Järnvägen måste man sköta om ordentligt

Järnvägen måste man sköta om ordentligt. Ett godståg spårade ur i Huddinge för en tid sedan. En timme innan urspårningen hade en lokförare på ett X2000 slagit larm då
kört förbi platsen där urspårningen skedde och hörde en kraftig smäll. Som tur är finns samtalet inspelat där han tror det är fel på en växel.

Följer man transportstyrelsens handbok ska trafiken stoppas så snart som möjligt vid fara. Det gjorde man inte utan skickade ut en felavhjälpare som inte hann fram innan olyckan hände. Enligt Janne Rudén på SECO tyder det på kommunikationsbrist och på ett systemfel inom Trafikverket.

Det finns enorma kunskaper om
järnvägssystem, järnvägstrafik och
underhåll. Men de anställda bakbinds av en ledning som till största delen är intresserad av att pressa priset och konkurrensutsätta underhållet, säger han.

Visst kan man hålla med men ledningen har väl ändå någon typ av direktiv när det gäller den del som finns om konkurensupphandling från husse dvs. regeringen. Tittar man på det privata näringslivet där man också outsorsat så tar man numera ofta tillbaka saker till den egna verksamheten för att kunna ha koll.

Det känns som om det händer lite väl mycket negativt på järnvägen och är det inte stopp på grund av urspårningar är det kontaktledningar som havererat och det finns inte kapacitet att leda tågen andra vägar då blir det stopp.

Det måste till en ordentlig satsning på järnvägen och då menar jag inte bara en Norrbottenbana utan de stora stråken där måste man ta bort alla flaskhalsar och det arbetet skulle redan ha påbörjats men den känsla man haft att moderaterna inte är stora anhängare av järnvägen förstärks varje dag.

En kommentar

  1. Tänker Själv

    Järnvägen har alltid dragits med en massa problem, längre än jag kan minnas (är 63 år), har sett en del skrivet om det redan från sekelskiftet. Och det är likadant i alla länder, om dock mer i länder med vinter och konstigt klimat och mindre där den går inomhus eller i tunnlar. Och, inte minst, mer där den är eldriven. Och i USA har den alltid i huvudsak varit driven i privat regi Ändå drar folk den faktiskt rätt bisarra slutsatsen, att den skulle lätt fungera bra, bara rätt politiker satt vid makten, och med rätt folk som chefer mm. Men varför drar man den slutsatsen, när allt tyder på att det faktiskt är dj-ligt SVÅRT att få järnvägen att fungera bra – det finns ju ingen som har lyckats till 100%, och de som har lyckats bäst har gjort det pga att de haft vissa fördelar, t.ex. Japan (bara snabbtåg, ingen godstrafik, få växlar, spåret tillgängligt nattetid för underhåll) och TGV i Frankrike (också egna spår, och dessutom ingen tjäle och ingen riktig vinter). Sen är järnvägsdrift en långsiktig historia, så även om det alltid är viktigt med bra chefer, så är det inte bra med täta chefsbyten, det senare gör bara att det ofta blir en senare chef som får stå till svars för sånt som tidigare chefer gjort fel. De största fel som har begåtts under senare tid (ca 30 år) är väl uppdelningen i banverk och operatörer, i USA är det inte så. Felet är här att man måste gå in med banavgifter mm för att styra det som de tågbolag som ägde både spår och styrde internt, t.ex. prioritering av tåg sinsemellan, och vilka tåg som skulle köras och på vilka tider osv. Grejen är att banavgifterna skulle behöva vara mycket högre och mer komplexa för att tågen ska prioriteras rätt i relation till var infrastrukturen kostar i investeringar och underhåll mm. Det andra felet är att man från järnvägslobbyn och banverket inte nog kraftfullt har berättat för alla politiker, och allmänheten, att när man förbättrade järnvägsnätet genom att höja hastigheterna och axeltrycken mm så skulle underhållskostnaderna stiga kraftigt. Detta har varit känt bland sakkunniga i branschen i alla tider, även om ingen verkar ha haft nån exakt prislapp. Men de mest ansvariga politikerna – finansministrar och statsministrar med underlydande – verkar så långt möjligt ha hållits utanför. Men det är inget konstigt, hög fart kräver bättre spårläge, och ett bättre spårläge är dyrare att bygga och underhålla, och måste justeras och kollas oftare. Med högre axellast blir de komponenter som ska bytas och justeras dyrare, tyngre (tyngre räls t.ex.) och mer svårarbetade.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.