Igår utsattes en kyrka för ett attentat.

Jag har all respekt för de som väljer en annan tro än kristendom. Men samtidigt måste man erkänna att den svenska kyrkan har spelat en väldigt stor roll under en väldigt lång tid i Sverige.

Fantastiskt vackra kyrkor har byggts upp av våra förfäder, och vi vistas i och runt dessa kulturarv och kulturmiljöer genom livet. Glada tider firar vi i kyrkan, såsom dop, bröllop, skolavslutningar och andra högtider. Kyrkan är också med oss i sorg eller i kris.

Svenska kyrkan har också en viktig roll som social kraft.

Kyrkorna är samlingslokaler för oss som bor i landet. Attentat mot kyrkor är en direkt attack mot tryggheten för våra medborgare.

Attentat mot kyrkor måste tas på allvar!

Infrastruktur måste finnas tillgänglig till människor. Har tidigare skrivit särskilt om big-tech och hur de godtyckligt valt att släcka budskap. Har också berört de bekymmer detta medför i ett demokratiskt avseende.

Banker har en väldigt grundläggande uppgift, särskilt i ett alltmer kontantfritt samhälle. Banker ska inte godtyckligt kunna säga upp avtal med kunder på grund av att de är oppositionella mot den sittande regimen.

Ursäkter såsom att man vill hindra penningtvätt, eller ha god kundkännedom ska inte kunna vara svepskäl för att begränsa opposition till en regim.

Utvecklingen är oroande.

Återkommande har vi till skillnad från sjuklövern presenterat satsningar på vård och vårdpersonal i vårt budgetförslag för Region Västerbotten.

Betydande medel som idag går till Kultur, medel som försvinner på grund av en stor administration. Medel som går till regional utveckling och en onödigt stor förtroendemannaorganisation – de pengarna är viktigare de går till vård och vårdpersonal.

År efter år har jag vart tydlig i talarstolen med att vår budget möjliggör omfattande satsningar på vård- och vårdpersonal. Att detta är viktigt!

Övriga partier (som i allt väsentligt har en identisk budget), visar tydligt att de fortsatt vill prioritera kultur, regional utveckling, flum och märkligheter istället för att verkligen satsa på vård och vårdpersonal.

Nu inleds snart en ny budgetprocess. Där partierna tar fram en budget och i den väljer att prioritera medel under en pågående pandemi. Det är min förhoppning att de övriga också förstår vikten i att faktiskt satsa på vård ch vårdpersonal.

Valen närmar sig!
Vill du göra skillnad och arbeta för att förbättra samhället?
Välkommen till gemenskapen!

Morgan Johansson skrev följande på twitter.

Jag måste säga att det hela låter ovanligt vettigt och Sverigedemokratiskt, för att vara skrivet av Morgan Johansson. Naturligtvis är inte utredningen tillräckligt långtgående avseende språkkrav. Man nöjer sig med en nivå motsvarande A2 osv. Oavsett är det ett intressant inlägg Morgan Johansson gör, och ett ordentligt avsteg från brunsmetandet av inriktningen (omän med rekorderliga språkkrav).

För egen del. När jag valde att bli politiskt aktiv i Sverigedemokraterna, var partiet det enda som kritiserade förd invandringspolitik.

S och faktiskt övriga partier brunsmetade flitigt våra företrädare för att driva samma politik som de nu successivt kopierar. Det var förknippat med ett stort stigma under den tiden. Ett sätt att lägga locket på en fri debatt i ämnet.

Idag är relationerna mellan partier och företrädare i kommun- och region inte alls på den låga nivå den var när jag valde att engagera mig i politiken. Men när jag tidigt engagerat mig och förklarade att det självklart måste finnas ett språkkrav för att få möjlighet att söka medborgarskap – så var den uppfattningen (enligt våra belackare) en ond, en mörk uppfattning.

Men S-pamparna kör på. På riksnivå åtminstone. Man försöker att klistra på diverse saker på oss som valt att engagera oss politiskt istället för att bemöta argumenten – och rakt av kopiera teserna som argumenten byggt upp. Inget unikt för Socialdemokraterna idag heller förstås. Men blir ytterst märkligt när man både kopierar vår politik, och samtidigt försöker göra vårt parti till dummingar.

Bottomline är: You cant have it both ways. S kan inte både kopiera vår politik, och samtidigt säga att vår politik är ’mörka krafter’.

Noterar att Hägglund har anmärkningar på vilka kommentarer jag släpper igenom på den här bloggen, släpper oftast igenom inlägg, med undantag ifall de är helt utanför de ursprungliga inläggens ramar.

Man har rätt att tycka olika. Har själv haft debatter i fullmäktigeförsamlingar mot meningsmotståndare – är övertygad om att det är genom att möta varandras argument vi utvecklar en god politik.

Ifall Janne vill ha en debatt i kommentatorsfältet mot en person på min blogg är han också förstås fri att ta den här.

Många tenderar att vilja flyta utanför ämnet när det blir obekvämt, exemplet tidigare i kulturdebatten vi hade där Janne inte hade några svar och därför bytte ämne till personalpolitik.

Vad gäller mitt interna stöd i mitt parti så är jag inte särskilt noga med att söka det. Har tagit strid i diverse frågor internt, varav kanske det mest uppmärksammade var en alternativ riksdagslista.

Jag är en före detta arbetare, och även om jag ser det som en ynnest att få representera väljare så trivs jag bra med att ha ett vanligt jobb. Så länge man har väljarnas förtroende så ska man också kunna diskutera obekväma saker – även internt.

Yttrandefrihet är viktigt. Yttrandefriheten behöver också värnas.

Jag har sett att S-märkta folkbladets ledarskribent trevande försökt rättfärdiga sociala medias ageranden, trivialisera dem likväl som (i vanlig ordning) fascism. Allt i ett paket vederbörande klär med titeln ”därför behöver vi mer polarisering”.

Fascineras över att Socialdemokratiska folkbladets ledarskribent menar att kapitalet ska få bestämma vem som ska höras och synas. Frågan är om skribenterna haft samma stora förtroende för kapitalet om big-tech valt att censurera bort exempelvis Kamala Harris?

Budbärarimmuniteten – ni känner till grundstenen som gör att posten inte straffas varje gång något illegalt skickas med brev?
Sociala media tillåts budbärarimmunitet (mere contuit) såvida man inte väljer att plocka bort användare eller inlägg – väljer sociala media att göra det så går de över gränsen till att bli publicister istället. Det vill säga att sociala medier själva väljer vilket innehåll de ska publicera. Sociala media bygger på att enskilda användare tillför innehåll, inte att big-tech själva gör det.

Här är det lätt att man som ledarskribent eller politiker klappar sig själv på axeln för det inlägg man skrivit om hur stygg ens meningsmotståndare är, och att big-techs agerande i just det här fallet är ok. När Twitter väljer att ta bort en användare med cirka 100 miljoner följare är det inte vidare demokratiskt att tycka att detta är ok – än mindre att hurra över det.

För vår del har jag tidigare problematiserat just att Sverigedemokraternas företrädare stängts av från sociala media, Jonas Andersson från Skellefteå bland annat. Det är klart bekymrande.

Det blir ofta en dragkamp om dessa institutioner. Där olika kommuner ska ha dem för den mängd arbetstillfällen de medför.

Det finns vissa instanser som installeras utan att behovet behövs, men för att det låter riktigt storsint och snällt när politiker startar igång dem. Oaktat att skattebetalarnas medel går till dessa istället för annan verksamhet som rimligen har ett större allmänintresse(såsom vård- och vårdpersonal, kanske inte minst under pågående pandemi).

Måste säga att jag är imponerad över Petter Bergners relativt vågade utspel i ämnet, där han faktiskt ifrågasätter huruvida detta verkligen behövs. Nu är förstås hans analys också förankrad hos vissa remissinstanser, men man må komma ihåg att han är en liberal skribent.

När man då kommit till insikt att det finns en mängd onödig administrativa myndigheter och institutioner som faktiskt knappast fyller någon större funktion – men ändå kostar pengar – så bör man också rannsaka andra liknande märkligheter som pågår i kommuner och regioner.
Såsom hbtq-certifiering/diplomering (som också genomförs trots att lagstiftning redan täcker området) och andra konstigheter.

Jag vill personligen hoppas att detta är ett steg på vägen att ifrågasätta övriga partiers godhetssatsningar som – utan att tillföra någon nytta – urholkar välfärden. Även i regionen.