Etikett: historier

Svårt att hålla sig för skratt…

Av , , 2 kommentarer 14

Jag var till frissan igår och vi satt, nä, jag satt, och hon stod, men i alla fall…det pratas ju en hel del på såna ställen och jag kan ju gissa att dom får höra historier som heter duga. Dom måste ha upplägg för en serie av böcker…”historier från frisörstolen” kunde den heta :D

Nå, vi kom in på ämnet borttappade saker, hon hade en kollega som plötsligt förlorat sin börs, och den gick icket att hitta. Förlorerskan, kollegan, hade en egen teori, att hon förmodligen kastat den i soporna. Dom hade suttit och ätit lunch och hon visste att hon hade haft börsen där, kanske hade hon sedan, då hon bar bort brickan för att tippa ner skräpet i tunnan, haft börsen under brickan och släppt den också, i bara farten.

Den kom aldrig fram igen…och hon får heller aldrig veta, om hon hade rätt i sina gissningar.

Här försvinner ju saker för jämnan, but i rest my case, i tron om att dom kommer att dyka upp igen, då jag minst anar det. Jag berättade ju om mitt förlorade Thomas Sabo, armband, som än idag, lyser med sin frånvaro. Och hon förstod min frustration, över att det inte kommer fram.

Nu har jag ju letat överallt…det är vad jag tror, men det kan jag knappast ha gjort, för i så fall skulle jag haft det på mig, idag. Det som retar en mest nu, är att jag kommer inte heller ihåg vart, jag letat, utan nu söker man på ställen man redan varit, därför lägger jag ner.

Jag berättade också om en händelse, long time ago, och vi bodde på Mariehem. Vi hade en liten fest, där hemma och Åkes bästa kompis Tex, var där med sin sambo Pirjo. Det skojades och stojades, jag kommer ihåg att vi hade kul och skrattade hela kvällen och säkert en bit in på natten.

Dagen efter, då vi kliver upp och Åke sätter på sig sina glasögon, så saknas något, väldigt väsentligt, ett glas… i glasögonen, är borta…puts väck…finns inte, och när i hela världen, hade han ens tappat det, eftersom han inget märkt :D

Hahaa…det slutade faktiskt med att han fick köpa sig ett par nya brillor. År, efter detta, jag tror att det till och med var i samband med att vi skulle flytta, så storstädade jag och soffan skulle väl demoleras för bortforsling, där…i en snäv springa, fick mina fingrar tag i nåt…glaset. Ja, så kan det gå om inte haspen är på :D

Fast nu har jag då koll på dom glasögon jag hittat här i huset, jag vet vilken låda dom ligger i, även om det nu är saker vi inte använder längre:

2016-03-27-19.20.32 2016-03-27-19.21.52Det blev mycket skratt igår också, jisses, Nicco fick det här spelet av oss, och det skulle testas, alltså, den som inte skrattar åt det där, har nog en väldigt mörk sida…:D

17239984_10155067771081585_1395668586267942828_oMan ska alltså in med en plastmojäng i munnen och sedan ska man försöka göra sig förstådd och berätta vad som står på dom olika korten…ja, ni kan ju föreställa er, vilket aber, vissa bokstäver är värre än andra att få fram.

Ikväll är vi bortbjudna till Kerstin och Jan B på middag, trevligt trevligt, så vi vet vad vi kommer att göra i alla fall, perfekt! Och nu, om en stund, tror jag till och med att jag ska testa att sitta ute en stund, Åke säger att det är skönt. därute. Önskar er alla en trevlig lördag!
17264489_10155065686726585_1116587636695040398_n

Trevligt trevligt…

Av , , Bli först att kommentera 8

Pysslet jag höll på med i förrgår, var förberedelserna inför 50 års kalaset. En ram skulle skaffas till en affisch, som Brälla köpt i staterna, sedan skulle jag hitta på något annat som kunde passa, vi hade kommit fram till att något man kunde ha ute i trädgården, det skulle i alla fall vara bestående, så det blev en tupp.

011

Och här förklaringen till den, och jag citerar:

” Sen lekte jag lite med ord, road Runner, det är ju något som ligger dig varmt om hjärtat, ja sen vet du ju, Gråben och Hjulben är två fiktiva djur som lever i Nordamerikas öken i en serie animerade kortfilmer regisserade av Chuck Jones. Hjulben är en tuppgök med mycket långa ben, som springer snabbare än tåget.

images

Och där har du din svenska road runner…tuppen, The rooster :D Den passar säkert någonstans ute på gården och billig i drift är den.” Slutcitat

Jag också gjort en liten mapp, med bilder från förr och tidningsurklipp samt 3 A fyror med små historier vi haft tillsammans, hans familj och vår.

001

Vi var rätt många personer där, en liten tipsrunda, pilkastning och luftgevärsskytte:

021 022

Jo jag vet, det ser grymt ut :D

Kocken arbetade för högtryck och Wolfman Jack förberedde sig för kvällens spelning:

029 024

Mycket god mat, trevliga människor, bra musik (vad annars) och skjuts dit och hem i Brällas Ford 57:a. Kunde inte bli ett bättre kalas.

019 018 034 039 032

047 053

Och avslutningsvis, GRATTIS Theresé, på 30 års dagen, hoppas den blir kanon, over there.

Nu ska solläge intas ute och en stor kopp kaffe, ha det fint, allihop!

 

En hint av något

Av , , 2 kommentarer 6

Jag kommer ihåg, att jag som barn, när jag läste en serietidning, så var oftast medlemssidorna, det som var mest intressant. Jag lusläste vad andra skrivit, och sedan tittade jag på deras namn, ibland stod adresserna med, och jag målade upp en bild i huvudet på vart dom bodde, hur omgivningarna såg ut och jag kunde till och med få en känsla över hur delar av deras liv var, om dom hade kompisar, om dom trivdes där dom var.

Nu säger jag inte att jag VET, hur det såg ut, eller VEM dom var, vart jag fick det ifrån, vet jag ju inte, fantasier, magkänslor eller bara en hint av något. Jag tyckte ändå att det var intressant och spännande.

Sedan tänker jag att vissa människor, bara vet hur man för sig mot andra, respekterar, kollar av läget, är noga med att vara så diplomatiska som möjligt. Att inte vara manipulativ, kan också vara en svår balansgång, att få en människa att svänga åt ditt håll, utan att dom själva vet om det, men så länge man gör det av rätt orsaker, så är det helt ok. Då kanske det inte heter att vara manipulativ, utan mer att få en annan på rätt spår.

Sen finns det dom som utnyttjar deras ställningar och situationer dom är i, till max. Och mest för att göra saker så lätt för sig själv utan att det ska kosta, men det är alltid någon annan som får betala.

Picture this, en buss, fullastad med människor som ska från A till B, alla resenärer berättar varsin sann historia, från deras liv, något roligt, eller dramatiskt, sånt som andra bara sitter och gapar över, för det hade man aldrig ens trott, skulle kunnat ha hända. Vi bär alla med oss olika erfarenheter och händelser, tragiska, magiska eller bara rent sanslösa, men en sak har vi alla gemensamt, vi är människor.

Att livet ser annorlunda ut, beror inte bara på vad vi föds till, vår uppväxt, vad som speglar vår vardag, vad vi lär oss på vägen och HUR, vi lär oss. Utan även vad vi upplever på vägen och hur vi väljer att hantera det. Jag såg ett klipp igår, och jag vill dela det med er, verkligen talande och en tankeväckare. Sen kan ni blunda i slutet, där det framgår att det är ett stort företag som gör reklam, klippet är ändå sååå bra! Önskar er alla en toppen fredag!

 

 

Talanger, lite varstans!

Av , , 4 kommentarer 7

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

002

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier :D

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

004

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

10603592_775026659199550_6694670085769461853_n

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

008