Etikett: historier

Tur man kan skratta 😀

Av , , Bli först att kommentera 14

När jag kom hem från jobbet igår kväll, så sitter Åke och kollar på det där klippet jag la ut i förra inlägget. Men, funkar nätet, har routern kommit, är det fixat, frågade jag.
Jaa, det fungerar men det är ingen som varit här eller att det är bytt nånting, svarade han.

Ehh, jahapp, det var väl jättekul. Jag blir smått irriterad, fast ok, vi kanske har en random router, som nu funkar ibland. Så jag tänker inte chatta med nån för att tala om att det fungerar, utan dom får skicka en ny ändå.

Risken må ju vara överhängande att den lägger av igen. Om det inte är så att dom mörkar deras avbrott, för att slippa betala igen en del av avgiften

🤪🤔

 

Kommer ni ihåg dom där pizzorna man kunde köpa i frysdisken för några år sedan. Gjorda på hårdbröd Jag gillade dom, och blev faktiskt så sur, då jag hittade denna oöppnade förpackning nere i vår frys, men den borde inte ha legat kvar där, för den hade gått ut, way back in time.

Men så hittade jag det här, då jag var in på Ica Maxi, härom kvällen:

Visserligen får man nu lägga på toppingen själv, men det kan ju vara rätt så nice. Då vet man liksom vad det är.

Hittade även denna kalla sås:

Den föll mig i smaken, och roligt med nåt annat, än vad man alltid annars använder sig av.

Igår efterlyste kvällspasset i P4, historier om då man varit lite av en virrpanna. Jodå, det händer väl. Jag kunde inte låta bli att lägga ut följande minne, och vi backar bandet till oktober, 2015, och jag hade den där jädrans väskan, fast satt i magen. Som jag fick ha, dygnet runt. Och jag citerar nu inlägget:

”Böjer mig för överheten och bekänner att det var mitt fel, att Nicco missade förmiddagens lektioner, igår. Det började med att hon stod och letade efter en smörgås, jag gjort i ordning till henne att ta med på tåget.

Grävde i kylskåpet den fanns ingenstans, och vi började skylla på att Åke måste ha fått den med sig då han åkte på morgonen. Men så gluttade jag på skafferidörren, och vad tror ni, jo, jag har alltså lagt in den färdiga mackan i brödkorgen. Nå, mysteriet löst.

Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.

Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…

Ja, jag hade dom på fingret, heeela tiden, alltså och betänk också att jag inte ens tagit något morfin eller annan tablett, smuttat på whisky som kan ge lite sidoeffekter, eller slagit i skallen 😀

Jaja, det hjälps inte, man kan ju vara lite snurrig i kupan ibland, och att jag höll i nycklarna utan min vetskap, kanske inte var så konstigt, jag höll ju samtidigt i väskan, och kände därför inte av dom.

Vi fick då starta dagen med ett gott skratt, så där, nästan så tårarna började rinna 😀” slutcitat

Tur att man oftast kan skratta åt allt elände, eller hur.

Idag blir det utfärd till MIO på förmiddagen och en kaffedejt med Helena på eftermiddagen. Och hey, det är ju fredag också, kan ju inte bli bättre 😀

Ha det gott, allihop!

Hon, den där människan, alltså!

Av , , 2 kommentarer 12

Har ju bloggat några år nu, närmare bestämt i drygt 10 (för er som inte hängt med). Och en del historier har jag skrivit både en och två gånger, kan vara svårt att hålla reda på om man redan skrivit det eller inte, men då brukar jag köra den i alla fall och säger att den som redan hört det, kan skrolla vidare 😀

Kvällspasset i P4 är en sida jag följer och dom söker ofta historier i specifika ämnen, och jag kan som inte låta bli att kommentera, det är klart, i mitt huvud finns redan dessa historier, antingen i färskt minne eller så har jag kanske bloggat om dom tidigare och väckt dom till liv.

Igår handlade det om förseningar och jag kunde återigen, inte låta bli att skriva en kort historia på deras FB sida. Och väl uppe på Gammlia, fick jag ett meddelande på messeneger, ”kan vi ringa dig?”.

Ojoj, jag svarade att det går bra, fast vi är på en bilträff, så jag kan inte garantera tystnad. Det avskräckte inte dom, utan jag blev uppringd 🙂 Lägger ut länken här så får den som vill, lyssna på mitt svammel, konstigt att man kan fastna i en mening, man lyssnar på det och sedan tänker man, varför sa jag inte det där, och vad sa jag nu.. nåja, he jer som he jer och he vart som he vart 😀 Klicka på bilden så kommer ni dit:

Screenshot 2019-07-25 09.08.03Jag vandrade inte runt på Gammlia, så det blev 4 små bilder därifrån:

67134238_10157295691686585_4543443742622744576_o 67287926_10157295783666585_351124219376959488_n 67493626_10157295803451585_7091624977228627968_o 67547885_10157295698931585_701343540684259328_nOch här en fin bild som Mats Alfredsson tagit:
67763409_10217313896898450_2562434083577659392_oSamt den här jättefina bilden som Larsa Berggren tog, Fjuppe sitter med oss:

67541981_2289387697835829_9054700343199268864_o

Apropå att blogga så kom det förbi en man på Gammlia, och berättade att han läser min blogg varje dag, och han tycker att jag skriver så bra. Haha, och jag sa, jag undrar egentligen, vad folk tycker är så bra, av det jag skriver. Men jag ska absolut inte ifrågasätta det, tycker givetvis att det är kul att nån läser och roas 😀 Mannen ifråga är en som Åke känner så där, lite grann sen 80 talet, och vi fick ta en liggvagn av dom, som vi fick ha till Theresé, men jag med mitt ansikts igenkännande, ska villigt erkänna att för mig var han helt ny 😀 Men då han nämnde vagnen, så visste jag.

Hade glassbesök igår, vi satt faktiskt under parasollen, det var nalta varmt. Besöket fick bli en reminder om att jag snart ska börja jobba igen. Det var nämligen min vårdtagare och arbetskollega, som kom hit.

67085382_10157295767826585_2202199018795171840_n(saft i glaset, tro inget annat)

Och konstig kanske man är, men jag saknar jobbet, då jag börjar, den 5/8, så har jag varit hemma i 3 månader, helt sjukt. Nä, jag vill ha lite rutiner, och ordning och reda. Känner också en viss tacksamhet (vet nu inte mot vem eller vad, men…) att man fick lite sommarkänslor, trodde nog att det var kört, med tanke på dom kalla nätter vi haft och kyliga, blåsiga dagar. Härligt!

Nu blir det att gå ut med Winstone i värmen, sen fäller jag nog upp parasollen och kommer att ömsom sitta därunder och ömsom ladda batterier i solljuset.

67194478_10157297144976585_6877104842695770112_nJo just ja, måste en sväng till Bo-Lage också, jag min knäppa människa har beställt 3 vinflaskor, hon som nu inte dricker vin, men det såg så gott ut, hahaa..bild kommer imorgon.

Ha en underbar dag, allihop!

67189317_10157297146396585_8782025647103934464_n

Är det måndag eller fredag, hela veckan?

Av , , Bli först att kommentera 16

Har sagt det förut och vidhåller, att det är fredag hela veckan, tjopp tjopp så var vi där igen.

nallecitat3
I Robinson, den här veckan, har dom kört med måndag hela veckan, vilket innebär att dom blir uppväckta på samma sätt, serveras en banan till frukost och dom får köra samma tävling. Roligt första dagen, halv jobbigt andra dagen, och nervöst samt lätt deprimerande, den tredje.

201391236499500_sbig_53b1294b2a6b22215c210235Man vet vad man har att förvänta sig!

Min farmor blev ju dement, och jag vet att jag tyckte att det var svårt att veta hur man skulle förhålla sig. Och själv vill man veta om dom VET, vem man är, och om dom kan dela minnena man har tillsammans.

-Vet du vem jag är? -Kommer du ihåg den där sommaren? -Minns du vad vi gjorde i julas?

Läste alldeles nyligen en artikel om just dementa personer och vad man ska undvika. Det är så lätt att säga, jamen det vet du väl, eller det måste du ju förstå. Fast det gör ju inte dessa människor, dom förstår inte. Och att använda dom orden, blir då lätt förnedrande.

Igår hade vi bastuträff och vi kom in på just detta. Kerstin och Janne hade besökt en vän som ligger på en av dessa avdelningar där det finns dementa människor. Dom hade stött på en karl i samlingsrummet som frågade Janne om han hade jobbat på Volvo. Och ja, det har han, fast det är x antal år sedan, och dom kände inte varandra på det sättet, men mannen kände ändå igen och kunde placera Janne.

Likadant var det för farmor. Hon ställde frågor till mig, som knappt jag kunde svara på, men så plötsligt frågade hon om Åke, och hur han mådde. Så det kan glimta till ibland.

Och nu tänker jag på dom med demens eller alzheimer, för deras anhöriga och dom som är runt omkring, blir det nästan som måndag hela veckan.
Samma frågor, samma historier, samma oro och ängslan. Men jag undrar hur det är för dom? Där är väl varje dag en ny dag, oavsett om frågorna är dom samma? Dom kommer ju inte ihåg vad svaret blev. Sorgligt, men samtidigt ska man kanske vara glad, att just dom, är lyckligt ovetandes om vad som sker.

Nå, än så länge har jag saker i mitt minne som jag kan skriva ner och sedan försöka komma ihåg. Ibland får man bolla sina minnen med andra och plötsligt har man fått historien hel igen, från början till slutet.

Det är väl såna här gånger man kan ångra att man inte lyssnade bättre på saker som farmor och farfar berättade:

Skanning_20161227 (8)Eller mormor Sadura:

15085525_10154039708692060_2423146476255831801_nEller det morfar Evert berättade. Man har bitar, men inte knorren på slutet.

10404202_10152628338667060_8661813194350411996_nÖnskar er alla en trevlig fredag! För det är fredag idag, jag lovar!

images

Kanske jag vet vad jag pratar om…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag blev kontaktad via en blogg kommentar igår, från en som skriver hälso reportage i Allers veckotidning. Hon hade googlat och hittat nåt inlägg som jag skrivit tidgigare i år. Hon undrade om jag var villig att berätta om min B12 brist. Japp, ok, det går fint, sa jag idag, då vi pratades vid på telefon. Om min berättelse kan hjälpa nån annan eller vara av intresse, så, varför inte.

Lite roligt med google, jag har ju blivit kontaktad tidigare, om både det ena och andra. Då människor googlat på sånt dom ville ha svar på, och hittade nåt inlägg på min blogg, haha, fast då ska alla också ta i beaktning, att jag är ingen allvetare, mycket av det jag skriver, har jag också hittat på nätet.

72139006dd0b5a628d87bdc1a0010f1bMen givetvis, mycket är även självupplevt, och det är väl dom bästa historierna, tänker jag. Då vet man ju vad man talar om 😀

bc031b4b6b783dac0537389caabbcf3cDen enda som nu kan vara ett aber, då hon ska göra intervjun, är om jag kommer att komma ihåg hur det faktiskt var. Jag sa att en av biverkningar av denna brist, är just minnet. Hon skrattade lätt och sa, att det visste hon, så…jaja, vi får se hur det går.

Kallt ute idag, och ännu kallare för mig, som hade stoppat in vinterjackan i tvättmaskinen igår kväll, och sedan in i torktumlaren, men den kändes inte alls torr, så den var inget alternativ att ta på, när vi nu gick ut, hunden och jag. Jag hade min höstjacka på mig, brrr…men den var bättre än ingen alls.

24067862_10155839795831585_4520419669216755173_nAnnars på Västerslätts fronten intet nytt. Jag ska iväg och handla lite på Kvantum, och betala räkningar, fixa middag till Åke och fara på jobbet, innan jag gör helg igen. Ska bara vänta på att jackan blir varm och klar! Hoppas på en bra dag, för er alla!

Svårt att hålla sig för skratt…

Av , , 2 kommentarer 14

Jag var till frissan igår och vi satt, nä, jag satt, och hon stod, men i alla fall…det pratas ju en hel del på såna ställen och jag kan ju gissa att dom får höra historier som heter duga. Dom måste ha upplägg för en serie av böcker…”historier från frisörstolen” kunde den heta 😀

Nå, vi kom in på ämnet borttappade saker, hon hade en kollega som plötsligt förlorat sin börs, och den gick icket att hitta. Förlorerskan, kollegan, hade en egen teori, att hon förmodligen kastat den i soporna. Dom hade suttit och ätit lunch och hon visste att hon hade haft börsen där, kanske hade hon sedan, då hon bar bort brickan för att tippa ner skräpet i tunnan, haft börsen under brickan och släppt den också, i bara farten.

Den kom aldrig fram igen…och hon får heller aldrig veta, om hon hade rätt i sina gissningar.

Här försvinner ju saker för jämnan, but i rest my case, i tron om att dom kommer att dyka upp igen, då jag minst anar det. Jag berättade ju om mitt förlorade Thomas Sabo, armband, som än idag, lyser med sin frånvaro. Och hon förstod min frustration, över att det inte kommer fram.

Nu har jag ju letat överallt…det är vad jag tror, men det kan jag knappast ha gjort, för i så fall skulle jag haft det på mig, idag. Det som retar en mest nu, är att jag kommer inte heller ihåg vart, jag letat, utan nu söker man på ställen man redan varit, därför lägger jag ner.

Jag berättade också om en händelse, long time ago, och vi bodde på Mariehem. Vi hade en liten fest, där hemma och Åkes bästa kompis Tex, var där med sin sambo Pirjo. Det skojades och stojades, jag kommer ihåg att vi hade kul och skrattade hela kvällen och säkert en bit in på natten.

Dagen efter, då vi kliver upp och Åke sätter på sig sina glasögon, så saknas något, väldigt väsentligt, ett glas… i glasögonen, är borta…puts väck…finns inte, och när i hela världen, hade han ens tappat det, eftersom han inget märkt 😀

Hahaa…det slutade faktiskt med att han fick köpa sig ett par nya brillor. År, efter detta, jag tror att det till och med var i samband med att vi skulle flytta, så storstädade jag och soffan skulle väl demoleras för bortforsling, där…i en snäv springa, fick mina fingrar tag i nåt…glaset. Ja, så kan det gå om inte haspen är på 😀

Fast nu har jag då koll på dom glasögon jag hittat här i huset, jag vet vilken låda dom ligger i, även om det nu är saker vi inte använder längre:

2016-03-27-19.20.32 2016-03-27-19.21.52Det blev mycket skratt igår också, jisses, Nicco fick det här spelet av oss, och det skulle testas, alltså, den som inte skrattar åt det där, har nog en väldigt mörk sida…:D

17239984_10155067771081585_1395668586267942828_oMan ska alltså in med en plastmojäng i munnen och sedan ska man försöka göra sig förstådd och berätta vad som står på dom olika korten…ja, ni kan ju föreställa er, vilket aber, vissa bokstäver är värre än andra att få fram.

Ikväll är vi bortbjudna till Kerstin och Jan B på middag, trevligt trevligt, så vi vet vad vi kommer att göra i alla fall, perfekt! Och nu, om en stund, tror jag till och med att jag ska testa att sitta ute en stund, Åke säger att det är skönt. därute. Önskar er alla en trevlig lördag!
17264489_10155065686726585_1116587636695040398_n

Trevligt trevligt…

Av , , Bli först att kommentera 8

Pysslet jag höll på med i förrgår, var förberedelserna inför 50 års kalaset. En ram skulle skaffas till en affisch, som Brälla köpt i staterna, sedan skulle jag hitta på något annat som kunde passa, vi hade kommit fram till att något man kunde ha ute i trädgården, det skulle i alla fall vara bestående, så det blev en tupp.

011

Och här förklaringen till den, och jag citerar:

” Sen lekte jag lite med ord, road Runner, det är ju något som ligger dig varmt om hjärtat, ja sen vet du ju, Gråben och Hjulben är två fiktiva djur som lever i Nordamerikas öken i en serie animerade kortfilmer regisserade av Chuck Jones. Hjulben är en tuppgök med mycket långa ben, som springer snabbare än tåget.

images

Och där har du din svenska road runner…tuppen, The rooster 😀 Den passar säkert någonstans ute på gården och billig i drift är den.” Slutcitat

Jag också gjort en liten mapp, med bilder från förr och tidningsurklipp samt 3 A fyror med små historier vi haft tillsammans, hans familj och vår.

001

Vi var rätt många personer där, en liten tipsrunda, pilkastning och luftgevärsskytte:

021 022

Jo jag vet, det ser grymt ut 😀

Kocken arbetade för högtryck och Wolfman Jack förberedde sig för kvällens spelning:

029 024

Mycket god mat, trevliga människor, bra musik (vad annars) och skjuts dit och hem i Brällas Ford 57:a. Kunde inte bli ett bättre kalas.

019 018 034 039 032

047 053

Och avslutningsvis, GRATTIS Theresé, på 30 års dagen, hoppas den blir kanon, over there.

Nu ska solläge intas ute och en stor kopp kaffe, ha det fint, allihop!

 

En hint av något

Av , , 2 kommentarer 6

Jag kommer ihåg, att jag som barn, när jag läste en serietidning, så var oftast medlemssidorna, det som var mest intressant. Jag lusläste vad andra skrivit, och sedan tittade jag på deras namn, ibland stod adresserna med, och jag målade upp en bild i huvudet på vart dom bodde, hur omgivningarna såg ut och jag kunde till och med få en känsla över hur delar av deras liv var, om dom hade kompisar, om dom trivdes där dom var.

Nu säger jag inte att jag VET, hur det såg ut, eller VEM dom var, vart jag fick det ifrån, vet jag ju inte, fantasier, magkänslor eller bara en hint av något. Jag tyckte ändå att det var intressant och spännande.

Sedan tänker jag att vissa människor, bara vet hur man för sig mot andra, respekterar, kollar av läget, är noga med att vara så diplomatiska som möjligt. Att inte vara manipulativ, kan också vara en svår balansgång, att få en människa att svänga åt ditt håll, utan att dom själva vet om det, men så länge man gör det av rätt orsaker, så är det helt ok. Då kanske det inte heter att vara manipulativ, utan mer att få en annan på rätt spår.

Sen finns det dom som utnyttjar deras ställningar och situationer dom är i, till max. Och mest för att göra saker så lätt för sig själv utan att det ska kosta, men det är alltid någon annan som får betala.

Picture this, en buss, fullastad med människor som ska från A till B, alla resenärer berättar varsin sann historia, från deras liv, något roligt, eller dramatiskt, sånt som andra bara sitter och gapar över, för det hade man aldrig ens trott, skulle kunnat ha hända. Vi bär alla med oss olika erfarenheter och händelser, tragiska, magiska eller bara rent sanslösa, men en sak har vi alla gemensamt, vi är människor.

Att livet ser annorlunda ut, beror inte bara på vad vi föds till, vår uppväxt, vad som speglar vår vardag, vad vi lär oss på vägen och HUR, vi lär oss. Utan även vad vi upplever på vägen och hur vi väljer att hantera det. Jag såg ett klipp igår, och jag vill dela det med er, verkligen talande och en tankeväckare. Sen kan ni blunda i slutet, där det framgår att det är ett stort företag som gör reklam, klippet är ändå sååå bra! Önskar er alla en toppen fredag!

 

 

Talanger, lite varstans!

Av , , 4 kommentarer 8

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

002

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier 😀

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

004

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

10603592_775026659199550_6694670085769461853_n

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

008

 

 

Maria Lundmark Hällsten