Umeå är överklgningens huvudstad
Umeå överklagningarnas huvudstad.
Jag tror det finns få kommuner där s mycket överklagas som inom Umeå kommun. Vi är åter i slutskedet av vägdragningarna som nästan är detsamma som de som det blev stopp på 1997. Sträckningen är annorlunda över Röbäcksslätten det den största förändringen. Har inte överklagningarna skett har vägarna varit klara för mer än 10 år sedan och till betydligt lägre kostnader för skattebetalarna. Det är skattebetarna som får stå för kalaset.
Botniabanan är det andra exemplet där man kom fram överallt utom inom Umeå kommun utan överklaganden medan dragningen genom Umeå gjorde att projektet blev 2 miljarder dyrare men dragningarna blev slutligen på den plats som planerats och man hade följt alla lagar osv. som de som klagade påstod.
Man skulle kunna hitta hur många projekt som helst och ett ärende ligger hos regeringen i den fastighet jag bor i där man hänvisar till kulturmiljön som för oss som bor på fastigheten är två carportstak.
Det som nu är uppe till diskussion och som överklagats är kvarteret Forsete där rivningslovet överklagades av två privatpersoner som dock inte bedömdes som sakägare och därmed inte hade rätt att överklaga. Dessa personer överklagar nu planen också men självklart är du inte sakägare i det ena fallet kan du inte vara det i det andra. Den kommunala hanteringen har dock gått rätt till så ett förvaltningsbesvär är det inte.
Föreningen för byggnadsminneskultur ville att Thornbergska huset skulle byggnadsminnesförklaras men det gjorde inte länsstyrelsen och då vände man sig till Riksantikvarieämbetet men de tycker Länsstyrelsen gjorde rätt och de kommer dock inte att överklaga det beslutet.( Läs om detta i dagens VK)
Alla överklaganden kostar pengar och det är självklart byggherrarna som få står kostnaderna som de sedan måste ta ut av hyresgästerna eller skattebetalarna om det är vägar eller järnvägar eller andra offentliga byggnader.
När det gäller gamla VF huset som jag kallar det har aldrig haft något bevarande skydd i någon plan och visst skulle det vara märkligt om staten kom på att ett hus har ett byggnadsminnesvärde just den dagen det ska rivas. Självklart måste det ligga andra tankar bakom ett byggnadsminne.Det kan du läsa här
Det är också märkligt att processerna ska kunna dras ut nästan hur länge som helst som i väg och järnvägsdragningarna vi haft och dessutom att de som inte är bedömda som sakägare ska kunna fortsätta överklaga utan att de på något sätt blir ansvariga ekonomiskt. Överklagandet är en viktig del i en samhällsstruktur men dessa som man kan kalla okynnesöverklagningarna kan inte pågå hur länge som helst.
När det gällde Botniabanan sa ju den lagstiftning som gällde att när regeringen gett tillåtelse så hade det rättslig verkan och det hade det också men tidsutsräkningen kostade enorma summor och gynnade enbart jurister som anlitas.
Allt ska betalas endera av skattebetalare eller så blir det av konsumenten och frågan är vart pengarna gör störst nytta
Senaste kommentarerna