Systemskiften i krisens spår

Det har väl inte undgått en enda person att det pågår ett systemskifte inom svensk politik ledda av moderaterna.
Moderaterna säger sig uppmana sina landstings och kommunpolitiker att diskutera skattehöjningar i kommuner och landsting. Det kan tyckas vara en sund ide men man kan ju höja statsskatten.

Det vill man inte för de statliga skattesänkningarna har gått till de som har det bäst. En skattehöjning i landsting och kommuner tas ut även ut av pensionärer och ungdomar, arbetslösa och sjuka och tär på marginalen på de som redan har mycket små marginaler.

Att höja kommunalskatterna är ett sätt att öka klyftorna i samhället.

Andra delar i systemskiftet är att ge så lite ersättningar i a-kassa och sjukförsäkringar och andra försäkringar att man ska teckna privata försäkringar för att ha en garanti. De som har råd med försäkringar är de som redan har tillräckligt medan nivårena sjunker liksom marginalerna för de som redan har små marginaler.

Så kommer också sjukvården och andra system att förändras att man ska kunna köpa sig sjukvård, kanske utbildning, bättre trygghet ja listan kan göras hur lång som helst.

Man räknat inte heller kultur och fritid till kärnverksamhet trots att alla egentligen vet att kultur och fritid är en av de viktigaste åtgärderna i det förbyggande arbetet som ska förhindra ungdomar att hamna på sned och i ett senare löga riskera att hamna på utgiftssidan. Kultur är en viktig del för att skapa bra livsmiljöer för människor.
Dras den verksamheten ned och avgifterna måste chockhöjas så kommer många människor unga som gamla att ställas helt utanför kulturen lokalt och hänvisas till usel kultur via TV.
De som redan har små marginaler och som inte fått skattesänkningar kommer inte att ha råd att låta sina barn delta i föreningslivets fritids och sportaktiviteter och det blir till för den grupp som fått skattesänkningar och kan betala högre avgifter.

Så här ser det ut på område efter område och man gör detta i sken av att det är kris.

Regeringen använder krisen till ett systemskifte där den generella välfärdspolitiken raseras och det blir inte behoven som styr utan plånbokens storlek