det finns ju hur många som helst som hon kan fråga, så hon klarar sig säkert.
När det blev min tur fick jag gå in på en annan avdelning och sätta mig därute och vänta och se, där var tanten, och hon hade hittat rätt, där fanns nämligen ett väntrum där hon hängt av sig kläderna, puh… då kunde jag ju andas ut 🙂
Önskar er alla en trivsam, solig söndag!

Livets berg och dalbana

Av , , 6 kommentarer 12

 

Vi har verkligen fått vara med om berg och dalbana och jag är inte så säker på att resan stannat av ännu, heller. Ingen har fått kliva av utan vi kastas mellan hopp och förtvivlan.
Tre gånger, under tiden då pappa legat inlagd, har vi nu fått tre ursäkter, av tre olika läkare. Ursäkter över hur dom gett oss information, hur dom har hanterat hela situationen och att ingen, gett oss en och samma information.
Vi vet ju inte på vilket öra vi ska lyssna. En läkare sa bland annat att dom inte tyckte att pappa gjort några större framsteg på en månad… då hade han legat inlagd i 16 dagar. Då mamma påpekade detta bad han om ursäkt och tackade för informationen. Inte är det då underligt att man börjar tvivla på kompetensen hos vissa utövare.
Nu först förstår jag också all kritik som lasarettet och dom olika avdelningar får, och som man så vackert brukar säga, man ska vara frisk för att vara sjuk. Allting är verkligen ledsamt och senast igår fick vi ytterligare, dåliga nyheter, och vi slogs ner i skorna igen. Nu behövs inte bara ett mirakel för att han ska klara av det här, utan mer än så.
Jag vill ändå inte klanka ner på hela sjukvården, det finns otroligt engagerade sköterskor och läkare, och dom gör sitt yttersta för att det ska gå vägen, men visst förstår man också att det brister, när dom är för få, och team spelet inte fungerar sinsemellan, och sådant krävs ju för att det ska fungera felfritt.
Jag, Emma och mamma satt och pratade en del igår kväll, efter att vi varit upp till honom, och det blir djupa tankar och funderingar, det hjälps inte. Men vi är nog alla överens om att det som kommer att hända, är för pappas skull och ingen annans, han kommer i första rummet och vi får ta det som blir.
Vi pratade även om det här med att man brukar säga att man vill komma ihåg dom som dom var, och inte hur dom ligger där på lasarettet och är sjuk. Men jag måste säga att detta påstående inte stämmer, hur många gånger har vi nu inte suttit däruppe, men min bild av honom kommer alltid att vara hans leende, och när han kommer gåendes från parkeringen med fika kaschen i handen.
Fotograf: Theresé Hällsten
Önskar er alla en fin dag!

Tur att jag besinnade mig

Av , , 6 kommentarer 13

 

Svängde upp på parkeringen på jobbet igår och ser att en person just håller på att ställa sig på ”min” parkeringsplats. Jag glider fram, vevar ner rutan och frågar, med en viss, bister uppsyn, om personen ifråga känner hon som betalar för den rutan.
Kvinnan hör inte vad jag säger utan kommer fram med ett glatt leende och jag upprepar min fråga samtidigt som jag blir lur på att vi kanske ska på samma ställe, och mycket riktigt, det ska hon. Så igår fick jag en lättare start på jobbet då vi fick vara två om att göra sysslorna. Och vilken tur att jag besinnade mig, tycker inte om när folk ”stjäl” andras p-platser som dom betalat för 🙂
Åke skulle visa mig en sak i ett reklamblad igår, och mina ögon föll på denna annons:
Vad menar dom nu med detta??? Att håret försvinner med upp till 50%, hm… innebär det då att om man använder den en gång till, så försvinner allt, alternativt 50% av dom 50% som du hade kvar, eller… tar den bara halva sidan?
Sedan undrar jag, när dom nu skriver såna här saker, är det bara för att fylla upp reklamplatsen som dom betalat för, och det kommer dom på i sista minuten och därför kan ibland (eller väldigt ofta) själva informationen bli fruktansvärt kryptisk och svårförstådd, om man nu läser det som står där, ja, fundera på det ni 🙂
Jag tänker då fixa min frukost nu så jag lägger mina grubblerier åt sidan och hoppas att ni får en produktiv och bra dag!
 

Before dipping, dipping, dipperyday…

Av , , 4 kommentarer 9

 

På tal om julkort, som jag skrev om igår, så fick vi ju världens finaste och egenhändigt gjorda kort i brevlådan igår, kolla in:
Det är Theresé som tagit sig tid att pyssla, knåpa och satt tomteluvan på universums finaste tomte, Sally (jag vet, jag är lite jäv, men ändå).
Tänkte tvärt att, OM, jag hade haft tid… men kom på att det var egentligen en dålig ursäkt, tid har vi alla det beror bara på om man tar sig an uppgifterna då man verkligen har tid, och inte väntar till sista stund.
OM, jag hade varit smart, haft framförhållning och känt att det kliade i fingrarna att få sätta dom i arbete och hjärnan också, för all del, så hade man kunnat göra riktigt personliga, fina och annorlunda kort, men se… det gick inte alls i år det.
Sånt där är man duktig på att skjuta framåt och nu sitter vi här, the day before dipping, dipping, dipperyday, eller hur det nu skulle kunna sägas på engelska 🙂
Samma sak eller problem, skulle man också kunna kalla det, är ju detta med dessa julklappar. Ibland kan jag ha varit duktig och hittat saker redan under sommaren och faktiskt köpt dom som julklappar, det största problemet då, är att då julen äntligen kommer så kanske den personen du köpt det till, redan har fixat en sån… alldeles själv. Eller så har du glömt bort att du redan ordnat det, eller förlagt grejerna, något jag vet att jag skulle kunna titulera mig som, förste förläggare… av saker.
Vi fick faktiskt ett annat julkort igår också, av kattmamman som vi kallar henne. Hon födde upp Enya och Eloise, nu vet jag inte vart i landet hon befinner sig och kan därför inte heller skicka ett kort tillbaka, men jag önskar Anita med familj, en God Jul här på bloggen, så kanske hon får den hälsningen på ett eller annat sätt.
Idag ska jag testa att åka på barnens hus, det provade jag igår, närmade mig infarten till parkeringen, slog på blinkersen, såg hur smockat det var av bilar och ändrade snabbt färdriktningen igen. Idag har jag tänkt vara där då dom öppnar, så kanske man har större chans att ta sig in.
Önskar er alla en toppen dag!

Skit bil

Av , , 2 kommentarer 5

Haha…vicevärden där vi bodde talade om att han nu hyrt ut våran gamla parkeringsplats, den som ligger utomhus. Kvinnan som fått den har en nyare, fin blå, blänkade bil…numer full av fågelskit. Enligt Fred så tycker fåglar om det som blänker och det skiter dom på, vilken tur att våran vita bil inte hade den där polishen, för vad jag vet, så hade vi mycket sällan någon skit på den. Här kan vi alltså snacka om att hon har en riktig skit bil 🙂

Vart är jag?

Av , , 4 kommentarer 4

 

Strax söder om söderhamn, när vi kom åkandes från Järlåsa, så blev det ett sånt där trafikmeddelande på radion: Det ligger en hög med kläder på E4:an i södergående riktning, strax innan Söderhamn.
 
Han hann inte mer än säga det så började det fladdra kläder till vänster om oss:
 
Förmodligen någon som haft en säck eller två, med kläder i, liggandes på en släp som sedan fallit ut från den. Snopen borde dom då bli när dom kom fram till sin slutdestination och upptäckte att något saknades, eller så fick dom också, precis som vi, bli informerade om det via radion.
 
Är det fler än jag som brukar bli helt bortkollrade när man är inne på lasarettet? När jag nu var uppe på sunde våningen, på ögon, så var jag tvungen att gå fram till fönstret för att kolla vart jag kunde vara någonstans:
 
Med denna utsikt så var det inte så svårt att gissa vart man hamnat. Undrar just hur slutresultatet blir, och vad synd att ingenting någonsin kommer att vara färdigbyggt. När ett område, väg eller byggnad är klar så ska det fortsättas med nästa. Jag kommer inte ens ihåg hur det såg ut borta vid granngården, före dom byggde rondellen där. Nu får man förlita sig på ”gamla” foton istället.
 
Inte ens mariehem är ju som det en gång var, med nya hus ute vid vägarna och Konsum rivet, för att inte tala om alla nya områden, mariestrand och allt vad dom nu heter.
 
Jag kommer inte så mycket ihåg hur saker såg ut, däremot hur det var eller grejer som hände, så jag kommer minsann ihåg den lila varubussen som kom körandes på mariehem och stannade ute på parkeringen, det var spännande att få gå in i den och köpa sitt lördagsgodis. Vi har pratat om den och förmodligen var inte svampen byggt då, den lilla affären borta vid förskolan, utan det var bara centrum som var klart.
 
Nog om detta, nu ska jag se på Amazing race, på sexan, tydligen finalen idag. Ni får ha en bra dag, skrev Maria ”snörvel” Hällsten

Vänster eller högerstyrd/gående?

Av , , 7 kommentarer 5

Igår blev det en riktig slöardag, eller ja, lite nytta gjorde jag då jag plockade fram dammsugaren, men jag kan inte påstå att det var ett nöje. Inne i lägenheten var det, och är fortfarande, över 25 grader varmt. Och det är, enligt mig, minst 5-6 grader för mycket. Jag fick i alla fall dammsuga våra takfläktar så man kunde sätta igång dom utan att riskera att få allt damm dom har samlat på sig, spritt över hela lägenheten.

Det misstaget har jag gjort en gång förut och det var inte speciellt kul. Däremot hade jag lite tur, då det hela utspelades sig i sovrummet, och dörren var stängd så spridningen höll sig till det rummet.
 
Apropå att hålla sig till något. Vi satt bakom väggen igår eftermiddag, ett litet gäng på nio personer och som vanligt pratades det om olika saker, bland annat på vilken sida man ska gå på. Nu vet vi ju alla att det finns ingen lag som säger att man ska gå på vänster eller höger sida, men jag har då fått lära mig, som barn och gående i trafikskola, att man går på vänster sida, och därför gör jag det, oavsett vad alla högergående tycker om det.
 
Sedan vet jag, från en säker källa, att PRO skickade ut ett blad till Umeås pensionärer ifjol, och i det bladet stod det att här i Umeå går vi på vänster sida. Vad enkelt det vore om alla gjorde likadant. Sen kunde alla få lära sina barn vart dom skulle hålla sig. Nu är det ju ett gytter och jag kommer så väl ihåg då jag skulle lära Nicco, på vilken sida man går.
 
Vi mötte då en människa som givetvis gick på den andra sidan och hon frågade då mig varför hon fick gå där. Ja sa jag, du får egentligen gå på vilken sida du vill, men det är smartast att gå på vänster så då gör vi det och struntar i vad andra gör. Och, fortsatte jag, om någon skulle säga till dig att du går på fel sida, så svarar du att det finns ingen lag på vart jag ska gå och därför går jag där jag på den sida jag har fått lära mig att gå.
 
Jag vet att detta kan det tjafsas om i evigheter, och det lär vi förmodligen göra också. Har ni förresten tänkt på vilken sida ni går in på när ni ska handla på Maxi eller Coop…jo den vänstra sidan. Däremot då man kommer upp på lasarettet, så är det helt plötsligt höger dörr man ska in genom och följaktligen så fortsätter man gå på högersidan för att undvika att krocka med en mötande. Fast jag ska erkänna att jag vill hålla mig till vänster i alla fall men undviker det så långt jag kan, bara för att försöka vara smidigare och följa med strömmen.
 
Idag ska jag upp och gjuta sulorna till skorna, undrar just vilken tid man ska åka hemifrån??? Ni vet det här med lasarettsparkeringen, hm…lutar nog åt att jag åker 45-50 minuter innan jag ska vara där, även fast det bara tar tio minuter att ta sig dit. Så får det bli. Hoppas ni får en bra dag!

På vår gata i stan…

Av , , 4 kommentarer 1

 

Så har parkerings/lapplisorna vaknat till liv igen. På vår gata…i stan, där har vi datumparkering, inte speciellt svårt att förstå sig på, faktiskt. Vi bor på en sida med jämna nummer och står det då datumparkering mellan 0-6, så betyder det att från 12 på natten ett datum med ojämn siffra, fram till klockan 6 på morgonen så kan vi parkera på vår sida och övrig tid är det ingen datumparkering. Och vice versa.
 
Nu har dom inte varit här och lappat på snart 1½ år, vet inte om det har med det där bytet av skyltar att göra, att dom inte satt upp nya och av den anledningen inte heller har kunnat dela ut böter. Ja människor har i alla fall struntat i detta och parkerat på vägen under all denna tid, förutom jag, jag har sagt till Åke att jag törs inte för rätt var det är så är dom här igen och lappar, och mycket riktigt, nu har dom varit här inatt. Surt uppvaknade för alla 15 bilar som står parkerad därute, tror att det rör sig om några hundralappar, som man hade kunnat göra något betydligt roligare för.
 
Jaja, numer ställer jag mig på våran parkering oavsett vilken datum det är, jag vill ha en varm bil på morgonen och det får jag inte om jag står härute, till det krävs nämligen ström.
 
Avslutar med en mening tagen från orden jag bloggat om.
 
Han kom till företaget för att wallraffa men hamnade i Schlaraffenland på grund av hans defluxion. Han hade även en talparia på huvudet som ömmade. Haha, klura på den ni, fast om jag gissar rätt så kommer Jan A att lösa meningen : ) Simma lugnt!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten