Hur ska Sverige arbetskraftförsörjas

I två bloggar igår tog jag upp hur utbildningsväsendet ska kunna tillgodose den svenska arbetsmarknaden med arbetskraft i framtiden. Jag skrev bland annat om vad kommunen kan göra för att försöka få fler att gå naturvetenskapliga program där bristen är som störst. Jag tog även upp det överutbud som har skapats t.ex. inom byggsektorn där det finns alldeles för många utbildningsplatser, framförallt genom att det beviljats för många utbildningsplatser i friskolor som gör att många ungdomar utbildats till arbetslöshet då de inte får en plats i ett företag där de färdigställer sin yrkesutbildning.

Även universiteten måste bli bättre på att attrahera ungdomar till utbildningar där det idag finns brist på antalet sökande samtidigt som det är brist på arbetskraft inom dessa branscher då de är färdigutbildade.

Frågan är var stimulanserna ska sättas in, antingen efter gymnasieskolan eller om det är staten via sina resursfördelningsmodeller som ska styra universiteten eller att staten ska styra studenterna med stimulering till att söka vissa utbildningar.

Men också att universitet och näringslivet fann band som gjorde en vinn vinn situation för både företag, studenter och universiteten. För studenter och företag kanske ett system med garanti och examensarbeten, feriearbeten, sommarjobb och praktik. Samtidigt som det offentliga tar sitt ansvar.

Sverige är ett litet land med en mycket kunskapsintensiv industri, men något måste göras annars hotas hundratusentals jobb i landet. Arbetskratsinvandring skulle kunna hjälpa till men risken är att de länder som kostat på utbildningen är ett land som behöver sin kunskap. Vi måste fråga oss om vi har råd att felutbilda samtidigt som vissa branscher har stora arbetskraftsbehov nu och i framtiden. En än viktigare fråga är om vi har råd att ha var nionde person i utanförskap och arbetslöshet. Det behövs ett nytänk för att klara framtiden.