Idag är det 10 år sedan vi hade en stor invigning med pompa och ståt av Botniabanan. Själva invigningen började i Kramfors ,vi hade först invigning där och sedan klev vi på tåget norrut till nästa plats. Det var många speciellt inbjudna bland att Kung Carl XVI Gustav med liksom landshövdingarna från Västernorrland och Västerbotten, liksom infrastrukturminister Åsa Torstensson och näringsminister Maud Olofsson. Tåget stannade sedan i Örnsköldsvik, Husum, Nordmaling och Umeå.
Vi kommunalråd från kommunerna var också med och vi medverkade med korta tal på sträckan och det var även fler talare men det var kungen som höll själva invigningen. Ja det var pompa och ståt och här i Umeå var det mycket folk vid Umeå Östra. Dagen efter bjöds allmänheten på en provtur och den 30e avgick första turen från Umeå till Örnsköldsvik. Så var det då klart efter 8 års byggtid men en hel del saker hände under resans gång och ska nämna några.
Om vi tittar på hur det var för bygget blev av. Vi hade en grupp som hette Botniabanegruppen som bestod av kommunalråd, representanter från näringslivet bland annat Carl Kempe. Politiskt var flera partier inne i den gruppen. Det var inte lätt uppgift för Banverket fick inte ha med saken att göra under allianstiden så vi tog fram egna pengar och kunde ganska snart visa vilken nytta järnvägen skulle ge. I kommunerna var det vad jag vet inget parti som var mot en kustjärnväg och Sverigedemokraterna fanns inte då
Vi hade mycket stöd av kompetens på järnvägar bland annat en person som jag kände sedan Realskolan på Teg Stellan Lundberg. Det var viktigt då Banverket inte fick räkna på nyttoeffekter. De satte till en utredning som vi såg att hade en uppgift att slå sönder allt. Som sagt vi gjorde uppvakningar men att prata med Carl Bildt var som att prata med väggen. Så byttes regering och då gick Person att prata med och han lyssnade mycket på den miljönytta den gjorde och då tog det inte lång tid för 1996 beslöt riksdagen att banan skulle byggas
Regeringen satte då till en förhandlingsman och det var den kloke Bengt-Ove Birgersson. Beslut blev att det skulle bildas ett bolag som skulle bygga banan och det bolaget höll dessutom budget vilket var förvånande för många och det kostade 15 miljarder om jag minns rätt. Vi fick en uppryckning enligt index med ett speciellt index för tunnlar där det var gott om i Västernorrland och höga kusten. All planering gick också bra förutom när vi kom till Umeå. Bland annat moderaterna gick emot vilket var svårt att förstå för en ingång västerifrån hade gett en säcklösning.
Till slut kunde Banverket fatta beslut men då kom fåglarna in i debatten nere vid Holmsund Stöcke. Vi visste eftersom Margot Wallström var kommisionär på miljösidan att det var möjligt att dra en järnväg genom wetlands område och även natura 2000 om miljönyttan var stor och alternativen mycket sämre. Det blev som vanligt överklaganden både hit och dit och bygget försenades i stort sett i två år vilket kostade mycket pengar i runda tal två miljarder och bygget kunde till slut dras där kommunens majoritet ville och där
Banverket ville och sa att det var egentligen den enda vägen och främst om en fortsättning skulle ske. Jag det var mycket som hände på många områden men jag är helt övertygad om att om vi inte fått en S regering och Göran Persson så hade inte banan blivit av. Han tyckte det var hur bra som helst den miljönytta som skulle komma och hur mycket utsläppen skulle minska. Jag skulle kunna skriva en hel bok om detta med att få fram en järnväg efter Norrlandskusten och hur alliansen svek när man inte byggde Ådalsbanan i samma staterad som avtalet med staten föreskrev och inte heller bildade ett bolag som kunde hålla kostnaderna under full koll. Jag nu är järnvägen på plats trots lång tid och den har fungerat ännu bättre med viltstängsel på vissa sträckor så att inte tågen har sluppit stå på verkstäderna för alla påkörningar av älgar under snörika vintrar
Senaste kommentarerna