Etikett: kurs

#jagärhär

Av , , Bli först att kommentera 19

Jag råkade tvärse nåt på tv, tror det var i go´kväll, för några kvällar sedan, som väckte min nyfikenhet Det handlade om näthat, och alla kommentarer som brukar rasa in, där det som oftast, mest bara är pajkasting, sällan någon som kommer med vettiga uttalanden.

Och här blir det lite intressant, tycker jag. Jag gick nämligen någon liten kurs för x antal år sedan. Och då var det snack om mobbing i skolan och på arbetsplatser. Det hölls ett föredrag och mannen eller om det var kvinnan som föreläste, sa att man egentligen är delaktig i mobbing, så länge man ine gör något för att avbryta det som pågår.

Att avbryta, kan vara ganska lätt, och som ett exempel var att du sitter i en gemensam matsal, och det snackas skit om en specifik, person. Många sitter tyst och det kan räknas som medhåll, även fast man kanske inte alls, tycker det där, som sägs. Då kan man avbryta eller inflika, nåt i stil med: Ja, fast hon/han är då himla snäll med barnen! Eller han/hon är väldigt hjälpsam, då man ber om det.

Säger man nåt snällt, så kan elden svalna. Man tappar det där som driver en att fortsätta snacka skit. Och det är precis vad nu det här handlar om. Och nu citerar jag från sydsvenskan.se

”Med 30 000 medlemmar vill Facebookgruppen #jagärhär göra nätet till en vänligare plats. Vår generation kommer att få sona inte enbart de onda människornas hatiska ord och handlingar, utan också de godas upprörande tystnad, skrev Martin Luther King i sitt berömda brev från häktet i Birmingham 1963.

Det skulle kunna vara utgångspunkten för Facebookgruppen och hashtaggen #jagärhär, som grundades i våras av journalisten Mina Dennert och som på sista tiden vuxit snabbt.

Tanken med gruppen att samla människor som vill motverka hatiska och kränkande kommentarer på nätet. Om medlemmar upptäcker kommentarsfält som börjat spåra ur, kan skribenter styras dit för att debattera och ge en motvikt till hets och främlingsfientlighet.

Inläggen avslutas med etiketten #jagärhär som ett sätt att markera närvaro och deltagande.

Den första aktionen av fullständigt sansade inlägg riktades mot de kommentarer som utlöstes av en Åhlénsreklam med ett barn (med något brunare skinn) i Lucialinné.
Manifestationen slutade med att de rasistiska kommentarerna dränktes i runt 20 000 likes och uppmuntrande inlägg. – Nästan alla säger samma sak, hur de har längtat efter något sådant här. Många har känt oro och rädsla för att uttala sig på nätet. Man har kanske försökt men blivit tystad. Nu är vi många, säger Mina Dennert.” Slutcitat

Jag gick med i gruppen igår och kan uppdatera med att vi nu är 66 622 medlemmar, så en ökning med 33 000 medlemmar på lite drygt 3 månader…wow! :D Och ja, jag har gillat och jag har kommenterat. Grejen är också att vi inte ska säga emot, eller skapa krig, utan enbart, skriva snälla saker…det är ju lätt :D Och jag måste ju bara avsluta med det här citatet/bilden som jag haft ute förut, men det passar ju som hand i handske, och så önskar jag er alla en trevlig söndag!

2016-02-25-11.55.34

Planerat in i minsta detalj

Av , , 2 kommentarer 9

Jag påbörjade projektet Chevtårta igår….det blev en fet form av märket, kunde ju inte kapa ner så tårtan skulle bli för liten :D Men jag är inte klar med hela bakverket, så bild på den, kommer sen.

Vi satt ute i värmen, till och från. Åke knatade ner längst gatan och kom hemsläpandes på motorn vi köpt till Camaron:

002 003

Jag lade ut bilderna på FB och det tog typ 30 minuter, så hade jag en förfrågan om att få köpa motorn. Fast naeee…det bidde ingen affär, nu har vi ju det vi sökt efter :D

Winstone fick sig en dusch, Nicco tyckte han höll på se grådaskig ut, och jag håller med, magen är rätt så utsatt då man är ute och går. Så nu ska jag se om man kan borsta till honom lite, när han torkat upp, så han återfår lite fluff, så där.

008 009 011 013

Ja 17 år idag, blir hon…Nicco, och då är det ju väldigt lätt att veta vad man gjorde för just 17 år sen. Man satt hemma i soffan på kvällen och tjurades, jag skulle inte åka in på nåt BB och riskera att bli hemskickad…nänänä. Men till slut var Åke tvungen att starta upp Valianten vi hade på den tiden och vi begav oss upp dit.

25 minuter innan hon föddes, stod jag i dörröppningen och väntade på att Åke skulle parkera bilen, sedan blev det bråttom. Dom hade inte riktigt uppfattat att det var så nära, så det hanns som ingenting. En av sköterska sa, efteråt: Och vi som ska ner till Stockholm, på kurs, för att lära oss om barnafödande, men det är ju precis så här det ska gå till!!!

Många olika skepnader har hon haft, våran lilla dotter, här ska ni få 4 olika bilder och får se, för er själva:

01546489_499687883453405_1141292752_n 181055_444524988969695_781508484_n 1911782_609184715837054_1777252408_n

Inte är det konstigt att jag inte vet vem hon är, alla gånger :D Så jag önskar henne nu ett stort Grattis (hon sover än) och sedan ska hon få nån present och tårta förstås…allt är planerat in i minsta detalj…typ.

Och till er alla andra får jag önska en trevlig söndag!

Testkört och grubblat lite

Av , , 2 kommentarer 7

Ja då har vi testkört broddarna, igen. Jag har i alla fall kommit fram till varför dom inbyggda broddarna i skorna, inte är lika bra som dom man sätter på. Jag har stått och jämfört, kliat mig i skallen, grubblat och så…kom jag på det.

Själva taggarna ser exakt likadana ut, och det är samma längd på dom, men, dom inbyggda, sitter ju i en flärp som man kan vika tillbaka, och dom stummar inte, utan ligger ju mot gummisulan. Om jag trycker på flärpen med fingret (lika med att jag går på dom) så åker själva brodden in i gummisulan så det som sticker ut av taggen, kanske bara är någon millimeter…med andra ord, värdelöst.

Det enda som är positivt är att dom duger då det är väldigt lite halka, och man behöver inte känna sig dum då man traskar in i en affär.

Och apropå halka, vinter och underlag, i mitt bläddrande i dom gamla tidningarna, hittade jag även reportagen då mina föräldrar var med om en tragisk bilolycka med dödlig utgång. Detta var olyckan jag skrivit om tidigare…det var 1977, och jag visste om att den skulle hända, 1 vecka innan det hände.

005 023

Fråga mig inte hur jag kunde veta detta, och inte heller hur jag kunde be till Gud, att mamma ”bara” skulle få bryta ett ben, det var det värsta jag kunde tänka mig och som man kunde överleva. Hon överlevde, med ett krossat lårben, pappa överlevde också.

Den morgonen berättade dom på radion om en dödsolycka utanför Tierp och jag log lite då jag berättade för farmor att det var mamma och pappa. Tok…sa farmor och viftade bort det. Sedan kom tidningen, och namnen som stod där. Farmor skulle då berätta för mig och jag sa återigen, men det var ju det jag sa.

Jag var närmare 20 år, då farmor berättade detta för mina föräldrar, hon ville inte tro att det var sant, men jag kommer ju själv ihåg detta, som igår. Hur dåligt jag mådde innan olyckan, och att jag inte vinkat i fönstret då dom åkte, och denna förtvivlan att veta att det skulle hända något, men jag ville inte att mamma skulle dö. Ja, obegripligt, men sant, det händer många konstiga saker i våra omgivningar och mycket man inte kan förklara, så det är bara att acceptera.

Åke är på kurs idag, arbetsrelaterat förstås, så jag tänker minsann städa lite inne i vårt sovrum, tror jag, bära bort böcker kanske, och sätta upp andra saker på stringhyllorna. Det gjorde jag i badrummet igår, ja badrum förresten, vi har ju inget badkar bara dusch därinne, så det kanske bara heter toalett? Jag rensade bort och gjorde en liten rockad, blev bra tycker:

024 025

Önskar er alla en toppen lördag!

018

Det gjorde ont!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag var och tog prov på vårdcentralen igår, ett litet stick i armvecket och det är väl ingenting, men jädrar den där tejpen dom sätter på, efteråt…jag brukar ta bort den så fort som möjligt, och det är smärtsamt…nu satt den på i tio minuter och nu, 24 timmar efteråt, är jag fortfarande röd i skinnet, jag fattar det inte???

Eller så gör jag det, jag är allergisk eller överkänslig mot plåster/tejp. Tänk er då när jag gjorde magoperationen för 17 år sedan, dom satte världens största plåster över hela magen och det sträckte sig bak på ryggen.

Så där skulle det sitta i 14 dagar, jag påbörjade borttagningen direkt efter hemkomsten, sakta men säkert minskade omfånget på plåstret och då jag kom till vårdcentralen för att knipsa bort stygnen, var den bara en smal remsa kvar, över operationsärret, sköterskan trodde inte sina ögon, hahaa…jaja, hon slapp ju dra bort det då.

Sen förstår ni, var jag ner på Ica Maxi, och där har dom införskaffat nya kundvagnar, kolla här:

Foto0950

Och detta är något jag efterlyst på rullstolar, hur svårt kan det vara att få ett handtag som liknar ett handtag på en barnvagn??? Här kan du ju dessutom skifta och sätta upp händerna på sidan. Perfekt!!!

Nej, det verkar som om hjälpmedel, ibland utformas efter en färdig mall, så här ska det se ut, men ingen testar att verkligen använda den färdiga produkten. Visst finns det många fina hjälpmedel, det vet vi väl alla, men många gånger kan dom också uppdateras och förbättras, och det märker man först, då man jobbar med just den produkten.

Nå, nog om det, idag är Åke på kurs och jag och Tina har tänkt leta rätt på Blåeld i Tavelsjö, som har smygpremiär i helgen, dom erbjuder dessutom 20% rabatt. Hade inte Åke haft kurs, så hade vi förmodligen gjort oss i ordning för årets skogs cruising med Nailheads gänget, första start om 40 minuter.

skogs14

Önskar er alla en toppen lördag!

 

Vem är du, vem är jag…

Av , , Bli först att kommentera 6

Pratade med Tina igår, och vi kom in på ämnet presentation, hur man i korta ordalag, ska berätta vem just du är. Typ ett personligt brev, och det har man ju hört tidigare, att dom ska hållas kort, och det ska vara power, för ingen ids läsa en novell om vem du är, men visst är det svårt?

För 25-30 år sedan skulle orden noggrann och pliktrogen ingå, dom var som givna, men det skrev ju alla så vad sa det egentligen, om just dig…att du gjorde som alla andra eller det kanske var sant.

Att berätta att man är mamma och 47 år och bor i hus, säger heller ingenting om vem man är, utan man får nog stryka allt sånt och istället berätta vad man gillar att göra, åsikter får man nog passa sig för, dom har vi alla rätt till, men man skyltar inte med allihop, så är det bara.

Att sitta på ett möte eller då man går en kurs, där en kort presentation ingår, är alltid kul. Den första att börja brukar sätta taket, säger den personen att dom har barn, bor i hus och har djur, så kommer garanterat nästa person att berätta om samma sak, fast dom kanske inte har barn, men då säger dom det (inte att dom har barn, men att dom är utan), och berättar vart dom bor och om dom har djur.

Jag brukar försöka säga nåt helt annat, då det är min tur, kanske att jag är mormor istället för mamma, och ta upp ett av mina intressen, det kan faktiskt bjuda till skratt, för att det blir något oväntat.

Nåja, lättast är väl att ta saker som dom kommer, inte som då man gick i skolan och skulle ha en redovisning, man gruvade flera dagar innan och var mest rädd för att man skulle fastna någonstans.

9789174015133_large_vem-ar-jag-bondgardsdjur_kartonnageBild lånad från Bokus

Jag gick en handelskurs för 17 år sedan, där skulle vi hålla ett föredrag på minst 5 minuter utan att titta ner i ett papper…det var svårt, fy fasen, men jag fixade det, kanhända det var då det lossnade och man slutade ta livet på så stort allvar :D

Här och nu, tar vi då saker dom kommer, vad annat kan man göra, på kvällen kan man städa och dona, dagtid tar man det lugnt och chillar. Mamma och Bosse kom förbi igår kväll med en bullängd och jag kokade kaffe, då var det riktigt skönt ute, snudd på lite småkyligt, härligt att få uppleva den känslan igen. Önskar er alla en toppen dag!

 

En ny dag…

Av , , Bli först att kommentera 13

God morgon! Sitter och laddar inför arbetsdag, med en stor kopp kaffe för att vakna till liv, snart frukost för energin och sedan är det bara att gasa iväg. Ja, jag ska väcka Åke också, innan jag far, han ska på kurs idag, via jobbet, det är nåt intyg som krävs för att få köra lastbil.

Jag och Winstone gick runt Umestan igår, igen, och nu håller dom på sopa gång och cykelbanorna där borta, för fullt, så knepigt egentligen…jag som brukar få trava runt i snön för att fjäderbekläda vår syrenbuske till påsk, men i år kanske jag till och med får gå på grön gräsmatta, runt busken.

Någon som saknar en barncykel? Såg att dom fiskat upp en ur ån, igår:

Foto1435

Fattar inte varför det ska vara så kul att slänga ner dom där? Ja förmodligen dom som stjäl cyklarna och gör sig av med dom på det sättet, men att stjäla är väl nog elakt, varför måste man sedan slänga bort den, bättre då i allt det elaka och bara ställa cykeln, väl synligt, så den som förlorat den, kan få en chans att hitta igen den.

Kolla vad jag ska försöka mig på för middag ikväll:

Bacon & Onion Foil Packet Potatoes

2 to 3 sheets of heavy-duty foil

1 packet onion soup powder

10-12 baby red potatoes, thinly sliced

12 slices of cooked and crumbled bacon

1 small onion thinly sliced and diced

1 cup cheese (optional)

Salt and pepper to taste

3 tablespoons butter

Sour cream for serving (optional)

 

Spray each sheet of foil with cooking spray. Top each piece with equal portions of potatoes, bacon, 1 packet onion soup powder and mix. Add salt and pepper to taste. Add 1 tablespoon of butter to each serving. Wrap securely.

Grill for 20 to 30 minutes. Or you can bake it in the oven, at 350° for about 35 minutes or till done. Let stand 10 minutes before serving. Serve in foil, topped with sour cream if desired

Jag tror jag vet vad dom menar, och det såg ju inte alltför svårt ut…hoppas jag. Önskar er en toppen lördag!

 

Vann vi kosing, eller?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Vi påbörjade vårstädning av gården igår…tre dagar tidigare än ifjol, faktiskt. Krattade lite, jag vände eller rörde om lite i all jord i rabatten, och rensade bort gamla löv och barr från smultronen, Åke tyckte att det genast började bli grönare då man gjort det.
Plockade upp gräsklippare, mossrivare och krattor från källaren och tog fram utemöblerna, så nu står även dom på plats, nyputsade och röda.
Dagen till ära grillade jag entrecote, och hade ren skär tur att jag hittade av att göra det mellan regnet och haglet.
Sedan tog jag fram en lott jag köpt för säkert över 2 veckor sedan som bara legat och väntat på att jag skulle komma ihåg den, kosing heter den och ser ut så här:
Notera det nedre fältet, där det står, vip rummet, skrapa fram 21 och man vinner. Jag har nämligen köpt en sån här lott förut, och då skrapade vi den markerade mörka rutan, och fick fram 3 tärningar, det blev inte 21.
Men kolla nu vår lott vi skrapade igår, och då gjorde vi exakt som förra gången, skrapade det mörka fältet men sedan blev jag lite nyfiken och skrapade ännu mer och vips, så blev det 5 tärningar som skulle blottas.
Vi vann inte men man kan ju bli lite sur över den dåliga informationen. En 21 lott man köper på tivoli, brukar vara 3 luckor man ska öppna, så därför trodde nog jag att det var likadant nu. Vem vet, vi kanske hade vunnit storkosingen på förra lotten om vi skrapat fram all 5 tärningar, men det får vi nu aldrig veta.
Nicco ska på kurs idag också, 4 timmar och sen är teorin avklarad, förutom provet då, och kvar återstår, körning, men det klarar hon säkert utan problem. Nu ska jag upp och hämta Winstone, lika spännande varje gång, om vi ska klara trappan ner, han går nämligen inte själv, härinne, han tycker nog trappstegen är för halkiga, och han är så ivrig på att få komma ner så det är som att hålla i en blöt tvål, som dessutom ska upp i ansiktet vartannat trappsteg.
Önskar er alla en fin söndag!

Mission completed!

Av , , 4 kommentarer 10

 

Nu sitter man här och väntar på målaren, ja jag vet… egentligen skulle man ju inte göra det, för hur ofta på en skala kommer en hantverkare på den tid dom sagt? Men vad vet man, plötsligt så händer det, hm… nu kanske man skulle köpt sig en triss lott :)
Jag susade ju iväg till tandläkaren igår morse, och det blir ett återbesök där, ingen surprise, det visste jag redan, även om jag inte är någon tandläkare, sedan vidare upp till vårdskolan där vi efter 3 timmar fick varsitt diplom för genomförd kurs i Förflyttningskunskap – personlyftar.
Vi var 4 stycken från vår arbetsplats, 2 stycken från en annan men med samma arbetsgivare och 2 stycken representanter från ett annat assistansbolag. Vi betade inte bara igenom kursmaterialet utan hann även med att utbyta tankar, frågor och annat som kan skilja från en arbetsplats till en annan. Och vad arbetsgivarens åtaganden är, samt våra, som anställda. Kan tålas att upprepas några gånger, för det är absolut inte alltid dessa förordningar efterlevs.
Efter det gasade jag iväg till vårdcentralen och körde ett litet pass med ”gammbossen” som redan hunnit med att vara där två gånger på samma dag. Sedan bjöd hon på go´lunch hemma hos henne. Pratade om livets vedermödor och allt som kan vara och bli, sen hämtade jag mamma, och vi gjorde ett kort stopp på Ohlssons tyger där jag hittade det perfekta luddtyget som jag skulle ha till katternas elementvärmarplats.
Efter middagen skjutsade jag hem henne, och tillbaka i huset så sydde jag ihop luddtyget och se hur bra det blev:
Listerna däruppe blev målade andra varvet och saker skruvades bort och plockades undan. Så som sagt var… nu är det bara att målaren kommer, det är bara att sätta igång!
Jobbar eftermiddag idag så nu ska jag fixa middag till Åke och Nicco och se vad jag själv kan bjuda mig på. Önskar er alla en fin torsdag!
4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Ögonöppnare

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det var den helgen det. Efter incheckningen på hotellet så gick vi ner och letade upp en restaurang för att få äta middag. Och vilken tur vi hade, lördagsspecial, oxfilé med sherrysås och pommes, sedan choklad cheesecake till efterrätt och allt detta till priset av 199: -, som klipp och skuret för oss.
Hotellrummet var inte så speciellt, men vad spelade det för roll, vi skulle ju bara sova där och på sjätte våningen hade vi ändå en fin utsikt och man kunde se Skellefteälven, därnere.
Och det var den skönaste sängen jag legat i på länge och vilka täcken… jag vaknade några gånger under natten och tänkte att det kändes som att ligga på ett moln, påslakanen måste ha varit gjorda av nåt speciellt tyg, undrar jag, om det kan vara det där t-shirts tyget jag någon gång hört talas om och som dom gjort påslakan av, ja jag vet inte, som en dröm var det då :)
Sedan var det kurs dags, och första passet fram till lunch, handlade mest om bilsportsförbundets uppbyggnad och några regler, gällande protester och bestraffningar. Med alla bilsporter inräknade, såsom till exempel folkrace och rally så är vi idag 20 000 aktiva förare, och det var inte illa det.
Till lunch så traskade vi iväg till en pizzeria och där var det pizzabuffé, dom slicade pizzor på löpande band och man fick ta det man orkade.
Sedan kom JP dit och informerade om säkerheten runt bilsporten, och vissa saker var verkligen en ögonöppnare. Han började visa en filmsekvens från ett formel ett heat (tror jag att det var) som filmats för ca 40 år sedan. Killen kraschar, en annan förare som kommer bakom, stannar och springer ut för att hjälpa honom ur den brinnande bilen, men han får inte ut honom, ingen räddningspersonal kommer dit, för det finns ingen, han använder en brandsläckare som han har i sin bil, men han kan inte rädda föraren.
Sedan visar han en annan filmsekvens, filmat för två år sedan, och jag tänker att nu ni… ska vi få se på räddning och vad som är annorlunda idag. Vad lurad jag blev. Det såg skrämmande likt ut, den första filmen. Visst, räddningspersonal kommer dit, men ingen av dom bryr sig om föraren, dom står och sprutar lite skum eller vad dom nu använder, bakom bilen, teamchefen springer fram och försöker visa att det är på föraren dom ska spruta… snacka om frustration.
Och här fick vi då en lärdom, det är upp till oss, som förare, att se till att vi har dom rätta kläderna och skyddsutrustningen på oss, det är vi som sitter där och det kan dessutom ta ett tag innan vi kommer oss ut, om olyckan skulle vara framme.
Nu är formel ett, och rally, en sport för sig, där kan inte räddningspersonal ta sig fram lika fort som på dragracing, och dom banorna är ju betydligt längre, så jag är inte orolig över det. Men vi fick upp ögonen för annat också, detta med bilbältena.
Hur dom ska sitta, hur dom ska vara justerade, och detta gäller ju faktiskt även i våra privata bilar som vi använder dagligen dags. Man ska sitta gjuten i stolen och höften ska sitta fast, du ska inte kunna glida framåt i sätet då du har bältet på, för gör du det så kommer du att ha bältet uppe på magen vid en smäll och då är det dina inre organ som får ta den stöten, och det är inte bra. Höften är den skelettdel som är starkast i vår kropp och därför ska den ta stöten och inget annat.
Nä, det där var en viktig del av kursen, och fler bör nog gå på den, säkerhet är ju A och O, dessutom stämmer inte riktigt regelboken överens med vad som sker i verkligheten. Man ska tänka logiskt och hur saker som händer kan få allvarliga konsekvenser för att ingen ”tänkte” på det, innan.
Ta bara en sån enkel sak som när dom besiktar våra bilar på tävlingarna, inte en gång har du behövt ha på dig tävlingskläderna eller suttit fastspänd i bilen, för det är ju först då, dom kan se att du sitter rätt och att kläderna faktiskt passar just dig.
En annan kursledare berättade en skräckhistoria om dragracingtävlingen, den sista dom hade inne i Skellefteå, det var en prova på bil som skulle upp, den besiktigades innan och dom noterade att bältet gick ner till baksätet och fortsatte under det. Besiktningsmannen drog i bältet och fick det i handen, killen hade haft så jäkla mycket för sig innan, att han inte hade hunnit fästa bältet. Då kan man ju gissa hur det skulle ha sett ut om han hade fått köra och det hade gått åt skogen.
Nog om detta, vi fick en bra helg och dessutom lära oss något nytt eller åtminstone uppdatera vårat tänk, inte alls dumt :)
Jag är ledig idag och imorgon, och kan ni tänka er, Niccolina har slutat på Grubbeskolan, och ska idag ha sin första skoldag på Haga istället, jojomensan, hon såg verkligen fram emot bytet så det går säkert bra. Nu ska jag ha lite frukost, och sen får vi vad det blir. Ha en fin måndag!
 

Inte riktigt pantad, tror jag

Av , , 2 kommentarer 7

 

Ja, jag är nog inte riktigt pantad… ibland. Jag köpte ju serien ”Svenska hjärtan”, och efter att ha avverkat den första boxen, trodde jag att det var den enda och därmed, då skivorna var slut så var serien slut. Konstig ände på serien tänkte jag men kom ihåg att jag även tyckt det då den gick på tv.
Nå, jag öppnade kistan där vi har filmerna och se, där poppade det upp en till box, aha, det fanns alltså en fortsättning. Nu har jag sett den också, och igår hann även Åke se dom sista fem minuterna. Nu är det slut, sa jag, va, slutade den så där, frågade Åke. Ja, sa jag, knepigt men sant.
Jag tycks komma ihåg att när den gick på tv så återkom upphovskvinnan med en långfilm, som avslut på hela alltet, men den ingår tydligen inte här, sa jag och packade ihop filmen, för att lägga ner den i kistan.
Och se, *vips* så hittar jag två, TVÅ, hela boxar till. Ja, sa jag, jag måste ju vara lite pantad, det var alltså fyra boxar med serien och det har jag tydligen förträngt, så det är bara att fortsätta se på serien, som helt plötsligt, aldrig ser ut att få ett slut :-)
Nu har jag gjort bort min arbetshelg för den här gången, och det känns ju inte helt fel, och nästa gång blir det förhoppningsvis inte hela helgen jag jobbar, för då har vi tänkt åka till Skellefteå på lördagen, checka in på hotell och på söndags förmiddagen samt eftermiddagen, gå en kurs om säkerhet och regler vid dragracing. Det kan vi behöva.
Åke har kämpat på nere i källaren då jag nu har jobbat. Han har bland mycket annat fått bort schabraket till tvättmaskin, som stått därnere sedan huset var nytt. Det är till och med gjutet en betongplatta som den stått på, och trots att han skruvade ner den i fem, mindre delar så höll han inte på att få upp dom därifrån, den vägde multum. Men nu så, börjar det likna nåt.
Det lilla projektet är ju att slutligen få dit ett badkar, modell lååångt, och en torktumlare, som ska gömmas bakom ett draperi tillsammans med tvättmaskinen. Golvet ska fixas och sedan får vi se vad vi gör med övrig inredning. Han håller även på att flytta den lilla snickarboden, ut till ett större rum, så han får lite yta att arbeta på, i det mindre rummet kan man ju ha förvaring istället. Även fast det faktiskt finns två större rum till, därnere, för förvaring… *suck, vad vi nu ska förvara så mycket grejer för, kan man ju fråga sig.
Jaja, idag är man då ledig i alla fall och nu ska jag få mig lite frukost. Ha en fin måndag!