Jag förstår att det är svårt för Edward Riedl och hans Moderata kompisar likväl som för övriga Allianspartier att tvingas titta på hur Socialdemokratisk fördelningspolitik skapat ett Sverige som mår bra och utvecklas bra.

Extra svårt är det säker därför att det som nu händer påvisar styrkan i Socialdemokratisk fördelningspolitik samtidigt som det påvisar svagheten i Alliansens politik.

Riedl säger ofta att Sverige behöver en politik som gör att svensk ekonomi växer och en politik för att skapa fler jobb – Alltså den sorts politik som Alliansen misslyckades med under sina 8 år vid makten och den sorts politik vi Socialdemokrater lyckats mycket bra med sedan vi tog över regeringsmakten.

Därför ger jag inte speciellt mycket för den sorts politik Edward Riedl och Moderaterna företräder. Att på nytt få en politik som använder sig av den mycket skadliga arbetslinjen som i allt den gjort slitit isär Sverige och skapat gigantiska klyftor vore förödande för Sverige och svenskarna.

Riedl påstår sig vilja satsa mer pengar på skolan och vården vilket i sådana fall är raka motsatsen mot det Alliansen gjorde när de hade makten under 8 år. Om något präglades dessa 8 år av skadliga avregleringar och privatiseringar inom vård, omsorg och skola som ledde i motsatt riktning.

Att som Riedl påstå att Socialdemokratiska politik är skadlig för vårt land när alla parametrar pekar i motsatt riktning påvisar att Edward Riedl har dålig självinsikt och att han saknar förståelse för vad som är bra respektive dåligt för vårt land.

Sedan har vi ännu inte lanserat skattehöjningar på det sätt som Riedl vill göra gällande och jag tillsammans med många andra Socialdemokrater jobbar för att en eventuell flygskatt och en höjning av drivmedelsskatterna inte ska genomföras vilket jag utgår från kommer att bli fallet då den viljan har starkt stöd i vårt parti.

Sedan är det helt rätt att fler än idag bland de som har bra inkomster får betala statlig skatt i och med att inkomsttaken inte höjs – Detta därför att det är med aningen ökad skatt för de som tjänar bra som vi kan bekosta skattesänkningen för landets pensionärer.

Det är hög tid att Riedl och hans gelikar lär sig att det är så klassisk fördelningspolitik fungerar.

Fördelningspolitikens huvuduppgift är att se till att inkomsterna av allas arbete fördelas mer rättvist och om Riedl sätter sig ner och tänker efter tror jag att han innerst inne förstår att det är just den sortens fördelningspolitik som gör att Sverige nu går betydligt bättre än under den tid Riedl regerade landet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är inte utan att det känns oroande med det höga tonläget mellan Trump och Nordkorea. Riskerna för ett storskaligt krig får nog anses ha ökat då varken Trump eller Kim Jong-un är den typen av människa som ger sig i första taget. 

Att Mike Pence sedan befinner sig i Sydkorea och eldar upp läget än mer gör inte saken bättre och min tro är att han gör så på Trumps direkta order och för att försöka få Kim att begå den första handlingen så att USA och Trump kan ingripa och framstå som världens räddare.

Min förhoppning står till att Kina pratar allvar med bägge parterna och låter dem veta att en krigshandling är utesluten.

Trump ser ut att vara fast besluten om att anslå tonen och visa världen att han menar allvar med det han säger och att ha en sådan man vid makten i USA och dessutom gen honom access till avfyrningsmekanismen för bomber och andra vapen ser i skrivande stund ut att kunna likställas med att sätta en pistol i handen på en mördare.

Världen måste reagera innan det är för sent och som jag anfört ovan hoppas jag på Kina men anser trots det att det är hög tid att övriga Natoländer och FN:s säkerhetsråd pratar allvar med Trump och låter honom veta att en vedergällning är utesluten även om Nordkorea skulle få för sig att testa raketer.

Låt oss därför hoppas att ingen av dessa herrar gör allvar av sitt hot så att vi kan stabilitet och fred i regionen och därmed över tid bevara freden i vår värld utan att ställa till med storskaliga krig.

Att världen alltid varit en krutdurk vet vi sedan tidigare och att ha egensinninga och egotrippade ledare som Trump och Kim Jing-un i makten gör inte den saken mindre farlig – Tvärt om ökar det riskerna vilket gör att vi övriga måste ta ett större gemensamt ansvar för att bevara freden – Detta genom att berätta för dessa herrar vad priset blir om de reagerar på fel sätt och trycker på knappen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Miljöpartiet rosar inte marknaden just nu vilket är föga förvånande. I Sifos mätning är partiet under riksdagsspärren för första gången på 15 år och I Aftonblandet/Inzios mätning påvisas att MP:s språkrör har de lägsta förtroendesiffrorna av alla partiledare vilket borde få MP och dess partiledning att ta sig en ordentlig funderare på sin politik och på sitt politiska budskap.

För egen del har jag tidigare hävdat att vi Socialdemokrater bör frigöra oss från MP politiskt och i tidigare inlägg skrivna för ett år sedan eller mer har jag till och med varit beredd att kasta ut sagda MP ur regeringssamarbetet men med så kort tid kvar fram till nästa väg så ser jag ingen anledning att göra så i nuläget.

Vårt samarbete med MP får därför bestå fram till nästa val enligt den devis min framlidne far alltid brukade yppa i olika sammanhang när han sa att ”har man tagit fan i båten får man se till att ro hela vägen in till land”

Det vi Socialdemokrater definitivt ska göra är att säga att vi inte ser ett samarbete med MP på det sätt som nu förevarit som ett alternativ efter nästa val – Detta därför att det är omöjligt att samarbeta med ett parti som MP som byter åsikt lika ofta som andra byter kläder och därför att det är omöjligt att samregera med ett parti som inte förstår vikten av stabilitet i den förda politiken.

Som jag ser saken består MP av en samling människor som hoppar på än den ena än den andra idén utan att tänka över konsekvenserna av det man vill genomföra – MP är helt enkelt ett parti utan styrman och utan färdriktning.

Visst är det rätt att vi ska satsa på vår miljö och på att vi ska försöka föra en politik som främjar en övergång till ett mer miljövänligt sätt att leva. Ska vi kunna göra så är vägen dit inte den väg som är kantad av skattehöjningar som framför allt drabbar boende i Norrland och i glesbygd medan de har liten eller obefintlig verkan på MP:s anhängare som till största delen bor i våra 3 storstäder.

Ska vi skapa en vilja bland väljarna att övergå till mer miljövänliga bilar och elbilar stavas vägen dit inte straffskatter för gamla bilar – Straffskatter som till största delen drabbar de mindre bemedlade i samhället. För min del är vägen dit subventioner genom en förmånlig finansiering garanterad av staten vägen framåt.

Övergången till miljövänliga alternativ inom alla områden kan inte och ska inte bli en plånboksfråga där bara de som är bättre bemedlade har möjlighet att delta.

Ska övergången till ett mer miljövänligt levnadssätt bli verklighet och verklig framgång måste alla med – Fattig likväl som rik med subventioner som verktyg för att hjälpa den fattige att följa med på resan.

MP:s politik som gör det möjligt för Stureplans MP:arna att glänsa och känna sig som bror eller syster duktig måste få ett slut om MP ska vända opinionsläget. Ska MP överleva måste MP föra en politik som gynnar folkflertalet snarare än folkfåtalet.

Därför är det hög tid att MP inser och förstår att alla miljöfrämjande åtgärder måste omfatta alla medborgare och hela landet och inte bara de MP:are som kan ta tunnelbanan och/eller spårvagnen till jobbet.

Därutöver är det hög tid att MP:s ledning inser att det inte finns någon möjlighet att fortsätta med den sorts generösa migrationspolitik de förespråkar och den migrationspolitik Sverige tillämpade tidigare.

I en värld där världsläget ändrats radikalt därför att antalet människor på flykt är så många måste vi tillämpa en migrationspolitik som är anpassad till rådande världsläge. Därför är det hög tid att MP inser att bara en kontrollerad och fungerande migrationspolitik likt den vi driver just nu kan komma på fråga för en demokratisk rättsstat som Sverige så länge rådande världsläge föreligger.

Fram tills dess MP, dess partiledning och dess väljare insett detta ska vi Socialdemokrater hålla armlängds avstånd till MP.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Som en uppföljning till gårdagens inlägg om den föreslagna friskvårdstimmen för Umeå kommuns anställda så kommer här ytterligare ett inlägg om orimligheten i att införa en sådan innan vi klarat av och löst övriga utmaningar i kommunen.

Före egen del står en personalförtätning för att minska arbetsbelastningen bland kommunens personal betydligt högre upp på agendan än ett införande än en friskvårdstimme nu.

Min tro är att införande av en friskvårdstimme kommer att ge motsatt effekt vad gäller sjukskrivningarna i kommunen – Detta i och med att arbetsbelastningen och stressen kommer att öka bland de arbetstagare som verkar inom yrken där det råder brist på personal att anställa.

Ska färre utföra mer arbete vilket blir effekten i sådana yrken ökar risken att slita ut sig och bli sjukskriven.

Sedan skulle det vara mycket intressant att veta hur Vänsterpartiet tänkt sig finansiera alla förslag man kommer med?

• Vad ska Vänsterpartiet säga till föräldrarna i Föräldragruppen för att motivera att man hellre använder de pengar som kunde gått till att skapa mindre barngrupper och större personaltäthet inom förskolan till att betala för en friskvårdstimme?
• Vad ska Vänsterpartiet säga till alla de som likt dem själva kritiserar ombyggnaden av Rådhustorget istället för att satsa de pengarna på mer personal i välfärden när man själv använder pengar för personalförtätning inom omsorgen till populistiska förslag om en friskvårdstimme?
• Vad ska Vänsterpartiet säga till alla som hoppats på en generell arbetstidssänkning och nu får hålla tillgodo med en arbetstidsförkortning på 1 timme/vecka?

Att dessa frågor kommer att bli obesvarade av Ulrika Edman och Vänsterpartiet är jag övertygad om – Därför vill jag än en gång understryka att Vänsterpartiet inte går att lita på då de ständigt lever i en parallell värld där det finns obegränsat med pengar till allt.

Ska vi genomföra alla reformer och förslag som Vänsterpartiet kommer med är jag tveksam till om ens en fördubbling av kommunalskatten skulle räcka till då allt de föreslår tar gigantiska ekonomiska resurser i anspråk.

För oss övriga som lever i den verkliga världen vill jag därför rikta en uppmaning – Låt oss föra en sansad debatt och låt oss sätta prioriteringarna tillsammans för vad som är viktigt i kommunen.

Vilket är viktigast för kommunmedborgarna – En friskvårdstimme eller mer händer och fötter i den kommunala verksamheten?

Den frågan riktar jag speciellt till Centern och Liberalerna i kommunen med en vädjan om att ni bör tänka om innan ni hjälper Vänsterpartiet att rösta igenom så kostsamma förslag som en friskvårdstimme i Kommunfullmäktige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger i de beslut vi fattar idag”

Vänsterpartiet och Moderaterna har kommit med förslag om att vi ska införa en friskvårdstimme per vecka för alla kommunens 11.000 anställda vilket kommer att bli mycket dyrt.

Räknar man på hur många årsanställda detta skulle motsvare inom förskolan som Vänsterpartiet för övrigt säger sig värna oerhört mycket om skulle de pengar friskvårdstimmen kostar räcka till 365 – 892 årsanställda inom förskolan beroende på hur man räknar.

Man kan även göra en annan aktuell jämförelse och ställa kostnaden mot kostnaden för ombyggnaden av Rådhustorget som vid budgeteringen och beslutet var kostnadsberäknad till 65 miljoner och som Vänsterpartiet kritiserade hårt när den var uppe för omröstning.

Tittar man på hur många ombyggda Rådhustorg en sådan reform skulle kosta ger en beräkning vid handen att pengarna friskvårdstimmen kostar motsvarar ombyggnaden av 3 till drygt 6 Rådhustorg – Inte vart 30 år utan varje år.

Att jag använder dessa 2 saker som exempel för att påvisa hur kostnaden slår beror på att framför allt Vänsterpartiet vänder kappan efter vinden och agerar mycket populistiskt och på att Vänsterpartiet lämnar dubbla budskap beroende på situation – Ett beteende jag tycker påvisar att Vänsterpartiet inte går att lita på.

Hur Moderaterna och Anders Ågren som alltid kritiserar oss Socialdemokrater kan påföra kommunen ofinansierade kostnader på 170 – 416 miljoner per år utan att berätta vilka verksamheter som ska få stryka på foten eller hur mycket kommunalskatten ska höjas för att klara detta förvånar storligen och andas samma populism som hos Vänsterpartiet.

Låt mig därför berätta hur jag räknat innan jag går vidare i inlägget.

För den lägre av siffrorna så har jag använt mig av den kostnad kommunens tjänstemän kommit fram till som är 170 miljoner kronor per år.

För den högre siffran har jag använt mig av värsta tänkbara scenario för kostnaderna som beräknats enligt följande formel.

• Medianlön för alla kommunens 11.000 medarbetare 125 kr/timme.
• Lönebikostnader beräknade till 50% av lönen (62,50 kr/tim) avseende arbetsgivaravgifter, avtalsförsäkringar, semesterersättningar och övriga lönebikostnader
• Att alla frånvarotimmar ska besättas av en vikarie när den ordinarie arbetstagaren har sin friskvårdstimme och att avtalet med fackförbundet Kommunal ska följas vilket innebär att den kortaste tid en vikarie kan anlitas enligt avtal är till 3 timmars betalning oavsett arbetstidens längd med en medianlön för vikarien på 120 kr/timme.

Använder vi dessa beräkningsformer och lägger ihop summorna så blir kostnaden för 1 friskvårdstimme för alla kommunens medarbetare hela 416.130.000 kronor per år.

Hur stor den verkliga kostnaden blir och huruvida den högre summan eller den summa kommunens tjänstemän räknat fram blir det verkliga resultatet ska jag låta vara osagt då bara framtiden kan berätta vilken av siffrorna som blir det verkliga resultatet.

En sak är dock klar – Förslaget är orealistiskt i nuläget om man sätter det i sitt rätta perspektiv.

Om vi leker med tanken att en kostnad på 200 miljoner per år blir det verkliga utfallet vilket jag tror ligger nära verkligheten så motsvarar det 3,2 ombyggnader av Rådhustorget varje år till en kostnad av 65 miljoner per ombyggnad eller 428 nya årsanställda på heltid i förskolan med en lön på 24.000 kronor per månad.

Om vi sätter förslaget i det perspektivet är det ganska lätt att förstå att detta inte är genomförbart i dagsläget utan att i sådana fall sänka anslagen och därmed ambitionsnivån inom alla kommunala verksamheter – Förskolan och skolan inkluderad.

Att äventyra kommunens verksamhet på detta sätt är oansvarigt och tilläggas ska är att jag inte räknat med något produktionsbortfall överhuvudtaget i denna beräkning vilket om det tas med i beräkningen sannolikt skulle göra reformen än dyrare för kommunen och dess skattebetalare.

Min slutsats är därför att detta förslag är ren och skär populism och ett sätt att försöka sätta oss Socialdemokrater i dålig dager genom att påstå att vi sköter kommunen på ett dåligt sätt när det omvända – Dvs. att vi i allt vi gör tar ekonomiskt ansvar är det som är korrekt.

Att föreslå ofinansierade reformer som kommer att kosta allt mellan 170 och 416 miljoner per år utan att klart och tydligt förklara hur dessa ska finansieras är lika oansvarigt som tecken på att Vänsterpartiet och Moderaterna är desperata och försöker köpa röster genom att föra kommuninvånarna bakom ljuset med populistiska förslag.

Som Socialdemokrat är jag på inget sätt emot att vi över tid ska införa saker som ger kommunens medarbetare bättre hälsa och en hållbarare arbetssituation – Det är därför jag säger blankt nej till att införa en friskvårdstimme så länge det finns andra saker som är mer prioriterade – T.ex. att öka bemanningen inom förskolan och därmed öka personaltätheten och minska barngruppernas storlek.

Nu och i framtiden ska vi givetvis göra allt som står i vår makt för att minska sjukskrivningarna och får jag tala för egen del så är min uppfattning att en generell arbetstidssänkning för alla kommunanställda skulle få större positiv effekt på medarbetarnas hälsa än ett införande av en friskvårdstimme.

Skulle det till äventyrs vara så att Vänsterpartiet och Moderaterna även framgent tycker att 1 friskvårdstimme per vecka är viktigt för medarbetarnas hälsa är jag beredd att gå än längre och föreslå en generell arbetstidssänkning för alla kommunens medarbetare till 7 timmar per arbetsdag med 3 av dessa dedikerade till friskvård – Dock först när ekonomi och personaltäthet så tillåter utan att äventyra verksamheterna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Personligen tycker jag att det är bra att det nu verkar finnas en bred enighet bland de politiska partierna att införa samma typ av lagstiftning som Norge och göra det olagligt att vara medlem i en terrororganisation. Att så inte redan är fallet är mycket underligt då jag inte ser några som helst risker med att en sådan lagstiftning skulle kränka föreningsfriheten.

Låt oss hoppas att denna lagstiftning får ett snabbspår i riksdagen så att den nya lagstiftningen kan träda i kraft snarast möjligt.

För mig är föreningsfrihet och medlemskap i en terrororganisation två vitt skilda saker. Det borde vara självklart att medlemskap i en terrororganisation ska vara lika olaglig som medlemsskap i ett brottssyndikat som sysslar med narkotika handel och/eller olaglig spelverksamhet.

Det stora hindret är inte lagstiftningen i sig utan bestämmandet av vad som ska anses vara en terrororganisation. När det gäller att fastslå detta finns internationella praxis och regelverk så även detta borde vara lätt at åstadkomma utan att kränka föreningsfriheten.

Förvisso betyder inte ett medlemskap i en terrororganisation att medlemmen själv är terrorist men att vara medlem och därmed delta i organisationer och föreningar som uppmanar till terrorbrott är ett beteende som måste stävjas så långt det går och för att göra så kommer den nya lagstiftningen väl till pass.

En terrorlag som den i Norge för sannolikt även med sig att fler än idag flaggas upp på polisens radar som misstänkta potentiella framtida terrorister – Kan ny lagstiftning förhindra ett enda upprepande av det som utspelade sig på Drottninggatan i Stockholm får sådan lagstiftning anses ha fyllt sitt syfte mer än väl.

Därför upprepar jag det jag anfört tidigare – Låt oss komma till skott med denna lagstiftning snarast möjligt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ibland måste tiden ha sin gång och saker inträffa för att politiker ska få ändan ur vagnen och anledning nog att fatta beslut som borde varit fattade för länge sedan. Så är det med den enighet som nu ser ut att finnas om hur vi ska leta upp sådana som gömmer sig undan utvisning därför att de fått avslag på sin asylansökan.

Jag har skrivit många inlägg i fråga om en väl fungerande integrations- och migrationspolitik och då sett ur ett perspektiv som handlar om att en sådan förutom att vara effektiv även måste vara rättssäker.

Att alla är lika inför lagen och att den som fått avslag och har en i laga kraft vunnen dom om detta ska avvisas och då helst med omedelbar verkan är viktigt att följa om respekten för lagar och regler ska bestå.

Därför tycker jag att det är bra att det nu ser ut att finnas en bred politisk enighet om att skärpa regelverket även om jag beklagar att något så hemskt som händelsen på Drottninggatan var ett måste för att skapa denna enighet.

Jag har bott i ett antal länder under mitt liv och arbetat i än fler och nästan oavsett vart jag varit så har migrationsmyndigheter och gränspolis alltid gjort oanmälda besök för att kontrollera arbets- & uppehållstillstånd i syfte att fånga in papperslösa.

Att motverka förekomsten av ”papperslösa” på arbetsmarknaden tjänar flera syften – Bland dem att undvika rena slavanställningar och lönedumpning därför att mindre nogräknade arbetsgivare utnyttjar den situation den ”papperslöse” befinner sig i.

Därför tycker jag att det är helt rätt att riksdag och regering snarast möjligt fattar de beslut som innebär både mer av den typen av arbetsplatskontroller och mer av inrikes gränskontroller.

Införandet av sådana åtgärder kommer att stärka medborgarnas tilltro till att lagen är lika för alla och därutöver sänder den typen av åtgärder mycket starka signaler till den som funderar på att gömmas sig undan utvisning – Signaler om att det inte är fruktbart att gömma sig och att man kommer att bli hittad och utvisad.

Låt oss därför komma till skott med dessa förändringar redan nu – Dock med tillägget att det som beslutas måste bli rättssäkert.

Sverige har många gånger för vana att tolka internationella konventioner och lagar & regler aningen strängare och mer till sin egen nackdel än andra länder och i just detta fall tycker jag att vi innan beslutet ska se hur hanteringen av de som fått avslag på sin asylansökan behandlas i andra EU-länder.

Avslutningsvis tycker jag att vi ska försöka driva på i EU och skapa en samsyn och ett gemensamt regelverk för hur de som fått avslag på sin asylansökan ska letas upp och behandlas innan de avvisas – Detta får dock inte ske på bekostnad av att vi väntar med våra egna beslut i frågan utan som ett parallellspår samtidigt som vi tillämpar den modell vi nationellt beslutar ska gälla med omedelbar verkan.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Rubriksättningen på detta inlägg är enligt mitt tycke klockren då den beskriver verkligheten så som den ser ut. Att jämvikt mellan offentlig och privatsektor råder är viktig för att undvika drivmedelsbrist inom den privata sektorn.

När det uppstår drivmedelsbrist i den privata sektorn är det naturligt att den med alla medel försöker skaffa nytt drivmedel.

Det är därför vi kan se hur den privata sektorn idag med hjälp av avregleringar och konkurrensutsättning är inne och härjar i verksamheter som tidigare drivits av det offentliga för att råda bot på den drivmedelsbrist Alliansens nyliberala politik skapat.

När den privata sektorns omsättning och vinster minskar som en följd av att den välmående medelklassen decimeras blir de desperata – Detta därför att vinstnivåerna måste bibehållas till varje pris om ägarnas omättliga profithunger ska kunna tillfredsställas.

Det verkar inte finnas några gränser för vilka åtgärder och metoder man använder sig av för att uppnå målet med bibehållna eller ökade vinster – Ju större drivmedelsbrist ju större inblandning av privata företag i den skattefinansierade offentliga sektorn.

Statens kaka är ju som bekant både god och stabil men den stora frågan är om detta är rätt väg att gå om man vill bygga ett välmående och väl fungerande samhälle?

För egen del vill jag påstå att så inte är fallet – Det företrädare för privat sektor och för nyliberalismen inte inser är att det är just den privata sektorns inblandning i offentlig sektor som skapar drivmedelsbristen.

Det är privat inblandning i offentlig sektor tillsammans med automatisering, jobbflytt till låglöneländer och den välmående medelklassens decimering som lett fram till dagens situation.

Den privata sektorns girighet som startade med en devalvering som sedan fortsatt med skattesänkningar och påspädning av kapitalets makt och inflytande vilket har givit oss den situation vi nu lever i.

När företagens anställda inte längre har råd att konsumera företagets produkter sjunker försäljningen. Denna sanning måste vi alla ta till oss och se till att förändra om vi vill ta oss ur dagens situation.

Sverige har allt sedan superdevalveringen 1982 (genomförd av oss Socialdemokrater men framtvingad av kapitalägarna) sett en snedvridning när det kommer till kontrollen över Sveriges tillgångar. Vid den tidpunkten kontrollerade de rikaste 3% ungefär 1/5-del av den totala svenska ekonomin – I dag kontrollerar dessa 3% 1/3-del av den totala ekonomin.

Det är denna devalvering och förskjutning i ekonomin som gjort att medelklassen i Sverige decimeras i antal.

Alla som kan lite grand om ekonomi vet att en av grundförutsättningen för en välmående ekonomi är en växande och välmående medelklass – Detta därför att det är medelklassen som är varje lands största konsumenter. Kort sagt kan man säga att de investerar hela sitt ökande välstånd för konsumtion av nya produkter och tjänster – Något som ökar företagens omsättning och vinster.

Dock är det en gång för alla så att det behövs en stark offentlig sektor för att skapa dynamisk tillväxt i Sverige – En offentlig sektor som är byggd på den demokratiska socialismens läror för att säkerställa att medelklassen kan växa sig stark och kan driva landets ekonomi framåt.

Avsaknaden av drivmedel i form av en stark samhällsägd offentlig sektor – Skattefinansierad och driven av behov och inte av vinstintresse har bland annat lett till följande misslyckanden för det svenska samhället:

• En ökad arbetslöshet under Alliansens regeringsår som närmast kan beskrivas som massarbetslöshet om siffrorna ställs mot 1960-talets siffror – En trend vi Socialdemokrater nu börjat vända.
• Kraftigt ökade sjukskrivningstal och längre sjukskrivningstid som en effekt av den skadliga arbetslinjen.
• Sjunkande kunskapsresultat i de svenska skolorna
• En kollaps för järnväg och övrig infrastruktur.
• Missförhållanden inom skola, vård och omsorg med hög arbetsbelastning och stora vinstutag.
• Massiv utflyttning av svenska företag.
• Brist på arbetskraft med rätt kompetens.
• Nedrustning av de sociala trygghetssystemen.

För att ta oss ur denna negativa spiral måste vi se till att vi återupprättar och renoverar svensk offentlig sektor till sin forna glans.

Detta kan bara göras genom att återreglera och återta samhällets kontroll över offentlig sektor för att därefter se till att driften av offentlig sektor sker utan inblandning från den privata sektorn.

Det är den typen av politik jag brinner för – En politik med en stark offentlig sektor som självklar grundbult för samhällsbygget.

Den typ av politik som Socialdemokraterna drev på 60-talet är själva garanten för att återföra Sverige till positionen som världens ledande välfärdsstat utan att komma i konflikt med näringslivet.

Även om Sverige står starkt i en internationell jämförelse får vi aldrig stanna upp och känna oss nöjda. Sverige behöver stärka sin position i världen. En stark offentlig sektor som jobbar hand i hand med den privata sektorn är garanten för att vi ska lyckas med den föresatsen.

Utan en stark offentligt ägd och offentligt driven offentlig sektor står sig näringslivet slätt i den internationella konkurrensen – Detta om något har blivit klart och tydligt under Alliansens 8 år vid makten.

En stark offentlig sektor är dessutom en garant för att kunna göra något åt den höga arbetslöshet som nu råder. I 1960-talets Sverige skulle de arbetslöshetstal som nu gäller kort och gott beskrivas som ”massarbetslöshet”.

En stark offentlig sektor som drivs av behov och inte av efterfrågan är lösningen på denna ”massarbetslöshet”.

En fullt ut fungerande offentlig sektor enligt 60-tals modell innebär att vi med lätthet kan parera skillnaderna mellan hög och lågkonjunktur – Detta då vi i tider av lågkonjunktur kan se till att hålla medborgarna i arbete eller i utbildningsinsatser för att tillgodose näringslivets behov av kvalificerad arbetskraft när konjunkturen vänder.

För att kunna bygga om och återställa den offentliga sektorn till sin forna glans måste vi därför skrota det mesta av alla avregleringar och reformer som berör utförsäljning och drift av verksamheter som tidigare drevs i kommunal, landstings eller statlig regi – Därtill skrota LOV.

Innerst inne tror jag att många av Alliansens företrädare inser detta även om de inte vågar erkänna att så är fallet i rädsla att förlora ännu fler röster.

Välfärdstjänster och kommunal service måste ägas och drivas av det allmänna om vi vill säkerställa att den offentliga sektorn ska klara av att producera tillräckligt mycket drivmedel för att privat sektor ska må bra och utvecklas.

Så länge offentliga verksamheter är styrda av efterfrågan och vinstintresse snarare än av behov kommer de aldrig att fungera som avsett – Vill vi råda bot på drivmedelsbristen måste offentlig sektor återställas till sin forna glans

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag tror att de allra flesta är överens om att det behövs fler poliser och fler civilanställda inom polisen för att klara de utmaningar vi redan har och de vi står inför i framtiden. Buden om hur många dessa ska vara numerärt och vem som ska bestämma fördelningen mellan utbildade poliser och civilanställda råder det delade politiska meningar om.

Hur fort de ska bli fler och när de senast ska vara på plats har det haglat friskt med förslag om från olika politiska partier på senare tid vilket andas viss populism.

Därför är jag tacksam över att min egen regering nu lägger ett balanserat förslag på 10.000 fler polisanställda fram till 2024 och fastslår att fördelningen mellan polisutbildade och civilanställda inom polisen är en sak som är upp till polisen själva att bestämma vilket är helt rätt då polisen själva är bäst skickade att bestämma detta.

Att tiden för när detta ska vara genomfört sträcks ut fram till 2024 tycker jag är bra då det tar tid att utbilda nya poliser och än längre att upprätta de 2 nya lärosäten regeringen aviserat för denna utbildning.

Politik handlar inte om populism utan om realpolitik vilket jag tycker att regeringens förslag tar fasta på. Det finns ingen anledning att lova massor av nya poliser och anslå pengar till det om det inte finns resurser att utbilda de man utlovar ska tillkomma.

Att regeringen överlämnar lönebildningen till arbetsmarknadens parter trots att man vet att lönerna för polisyrket måste upp för att attrahera sökande till polisutbildningen kan man ha delade meningar om och jag är inte helt överens med regeringen om att detta är rätt väg att gå.

Min inställning är att regeringen i vart fall kunnat anslå tonen och berätta att man är beredd att skjuta till de pengar som krävs för att polisyrket ska bli ordentligt attraktivt – Något jag tror behövs om vi ska lyckas i föresatsen att anställa de 10.000 polisanställda som utlovas.

Förhoppningsvis har mina partivänner i beslutande ställning redan tagit fasta på det och kommer att se till att löneutvecklingen blir det den måste vara för att göra yrket attraktivt även om vår socialdemokratiska grundinställning alltid måste vara att löner ska förhandlas av arbetsmarknadens parter.

Därför ger jag regeringen betyget med beröm godkänt i denna fråga och hoppas att därmed att övriga partier röstar JA när detta ska klubbas i riksdagen.

Avslutningsvis hoppas jag att ledningen för polismyndigheten i och med detta tar sitt förnuft till fånga och gör en nödvändig analys av vilka polisfunktioner som ska förstärkas i och med den nya satsningen. För egen del hoppas jag att trafikpolisen får en renässans då fler trafikpoliser är ett måste om Nollvisionen ska nås.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att Vänsterpartiet har för vana att ha spenderbyxorna på sig utan att ha en susning om hur man ska finansiera sina förslag är ledamöterna i kommunstyrelse och kommunfullmäktige i Umeå vana vid – Att Moderaterna och Anders Ågren skulle gå samma väg som Vänsterpartiet och komma med förslag som saknar finansiering är en STOR NYHET.

Ågren och Moderaterna är inte kända för detta beteende men väl för att i tid och otid kritisera den socialdemokratiska kommunledningen för att spendera pengar i onödan och för att leva över sina tillgångar på ett sätt som innebär att kommande generationer skuldsätts.

Att då i det läget komma med ofinansierade förslag som skulle innebära minskad kommunal service alternativt ökad lånefinansiering förvånar storligen.

Ska jag tro något så är Ågrens förslag inget annat än ren och skär populism och ett sätt att försöka vinna billiga politiska poänger.

Idén om en friskvårdstimme varje vecka för alla kommunens anställda har jag i sak inget emot så länge vi kan möjliggöra och finansiera denna utan att kommunens verksamhet blir lidande.

Motion på arbetstid är bra men ett införande av en friskvårdstimme nu skulle sannolikt ställa till med mer skada än nytta då vi har många verksamheter inom kommunen som inte kan avvara sina anställda under den timmen utan att skapa större stress bland de anställda och/eller utan att sänka sin ambitionsnivå.

För egen del tycker jag som sagt att förslaget är bra i grunden men att vi kan göra detta på ett ännu bättre sätt.

I stället för 1 friskvårdstimme per vecka tycker jag att vi ska ta en ordentlig diskussion med både Moderater, Vänsterpartister och övriga partier om hur vi kan sänka arbetstiden 1 timme per dag och införa 7 timmars arbetsdag för alla med 3 av dessa timmar dedikerade för motion på tid som tidigare var arbetstid.

Den diskussion vi ska ha ska givetvis handla om effekten av förslaget och viktigast av allt om hur vi ska finansiera förslaget utan att försämra verksamheten och/eller spränga våra budgetramar.

Kan vi genomföra en sådan förändring som en del av resan ner mot 6 timmars arbetsdag för alla så kommer vi med garanti att minska sjukskrivningarna på det sätt som Anders Ågren hoppas på.

Följer vi Ågrens och Vänsterpartiets nuvarande förslag om 1 friskvårdstimme per vecka är min tro att effekten på sjukskrivningskostnaderna blir den omvända – Dvs. att sjukskrivningskostnaderna ökar.

Avslutningsvis hoppas jag att Anders Ågren slutar med politisk populism och börjar ägna sig åt realpolitik – Vem vet med en realpolitisk agenda kanske Ågren och Moderaterna på nytt kan komma ut ur frysboxen och tillbaka in i den politiska gemenskap han tidigare haft med oss Socialdemokrater.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”