Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: Moderaterna

Låg arbetslöshet kräver också åtgärder

Av , , Bli först att kommentera 10

…
Västerbotten har just nu landets lägsta arbetslöshet. Det är glädjande.

Vi har under en lång högkonjunktur haft en gynnsam situation. En följd av det är att det blivit mycket mindre fokus på kompetensförsörjning. ”Så många har ju ändå jobb”, kan det sägas i politiken. Området har låg prioritet på regionnivå.

Det verkar mer vettigt än det är.
Arbetskraftsbristen är på flera områden så besvärande att företag och institutioner begränsas i sin utveckling, ibland stängs företag på grund av kompetensbrist. Möjliga skatteintäkter uteblir. En kommunal näringslivsansvarig på en ort i norr sa för ett par år sedan att flera företag där funderade på att flytta ut verksamheten till Baltikum, Inte av lönsamhetsskäl, utan av brist på utbildad arbetskraft.

Grupperna i ”arbetskraftsreserven” som ändå finns är få. Många har fått eller fötts med hinder i livet, andra har fötts någon annanstans. Idag finns möjligheter för många där att komma i arbete, inte minst via kortutbildningsjobb som kan bli livslånga eller steget vidare till annat.
Det kommer andra tider. Vi borde passa på att underlätta vägen för alla vi bara kan till utbildning och jobb när möjligheten finns. Det är i företagen skattemedel kommer till, det är i skola, vård och omsorg stora delar av välfärden blir till med hjälp av dessa medel. Det är I barnomsorgen och skolan mycket av morgondagens samhällsförutsättningar grundläggs.

Arbetslöshet är ett samhällshot, arbetskraftsbrist ett annat.
Nyttja dagen, låt oss aktivera samordnande kompetensinsatser igen. Det är särskilt viktigt i ett läge där matchningen till jobb kommer att halta ordentligt några år. Se till att vuxenutbildningen hos olika aktörer får förutsättningar att möta konkreta behov och ge fler människor möjligheten till egenmakt. Det är sannolikt också enda möjligheten av avlasta kommunernas ansträngda försörjningsstöd.

Strandnära byggande

Av , , Bli först att kommentera 7

…
Sverige är strandrikt, teoretiskt ska varje svensk ha uppemot 2 km strand till sitt förfogande. Då ligger i.o.f.s. en väldans massa strandmil i glesbygd. Vid våra 96 000 sjöar (bara i Arjeplogs kommun finns tusentals), längs 700 mil kust och otaliga kustnära öar och längs älvar som ofta är 40-50 mil långa.

Här har gällande lagar slagit knut på sig själva och medför ofta helt orimliga konsekvenser. Det är viktigt för både landsbygd och allmän förståelse och respekt för regelverk att lagområdet får en revidering värd namnet. Den senaste, som skulle förenkla, blev en liten katastrof. Sådana upprörande hinder som VK just nu uppmärksammar ska inte kunna förekomma.

Jag läser i detta nu ”Antagande av LIS-tillägg, tillägg till tematiskt tillägg (LIS-plan) till översiktsplan, i Vännäs kommun, Västerbottens Län.” Ett dokument på 57 sidor som ska behandlas på Kommunstyrelsens arbetsutskott i Vännäs på tisdag. Det mynnar ut i att kommunens sex teoretiskt byggbara LIS-områden ska bli tretton.

Det behövs regler utifrån miljö, rekreationsmöjligheter, ras- och översvämningsrisker m.m. Men för många strandområden längs Sveriges vatten innebär nuvarande regelverk ett enormt ”overkill”. Det måste göras om och hamna inom rimlighetens anpassningsbara ramar. För landsbygdens och medborgarnas skull, jag skulle även vilja säga miljöns skull. Jag rör mig personligen väldigt gärna också i naturområden där kultiverande stugor och hus ”lyser upp” med trivsel och möjlighet till kontakt vid behov.

Om trygghetsboende i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 10

…
Sätter in insändaren jag hade inne i VK idag som svar på ett referat de hade från Vännäs i onsdags. Referatet och uttalanden från oppositionsrådet gav kraftfullt sken av att majoritetens partier var emot fler trygghetsboenden. Vilket är alldeles uppenbart fel utifrån vad som sades på det aktuella KSAU-sammanträdet. Heder åt VK som tog in insändaren blixtsnabbt.
Den får tala för sig själv. Vi kan inte glädja någon som önskar ”bråk”, det fortsätter nog att vara ett gott klimat i Vännäs. Det behövs bara skärpning och korrekt rapportering.

”Prestigefäktande om trygghetsboende i Vännäs

Populism och prestige är kostnadsdrivande och måste i största möjliga grad hållas utanför Vännäspolitiken, skriver debattören.

VK hade onsdag 20/11 ett politiskt referat från Vännäs där man bl.a. skrev att kommunstyrelsens arbetsutskott i Vännäs hade röstat ner en motion från C, KD och L om ytterligare trygghetsboenden.

I den aktuella motionen står;

Vi föreslår fullmäktige besluta att ge Vännäs Fastigheter AB i uppdrag att

* Planera för och presentera förslag på ytterligare trygghetsboende

Planera är något helt annat än att utreda, undersöka behov och förutsättningar. Skrivningen ”att ”planera för” innebär i praktiken att projekteringen ska sättas igång, utan att beakta ekonomiska förutsättningar eller annat.

Majoriteten sa att vi skulle bifalla förslaget med en annan att-sats. I Vännäs slås inte en motion ner idag bara för att den kommer från annat håll. Undertecknad bad C och KD att skriva om motionen, då skulle den gå igenom. Ingen är i dagens läge negativ till fler trygghetsboenden där vi kan bo längre utan att behöva särskilt boende när vi blir äldre.

Treklöverns representanter vägrade ändra motionen. Då måste det vara det några menar är en högre form av ”politik” som spökar. Möjligheten till prestigevinst och att framställa andra i dålig dager.

Journalisten fick av kommunalrådet veta att majoriteten var positiv till utredning, men inte till att planeringen skulle gå igång med den aktuella formuleringen. Ändå står det som det står i VK:s referat.

Samarbetsklimatet är i regel gott, men kommunen och medborgarna skulle gynnas av att det vårdades ännu bättre. Vi behöver de närmaste åren tyvärr föra en extremt försiktig och ansvarsfull politik där vi vakar som hökar över utgifterna och när de kan tillåtas komma i tid. Populism och prestige är kostnadsdrivande och måste i största möjliga grad hållas utanför.

Jan Nilsson

Gruppledare för M i Vännäs”

Enögd klimatdebatt

Av , , 4 kommentarer 20

…
I klimatdebatten fattas många delar. Själv har jag länge saknat stabila fakta för hur mycket energi det minst nödvändiga jag gör förbrukar. Hur mycket och var, det är frågan. Den mätbara förbrukningen av mestadels fossilfri el hemma hos oss är nästan försumbar, det är inte den lokala driften av elektroniken det handlar om. Det är överföring, sökning, lagring, spel och streaming som verkligen tar energi, ofta smutsig, i USA, England, Indien m.fl. ställen.
I Sverige är elen hittills i stort sett fossilfri. Men visst anar man lite vad vi surfsmurfar kostar i energi när Facebooks Luleåanläggning med 100-200 anställda drar lika hiskeligt mycket ström som SSAB:s samhällsviktiga stålverk med 1000 anställda i samma stad? Vardera lika mycket som förbrukas i hela Västerås, ca 1 % var av Sveriges elförbrukning.

Streaming av film ökar kraftigt, det beräknades i fjol stå för 58 % av datatrafiken Det kan vara mer nu. Vissa beräkningar talar om att streaming och onlinespel snart tar 80-90 %. I Finland har datamängderna ökat tio gånger på sex år. Två timmar film i HD-kvalitet som lagras i England och visas här orsakar utsläpp i vår gemensamma atmosfär som om min bränslesnåla dieselbil körs tre kilometer. Lagras den i Indien kommer man tretton kilometer på samma film. (Källa: Länkad artikel längst ner) Om den inte passerar för många servrar, routrar m.m. på vägen. Då kan det bli mer. En billös familj med filmvanor släpper lätt ut koldioxid motsvarande en med genomsnittlig bil.

Jag skulle vilja veta vad min mobila användning och vissa apparaters ständigt uppkopplade kommunikation kostar i energiförbrukning. Vad det ”uppkopplade hemmet” som olika branscher gärna vill se egentligen skulle kosta i energi och utsläpp. Dataöverföringen har för länge sen passerat flyget som utsläppskälla. Men det är så tyst, så tyst om detta.
Utan flyg, bilar, lastbilar och traktorer skulle samhälle, ekonomi och välfärd förmodligen raseras som vid ett storkrig. Särskilt Norrland skulle bli ett enda katastrofområde, men det har många så lätt att bortse ifrån. Energiförbrukningen kan och måste minskas av flera orsaker, men även här behövs eftertanke och nyansering.

Själv behöver jag definitivt se över min datakommunikation, säkert 90 % via mobilen, och jag är knappast ensam.
Läs denna intressanta artikel från i somras. Den kan nyansera debatten och sin läsare en smula.

Vi ska värna medias frihet

Av , , Bli först att kommentera 13

…
Det var länge sen vi blev så amerikaniserade, eller kanske russifierade, att det ofta bara finns plats för ett huvudsakligt budskap åt gången i våra medier. Det är på vissa områden full fart åt ett håll, nåde den som nyanserar, ställer hälsosamma frågor, eller lyfter fram de tvekande rösterna där ”alla” är överens. Istället sker en olycklig polarisering där vi lätt inbillar oss att bästa medicinen mot agendajournalistik är att fläska på ungefär på samma sätt åt motsatt håll. På så sätt vet vi inte alltid vilka krafter vi lånar öronen till. Både Gretas och belackarnas budskap bör granskas, migrationsfrågorna skulle också ha diskuterats nyktrare. Till exempel.

Visst har det smugits in aktivister i intervjuer som säger precis det som en redaktionsledning eller reporter vill trycka på, medan andra röster blockas. Det finns en hel del exempel på desinformation genom det sagda och osagda. I hela politiska skalan av tidningar, stora som små. Kirkegaard, själv präst och journalist, sa några sällsynt salta ord om journalistens effektiva möjligheter att ljuga med stort genomslag. Det som skrivs och sägs bör prövas.

Och ändå. Jag vill vara väldigt långt ifrån Trumpland där Vita huset nu ska blocka några närgånget granskande tidningar som rör i ledarens kända ostädade hörn. Bara de av presidenten godkända blir kvar. Skrämmande.
Det är olyckligt att fördelningen på politisk hemvist i mediasfärens nyhetsredaktioner är så ojämn i Sverige, men tänk om vi bara fick läsa artiklar av dem som håller med och hyllar oss? Tänk om bara de som håller med mig skulle intervjuas? Vad blir det för verklighet, vad skulle det göra med oss i förlängningen? Vilka styr oss i en sådan monokultur, och vart?

Idag har vi starka krafter som utifrån jobbar på att bryta ner tilltron till journalistik och nyhetsförmedling i allmänhet. Man vill fylla tomrummet med något annat när vi stängt av eller börjat lyssna till färdigtuggade enkla budskap istället för att pröva det vi hör. Det kan vara lätt att gå nedbrytarnas ärenden utan att fatta vad vi gör. Gör vi det medvetet är det förfärligt.
Vi måste verkligen vara på vår vakt här. Den journalistiska friheten ska hyllas och värnas, yrket hör till de viktigare för ett demokratiskt samhälle. Det räcker inte med någon sorts kommunikatörer. Inte med bara ”godkända” kanaler.

Vi måste hålla stånd mot filterbubblornas förenklande fördumning.

23 fotbollslag kommunikatörer

Av , , Bli först att kommentera 10

…
Äter senlunch i en grannstad och ser fram emot tredje mötet för dagen kl 14. Fick ögonen på att Göteborgs kommun enligt uppgift har 255 kommunikatörer. Det kan nog behövas ett antal i dagens hårt belastade informationslandskap och förr hette man annat när man informerade. Det var inte heller så många hemsidor som krävde uppdatering i min ungdom.

Och ändå. Offentligheten har viktiga val att göra när vi ska anpassa verksamheten efter behoven, antalet skattebetalare och deras samlade betalningskraft. Balansgången där bra offentliga arbetsgivare ska erbjuda rimlig medborgarservice och god fysisk och psykosocial arbetsmiljö – allt i hållbar ekonomisk balans – det kommer att kräva nytänk. Kanske också mer av ”gammalt tänk”.

Enligt SKL:s ekonomirapport har kommunsektorn ökat med 100 000 anställda sedan 2014. Mycket är säkert motiverat, men utvecklingen totalt sett är inte alls hållbar. Stat, region, kommun och medborgare måste allvarligt tänka över vilka ”bra-att-ha-grejor” vi kan och måste vara utan för att ha råd med det vi inte kan vara utan.
Människorna behövs, men några på andra platser.

Överraskningens KF i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 8

…
Vi har haft KF i Vännäs idag. Ett bitvis riktigt livligt sådant, trots ganska ”stillsam” dagordning. Några ärenden var stora, t.ex. det stoppade bygget av äldreboendet och försäljningen av ”Rieck Müller” till fastighetsbolaget. För den som sitter i KS och kanske KSAU var de ändå kända och beredda.

En formaliafråga var antagandet av nytt reglemente för krisledningsnämnden. När man tänker på innehållet och hur det kan se ut när den nämnden behövs, så dyker det upp praktiska, konkreta frågor. Hur kan och bör vi i lugna tider förbereda oss mer operativt för tänkbara kriser? Hur skulle vi klara kraftiga störningar i leveranserna vi behöver till förskolor, skolor och äldreboenden? Man kan inte säkra sig för allt, men kan man alltid utgå från att allt bara fungerar?

En annan fråga som var större än den såg ut var frågan om Kvarkenrådets utveckling. Vi bor vid ett mycket viktig kommunikationsled mellan Atlanten och Finland.

2DD9F29F-FE4B-4285-B0F6-A8C5D1E0B923

Den stora överraskningen var det kommunalrådet Johan Söderling tillkännagav innan lunch, att han slutar 29 februari. De flesta i församlingen hade inte hört ett ljud om detta.
Efter 11 år i så gott som ständig tjänst och relativt nära pensionen får man förstå lockelsen att bli ”civil”. Nu har partiets valberedning några dussin arbetsdagar mellan diverse helger att komma fram till kloka förslag. Det blir spännande att se vad som händer.
Johan önskar vi lycka till!

Inga enkla kommunlösningar

Av , , Bli först att kommentera 16

…
Många kommuner sliter hårt med ekonomin idag. Åldersfördelning, utflyttning, mindre andel förvärvsarbetande skattebetalare, ökningar i försörjningsstöd m.m. pga stor invandring och trög integration är några orsaker. Faktum är ändå att många kommuners besvärande skulder byggdes upp för länge sedan. I ofta överglorifierade tider då kommunerna inte gjorde pensionsavsättningar utan lämnade de kostnaderna till framtiden, d.v.s. nutiden.
Ett antal större kommuner med goda förutsättningar tycks dessutom ha haft för lite respekt för utgifter och skuldsättningen i tro på intäktsökningar och i ”skönhetstävlingen” med andra.

Lösningarna man hoppas på ser också olika ut. Mer pengar från staten leder kanske. Sammanslagning, helst med rikare kommuner finns också med som hopp för många mindre.
Här finns knappast enskilda lösningar. Statens börs är inte hur stor som helst, där är begränsad hjälp att vänta. Att ”gifta sig rikt” kan bli dyrköpt när konjunkturen vänder eller räntan stiger för en högbelånad partner. De som vill lösa problemen med att kasta ut alla invandrade blundar för några grundläggande fakta. Till exempel bristen på arbetskraft.

Om inte näringslivet vill satsa och kan blomstra har vi ingenstans att hämta grundfinansieringen av samhället ifrån. Det får bli en egen blogg, vi lämnar det nu.
Staten måste sluta att vältra krav och kostnader på kommunerna och statens bidrag till kommunsektorn måste öka. Främst till kommuner med utflyttning, arbetskraftsbrist och särskilda integrationssvårigheter. Framför allt måste administrationstillväxten mer än bromsas. Vi kommer att måsta backa, på alla adminnivåer (stat, region och kommun) till förmån för utförarkraft. Detta mycket svåra svåra måste ske samtidigt som vi noga vakar över arbetsmiljön för våra ofta hårt pressade anställda. Många i.o.f.s. nyttiga saker måste helt enkelt lyftas bort, inte utföras. I kommunerna måste också både oppositioner och majoriteter i och mellan valrörelserna sluta inbilla invånarna att det finns ”fria luncher”. Så allt för ofta matas det på med nya, röstfiskande förslag på utvidgningar och subventioner. Skamligt ofta från partier som i bokslutstider klagar på majoriteternas brist på återhållsamhet. Här bör våra profileringssträvanden och maktkamper generellt bli hederligare. Morgondagens medborgare har inte råd med dessa överbud.

Låter det här tråkigt? Inte så röstmagnetiskt? Känns det mer lockande med en kraftfull och enkel lösning från vänster eller nationalistisk höger?
Glöm drömmarna om snabba lösningar. Morgondagen kommer att se bäst ut där nyanserade gnetare med ambition att hålla ihop samhället har tungt inflytande.

Det kan bli färre mord

Av , , 3 kommentarer 9

…
1990 skedde 2 245 mord i staden New York. Den är idag knappt dubbelt så befolkningsrik som Sverige. Nästan 20 miljoner människor mot Sveriges drygt 10 miljoner. 2018 hade NY 289 mord, vi hade 108 fall av dödligt våld. The Big Apple ”leder” fortfarande med ca 50 % fler mord och dråp, men sänkningen är nästan otrolig. Per capita har den minskat med ca 90 % sedan 1990. Beaktat USA:s livsfarligt höga täthet av handeldvapen är det en enormt positiv utveckling.

Trots att främst vissa storstadsområden i Sverige har en för våra mått helt förfärande utveckling med skjutningar av en typ och omfattning vi aldrig skådat har vi alltså färre mord än staden som fått bort vart tionde dödligt våldsdåd. Vi kan definitivt inte förhäva oss, vi ska se vad vi kan lära för att få ner våra tal.

1990 startade ledningen i NY kriget mot brotten och morden. Det blev fler poliser, både mjuka och hårda insatser prioriterades. Det blev nolltolerans mot alla brott. Man ingrep mot allt från väggkissning, plankningar på tunnelbanan till strippklubbar och tecken till våld i hemmen. En av följderna blev att det blev svårare att vara brottsling, man tog väldigt många fler efterlysta och droghandlare. Man snyggade upp nedgångna stadsdelar, jagade klottret, brottsstatistiken blev offentlig per bostadsområde. Man började arbeta mer proaktivt, hindrade brotten att ske. Polisen fick bättre betalt (går inte riktigt jämföra siffrorna då man där får betala så mycket mer välfärd direkt personligen), fick lön under utbildningen och organiseras nu med större lokal förankring och synlighet. Inte bara morden minskade, nästan all brottsstatistik sjönk, även när ekonomin kraschade 2008. Tyvärr inte hatbrott och våldtäkter som ökade. Idag sitter färre i fängelse än förr, nolltoleransen har fungerat. Brott och brottseskalering begränsats.

Svenska mord har inte ökat så mycket som man tror, om de alls har ökat, men morden har ändrat karaktär. Det är färre fyllemord men fler gängskjutningar och rena avrättningar.
Kunde New York kan vi. Knappast når vi 90 %, vi är faktiskt redan mycket ”bättre” än NY, men minskar vi morden med 25 % är det en oerhörd vinst för människor och samhälle.

Jag tror tyvärr inte att nuvarande regering kommer att göra det som behövs. Det räcker inte med prat. Det fungerar inte med väldigt mycket tolerans, straffrabatt och fler poliser på kontoren. Vi har mycket att lära av delar av Amerika, hur otäckt det än kan låta…

Läs mer om det som gjordes i New York.

Klart Hanif skulle be om ursäkt

Av , , 4 kommentarer 20

…
Jag håller inte med Bildt om allt. Höll inte med om att Turkiet skulle in i EU när den tanken var mycket vanlig. Anser att den gode, skärpte och duktige Carl Bildt är bekymmersamt svävande när det gäller Israel.
Tycker dock att hans utrikespolitiska gärning som helhet är bra. Misstag kommer dessutom ingen undan.

Denne beskrev Hanif Bali som ”…en man som inte lyckats ha rätt om ett enda utrikespolitiska skeende någonsin”. Carl Bildt, f.d. statsminister, utrikesminister och HB:s partikamrat. Klart som korvspad att en riksdagsledamot inte kan kläcka ur sig något liknande. På en fest i ett ungdomsförbund kunde det kanske passera. I partiets motivering till korrigering lyfts även angreppen på andra personer och grupper upp. Jag är också bekymrad över hetsen och skrämseln kring iofs reella hot som lyfts till helt oproportionerliga nivåer. Överdrifter och svepande halvsanningar bromsar också andra från att ta upp viktiga saker som verkligen behöver belysas. Enligt min mening stärker detta mest bara krafterna inom och utom landet som vill Sverige illa. Nyanser är inte lyx och mjäkighet.

Hanif Bali har bett om ursäkt, det är bra. Det ska räknas honom till godo. Nu skriver människor jag annars kan ha förtroende för att Hanif ”har rätt”. Alldeles särskilt människor som på ett eller annat sätt vill komma åt Moderaterna. Läs ovanstående citat en gång till! Hanif har fel, så som han skrivit det. Det är många viktigheter han skrivit och sagt som kantrat pga sättet att generalisera och säga det. Man behöver definitivt inte vara vänster för att anse det.

Tiden målar gärna i starka, skrikiga färger. Några politiker förstärker trenden, internationellt och i Sverige. Jag hoppas ännu på en god insats från en mognad Hanif Bali och är tacksam för att partiet nu satte ner foten.

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se