Vad blir det för middag 🤔🍖🍳🍲

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi lät bara gårdagen rulla på. Theresé tog Åke en omgång med hårtrimmern, och det nya bältet fick sedan pryda sin plats.


Det har hon gjort, och hon visade bilder på andra bälten hon både färgat och bankat in mönster på, som sedan kollegor och vänner köpt av henna. Roligt med nåt som inte finns på alla butiker, ”made in China”.

Hon har även gjort dessa små noshörningar i äkta skinn, och dom här små väskorna. Den närmaste har hon både färgat och hamrat in mönstret på. Jättefina!

Hon har även ett lax skinn, men har inte bestämt sig för vad hon ska göra av det, än.


Sally håller ju på att lära sig svetsning av Anders och detta är ett av hennes mästerverk.


Jag tycker ju att det hade varit snyggt med såna där som man kunde limma fast på blomkrukor.


Sally for på kalas, vi packade ihop och förberedde resan hem. Bobby roade sig på eget håll, och jag gick runt och fotade lite.


Sedan bjöd Åke, oss alla på middag i Morgongåva. Här är det lite roligt. Theresé visade oss det, då vi åkte samma väg för 2 dagar sedan, fast vi for till Heby. Hon har ju givetvis GPS i sin bil. Här är det ju 70.


En bit längre ner efter vägen så ser ni skylten för tåget, det får köra i 120.


Och guess what. Hennes GPS tar in den skylten och visar att även hon får köra 120.


Innanför dörren på My kök och bar, hänger den här tavlan. Förstår inte varför jag reagerade på den… eller kan det ha sin naturliga förklaring att vi har några sådana sitsar hemma.


Vi tog, alla utom Sally, en black and withe med pommes, tryffelsås och bea. Det såg lite rörigt ut på tallriken så jag valde att fota den fina rosen i tomatskal istället.

Men även om det såg rörigt ut så smakade det jättegott.

Vi tackade för denna gång och dom åkte hem till Järlåsa och vi drog oss norrut i mörkret som fallit. Siktade in oss på Hudiksvall där vi slog fast för natten. Utanför vägkrogen som erbjuder en hyggligt stor parkeringsplats. Så där intogs morgonens första kaffekopp.


Sundsvalls bron.


Höga kusten bron.


Och våran Tegsbro.


Ha, såg den lilla gröna båten därnere och frågade Åke om han visste vad det var för nån båt. Under Ytan, sa han och jag skrattade till. Jag läste nämligen Umeå Taxi, haha.

Nu har vi varit hemma ett tag, hunnit äta lunch och träffat den eventuelle hyresgästen. Han får besked om datum senast på onsdag. Han tyckte att lägenheten var perfekt för honom, fint läge och fin lägenhet, vad mer kan man begära.

Så var det en sak till att göra och komma underfund med idag…vad blir det till middag…


Ha en fin måndags eftermiddag, allihop!

Vi gjorde både det ena och det andra…

Av , , Bli först att kommentera 16

Åke och Anders tillbringade mesta dagen igår, i garaget. Theresé gjorde nåt till Åke men det skriver jag om imorgon. Winstone hängde ute på gården med sitt ben. Av nån anledning känner han sig inte trygg med katten så nära inpå…jisses, katten kan ju säkert sluka hela hans ben i en grisblink…not.

Så jag sitter i soffan, Bobby har lagt sig under filten och Winstone är ute. Kolla bara.


Hahaa…Bobby ser ut som en kung med mantel runt nacken, eller ser han ut som ett lejon kanske.

Efter lunch och kaffe så drog jag, Theresé och Sally iväg in till Uppsala.

Vårt första stopp blev på Tantens gröna skafferi och garderob. Där fanns det allt möjligt, både prylar, och matvaror samt godis.


En bild säger inte hela sanningen. Jag blev helt fascinerad av denna rönnbärsklase, som satt på trädet utanför. Men då jag ser bilden så visar den inte alls, hur stor den var. Vet inte om jag hade kunnat ta mina bägge händer runt den…


Nästa anhalt, Uppsala Domkyrka. Theresé och Sally hade laddat ner en app, och detta funkar såklart bara på Iphone, så jag hade ingen glädje av den. Den heter Visir Uplandia och med den håller du mobilen mot en byggnad eller omgivning, så får man se hur det såg ut…long time ago.


Så coolt, varför finns inte det överallt. Tänk att trava runt hemma i Umeå och få uppleva 1800 talet eller början på 1900. I denna app fanns det även uppgifter man kan lösa om man vill. Kanske mer menat till dom yngre.

Vi knatade runt kyrkan, det är mäktigt.


Nu håller dom på att renovera kyrktoppen. Ni vet dom där två korsen, längst upp.


Ett sådant väger hela 830 kilo, say what. Ja läs här och jämför med folket som står därnere.


Det säger också lite om höjden på tornen. När man står på backen är det svårt att föreställa sig hur högt upp dom är och därför upplevs dom inte så mäktiga.

Vi gjorde en tvärsväng in till den lilla butiken inne i kyrkan. Vi kunde inte gå längre eftersom det var nån konsert och sedan skulle det vara ett bröllop där. Det här brunnen, finns inne i butiken.


Gick runt hörnet och ner en tvärgata, och där finns då Ofvandahls Hovkonditori. Gå in på deras hemsida och läs under historia…jojo. Klicka på bilden och sedan kan ni skrolla för att läsa hela historian.


Och därinne fick vi då ett alldeles eget rum. Egentligen för att det var det enda som var ledigt. Haha… Här använde Theresé appen igen och hade det inte funnits väggar där, så hade detta varit vår vy åt det hållet.


Jag min dumskalle, tog en arraksboll, eller som jag fördrar att kalla dom, myrstack.

En halvtimme efter det, sa jag till Theresé att känslan är att mitt socker kommer att falla. Och jag fick rätt. En timme senare blev det Dextrosol och en hårdbröd macka med skinka och tomat. Att man aldrig lär sig 🙃

Ikväll börjar vi rulla hemåt. Vi fördelar resan på två etapper, vi är ju två skröpliga människor som ska åka i bussen. Jag kan bara ligga på ett sätt under natten. På rygg, aningens vriden till höger. Det är otroligt jobbigt, man vill ju justera liggställningen med jämna mellanrum.

Då man är van att ligga ihoprullad som en kanelbulle, fast stående på sidan då…ehh hehe, så är det tufft att låta bli. Men det är kört. Jag kan ligga på sidan i 1 minut, om jag sträcker ut hela kroppen så den är rak, men hur enkelt är det då höften vill ner i sängen och det blir en böj i midjan. Funkar inte 😒

Nåja, det finns alltid dom som har det värre, sådeså. Och jag är glad att jag inte levde på 1800talet då man faktiskt inte fick ligga ner då man sov, eftersom kroppsvätskorna då kunde blandas och det var verkligen obra. Vilka påhitt!

Ha en fin söndag, allihop!

Gissa, gissa…haha

Av , , Bli först att kommentera 15

Här är det vildmarksliv. I förrgår då vi satt i uterummet, berättade Theresé om nån räv som håller till här i närheten. Och poff, så dök de upp en räv…trodde Åke. Fast det var 3 rådjur, på andra sidan vägen.

Det höll på skymma, så man såg inte så bra. Sen har dom varg här. Efter elledningen som går här, strax bortanför, så finns det strategiskt upphängda kameror, och det har fångats en flock på 6 stycken, på en av dessa kameror. Dom håller visst till några kilometer härifrån.

Igår då jag tog Winstone en sväng fick jag också se vad vildsvinen kan ställa till med sitt bökande. Detta gjorde dom på en kväll…


Effektiva nånting, men kanske inte så tacksamt om man inte vill ha jorden vänd och uppkörd.

Bobby och Winstone har funnit viss acceptans mot varandra fast mer Bobby, än tvärtom.


Skulle försöka fota Bobby i trappan men det var inte enkelt att få in ett fokus, han är snabb, men jag var snabbare, 3 gånger av 10… i alla fall.


Jag, Theresé och Åke for till Heby, på loppis och på tillbaka vägen körde vi in för ett stopp på Ica och passerade Jessans lilla konditori. Gissa om Theresé fick släppa av mig där. Och gissa en gång till, om jag köpte med mig nåt därifrån…hehe.


Ett sista stopp på hemvägen blev vid deras gamla hus, som dom nu hyr ut, fast inte garage delen. Där håller Anders på med lite projekt, eller vad tror ni om dessa två.


Nu är han sugen på en till traktor, den där ska det bara finköras med, haha. Han väntar dock på en dieselpump till traktorn, så han har än inte fått höra ljudet från den. Ska vi gissa att det kommer att låta lite.

Och bilen ska han givetvis tävla med, men det ligger en bit bort. Så här såg den ut innan. Och här är det saker på gång.


Nu ska den lämna in till en kille som ska sätta in bur i bilen, samt golvet.

Avslutade middag med efterrätt som Theresé fixade. Jag och Anders fick en milkshake med espresso och salted caramel, tyckte den var jättegod, och dom andra tog en med jordgubb.


Vi poppade musik och surrade till sena kvällen. Eller sen och sen, allt är relativt, haha. Ha en fin lördag, allihop!

Vill dom bara avskräcka folk, eller?

Av , , Bli först att kommentera 15

1 dag försvann i mitt bloggarkiv, nämligen gårdagen, (för er som inte la märke till det) 😉  Fick i alla fall en friendly förfrågan, via sms, från Monika, som var rädd att något hade hänt. Nej, visst hände det saker men inget av allvarligare karaktär, inte igår i alla fall 😄

Hade nog stannat i Njurunda, om det inte varit för att där kostar det att stå, och sist jag kollade så fattade jag inte ens hur man skulle göra. Så, vi lämnade det stället, fulltankade och fortsatte en liten bit till.

Vi vaknade upp i Armsjön, drack en kaffe, kollade avståndet, och det visade sig ta 61 timmar dit vi skulle, om vi inte hade haft ett fordon, utan bara traskat på.


Gjorde 2 stopp, för intag av medhavd lunch…ish och en bensträckare. Vi passerade några vägarbeten. Just detta innan Uppsala, där dom stängt av en dubbelfil och plötsligt skulle vi möta trafiken.


Det varnades varannan 500 meter, om att det var 70, omkörningsförbud och mötande trafik. Dessutom var det utställt koner i mitten.
Här undrade jag varför… ehh, begriper inte folk som har körkort, och som är dom enda som ska vistas där, vad som gäller?

Vad är det för dalt? Ska man ponera att förare är så sjukt trötta att dom inte ser att dom får mötande trafik? För i så fall, varför ser det inte ut så här, på alla andra vägar i Sverige? Hur många smala och eländiga finns det inte, där det både är 70, 80 och 90 i hastighet, men inga varningar om mötande trafik?

Det är en sak om man mitt i denna sträcka har en utfart från annan väg, och det ska informeras om detta. Men så var det inte alls, hela vägen. Det där blev nästan som att sitta i kö i telefonen. Och du får höra en gång i minuten att det är kö, att du kan kolla in deras hemsida, att det är 30 minuter kvar, fast det i själva verket tar 10 minuter. Här undrar jag om dom säger 30, för att avskräcka folk?


Nåja, fram kom vi, och Theresé var nyss hemkommen. Vi hade fruktstund i deras uterum, sen blev det 3 fika, och förberedelser för middagen som blev en köttsoppa.

Winstone och Bobby, försökte bekanta sig med varandra. Svårt då den ena inte vill…Winstone, och den andre vill, ibland, och ibland vill den fräsa och vifta lite utmanande på tassarna. Fast det går ändå hyggligt. Inga större draman.

Fast Winstone…inte Churchill nu, utan vår Winstone, ville väldigt gärna gå ut och tugga på godsaken han fått. Bobby står här, just nedanför mina fötter och uppenbarligen tycker Winstone att han utgör ett hot mot hans godis. -Please…öppna dörren så jag får gå ut, människa!


Nu är Theresé och Anders på sina jobb, och Sally i skolan. Vi har inga planer för dagen, men eventuellt en slottsrunda imorgon. Vi får se vart det lutar. Har nyss kokat kaffe, så dagen är bara nystartad.

Den här bilden dök upp som 2 års minne, och det är väl hösten vi nu går tillmötes. Och med den önskar jag er en fin fredag, allihop!

Jag sa: -Titta på din fru, Åke…sen gick jag…

Av , , Bli först att kommentera 20

Det händer inte så mycket här hemma, dagar kommer och dagar går. Svårt att hitta på nåt att skriva om. Brukar rota lite i arkiven, vid såna tillfällen. Detta la jag ut på fejjan, idag, för 7 år sedan.

Jag har gjort något som jag inte gjort på över 5 år…jag har klippt håret. Fast inte som jag brukar, hehee…jag tog ihop allt hår i en snodd, rakt upp på skallen, sedan klippte jag rätt av, cirka 10 cm, och sedan en sväng till, nu 5 cm, och vet ni vad, ingen har märkt nåt, varken Åke eller Nicco, hahaa…coolt, då är jag klippt, och har sparat in flera hundra, eftersom jag gjorde det själv *lycklig* 😃

Hm…nä att klippa sig är inget jag gillar, så lite knepigt att jag igår, satt vid datorn, hade nykokat kaffe i muggen. Åke låg och slumrade i soffan. Så blev jag tvärless på mitt hår.

Det är liksom bad hair day, varannan 1/2 dag…ish.

Snabbgooglade vad frisörsalongen här på Västerslätt heter, den nyöppnade.

Gick in på deras bokningssida och BAAM, dom hade en tid 10 minuter bort. Bocka i den, sa till Åke, titta på din fru, så du kommer ihåg hur hon såg ut. Och sedan gick jag.

Hade en önskan, jag vill inte se ut som Hedvig, och då tänkte jag närmast på hon i barnprogrammet, från A-Ö. Hon som klippte mig, stylade lite, lockade krokiga saker i håret så det såg faktiskt bra ut, där bak.


Fotnot, färgen är min sedan tidigare. Började ju med henna för 10 månader sedan, ungefär. Av nån konstig anledning blir underhåret mörkare, fråga mig inte varför. Däremot har jag alltid haft slingor i håret, alltså naturliga sådana, så det kanske är därför det blir så där. Jag vet inte.

Nu vet jag, att jag aldrig kommer att få till det så där, som frissan. Å andra sidan, man måste ju våga göra saker, vadå, förhoppningsvis växer det ut. Eller, med min tur kanske inte alls, men då är det som det är.

Den här filmsekvensen är inte bara som den är. Här har dom nog övat en timme eller två. Men så fantastiskt, man blir alldeles trollbunden av att se på det.

Nu får ni ha en fin onsdag, allihop!

Det tog emot men det gick… 🚶‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 16

Det tog emot lite, att trampa ihop 5 km igår. Det känns lite bättre att gå, om jag får hålla upp armbågen mot högersida då jag rör mig. Fast det blir jobbigt i längden, så jag höll handen i fickan, men det kändes mest konstigt, bara.

Gick och funderade på om en mitella, hade varit lösningen Fast, hm, njae, jag vet inte det heller. Tror inte att det är så skönt att ha som avlastning. Nå, jag delade upp promenaderna i 3 omgångar.

Det noterades inga topprekord i hastighet, men det var väl inte det som var grejen. Första svängen tog jag bort mot Skolgatan, upp till Hartan, förbi Grisbacka kyrkan och sedan genom ko-porten. Ut på Rödäng, över Tvärån till Västerslätt, tillbaka över den andra bron, lite sick sack, och hem.

Jo, jag kom nämligen på det, flera gånger då jag tänkte kapa min väg och gena. Så typiskt vi människor, att vi ska ta den kortaste vägen. Det sitter in nött i generna. Även om jag nu gick för att skrapa ihop längd, så ville hjärnan att jag skulle gå tvärsöver, inte runda alla hörn.

Andra svängen for jag först upp och förbi Circle K, sedan runt Noliafältet, förbi Preem Västerslätt och hem. Det blåste ju tamme den, hela dagen, fy för den lede. Men jag gick stabilt och blåste inte iväg.

Och sista svängen, efter middagen, då fick Winstone följa med. Eftersom jag bara hade 1 km kvar att gå så la jag gångsträckan efter industrivägen, där jag kunde ha honom lös. Det gör fortfarande så jäkla ont i ryggen att min tanke varit, om jag ramlar, så kommer jag att gå sönder på riktigt. Eller om han rycker, så sliter han upp halva sidan.

Nu vet jag att det är lätt överdrivet, fast det är själva känslan… och det är nog ändå bra att man känner lite på det viset. Då kanske man är mer försiktig.

Nicco och David stod utanför det som ska bli, Västerslätts nya inneställe. Rökstugan BBQ.

Jag fick en rundvisning därinne, röken står inne i den del som tidigare varit pizzeria. Jag tyckte det såg ut att ligga nåt gott därinne…

Själva röken är inte att leka med, tog ingen bild på hela saken, men den har varit med i VK så jag lånar bild därifrån.

Det kommer att bli så bra därinne. Ser större och ljusare ut. Tanken är väl att det till en början, blir ett lunchställe, och sen får vi se. Jag hoppas ju på att det blir vårat nya hängställe. För alla på Västerslätt/Rödäng med omnejd.

Dit man kan gå för både lunch, god middag och få ta nåt gott att dricka till maten. Jaja, det får väl framtiden utvisa. Önska får man ju alltid.


24 september är det öppning, jag lär ju påminna er om det.

Och när jag då sedan kom hem, så hade jag nåt målet på 5 kilometer.Och hade det nu inte varit för min arbetsgivare, God Assistans Norr, så hade jag aldrig hört talas om Glädjeruset och Hugos Stiftelse. Allt handlar om människor och att vi alla är lika värda, oavsett vilken sits vi sitter i eller hur vår vardag ser ut.

Det värsta var att det kändes i benen. Åke har som tagit över prommisarna med Winstone eftersom han varit sjukskriven ett tag nu. Men jag sa i förrgår kväll att jag må ju få återta mina stunder, med Winstone, man får ju inte göra sig för bekväm.

Sen kan ju en viss del av det onda, bero på att man rör sig annorlunda än det man är van vid. Precis som när man går där det är halkigt, man spänner sig av rädsla att ramla.

Ser inte ut som om vi slipper blåsten idag heller, men jag hoppas den är lite mildare än igår. Hade ju lätt kunnat välja vinterjackan och vantarna, på den sista svängen jag gjorde. Och det känns inte helt ok, inte nu, i september, heller.

Hoppas på en fin tisdag, för er allihop!

Älvor 🧝‍♀️ eller häxor 🧟‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 11

Det börjar kännas lite småtrist att man blev halvt handikappad. Det är så mycket jag skulle vilja ha gjort…typ nu. Men det går inte, det här är inte kul. Så här långt har jag haft värsta natten och morgonen, fast jag har då haft turen att få lite starkare smärtstillande tabletter att kunna ta då det börjar kännas övermäktigt.

Tror också att en del av smärtan kommer av att man inte har samma rörelsemönster som då man inte har gjort sig illa. Det ena ger det andra och man överkompenserar och använder kroppen på ett sätt man inte är van vid. Och det får man betala för.

Var upp till mamma igår då jag ändå skulle in på Apoteket. Hon visade på häxringen, hon har utanför balkongen. Häxring eller stället där älvorna dansar🧝‍♀️🧙

Jag kanske skulle ha ställt mig där en stund och hokus pokus hade jag varit helad…eller med min tur, flög väl en fågel förbi och sket i skallen på mig. Sedan hade jag i förskräckelsen, halkat och brutit ett annat revben.

När jag googlar häxring och folktro, så tänker jag att jag inte ens ska gå i närheten, då den inte alls helar människor, utan tvärtom. Älvorna som sägs ska ha dansat där, kan slänga sjukdomar på en. Och skulle man lägga sig i en sån ring för att sova, så kommer du att sova i 100 år…jisses 😬

Nå, häxringen är inte en ring, just nu, utan här kan ni se vart den är, eller vart de kommer att vara då ordningen är återställd. Under det gula strecket kan ni ana mönstret.

Mamma berättade att ringen består av svampar, och då gräsmattan är klippt och svamparna är borta så tar det ett tag innan mönstret kommer tillbaka. Och efter ett tag kommer även svampen upp igen. I en absolut rund cirkel.

På Wikipedia kan man läsa följande och jag citerar.

”En häxring (även kallad älvring och älvdans är en cirkel- eller bågformad sammanhängande grupp av svampar. Fruktkropparna växer utmed cirkelns kant och inne i häxringen är växtligheten ibland förtvinad och svag, ibland extra kraftig. Häxringar kan bli mer än 10 meter i diameter, men håller sig vanligen inom ett fåtal meter.

Ringformen beror på att mycelet efter att ha etablerats på ny plats växer radiellt utåt. Den allra vanligaste häxringsbildande svampen, som ofta förekommer i gräsmattor, är nejlikbroskskivlingen, men även andra och giftiga svampar kan förekomma i häxringar.

Orsaken till den förändrade växtligheten i häxringens inre är inte helt klarlagd, men teorier finns om att svampens mycel förändrar jordens genomsläpplighet för vatten. Det är även påvisat att svampen släpper ifrån sig ämnen som är skadliga för gräsets rötter.” slutcitat

Jag anmälde mig till Glädjeruset som God Assistans, årligen anordnar. Det brukar då vanligtvis utföras i Sundsvall, men i dagsläget och som det sett ut så gör man nu detta på egen hand. Jag vann ju att delta gratis ifjol, så det var inte så mycket att fundera på, att även ställa upp i år.

Nu tänkte jag, skadad som man är, att jag kanske skulle skippa detta, men… Att röra på sig är aldrig fel, jag ska ju använda mina ben inte ryggen. Jag tänker lämna Winstone hemma, är lite rädd för att han kanske måste tillrättavisas eller att han tvärrycker, och det vill jag inte. Så det är planen idag, att gå 5 kilometer, är förberedd på att det kommer att ta tid, men då får det väl göra det.

Man får också dela upp längden, så jag kan gå halva nu och halva senare idag, vi får se hur jag löser det. Klicka på bilden för eventuell anmälan eller bara för att ni är nyfikna.

Ha en fin måndag, allihop!

Det ena leder alltid till nåt annat, trevligt trevligt…

Av , , 2 kommentarer 14

Åke och Ingvar drog iväg till Nordmaling igår, där det gjordes lite möbelaffärer. Inte till oss, utan till deras hem. Fast innan dom åkte hade jag köpt en rullvagn på en annons på fejjan, som Åke fick hämta upp då dom kom tillbaka.

Rullvagnen var lite mörkare och högre än jag trodde, men jag ska se om den funkar ändå.

Blev less på det lilla svarta metallbordet vi har här, bakom soffan.


Passar den inte där så får jag väl göra plats nån annanstans. Worst case, hamnar den nere i tvättstugan och får då fungera som tvättmedelshylla, typ. Nåja, det var inget hemmansköp.

Medan dom var borta dök Nicco, David och hans son Arvid in. Don fick både kaffe och blåbärsbullar. Jag hade letat fram en påse med Duplo som låg nere i en garderob i källaren. Den innehöll även en indian…utan häst.


Och en Karl-Alfred, fortfarande fungerande. Då man drar i snöret börjar han fäkta med armarna. Jag tror att bägge figurerna, kommer från leksaksgrossisten där jag jobbade mellan 1986-1993. Han som startade upp företaget, nån gång tidigt 70 tal, om jag inte missminner mig, hade leksaker som kom som prover, och dom hade han i säckar som bara låg och samlade damm.


Då Torsten var på extra gott humör fick jag välja vad jag ville ha. Det var faktiskt jättekul att se vilka saker som fanns därinne. Den här bilen, fick jag vid ett tillfälle.


Tror dock inte att det är något större värde i den. Men roligt ändå, att den bara finns kvar.

Nåja, det ena ledde till det andra igår, och vi blev bjudna på middag hos Anna och Ingvar. Mycket gott tilltugg, och en utsökt lasagne, sedan en smarrig äppelkaka till efterrätt. Vi hade mycket trevligt och det blev många skratt, ajaj…

Kolla in grabben som ser väldigt ledsen ut i ögat, då vi kom hem igen.


Vakthunden, Winstone Warrior. Fast han såg inte alls så ledsen ut då jag låste upp dörren. Nej nej, då var det glada miner, hopp och glädjeskutt.


Hoppas på en fin söndag, för er alla, regnet till trots.

Det fladdrade i öronen 👂

Av , , Bli först att kommentera 16

För 6 år sedan, var jag och mamma på 85 års kalas hos en kvinna som var sambo med en av mina morbröder. Vi var några stycken där, även en karl som heter Ruben.

Där blev det prat om kyla, och att man fryser, det kan ibland ha ett samband med just åldern, lite sämre blodcirkulation, man rör sig kanske inte lika mycket osv. Nå, Ruben berättade att det drog så kallt i lägenheten där dom bor, det kom in kall luft runt balkongdörren, så han hade ringt efter vaktmästaren.

Det var en yngre förmåga, som inte tyckte att det drog nåt speciellt. Jamen, sa Ruben, herre min je, det drar ju som tusan, då jag ligger i soffan så fladdrar det i mina öron. Killen hade tittat lite frågande på Ruben och svarade: Men det kan väl inte stämma?

Nähä, sa Ruben, men du, jag hadd in en sparv här i rummet, den köm sig in, genom håle´ därnere ve listen…å med utfällda vingar!
Ja, skrattade Ruben, man måste som överdriva, så dom ska förstår allvaret i det hela 😀

Visst är det så dom flesta gör. Man överdriver för att andra ska fatta att det verkligen var något utöver det vanliga och ordinära. Jag tittade på blåbärsbuskarna igår. Den ena ger inga bär, konstigt nog. Eller jo, det blev 2 stycken ifjol och igår hängde där faktiskt 5 stycken.

Men jädrar vilken skillnad i storlek. Jag sa då jag pratade med mamma att dom bären är ju för fasen dubbelt så stora som dom andra. Nää, sa Åke där han låg i soffan, inte dubbelt så stora. Jaja, jag överdrev väl då. Men dom var STOR. Här har ni bild på dom vanliga, kontra dom andra. Ni fattar vilka som är vilka.

Har haft en kille som ska fixa golvet nere i källaren. Nu fick jag dock beslutsångest. Jag ville ha golvet rött, och väggen längst ner, svart. Och på det vita kaklet, svart mönstrade dekorgrejer. Fast…hm.


Han påpekade att det kan bli mörkt. Medan jag tyckte att jag ska inte hänga i det rummet mer än nödvändigt, och det finns ju lampor.

Har kollat kakeldekor och undrar om jag kanske istället, väljer detta. Och tar golvet i den ljusare kulören i mönstret och den mörkare på väggen.


Synpunkter på det, eller tips…nån ☺️

Ska även kontakta nån som får komma och ge offert på byte av källardörren. Den har absolut gjort sitt. Och sätter vi in en ny, så slipper vi förhoppningsvis, lägga igen den under vintern, för att slippa elda för kråkorna.


Annars hände det inte så mycket här igår. Ryggen känns 7 resor värre än då det hände. Men det hade jag förstått, att det är väl precis som det sägs vara. Sov inte lika obrydd i natt, fast det gick ändå. Eller, det får ju så lov att gå.

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Snabbtänkt som tusan

Av , , 4 kommentarer 13

Så är det plötsligt den årliga, jag vill inte komma ihåg dagen. Och nu är det 9 år sedan, pappa, var med om olyckan som sedan blev hans fall.

Jag tror inte att man nånsin kommer att glömma, det går inte. Det knäppa är att det blir fler än en dag, man påminns om. Men för mig blir detta den dag vi slutade få svar, från honom. Det som är bra, är väl att dom upplevda, negativa saker man är med om, tunnas ut och man fokuserar mer på allt som varit positivt.

Min upplevelse, av min pappa, skiljer sig garanterat, mot mina syskons upplevelser. Vi är alla olika individer och har haft olika förhållanden, gentemot våra föräldrar. Så är det bara, och det vore väldigt konstigt om det ser annorlunda ut, i andra familjekonstellationer.

Jag tror att jag ärvt mitt skratt från min pappa. Kommer faktiskt inte ens ihåg att jag någonsin, sett honom arg eller förbannad. Inte mot mig…aldrig. Visst kan man vara allvarlig och seriös, men det absolut bästa är om man kan skratta åt eländet. Gör man det, så kommer man vidare lite fortare.

Tror också att jag har mitt driv, efter honom. Jag vill väldigt mycket, kan hålla flera bollar i luften, och även om jag inte kan jonglera, så kan jag få ner alla bollar i påsen och knyta ihop den, då allt är klart.

Nu pratar jag om dagliga ting och inte stora projekt. Till dom, anlitar jag hellre folk som förhoppningsvis vet, hur dom ska utföras.

Pappa, var givmild och gav hellre bort saker än tog emot. Jag är likadan. Säger inte att det inte är roligt att bli uppmärksammad med nån present nu och då, fast för mig handlar det mer om att jag VET, att människor jag ger saker, hade gjort exakt samma sak, om dom kunnat. Det handlar om vem man är, i hjärtat.

Man behöver inte ge presenter heller, utan man kan ge av sig själv. Tid eller bara att göra något för nån annan.

Han var också halvgalen och gjorde tokiga saker som vi skrattar gott åt, än idag. Och tänk, jag tror att jag kan vara lika galen ibland och inte så jädrans eftertänksam. Jag önskar att han varit här, även fast jag vet, att han finns med oss, på ett eller annat sätt. För evigt saknad av oss alla, men vi är glada att vi fick ha dig som vår pappa, under dom år du fanns med oss. Denna bild tillägnar jag pappa, som älskade rymden och dess hemligheter.

Med det skrivet, ångrar jag att jag inte anlitade en fönsterputsare igår. Skulle vara duktig och putsa köksfönstret däruppe. Det kommer nämligen en hyresgäst om några veckor. Och då händer detta.

Undrar om jag skulle fixa nån livförsäkring kombinerad med drulle 🤔 Putsade lite fönster och torkade gardinstången. Ska kliva ner och använder givetvis inte den vanliga vägen utan tar den snabbaste, förstås. Jösses vad man hinner tänka på vägen ner, även om det bara tog 3 nanosekundet 🤪😜 Innebär det att jag är snabbtänkt som faan 😏🤣

Nå, jag hasar omkring en stund, gör mig klar och åker iväg till jobbet. Tänker att det ger sig väl, det gör ju ont att ramla. Men efter 2 timmar ger jag upp, det blir värre och värre och jag kan inte använda högerarmen. Svårt då man har det yrke jag har. Så jag ringer 1177, och så här kan jag då summera händelsen.

Summa summarum, av min underbara dag och min snabbtänkthet, blev ett knäckt revben i ryggen. Så går det då det går för fort och man inte hinner ta emot sig, varken med händer eller rumpa. Utan högersidan av ryggen var den som jag körde in i köksinventeringen med dunder och brak.

Och tänk, till och med Åke, hörde från teverummet därnere, ett buller och brak. Men, ska vi nu se det från den ljusa och positiva sidan så hade det kunnat gå, mycket värre.

Skallen hade kunnat få ta smällen, och hade Åke INTE hört det, då hade han haft mer än allvarliga problem med hörseln. Sen var inte jag så smart för jag åkte på jobbet och tänkte att det kanske skulle gå över. Men njae, det blev ett besök på primärsjukvården efter samtal med 1177 och lösande av mitt arbetspass. Och nu är det snarare 7 resor värre, men jag vet i alla fall varför jag har ont. Så de så 🤣

Trodde nog inte att jag skulle kunna ligga i sängen och sova men det gick. 2 Alvedon och utslut, så det gick bra. Då var det värre att komma igång på morgonen, så nu tror jag att det får bli 2 Alvedon till, faktiskt.

Lite roligt då att detta kom som minne, Nicco skickade den här bilden till mig, på dagen för 3 år sedan.


Med den deklarerar jag detta inlägg färdigskrivet och önskar er alla en fin fredag!

Maria Lundmark Hällsten