Vks politiske chefredaktör Ola Nordebo har helt rätt att en Las-lagstiftning är fel väg att gå

Idag lägger jag ut min blogg som egentligen är skriven av Ola Nordebo för jag tycker han har rätt som det kan vara. Den finns också i dagens VK men jag är inte säker på att alla som läser bloggen läser VKs ledarsida. Hans slutsats delar jag helt ut nämligen att detta med Las utredningen ska kastas i papperskorgen för att man ska låta parterna på arbetsmarknaden ta ansvar för detta och att staten har inget med detta att göra. Hans rubrik är Las -lagstiftning är fel väg att gå

Så här skriver han
Finns det en deadline kommer det alltid att sluta med ett svettigt sekunddrama. Det ligger i människans natur. Men att förhandlingarna natten till torsdag kraschade mellan arbetsgivare och fack, med Svenskt Näringsliv, LO och PTK vid bordet, hade inte med tidsbrist att göra.

Arbetsmarknadens parter har diskuterat ett nytt huvudavtal under flera år, med förändringar i arbetsrätten som viktig men inte enda punkt. Hade man haft en uppgörelse inom räckhåll, och hade viljan verkligen funnits, då skulle inte ett datum och ett klockslag ha spelat någon roll i slutändan.

Sedan den statliga utredningen om en moderniserad arbetsrätt kom i somras har ett nytt tryck uppstått i frågan.
I utredningen föreslås bland annat att möjligheten till undantag från turordningsreglerna ska utökas till fem arbetstagare och gälla för alla företag, att arbetsgivares skyldighet att erbjuda sina anställda kompetensutveckling ska stärkas och att det ska bli lättare att säga upp arbetstagare av personliga skäl, i synnerhet för företag med 15 eller färre anställda.

I januariavtalet mellan socialdemokraterna, miljöpartiet, centerpartiet och liberalerna står klart och tydligt att om inte parterna själva kommer överens ska utredningens förslag bli lag. Det var ett krav från centerpartiet och liberalerna som Stefan Löfven tvingades acceptera. Nu kan en regeringskris hota på just den här punkten, eftersom socialdemokraterna absolut inte vill fullfölja det givna löftet.
***
Men är det verkligen önskvärt, ur en liberal synpunkt, att bryta upp den svenska modellen och gå in med ny lagstiftning i de här frågorna, istället för att låta fack och arbetsgivare förhandla om dem inom ramen för kollektivavtal

Är en statlig, eller europeisk, politisering av arbetsrätten och villkoren på arbetsmarknaden verkligen något att eftersträva på längre sikt? Och i ljuset av de regelbundna maktskiften som kan förväntas? Något som dessutom skulle riskera att försämra stämningen och försvåra uppgörelser vid kommande lönerörelser.

Och är det självklart att alla former av ökad flexibilitet vid uppsägningar är välkomna, för trygghet, sammanhållning och långsiktighet i samhället, på den nya och starkt föränderliga, rörliga arbetsmarknad som börjar växa fram? Hur definieras problemet som en las-lagstiftning är tänkt att lösa?

Jag är rädd för att den liberala analysen har tenderat att bli väl enkelspårig i de här frågorna och missar farorna som väntar. Dels om ryckig lagstiftning på politisk väg börjar ersätta beprövade förhandlingar mellan parterna. Dels om anställdas rättigheter undermineras i ett skede när styrkeförhållandena ändå redan är på väg att förskjutas kraftigt i samhället till den enskildes nackdel.

Det är självklart så att förändringar behövs i regelverket på arbetsmarknaden. Framför allt med utgångspunkt i småföretagens situation. Ska fler i utanförskap och nu marginaliserade grupper få chansen till jobb krävs att avtal anpassas bättre till mindre arbetsgivarens villkor. Där har C och L helt rätt.

Men varför skulle det vara omöjligt för parterna att så småningom nå fram till en kompromiss kring det i ett nytt huvudavtal, även om det tar tid? Så långt ifrån varandra står man trots allt inte. Och vad säger att en annan, kommande regerings eventuella lagstiftning på området inte går åt ett helt annat håll, till ännu större nackdel för småföretagare?

Är det inte mer frihetligt, med en större chans till balans mellan olika intressen och rättigheter, att låta parterna fortsätta sköta avtalen? Både ur näringslivets och fackens perspektiv.

Öppnar man för en godtycklig politisering blir det svårt att gå tillbaka till den tidigare modellen igen senare. Vägen till samförstånd och konstruktiva, pålitliga uppgörelser, exempelvis under en konjunkturkris som den nuvarande, blir då mycket längre. Kortsiktigheten kan bli svårartad. Vem tjänar på det?
Krav på las-lagstiftning är inte värt en regeringskris och fel strid att ta för C och L. Släpp den punkten i januariavtalet. Låt parterna gå in i den kommande lönerörelsen med vetskapen att det fortfarande är hos dem som frågan om arbetsrätten ligger.
Ola Nordebo
Slut citat Nordebo