Petter Nilsson(SD)

Etikett: Transkriget

Köndysforiutredningar

Av , , 12 kommentarer 27

Förra veckans demokratiskt tvivelaktiga beslut att gå vidare med könstillhörighetslagen, som ryktas att egentligen bara ha backats av en knapp handfull moderater, gick igenom i riksdagen.

Av länets riksdagsledamöter röstade endast SD nej till könstillhörighetslagen.
Ja röstade:
Helena Lindahl, C.
Edward Riedl, M.
Elin Söderberg, MP.
Isak From, S.
Åsa Karlsson, S.
Helén Pettersson, S.
Björn Wiechel, S.

Region Västerbotten har som bekant tagit på sig ett uppdrag att utföra könsdysforiutredningar. Ett uppdrag där man biträder en annan region inom ramen för nationell högspecialiserad vård.
Det innebär att resurser som skulle behövts inom psykiatrin, går till könsdysforiutredningar.
Jag tycker inte att det här är rätt. Jag menar att vården inte ska vara politiskt präglad, utan att vård ska ges efter behov, och utifrån etablerad vetenskap.

Personer som söker med könsdysforifrågeställning har, enligt Christopher Gillberg (Specialistläkare i barnpsykiatri), högre incidens av inte minst NPF-diagnoser som grundläggande problematik.
Att man då särskilt satsar på könsdysforiutredningar blir således fel.

Rekommenderar varmt SVT:s dokumentärserieTranskriget. Det är därifrån citatet från Christopher Gillberg också kommer. Gillberg lyfts som bl a världsledande expert på autism.

Regionen måste prioritera andra delar än könsdysforiutredningar.

Transkriget!

Av , , 12 kommentarer 19

Detta inlägget är transkriberat från detta Youtubeklipp, förhoppningsvis är det också läsbart.

SVT:s dokumentärserie kring transvården, ”transkriget” är både kritisk och kontroversiell. Den är sevärd.


Vården och aktivismen

Det är uppenbart att aktivister fått spela en stor roll i barnens upplevda symptom, men också i vården av barn och unga.
Ökningen av könsdysfori har varit lavinartad på bara några år.

Man lyfter även betydelsen av sociala media, och sektliknande hbtq-föreningar. Vårdpersonal säger att föräldrar tagit sina barn till könsdysforiklinik. Barn ibland så unga som 3-4 år.

En tre-fyra år gammal unge tänker svårligen något på dennes kön. Att ens överväga tanken att denne skulle göra det är förstås vanvett. Det stämmer dock väl in i diverse psykologiska fenomen hos föräldrarna, exempelvis den jungianska aspekten, ”slukande modern”.

Därtill har ideella föreningar varit med och påverkat också. I dokumentären lyfts särskilt föreningarna RFSL/RFSU samt Transammans.
Vårdpersonal säger också att själva [sjukvårds]verksamheten också har haft en politisk preferens. En politisk preferens hellre än att lägga fokus på god vård.


Tyngden av behandlande ingrepp

Det är allvarliga – irreversibla – åtgärder. Stopphormoner, livslånga hormonbehandlingar, överkroppskirurgi och genital kirurgi.


Ingreppens faktiska nytta

Experterna tydliggör att det behandlingen inte finns tillräckligt vetenskapligt stöd för behandlingarna.
Därtill.
Den som genomgått könskorrigerande behandling kommer inte veta hur sitt liv sett ut ifall denne inte genomgått behandling.
Dokumentären lyfter problemen med att man exkluderas ur gemenskapen ifall man publikt ångrar sig, eller ens uttrycker sig i skeptiska ordalag kring behandlingens nytta. Finns även belagt i studier.

Mina tankar kring detta
Jag räds att detta är något framtiden kommer beskriva som ett brott mot de som utsatts för detta. Framförallt de i späd ålder.
När regionerna är i ett enormt ansträngt läge är det inte alls lämpligt att bedriva detta i offentlig regi.
Man måste också fråga sig hur det kommer sig att man lyckats lyfta upp könsdysforin så högt i prioriteringarna inom sjukvård. De resurserna behövs annanstans.
Inom förlossning, primärvård, akutsjukvård: Listan går att göras lång.
Har skrivit mycket i ämnet tidigare, senast lyfte jag återigen just att HBT+ inte är – eller ska vara – politik. Jag struntar i vad folk gör i sina sovrum.
För de få som faktiskt har nytta av behandlingar mot könsdysfori, så bör dessa ingrepp göras på egen bekostnad.
De ska ha fyllt 25 år.