Såhär i semestertider kanske det är lite malplacerat att skriva om arbetsrelaterad stress – Trots det så är det precis vad jag ska göra då sommar och semester ger många ordentligt med ledig tid att både läsa och fundera över det jag vill anföra om hur problemen runt den arbetsrelaterade stressen ska lösas.

I min värld finns bara en lösning – En personalförtätning för att tillse att arbetet delas på fler händer och fötter än i dagsläget.

Att personalförtätning är enda botemedlet mot arbetsrelaterad stress – I vart fall om vi ska bota problemet på lång sikt hoppas jag att de flesta instämmer i.

För egen del har jag dragit den slutsatsen efter att under lång tid studera de studier, rapporter och artiklar som publicerats i ämnet – Artiklar och rapporter i vilka alla experter med en mun anger samma orsak – Att huvudorsaken till arbetsrelaterad stress är den höga arbetsbelastning som beror på underbemanning.

Att Sveriges arbetstagare i dagens tidevarv när vi skriver 2017 som år när vi anger datum ska tvingas riskera sin egen hälsa på jobbet på ett sätt som var helt otänkbart på 1960-, 1970- och 1980-talet kan inte ses som något annat än ett misslyckande från Arbetarrörelsen och från Socialdemokratin.

Misstag är till för att korrigeras och det är precis det jag vill att vi som Socialdemokrater och Arbetarrörelse ska göra – Dessutom göra tillsammans och i samförstånd precis som under vår storhetstid.

I min och förhoppningsvis även i mina socialdemokratiska partikamraters värld ska ingen någonsin behöva riskera sin hälsa på arbete utifrån redan kända faror. Detta innebär för mig att stort fokus måste läggas på att säkerställa personalförtätning inom många yrkeskategorier – Inte minst inom offentlig sektor.

Vetenskapens svar på vad som skapar arbetsrelaterad stress är klart och tydligt presenterad i undersökning efter undersökning och att underbemanning toppar listan är ingen hemlighet.

Därutöver vet vi som ett resultat av omfattande forskning att högt ställda förväntningar, litet inflytande och brist på ledarskap är faktorer som framkallar stress och sjukskrivning med psykosociala skäl som sjukskrivningsgrund.

Fackförbundet Vision har gjort en undersökningar som påvisar att socialsekreterare, kuratorer och psykologer toppar listorna för denna typ av sjukskrivningar tätt följda av präster, förskolelärare och fritidspedagoger.

Undersökningen visar att kvinnor i kvinnodominerade yrken är värst utsatta även om män i kvinnodominerade yrken drabbas av samma sak i högre utsträckning än män i mansdominerade yrken – Att arbetsrelaterad stress drabbar kvinnor i högre grad än män gör därför frågan till en jämlikhetsfråga utöver den hälsofråga den redan är.

Att även privat sektor är utsatt och att kvinnor även där sticker ut mer än män i statistiken gör inte saken bättre.

Svetsare, gjutare och plåtslagare vilket många gånger är mansdominerade accordsyrken ligger i topp i privat sektor. Därutöver påvisas tydligt att kontaktyrken dvs. sådana yrken där man på olika sätt arbetar med att hjälpa eller serva människor är överrepresenterade när det gäller utvecklingen av arbetsrelaterade stressymptom.

Idag när vi skriver 2017 tycker jag att vi som samhälle ska skämmas över att arbetsrelaterad stress förekommer över huvud taget.

Att vi som lever och arbetar idag inte förstår det våra föräldrar som arbetade under den tid jag angivit ovan förstod är häpnadsväckande och för mig ett tecken på att jakten på pengar och ekonomisk framgång gått alldeles för långt.

Som kunniga, välutbildade och bejakande människor måste vi lära av forskningen och sluta se enbart på ekonomi och pengar i det korta perspektivet.

Alla människors väl och ve i det långa perspektivet måste alltid vara överordnat ekonomisk framgång i det korta perspektivet då allt annat är en samhällsutveckling i helt fel riktning,

Att sjukskrivningar kostar pengar och personligt lidande för hela samhället både på lång och kort sikt borde alla inse vilket jag faktiskt tror att de allra flesta gör om de som nu i semestertider tar sig tid att sitta ner och tänka över sin egen och andras arbetssituation.

När vi Socialdemokrater lanserade den svenska samhällsmodellen som mall för samhällsbygget glömde vi i hastigheten bort att prata om den arbetsrelaterade stressen och hur den ska behandlas och lösas i samhällsbygget – Därför ska vi korrigera det misstaget här och nu.

Det misstaget tycker jag därför att vi ska korrigera genom att trakt ut säga att ett samhälle byggt på den svenska samhällsmodellens principer ska vara fritt från arbetsrelaterad stress.

Just därför bör vi göra vikten av personalförtätning och tillräcklig personaltäthet till ett av de stora numren i vårt framtida samhällsbygge enligt den svenska samhällsmodellen och mot ett mer jämlikt samhälle.

Tilläggas ska att undersökning efter undersökning påvisar att vi Socialdemokrater varit rätt ute hela tiden när vi påstår att det är inom den offentliga sektorn den största delen av framtidens arbetstillfällen kommer att skapas.

Det är därför vi säger att merparten av jobben kommer att tillskapas inom offentlig sektor – Detta även om vi i hastigheten glömde bort att säga att de ska tillskapas för att råda bot på underbemanning och för att skapa en personaltäthet som eliminerar problemet med arbetsrelaterad stress.

I min värld finns det därför ingen möjlighet att ducka för att ta till alla tillbuds stående medel för att åstadkomma den personalförtätning som behövs för att få bukt med de ökade sjuktalen med stress och psykosociala orsaker som sjukskrivningsorsak.

Innebär de åtgärderna höjd skatt för de bäst betalda och för de med de största förmögenheterna bör vi aldrig ducka för att höja skatterna om så anses nödvändigt för att lösa problemen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Den sista tidens vilda strejker bland sopåkarna i Reno Norden och framför allt den efterföljande debatten sätter fokus på något mycket viktigt – Behovet av en enad arbetarrörelse som med kraft står upp mot landets arbetsgivare och mot de politiska intressen som försöker splittra arbetarrörelsen.

När politiker som den Moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner börjar angripa sopåkarna och hävda att de har löner som undersköterskor bara kan drömma om bör vi ta oss en riktig tankeställare och försöka förstå vad han vill uppnå med sitt inhopp i debatten?`

För mig är det glasklart att hans inhopp har ett enda mål – Att ösa på mer bensin för att splittra arbetarrörelsen genom att ställa arbetstagare mot arbetstagare så att de är mer upptagna av att slåss inbördes än att slåss mot organisationer såsom Svenskt Näringsliv och Almega.

Att detta dessutom framförs av en person som själv har lön och förmåner som väldigt få ens vågar drömma om håller han tyst om. Ska vi överhuvudtaget göra någon jämförelse så borde det i sådana fall vara den mellan Fjellner och de strejkande sopåkarna.

Jag kan till viss del hålla med om Fjellners kritik mot Transport och att de skulle vara flata i frågan. Dock tycker jag i motsats till honom att Transport borde ställt sig upp och stöttat den principfråga som gör att sopåkarna strejkar.

Den fråga jag avser är huruvida det ska vara möjligt för landets arbetsgivare att sänka arbetstagarnas löner och försämra deras arbetsvillkor bara därför att man som företag gjort en kraftig felberäkning när man lämnade anbud i en offentlig upphandling.

För mig är svaret på den frågan självklart NEJ!

Det kan aldrig vara arbetstagarnas uppgift att betala för ett företags förluster – Ansvaret för dessa ligger i sin helhet på företaget och dess ägare.

Att en arbetsgivare räknade in sänkta löner och försämrade arbetsvillkor i sitt bud och då utan att fråga arbetstagarna huruvida de skulle komma att acceptera sådana är horribelt och ett mycket fult tilltag.

Det är därför jag står upp för sopåkarna och det är därför jag säger att Arbetarrörelsen måste stå enade bakom de principer som skyddar landets arbetare från lönedumpning och försämrade arbetsvillkor.

Att Fjellner vräker ur sig att klassklyftorna är för små i Sverige påvisar bara hans förakt för Sveriges samlande arbetare och för det jobb de gör – Hans utspel visar även förakt gentemot OECD och deras uttalande om att klyftorna är på tok för stora i Sverige som en effekt av 8 år med Allianspolitik.

Därför upprepar jag det jag sa i rubriken – Arbetarrörelsens fiende finns inte i den egna rörelsen – Snarare hos mindre nogräknade arbetsgivare som sätter den egna vinsten framför arbetstagarnas väl och ve.

Det är därför Arbetarrörelsen ska stärkas och utvecklas så att vinsterna av allas arbeta kan fördelas mer rättvist när vi bygger ett jämlikare Sverige.

Det hoppas jag att de flesta ställer sig bakom – Så även LO och Transport.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag får både med och mothåll därför att jag ställt mig på de strejkande sopåkarnas sida genom att hävda att jag tycker att de gör helt rätt som strejkar. Att så skulle bli fallet är precis vad jag förväntat mig när jag publicerade inlägget.

Det jag stödjer är inte strejken i sig utan det strejken faktiskt handlar om och vilka värderingar sopåkarna gått i strejk för – Detta därför att de värden sopåkarna går i strejk för är värden att stå upp för i alla lägen.

Det arbetsgivaren Reno Norden gjort är att lägga ett anbud som var tillräckligt lågt för att säkra att man vann upphandlingen och kontraktet. Att budet sedan uppenbarligen var alldeles för lågt ser vi nu vidden av när Reno Norden både vill sänka lönen för sopåkarna och samtidigt försämra deras arbetsvillkor för att slippa göra förlust.

För mig är denna väg helt felaktig då det aldrig kan vara de anställdas fel att företagets ledning gör fel och lägger ett anbud som leder till förlust.

Gör företagsledningen fel är det inte de anställda utan företagsledningen och ägarna till företaget som ska betala priset.

I Reno Nordens fall vill man att arbetstagarna ska betala för företagsledningens tillkortakommanden och att så ska ske tycker jag är fel – Till och med mycket fel.

Debatten i media är het och sopåkarna får mycket skäll för sitt beteende och ges i debatten diverse mindre smickrande öknamn – Helt orättfärdigt dessutom då allt de gör är att stå upp för sin sak och ta strid för löner och arbetsvillkor de stridit länge för att uppnå.

För att få lite perspektiv på saken tycker jag att alla som kritiserar sopåkarna bör man ställa sig själva följande fråga:

• Anser den som tycker att sopåkarna gör fel som som står upp för sin lön och sina arbetsvillkor att samma sopåkare om det går med på lönesänkning och försämrade arbetsvillkor har rätt att fullt ut dela företagets vinster när sådan uppstår?

Den frågeställningen är pudelns kärna enligt mitt sätt att se på saken och det är därför jag anser att sopåkarna gör helt rätt.

Arbetsgivare vill nästan undantagslöst att de anställda ska ta sitt ansvar i form av lönesänkningar och andra försämringar när företaget går dåligt – Oerhört sällan om ens någonsin har jag hört att företagsägare delar med sig frikostigt av företagets vinster till arbetstagarna om företaget går bra.

Går företaget bra och gör stora vinster hävdas alltid att dessa tillhör företagets ägare och den företagsledning som genom kompetenta och bra beslut skapat vinsten – Att arbetstagarnas arbetsinsats har inverkan på vinsten förbises helt och hållet.

Kapitalägare och investerare förväntar sig således att arbetstagarna ska vara med och betala när det går dåligt men att de ska avstå från att kräva belöning när företaget går bra.

Att sopåkarna gör som de gör med den inställningen från arbetsgivarna har jag full förståelse för och det är därför jag hävdar att sopåkarna gör helt rätt.

Alla arbetsgivare som vill ha arbetstagarnas fulla stöd bör tänka om och inse att stöd och tillit är ömsesidigt och inte ensidigt till företagsägarnas fördel.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Nu finns det hopp om en bättre värld och framför allt om en mycket klimatsmartare värld. 2016 är det första året någonsin där investeringarna i förnybarenergi gick om investeringarna i olja och gas på helårsbasis – Detta enligt en rapport släppt av det Internationella energiorgan IEA.

Totalt sett minskade energiinvesteringarna 2016 jämfört med 2015. Minskningen blev 12% ner till en total investering i energi på 1,7 biljoner USD för helåret 2016. Enligt IEA beror detta på teknikutvecklingen och tekniska landvinningar som innebär att vi behöver använda mindre energi för att få ut samma eller högre energivärde som tidigare.

En annan sak som är slående är att Kina är den största mottagaren av globala investeringar i förnybar energi med en global andel som uppgår till hela 21% av totalen.

Som jag sagt i tidigare inlägg så är Kina ute på en riktig offensiv energimässigt och har bestämt sig för att göra hela landet fossilfritt i en inte allt för avlägsen framtid. Ska resten av världen inte bli ifrånkörda av Kina vill det till att alla länder – Inte minst USA ökar investeringarna i förnybar energi mångfalt och lägger en strategi för det.

Att Sverige ska haka på det tåget och satsa på att matcha Kina vad gäller den procentuella andelen av investeringarna i förnybar energi ser jag som självklart,

Att investeringar i förnybar energi nu passerat investeringar i olja och gas är mycket positivt och inger som jag sa inledningsvis hopp om en ljusare och bättre framtid för oss själva och för framtida generationer.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Vår Socialdemokratiska politik ska alltid vara klar och tydlig och drivas i överensstämmelse med vår ideologi och de ideal ideologin förespråkar. Kärlek – Solidaritet och Alla människors lika värde måste finnas som en naturlig del i allt vi beslutar och som en självklar ingrediens i alla våra politiska förslag och reformer.

Under ett antal år har den Socialdemokratiska politiken befunnit sig på tillbakagång men nu känner jag och fler med mig att det blåser ordentliga vänstervindar och att vi har vinden i ryggen för att på nytt börja föra samma sorts politik som Tage Erlander och Olof Palme förde vad gäller idealen om än med andra metoder än under deras tid vid makten.

Socialdemokratisk politik ska alltid vara klar, tydlig och rakryggad därför att detta är den enda vägen framåt om vi vill återvinna väljarnas och arbetarklassens fulla förtroende för att vår politik är den som tillvaratar deras intressen bäst.

Alla frågor vi driver ska precis som jag sagt många gånger ha en direkt koppling till vår ideologi. Just kopplingen mellan den faktiskt förda politiken och det ideologiska fundamentet är A och O om väljarna ska känna igen sig och kunna kontrollera att vi lever som vi lär – Detta därför att det är ideologin som styr vilket samhälle vi vill bygga.

Med detta blogginlägg vill jag sålunda lägga fundamentet för vad jag tycker är viktiga framtidsfrågor – Dessutom med ett löfte om att jag ihärdigt fram tills sista blodsdroppen kommer att slåss för det jag tycker är viktigt. Den kampen som med all säkerhet blir både extern och intern är viktig om vi vill stärka väljarstödet inför nästa val.

Den politiska linje jag kommer att driva och jobba för att förverkliga innebär en återgång till den traditionella Socialdemokratiska politik som genomsyrat partiet historiskt – Då ideologiskt men inte nödvändigtvis vad gäller metoderna.

Den politik jag vill återgå till är den politik som lyfte arbetarklassen ur fattigdom och den politik som skapade ett jämlikare Sverige med genuin välfärd och stark framtidstro.

För att nå dithän kommer jag att förespråka en väg där Sverige under de kommande 5 till 6 åren lånar för att investera i åtgärder som skapar tillväxt och starkare välfärd.

De nyliberala idéerna om en budget i balans, budgettak och en finansiering av reformer krona för krona kommer sålunda att överges till förmån för en expansiv tillväxtpolitik där vi till viss del lånefinansierar de reformer som är nödvändiga för att nå målen.

Utan att i detta läge gå in på djupet av de frågor jag kommer att driva är följande reformer och områden de som jag prioriterar och ser som mest viktiga utan inbördes rangordning:

• Ett införande av en produktionsskatt som ersättning för arbetsgivaravgifter och lönebikostnader för att säkra finansieringen av de sociala trygghetssystemen och framtidens pensioner.
• Ett införande av nya dubbelbeskattningsavtal som ersättning för de nuvarande – Detta så att skatteplaneringen upphör så att alla företag betalar de skatter de rimligen borde betala – Detta i Sverige snarare än i skatteparadis med låg eller ingen skatt,
• En fullt ut förnyad integrations- och migrationspolitik som blir effektiv och framgångsrik och sätter människor i arbete.
• Ett förstatligande av skolan.
• En reform som avskaffar landstingen och ersätter dessa med 6 – 8 sjukvårdsregioner som sorterar direkt under staten samtidigt som det fria vårdvalet skrotas.
• Stora investeringar i jobbskapande åtgärder inom offentlig sektor med målsättningen att offentlig sektor ska skapa 50.000 – 75.000 nya jobb varje år.
• Ett återinförande av målsättningen att uppnå full sysselsättning med arbetslöshetstal på max 2%.
• Ett återinförande av Bostadsförsörjningslagen för att bygga bort bostadsbristen.
• En övergång till ett helt fossilfritt samhälle senast 2050 – Bland annat genom att stimulera en övergång till cirkulär ekonomi.
• Reformer för att stärka arbetsrätten, garantera anställningstryggheten och stärka fackföreningarnas inflytande över arbetslivet.
• Ett skapande av ett jämlikare samhälle för alla – Både män och kvinnor – Ett samhälle där inkomst- och förmögenhetsklyftorna minskar därför att vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist.
• Ett återställande av nivåerna och och funktionerna i de sociala trygghetssystemen så att de återfår sin forna glans.
• Ett återställande av pensionsnivåerna till en nivå på 70% av lönen AFP, ATP och avtalspension sammantagen.
• En tillsättning av en utredning för att se över möjligheter och konsekvenser för ett införande av medborgarlön som bas för alla medborgare.

Exakt hur varje punkt ska genomföras kommer jag att återkomma till efter allt eftersom i samband med att förslagen blir skarpa och officiell Socialdemokratisk politik.

Vissa av de saker jag vill genomföra behöver vi givetvis räkna på för att hitta rätt nivåer – T.ex. produktionsskatten.  Dock lovar jag att detta inte ska bli några långbänkar då införandet av det jag föreslår brådskar och helst skulle ha varit genomfört redan igår.

En sak jag är på det klara med är att vi måste återgå till en ordning där det är vi politiker som fattar besluten och tjänstemännen som administrerar genomförandet av de beslut vi fattat. Dagens ordning där tjänstemän har allt för stort inflytande ska upphöra.

Dessutom behöver vi inte som idag inhämta en massa synpunkter från remissinstanser när det gäller politiska beslut – Detta därför att det är ideologin och inte andra människor och organisationers synpunkter som ska styra de politiska beslut som ligger till grund för samhällsbygget.

Budskapet ska vara klart och tydligt – Politiker beslutar, tjänstemän administrerar och människor och företag efterlever det som beslutats.

Måhända kommer en del att påstå att detta leder till politikerstyre därför att regeringen kommer att följa upp att besluten administreras i enlighet med besluten – Skulle så bli fallet är jag komfortabel med den situationen av den enkla anledningen att det är de politiker som folket valt som ska fatta besluten.

Med detta sagt mina vänner vill jag passa på att önska er alla en skön sommar full av avkoppling och egentid utan krav på arbetsinsats – Njut av god mat och förhoppningsvis av samvaro med nära och kära.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Nedanstående är helheten i en artikel publicerad i affärsliv24 i gårdagens webbupplaga av VK – Du hittar artikeln på följande länk: http://affarsliv24.vk.se/2048963/samre-betalt-for-utbildade-utrikesfodda?_ga=2.62680169.490340515.1498387738-534459877.1487067273

”Lönegapet är störst för akademiker födda utanför EU och Nordamerika, och ligger på 8 procent. Rensat för faktorer som kön, ålder, yrke och befattning, sticker gruppen sämst ut i samtliga sektorer och störst är skillnaderna i privat sektor.

Lönegapet kan dock skilja sig stort mellan olika yrken. För till exempel läkare och socionomer är lönegapet relativt litet.

”Integrationen är vår tids ödesfråga och den berör i högsta grad även högutbildade. Sverige behöver en arbetsmarknad som ser mer till kompetens och mindre till födelseland”, säger Sacos ordförande Göran Arrius i ett pressmeddelande.”

Att Saco och dess ledning anser att vi behöver en arbetsmarknad som ser till kompetens snarare än födelseland och andra faktorer än kompetens och meritvärde är bra.

SACO ger mig därmed helt rätt i min inställning av vikten av att Sverige likt Storbritannien skapar en ordning där det är det sammanlagda meritvärdet och inget annat som styr anställningar och anställningsvillkor och lön.

Även om SACO inte säger det rakt ut i det korta pressmeddelandet så är det precis ett sådant system de efterfrågar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den strejk som lett till att sopåkarna i Reno Norden nu sagt upp sig är ingen enkel fråga att ta ställning till vad gäller vem som har rätt respektive fel om man som jag är Socialdemokrat.

Detta därför att det är svårt att hitta argument till varför man ska stödja de som har en lön på runt 35.000 kronor/månad trots att de jobbar mindre än runt 40 timmar i veckan som är svensk standard i de flesta yrken.

Trots det har jag efter moget övervägande bestämt mig för att ställa mig på sopåkarnas sida genom att anse att de faktiskt gör helt rätt som strejkade och sedermera sa upp sig – Detta därför att deras aktion sätter fokus på något mycket viktigt som pågår i samhället.

För mig sätter sopåkarnas aktion frågan om vad som ska drivas i offentlig regi och vad som ska drivas i privat regi på sin spets. Samma fråga kan hänskjutas till en rad andra samhällsfunktioner såsom postutdelning mm.

Så länge samhället drev dessa verksamheter i egen regi så jobbade arbetstagarna på beting vilket innebär att det var arbetets mängd och inte hur lång tid det tog att utföra arbetet som låg till grund för hur många timmar man skulle jobba.

I samma sekund som Posten tog bort betinget för brevbärarna och utökade distriktens storlek blev Postens utdelning kraftigt försenad. Den post som tidigare låg in brevlådan vid 10-tiden kommer idag i bästa fall vid 14-tiden vilket för medborgarna är en kraftig försämring av samhällsservicen.

Betinget i sig innebar att varje brevbärare själv kunde bestämma hur fort man ville jobba – Ju fortare man jobbade ju fortare kunde man avsluta sin arbetsdag och gå hem utan att drabbas av löneavdrag.

Samma situation ser sopåkarna ut att ha levt med trots privatiseringar. Att arbetsgivaren nu vill sänka lönen alternativt öka arbetstiden och därmed arbetsbelastningen för att göra större vinster rimmar illa med byggandet av ett mer jämlikt samhälle.

Att ett företag dessutom har mage att kräva att sopåkarna ska dela med sig av en kunskap som av hävd i alla tider utgjort en del av yrkeshedern och yrkesstoltheten är löjeväckande.

Har man en specialist kunskap om vilken nyckel som går till vilket soprum samt hur man hittar till det soprummet tillhör den kunskapen självklart arbetstagaren och inte arbetsgivaren då den kunskapen förvärvats genom tankekraft, planering och hårt arbete.

Frågan om vilken nyckel som passar till vilket soprum tillhör således av gammal hävd sopåkaren som varande en naturlig varit en del av yrkeskunskapen och yrkesstoltheten

Att en nytillkommen arbetsgivare gratis försöker ändra på detta är illa då den kunskapsinhämtningen blott och allena handlar om att göra sopåkarna utbytbara på ett sätt som aldrig förekommit tidigare i branschen.

Att Reno Norden nu balanserar på konkursens rand därför att de lagt ett anbud som var alldeles för lågt för att klar av verksamheten och därtill göra vinst ska inte drabba sopåkarna och företagets kunder – Den felräkningen ska drabba företagets ägare och ingen annan.

Således väcks frågan om sophämtning ska vare en kommunal eller en privat angelägenhet?

Får jag vara med och bestämma så är svaret givet – Sophämtning är en liksom Postutdelning allt för viktiga verksamheter för att upphandlas och läggas ut på privata entreprenörer.

Därför är min slutsats att sopålarna trots att de varit duktigare än många andra yrkesgrupper på att förhandla upp sina löner har helt rätt. Hög lön för ett arbete som speciellt i gamla städer som Stockholm är fysiskt tungt och innebär att få orkar utöva yrket ett helt arbetsliv ska belönas med högre lön än fysiskt lätta yrken.

På samma sätt som den som väljer att utbilda sig på universitet får ett kortare arbetsliv och därför belönas med högre lön för de år de arbetar borde de som riskerar att förkorta arbetslivet belönas med högre lön för de år de orkar med att arbeta.

Det är således inte den teoretiska kunskapen utan antalet arbetsår i genomsnitt under ett arbetsliv som bör styra lönens storlek då vår strävan alltid måste vara att livstidslönen under ett arbetsliv ska vara någorlunda jämlik för alla som arbetar.

Slutligen så tycker jag att viktiga samhällsfunktioner som sophämtning och postutdelning ska återkommunaliseras – Får jag vara med och bestämma så ska detta ske samtidigt som betingen återinförs i de yrken där beting fungerar utan att försämra verksamheten och servicen till medborgarna.

Det måste en gång för alla vara så att det är arbetsbelastning per arbetspass snarare än närvarotid på arbetet som styr hur många timmar man ska arbeta.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den som bemödar sig med att göra en ordentlig analys av skiljelinjerna i svensk politik kommer att finna att skiljelinjen ligger i frågan om sänkta skatter för de rika och ökade vinster för företagen vs. stärkt välfärd för alla, minskad arbetslöshet och effektiv samhällsintegration.

Enda undantaget från den skiljelinjen är SD som förutom att man efter påtryckning från Svenskt Näringsliv vill se sänkta skatter och ökade företagsvinster för de rika fortsätter att lägga skulden för allt som enligt dem går snett på invandrarna.

I gårdagens inlägg beskyllde jag Alliansen för fulspel angående arbetslösheten med ett SD sponsrade av Svenskt Näringsliv som ivriga påhejare – Den beskyllningen står jag fast vid.

Sakta men säkert börjar börjar vi skönja en klarare och tydligare ideologisk debatt – En debatt som handlar om just frågan om vilket sorts samhälle vi ska bygga och för vem det samhället ska byggas.

Alliansens svar är att samhället ska byggas för de redan rika och därtill för företagens och kapitalets ägare – Detta i form av sänkta skatter och sänkta trösklar och löner så att företagen kan göra större vinster.

Ovanpå detta predikar Alliansen den fria marknadsekonomins lov och vill att välfärden ska privatiseras för att bereda än större möjlighet för storkapitalet att profitera på övriga samhällsmedborgares bekostnad.

SD predikar förutom att man delar Alliansens syn på ovanstående för bygget av ett samhälle som ska byggas enbart för svenskfödda etniska svenskar – Detta genom att stoppa invandringen och precis som Jomshof uttryckte det kasta ut de som redan invandrat då de enligt honom inte är välkomna i Sverige.

För oss Socialdemokrater så är inget av ovanstående något vi vill se och uppleva i den typ av samhällsbygge vi förespråkar.

För oss Socialdemokrater är det till att börja med en självklarhet att samhällsbygget ska omfatta alla oavsett vart man råkar vara född – Detta därför att vår grundsyn är att alla människor har lika värde.

Därutöver prioriterar vi välfärd för alla på lika villkor och ett jämlikare samhälle byggt på devisen att vinsterna av allas arbete ska fördelas mer rättvist framför privatisering, ökade företagsvinster och sänkta skatter för ett fåtal.

För oss Socialdemokrater är rätten till ett arbete och rätten till egen försörjning mycket viktigare än sänkta skatter för de som redan har mer än tillräckligt.

Det är därför det samhällsbygge vi propagerar för aldrig kommer att göra avkall på att samhällsbygget ska byggas enligt devisen Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov.

Med det sagt vill jag ta tillfället i akt och tacka Stefan Löfven för att han i ord och handling gör skiljelinjen i svensk politik tydligare och tydligare.

Att svenska folket på allvar inser att valet står mellan ökad välfärd och egen försörjning för alla eller sänkta skatter och ökade vinster för ett fåtal är viktig information inför det kommande valet då det är hur man som individ värdesätter dessa saker som kommer at avgöra på vem man röstar på.

Att en majoritet av väljarna insett att nationalism, främlingsfientlighet och högerpopulism inte bygger ett starkt samhälle tar jag för givet.

För egen del ger jag följande löfte – Jag kommer att ägna alla min tid och allt mitt politiska engagemang åt att klargöra varför välfärd för alla är bättre än sänkt skatt för vissa väl utvalda. Därtill till att ständigt och jämt förklara varför det är lögnaktigt att skylla allt som gått snett på invandrare och invandring.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att jag vid några tillfällen skrivit att Donald Trump kommer att skapa sitt eget Watergate och därför tvingas avgå är ingen nyhet.

De sista avslöjandena och offentliggörande av kommunikation mellan hans son och ryska intressen för att erhålla komprometterande information om Hillary Clinton i samband med valet gör inte Trumps sak bättre.

Sakta men säkert börjar nätet runt Donald Trump dras åt och min tro är att det nu definitivt står klart att han kommer att tvingas avgå – Frågan är inte om utan när.

Ur det som händer i USA finns mycket att lära och en av de viktigaste lärdomarna är att framtidens val runt om i världen måste säkras från påverkan från främmande makt.

En annan lärdom är att smutskastning annat än den som består av politiska felsteg och ren brottslig verksamhet hos kandidaterna borde hållas borta från valkampanjer och journalistik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Frågan är tillspetsad men det ligger oerhört mycket sanning i frågeställningen därför att det är precis så det förhåller sig vad gäller Alliansens syn på arbetslöshet och inställning till att arbetslöshet är ett måste för att hålla nere löner och övriga förmåner.

I gårdagens inlägg där jag skrev om vikten av en bra och effektiv integration för både arbetslösa och invandrade berörde jag ämnet på ytan och i detta inlägg har jag för avsikt att gå aningen djupare.

Den som bemödar sig med att studera de nyliberala politiska doktrinerna kommer att finna att dessa förespråkar arbetslöshet som ett av nyliberalismens verktyg för att hålla löner och andra arbetsrelaterade ersättningar på lägsta möjliga nivå – Detta för att säkerställa vinstmaximering för företagens och kapitalets ägare.

Värsta tänkbara scenario enligt nyliberalismens doktrin är full sysselsättning – Således det omvända mot den inställning vi Socialdemokrater har om vad som symboliserar ett starkt och jämlikt samhällsbygge där vinsterna av allas arbete ska fördelas någorlunda rättvist.

Det nyliberalismens förespråkare vet är att full sysselsättning leder till högre löner och högre krav på löneförmåner vilket påverkar vinstnivån givet att priserna inte höjs för att bevara de höga vinsterna.

Vad gäller höjda priser så är varje sann nyliberal pinsamt medveten om att sådana blir svåra att genomföra bara mot bakgrund av att vinstnivåerna måste höjas så att fåtalet kan tjäna mer pengar på flertalets bekostnad.

Den vägen försökte man sig på under socialdemokratins storhetstid med ett misslyckande som följd och det är därför man nu låtsas förfasa sig över ökad arbetslöshet trots att man i det fördolda applåderar hela vägen till banken som numera i regel ligger i skatteparadis där man slipper betala skatt för vinsterna.

Alliansens och nyliberalernas påstående om att man bryt sig om att arbetslösheten är därför falsk och ett villospår – Något utvecklingen vad gäller arbetslöshet under Alliansens 8 år vid makten är klara och tydliga bevis på.

Med det sagt så blir det lättare att förstå varför Alliansens företrädare säger att Sverige är på väg åt fel håll trots att budgetunderskott vänts till budgetöverskott och trots att Sveriges ekonomi är starkare än på mycket länge.

Det Alliansen egentligen menar – Dock utan att säga det rakt ut är att det enda som går åt fel håll i Sverige är sjunkande arbetslöshetssiffror och den högsta uppmätta sysselsättningsgraden i EU sedan 1990-talet.

Därför slutar jag inlägget där jag började – Alliansen vill inte se full sysselsättning och minskad arbetslöshet därför att de ser detta som ett  hot mot företagens höga vinstnivåer och mot fåtalets berikande av sig själva på flertalets bekostnad.

Det är därför jag ser spridandet av den sanningen om Alliansens och nyliberalismens syn på nödvändigheten av arbetslöshet som en av mina viktigaste politiska uppgifter att sprida och förankra hos väljarna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”