Vi gör riktiga satsningar i skolan

 

Idag har Ibbe lagt förslag på hur vår budget för skolan ska se ut och vilka satsningar som görs. Det är många bra förslag om vi ska vara ett land i framkant även i framtiden vilket jag tycker är ett måste
 
Mindre klasser i lågstadiet
Vi föreslår investeringar i skolan om 3 miljarder kronor år 2013. Fokus är på mindre klasser och investeringar i lärarna.
Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft, men också till människors frihet att forma sina egna liv. Vi höjer därför ambitionerna för skolan. Vi vill ha en skola som ser och hjälper varje elev att nå sin fulla potential.
 
Resultaten i grundskolan har sjunkit sex år i rad och resultaten sjunker också för den svenska skolan i internationella kunskapsmätningar. Samtidigt ser vi att de sociala klyftorna i den svenska skolan ökar. Det duger inte.
 
För att vända den negativa utvecklingen i skolan krävs såväl politiska som ekonomiska prioriteringar. Vi väljer att prioritera skolan.
 
Vi föreslår följande investeringar i skolan:
_ Kompetensutveckling för lärare, 450 mkr
_ Bättre karriärvägar för lärare, 50 mkr
_ Stärk det pedagogiska ledarskapet, 50 mkr
_ Forskningsinstitut för lärande, 25 mkr
_ Mindre klasser i lågstadiet, 2 000 mkr
_ Stötta skolor med tuffa förutsättningar, 100 mkr
_ Läxhjälp till alla elever, 110 mkr
_ Sommarskola, 130 mkr
 
Investeringar i lärarna
Det finns inget viktigare för en elevs resultat än att möta en skicklig lärare. Det viktigaste för att höja resultaten i skolan är därför att investera i lärarna. Vi ser att läraryrket behöver stärkas och utvecklas och lärare måste ges bättre möjligheter till kompetensutveckling och karriär. Vi  vill investera 500 miljoner år 2013 i lärarna.
 
Mindre klasser i lågstadiet
För att varje elev ska ges verkliga förutsättningar att nå sin fulla potential i skolan måste stora klasser bli mindre. Redan små klasser ska däremot inte bli mindre. Små klasser möjliggör en högre kvalitet på undervisningen. Det ger mer tid för lärarna med varje enskild elev och möjliggör att varje elev ges stöd i sin utveckling. Elever som har svårigheter i skolan kan på så vis också ges tidigt och kraftfullt stöd. Det krävs för att höja resultaten i skolan.
Vi vill investera 2 miljarder år 2013 för mindre klasser i lågstadiet, från förskoleklass till årskurs 3, så att lärarna får tid att ge varje elev en stabil grund att stå på i sitt fortsatta lärande. Med denna insats kan vi minska antalet elever med cirka 5 elever per klass.
 
Såväl internationella som svenska studier visar att klasstorlek har betydelse för elevernas resultat. Studierna visar att effekterna varierar beroende på elevernas ålder och bakgrund. Mindre klasser har störst effekt för de yngsta eleverna. Därför väljer vi att minska klasstorleken i lågstadiet.
 
En ny studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, visar att klasstorlek påverkar elevernas lärande men också deras framtida lön. Högre lön ger också högre skatteintäkter, och så mycket högre att satsningen betalar igen sig självt på lång sikt.
 

2 kommentarer

  1. Sten Dahlbäck

    Nog är miljonerna, som du redovisar, bra och till nytta.
    Men vad görs åt skollokalerna. Läste i VK om STÖCKE SKOLA. Där nämndes oxå flera andra skolor.
    Målet som politiken satt upp är ju 200 000 innevånare.
    Jag undrar bara i vilka skollokaler skall alla barn vistas i under sin skoltid. Nog dags att börja bygga och renovera nu. Känner före detta rektorn i Stöcke och vet hur han kämpat för utbyggnad av skolan, men inget gensvar fick han under sin tid. jag har ställt frågan. Du borde sitta inne med svaret.

  2. alfredo castro

    •Mindre klasser en klassfråga
    Stöd för behovet av mindre skolklasser
    Stöd för behovet av mindre skolklasser men trösta inte Knyttet.
    Marta Cullberg Weston är en internationell ansedd, välrespekterad författare, psykolog och psykoterapeut.
    I sin senaste bok, ”Tröst och reparation”, (Natur & kultur), redovisar hon för uppväxtidens avgörande betydelse för individerna, att växa till harmoniska vuxna individer.
    Hon med styrka och emfas, påpekar att den individ som inte blev sedd och tröstad i ungdomsåren, saknar själv senare i livet, tröstande självreparationsmodeller, en rationell strategi för att klara kriser och motgångar under vuxenlivet. Individer med den sortens dysharmoniska uppväxt sublimerar, dvs. kompenserar den dysfunktionella uppväxten, med kända missbruksprodukter såsom mat, alkohol, droger, excesserad sex, okontrollerad och vulgär superkonsumtion (mållös shopping), eller även överdrivet arbetesinsats. Alltså sammanlagd, välkända självskadande beteende.
    Hur många lärare inte upplever dagligen dessa osedda ungdomar som man av strukturella anledningar (Stora klasser och en byråkrati som har drabbats av elefantiasis), kan inte omhändertas och därmed, skuldbelägger lärarna, med dåligt samvete för man inte räcker till.
    Här ännu en intellektuell som implicit stöder en av de absolut viktigaste skolreformer, emellertid den att minska de redan stora klasser som nu i ekonomisk osäkra och därmed styrningens förvirrade tider håller på att växa till ännu större klasser än befarad.
    Förmodligen kan, Marta Cullberg Westons bok, även ses som ett oavsett stöd åt regeringens arbetslinje kraftfulla behov att skapa maximal arbetsnarkomani upp till 75 års ålder. Och samtidigt ett sätt att öka den heliga och nödvändiga tillväxten för att detta samhälle inte ska social kollapsa pga. låg shoppings och kulinarisk mat ointresse.
    En omdedelbar slutsats av boken är bry dig inte och trösta inte heller Knyttet, då kommer vi att ha en kraftfull arbetsintensiv produktions och konsumtionssamhälle. Ty Knyttet slutligen kommer att rädda skruttet. Eller kanske går det åt helvete ändå? Världen idag är inte precis en barnsaga…
    Och kan man undra också om är det därför en betydande del av 80-talisterna som fick en god uppfostran uppvisar så dåligt arbetsmoral?
    Men å andra sidan super och missbrukar dem i kompensatorisk sublimerande självtröstande mening, (självmedicinering) en hel del också.
    Så även om individer skulle välja att vara missbrukare, (trots vissa initiala kostnaderna för staten) vore ett bra alternativ på sikt i en nyliberal värld eftersom automatiseringens utveckling förvandlar tanken om den fulla sysselsättningen till just en tanke utan verklig konkretgrund. Och många kommer att vara arbetslösa under de nuvarande samhällsramarna.
    En summering av Cullbergs bok säger oss att om vi inte ser eller tröstar våra barn är det uppenbarligen risk att de blir som vuxna antingen arbetsnarkomaner, eller missbrukare av olika sorter. Vilket står i paritet med det ”sköna nya värld”.
    Utveckling av den västerländska skolan går i riktning mot större grad av professionalisering. Detta innebär i praktiken att undervisningens situation har förändrats väsentlig i förhållande till tidigare epoker, och i motsats riktning mot de konventionella förmedlingspedagogiska doktrinernas praktik. Detta medför bland annat, att kateder undervisningen (löpandetbandets undervisning) i det postindustriella samhället tendera alltmer att försvinna till förmån för mer utvecklade, modernare, och mer kreativkrävande undervisningsformer.
    Det nuvarande samhället emellertid, tycks inte få nog av kreativitet.
    Konsekvent blir, individualisering, elevinflytande (LGR11), samarbete över ämnes- och årskursgränser, projektarbete, täta skriftliga rapporteringar, kreativitetsträning, och en ansenlig utökning av problemlösning, är sedvanliga inslag i dagens skolvärld. Till dessa tidskrävande och utvecklade arbetsformer, tillkommer mindre angenäma fenomen i form av extrem påfrestande arbetsförhållanden, med en avsevärd utökning av byråkratin som konsekvens, och detta i ett samhällstillstånd präglad av osäkerhet som tenderar att destabilisera personalen, ungdomarnas och föräldrarnas livsvärld som vi kan läsa bland annat i texter av en av de ledande sociologerna med inriktning på globalisering, nämligen, Sigmund Bauman, ”Samhället under belägring” etc. Detta kräver med tanke på de glömda elever, ”svaga elever”, att undervisningen bör ske som många studier på både internationell så väl som på nationell scen har visat, i så små grupper som möjligt. Det forskarnas resultat framlägger, är att för att undervisningen skall hålla hög kvalité, i det kognitivkomplicerade situationen som dagens lärande sker, och för att goda resultat skall uppnås, förutom att moderna undervisningsformer bör tillämpas, bör gruppernas storlek inte överskrida mer än tjugo elever per klass.
    •Enligt en av flera amerikanska studier om klassernas storleks betydelse för prestationen visas med övertygande resultat betydelse av mindre grupper till förmån för den goda prestationen.
    I dagens Sverige, är dessutom antalet elever per lärare högre än för tio år sedan. På sikt skulle de samhällsekonomiska vinsterna av att minska klasserna överstiga kostnaderna. Det visar en ny undersökning som genomförts i 16 skolor i Stockholm av professorn i nationalekonomi Alan Kreuger vid Princetonuniversitetet i USA och nationalekonomen Mikael Lindahl, forskare i Amsterdam.
    Otvivelaktigt leder undervisning i små klasser till bättre resultat bland eleverna. Det framhäver en ny undersökning i sexton Stockholmsskolor, som presenterades på DN Debatt förra året av finansdepartementets expertgrupp ESO. Ny ESO-undersökning i Stockholmsskolor slår emellertid fast: Små klasser ger bättre resultat.
    Under 1990-talets kris emellertid, minskades de sammanlagda svenska resurserna till grundskolan och gymnasieskolan. Merparten av dessa nedskärningar har sedan i någon form kompenserats genom nya resurser, men antalet elever per lärare är i dag högre än för tio år sedan. I förhållandet till BNP har dock skolan inte fått någon kompensation!
    I en ny ESO-studie visar forskarna samstämmiga att i motsats till vad andra har hävdat i debatten, att genom att satsa mera resurser på att minska antalet elever i varje klass åstadkommer man en ökning av elevernas prestationer. Detta bekräftats i senare forskningen på området, så väl i Sverige som internationell. Också analysen av data från studiet kring effekterna av små klasser, det så kalla.
    Star-projektet i Tennessee, visar på jämförliga resultat. Särskilt är det elever från så kallade åsidosatta grupper som presterar bättre om de undervisas i mindre grupper. Det mest övertygande beviset som sagt, för att mindre klasser ökar elevprestationerna kommer från det så kallade Tennessee-experimentet. I detta projekt fördelades både elever och lärare slumpmässigt i större eller mindre klasser.
    Effekterna på prestationerna hos elever i de mindre klasserna var mycket positiva.
    Precis som i den amerikanska studien visar det sig att i Sverige, undervisning i små klasser leder onekligen till bättre resultat. Man behöver inte nödvändningsvis vara verksam som forskare för att förstå dessa enkla fakta. Man behöver bara en viss erfarenhet av undervisningen. Detta är axiomatisk för alla verksamma lärare och elever.
    En intressant följd i sammanhanget, har också visat på att effekterna delvis är varaktiga, det vill säga även senare i livet, presterar de eleverna som gick i mindre klasser bättre inlärnings resultat även när de ingick senare i andra undervisningskonstellationer.
    Forskare i Sverige, USA och Europa har också belagt att som konkurrensfaktor är mindre klasser en av dem avgörande betydelse för föräldrarnas val av skolan. Jämför här med de så kallade ”friskolorna” maximerade klasstorlekar till tjugo elever per klass.
    Mer resurser till de kommunala skolorna för att minska klasstorlekarna är förvisso, en av den viktigaste reformen att implementera i den kommunala skolan. Framför allt i konkurrenstiderna som denna. Och en strävan i motsats riktning till det som sker nu när nya ”besparingar” annonseras, i svallvågorna efter marknadsfundamentalisternas finansiella misslyckande. Framför allt vad det gäller lärandets betydelse för kunskapssamhället och ungdomarnas beroende av det.
    En inte oväsentlig effekt i sammanhanget, är också att mindre klasser sannolik skulle inverka positiv på skolfolkets hälsa i form av lägre sjukskrivningar.
    För övrigt vad denna ”nygamla” ekonomiska kris kommer att innebära för skolan i form av negativa besparingar, är en tanke man knappast vågar tänka till slut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.