Är KD för eller emot abort det går inte att veta

Kristdemokraterna är helt opålitliga i abortfrågan. Ibland ställer de upp på att de är för kvinnornas rätt att avgöra om de vill ha en abort. Samtidigt är deras jämställdhetsprofil tilllika ordförande i kvinnoförbundet ha varit med i hela tre abortkritiska organisationer. Sedan blir det ett försvarande av varandra men sanningen är nog att de inte ställer upp helhjärtat. Vi minns för något år sedan när den före detta nyhetsjournalisten i EU parlamentet röstade mot aborträtten i EU men då skyllde man på att han röstade fel. Trot den som vill. De har även lierat sig på högerkanten till SD och vi vet även där vad Björn Söder bara för någon vecka sedan skrev

Anders Lindberg har i Aftonbladet haft en ledare om detta med KD och aborträtten som ser ut så här
Aborträtten – inte en fråga som andra
Kristdemokraterna har gjort bort sig. Igen.

Partiets jämställdhetsprofil Sara Havernaas som bland annat är ordförande kvinnoförbundet visade sig ha varit med i tre (!) abortkritiska organisationer.

Det avslöjade Dagens nyheter.

Sara Havernaas nekade dock till att vara mot abort. Deltagandet i de tre abortkritiska organisationerna hade tydligen andra motiv.

I P1 förklarade partiledaren Ebba Busch senare att hon stod bakom sin partivän.

Exakt vad hon stod bakom blev en smula förvirrat. Först förklarade KD-ledaren att Sara Havernaas aldrig varit mot abort. För att sedan säga att hon ”gjort en resa” i frågan.

Att dessa besked var helt motstridiga verkar inte bekymra Ebba Busch och kristdemokraterna. Det gör däremot reaktionerna från omvärlden.

Särskilt i sociala medier är KD-aktivister mycket upprörda för att partiets inställning i abortfrågan ifrågasätts. Det är nästan rörande.

Sanningen är ju – som alla politiskt intresserade vet – att Kristdemokraterna är fullkomligt opålitliga i dessa frågor.

Partiet trampar i just detta klaver så fort media tittat bort en stund. Minns bara rubrikerna om hur partiets tidigare EU-parlamentariker Lars Adaktusson röstade i frågan.

Det kom att dominera hela förra Europavalrörelsen.

Men varför detta bråk och larm. Kan KD inte bara få tycka vad de vill, är inte abortmotstånd en åsikt bland andra i en demokrati?

Njä, personligen tycker jag inte det. Lika lite som om någon skulle argumentera mot kvinnlig rösträtt eller för att återinföra barnaga.

Vissa typer av åsikter, som att kvinnor inte skulle ha rätt att bestämma över sin egen kropp, har vi helt enkelt lämnat bakom oss under historiens gång.

Ingen förbjuder någon att tycka så i alla fall, men man kan inte rimligen kräva att få argumentera för detta utan mothugg.

Svenska dagbladets ledarsida tyckte i en text i veckan att alla borde byta ämne. ” Aborträtten är inte hotad i Sverige” deklarerade man.

Debatten är en S-konspiration, löd resonemanget.

Men så är det inte. Debatten väcktes av att Björn Söder (SD) i förra veckan kallade abort den ”vanligaste dödsorsaken” i världen.

”Totalt 42 miljoner ofödda dödades i aborter” skrev han i en fråga till regeringen.

Efter intern kritik i SD backade han.

Debatten fick ny fart av DN:s avslöjande om Sara Havernaas.

Två av högeroppositionens tre partier, halva regeringsunderlaget, trasslar alltså runt om aborträtten med bara några dagars mellanrum. Det är ingen liten sak.

Det kan dessutom vara värt att påpeka att KD argumenterar öppet för att vårdpersonal ska ha rätt att vägra abortvård till kvinnor om deras samvete säger så. KD kallar detta ”samvetsfrihet”.

Ett bättre ord är ”vårdvägran” och om man har den inställningen bör man naturligtvis inte arbeta inom vården.

I länder som tillåter vårdvägran har tillgången på abortvård minskat och det kan även självklart skapa ett stigma kring frågan. Vilket ju är poängen för abortmotståndare.

I Polen ser vi just nu vad som händer när dessa krafter får fritt spelrum, där inskränks nu rätten till abort nästan helt. Även i andra Europeiska länder ser vi en backlash mot kvinnors rättigheter.

Därför är det viktigt att sätta ner foten direkt när liknande rörelser försöker vrida utvecklingen i Sverige tillbaka.

”Fröna växer sakta under ytan
De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
Kan man se att det är ogräs överallt”
sjöng Björn Afzelius och Mikael Wiehe i ”Valet” 1986.

Om de senaste årens utveckling i världen, och även i väst, lär oss något så är det nog att inte ta något för givet.