Nä nu blommar det…🌺🌼🎋

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 april 2022 kl 09:53, Bli först att kommentera

Nu säger man plötsligt, vad ljust det håller på vara på kvällarna. Fast då har man redan förträngt att vi ställt om till sommartid för drygt en vecka sedan. Klart att vi har ljusare en timme längre då, innan mörkret sänker sig ned.

Men visst känns det roligare då man verkligen känner skillnaden. Eftersom mina jobbpass, slutar 20,30 varje kväll så ser jag ju definitivt förändring. Nu har man en någorlunda ljus himmel, på vägen hem.

Apropå ljus, får se om min nya hortensia går en ljus framtid till mötes.

Den ska absolut inte, få komma sig ner i nån själv vattnande kruka. Det misstaget görs inte om. Eventuellt kan jag tänka mig att fylla på med jord. Blommor man köper ser aldrig ut att ha jord i krukan, utan är mest bara nåt torrt material som inte suger åt sig vatten.

Fick hett tips av min vän Ullis, för en massa år sedan. När man köper en ny blomma, låt den acklimatisera sig där du tänkt ha den, under en vecka eller två. Sedan åtgärdar man jorden.

Ställena man köper blommorna ifrån, gödslar oftast blommorna såpass att dom blommar och ser fina ut, men det är gödsel eller näring som försvinner ganska omgående. Därför tror man att man gjort världens kap, då man åker hem med den finaste blomman, men det är nu, ansvaret hamnar på dig och hur du tar hand om fortsättningen.

Sen är ju jag lustig som VET detta, men som glömmer bort mina goda intentioner rätt fort. Ibland man kan dock ha tur, och fått tag i en överlevnadsplanta, som kämpar för sitt liv, dagligen dags, utan att skrika eller väsnas.

Dom rackarna är inte kul, dom heller. För den dagen man vill vara snäll och ta hand om dom, så gör man för mycket och dom knasar ihop. I alla fall mina blommor.

Får se om jag ska gå ner i källaren idag och kollar om jag kan gräva fram nån gammal tupp som kan få komma upp nu då vi går in i påskveckan. Själv jobbar jag, alla dagar utom skärtorsdag och annandag påsk. Men…nån ska ju göra det också.

Vi drar ju söderut i slutet av april, så det kompenserar lätt, en påskjobbarvecka.

Ha en fin söndag, allihop!

En rejäl smäll på toppen så…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 april 2022 kl 09:41, Bli först att kommentera

Min dator driver mig till vansinne.

Den fortsätter kasta ut mig från nätet, men nu är det typ, var tionde minut. Jag felsöker, den talar om att kabeln inte är ansluten. Jag klickar i att problemet är löst och tadaa… då funkar den igen, några minuter.

Jag som varit så nöjd att den fungerat hyggligt bra, sedan semestern. Då vi kommit hem efter en inte så oskumpig bussfärd.

Tänker på det igår kväll och snuddar tanken på att den kanske ska smällas till, ordentligt. Jaaa, som man gjorde med gammteve apparaterna. En rejäl smäll på toppen så slutade bilden fladdra.

Tycker väl att jag inte har så mycket att förlora så jag tar ner datorn i knäet och våldför mig på den. Släpper ner den i bordet och gissa vad… den funkade felfritt under 4 timmar, innan den började om igen. Alltså på riktigt, den tiggde mer stryk. Och det kommer den nu att få tills den ger sig eller ger upp.

Fungerar idag med, åtminstone, än så länge…

Köp en ny då, sa Åke, men jag VILL INTE, jag vill ha min gamla. Jag hatar nya datorer som ska tala om att man ska ladda ner this and that och det slutar väl med att jag är uppkopplad till Sveriges Riksbank, Försvarsmakten och Statens allra heligaste, delar inkorg med tio grannar och kan se live sändningar från kyrkan. Jösses, jag vill ju bara att det ska fungera, jag behöver inget mer.

Vi behöver knappast mer snö heller. Tur att det ändå är såpass varmt och jag gissar att så där mycket snö kommer det inte att falla nån fler gång det här halvåret i alla fall.

När jag var ut med Mr W tredje gången rundade vi gräsplanen, jag lyfter ögonen lagom för att se och höra 2 bilar smälla ihop med dunder och brak. Ett äldre par svänger ut från parkeringen vid Ullas kondis och en annan bil med 2 yngre killar kommer efter vägen. Dom har ingen chans att hinna bromsa. Sen ska jag inte säga vem som gjorde vilket fel.

Kan bero på många orsaker. Ålder, snabbhet, reaktion, hastighet, det är inte ens kul att gå över vägen där för det är en liten sväng och man ser inte så långt. Plötsligt kom det en förbil från Brandkåren, 2 brandbilar, 2 ambulanser, Polisen… och slutligen bärgningsbilen.

Som tur var klarade sig alla utan att behöva uppsöka vård, utan det var bilarna som fick ta forslas bort. Och dom var inte dom enda igår, som krockade eller körde av vägen, det var många fler. Jag hade tänkt mig ut men efter första prommisen så sa jag till Åke, att jag blir hemma.

Jag visste ju inte ens om jag hade tagit mig in på gården då jag hade kommit hem.

Idag ser det inte lika illa ut, snön som föll, övergick till lätt regn så det har tryckts ihop.

Nåja, har ju skrivit det förut och det brukar stämma. Hur mycket snö vi än har eller får i april så brukar 1:a maj, se, någorlunda likadan ut. Så vi är på väg åt rätt håll i alla fall.

Ha en fin lördag, allihop!

Svea Hund på Göta Lejon och…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 april 2022 kl 09:03, Bli först att kommentera

Trevlig fikadejt med grannarna ute på Nybro igår. Och Nybro levererade som vanligt. Gick sedan runt hörnet och tog en egen bild på syrrans tavlor som står inne på Frisörkollektivet.

Ner på Busstation och hämtade ut det orangea partytältet, så vi laddar för sommar och pa… sammankomster.

Preem hade också paket att hämta ut. Tavelramarna jag beställt och nu är Nickes plansch inramad och upphängd.

Noterade att den var tryckt 1982, så jag tänkte att då var den inte så gammal, fast…allt är relativt. 40 år har den hängt med och får fortsätta göra så. Vet inte om man säger plansch heller, den är i hårdare papper än sånt där av glansigare typ.

Nånting som är aningens äldre, hittade jag också ihop rullad uppe i köksskåpet. Den fick också en ram. Vet inte om det här är ett program, eller nåt som hängt nånstans inne på Göta Lejon. Det är i alla fall en teater föreställning som var 1976, och Åke, Nicke och Elsie var på plats.
Och det var Svea hund på Göta Lejon med en diger lista av aktörer. Här är framsidan.

Baksidan informerar om innehållet.

Åke tycks minnas att dom åkte ner till Stockholm för att gå på en veteranmarknad under dagen och sedan roa sig med detta på kvällen. Fråga inte mig eller Åke, om vem som fick med sig denna hem, eller varför. Men nu får även den, finnas kvar, bara för att…

När jag nu ändå är inne på Åke och släkta, så skickade Theresé den här bilden på hans farmor Tyra, som bodde häruppe i vår tvåa. Och på den tiden, var detta huset utrustat med gul, träfasad, minsann. Är glad att den idag är i tegel och relativt underhållsfri.

Mindre glad över dagens väder. Ska ni ut och speciellt i motvind, var förberedd..

Nä, jag hade inga slalomglasögon på mig då vi gick ut, men det hade fasen varit skönt. Jag såg inte vart jag gick. Winstone var inte heller sugen på långpromenad.

Man ser ju knappt bilen som stod parkerad på gång och cykelbanan.

Tur att vi tog oss hem. Winstone fick visa väg.

Ha en fin fredag, allihop!

Mellan dröm och verklighet

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 april 2022 kl 08:14, Bli först att kommentera

Som vanligt, då man kan sova, nästan, hur länge som helst och inte inget larm slås igång. Så vaknar man av nåt helt annat. Jag slog upp mina blå, vid 6.

Eftersom jag vaknade av att jag skrattade…högt, på riktigt. Och sen försökte jag hålla mig från att fortsätta, för jag undrade om Åke hade hört mig.

Drömde att jag skulle stänga igen en dörr till ett rum, och ner dimper en spindel med ett byte.

Jag tror att den tappade fotfästet av vinden, fast när den snabbt som tusan, klättrat upp igen så faller den lika snabbt, och så där fortsätter den.

Aggressiva nedfall och sedan järnet upp. Precis som om den vill att bytet en fortfarande håller i, ska dö av bara farten. Jag har ju botat min spindelfobi till 99%, men tycker inte om deras överraskningsmoment. Och då kommer Sally. En som jag då inte ska visa att jag är brydd över såna där små saker.

Därför börjar jag skratta, och sedan fortsätter jag skratta för att jag skrattade, och för att spindeln gör denna uppvisning. Jaja man kan ju vakna av värre saker än skratt, kan jag tänka mig.

Man kan få en kastrull fylld med vatten, rätt i fejjan, inte bara vattnet utan även kastrullen. Ojoj, men den har ni hört förut. Det var ju min ingifta morbror Sam, som tyckte det var ett bra tips till grannpojken, som var vaken ensam och hans föräldrar låg och sov.

Nu tänkte väl inte Sam att hela kastrullen skulle med, fast tanke och handling stämmer inte alltid. Och jodå, pappan som fick allt i skallen, visste vem som uppviglat sonen. Tur att dom kände varandra såpass att dom kunde skratta åt det, sedan.

Eller så kan man göra en Nicco, och ramla från kortsidan av sängen i bussen, och hamna ända längst bak mot bakluckan som är målad med en STOR döskalle. Sedan vakna och inte veta vart man är medan man står och tittar rätt upp på skallen. Hahaa, detta var då en av våra gamla bussar.

Och till saken var att vi hörde att nåt hände men trodde väl inte att hon skulle ramla åt det hållet. Så när hon ropade flera gånger och frågade vart hon var, så svarade vi ju helt korrekt… Sundsvall, vi är i Sundsvall. Fast hon undrade nog VART hon var, liksom på själva platsen. Där, mitt mellan dröm och verklighet. Vårat svar skulle ha varit, i bussen…

Alla gånger Theresé har vaknat för att Anders klättrat ut genom fönster och annat, i sömnen, ja det ska vi inte ens gå in på. Så summa sumarum, vad är lite skratt i sömnen, kontra det.

Idag har jag och Åke fikadejt med några gamla grannar. Vi ska ses ute på…tadaa…Nybro. Ska bli trevligt. Och nu tänker jag sätta fart på dagen med en prommis, och jag tänker ta med Winstone. Ha den fin torsdag, allihop!

Bättersia eller sämmerhålle..

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 april 2022 kl 09:58, Bli först att kommentera

Igår då jag och Mr W, tog morgon promissen, så var det -5 grader och en isande, pinande vind i fejjan. Mina ögon rann hela rundan, så jag såg knappt var vi gick.

Idag, var det knappt någon vind, men med snön som fallit så ångrade jag snart att jag inte tycktes behöva mina icebugs. Jag gjorde en repa på isen som ligger lurigt under snön. Använder alla mina muskler jag har i vänstra låret för att hålla emot det där ofrivilliga, ”gå ner i spagat”, och jag klarar mig.

Fast inte helt utan smärta i lår och knä. Sen är det en sån där förbannad snö som bygger små, ojämna klackar under skorna. Såna där som gör att man inte vet om man ska tippa eller åt vilket håll.

Inte bara där heller, utan till och från började Winstone halta. Detta tack vare ”snöklumpebildande” under tassarna. Nå, tur han har mig då, som kunde plocka bort dom vartefter dom dök upp. Och nu är vi hemma och inne i säkerhet

Jag noterade nåt som jag inte tror mig ha sett förut. Nere vid lekparken, såg jag ett långtgående spår efter vägen. Tänkte först att det var nån bil som haft läckage av nåt slag. Men sen ser jag att det är en spricka i asfalten, och inte bara en liten sådan.

Ska det nu ske en bostadsområdesdelning, vi som bor hitom lekparken, bättersia, och dom som bor åt sämmerhålle. Det kanske är början till ett enormt slukhål, som kommer att dela hela Västerslätt i 2 delar Vem vet…

Hittade Åkes farfars plånka, i källaren. Den är nog gammal, men ändå rätt välbevarad.

Nicco och Theresé tyckte det var coolt, att den finns kvar. Theresé skrev att just den där är gjord med samma teknik som hon gör. Det var något som var stort i USA under och efter andra världskriget. Det användes bland annat som en typ av avkoppling för många soldater.

Sen, tror hon, att det kan vara Helge, en bror till Ragnar, som köpte den till honom. Helge har vi minsann hemma på väggen… Sjökaptenen.

För mig är det inte tvärenkelt att försöka hålla reda på vem som är vem och varför. Helge är ju ett namn som andra heter, i Åkes släkt, även Ragnar. Åke heter varken Ragnar eller Helge, men Ragnarsson

Åkes gammelfarmor, hette dessutom Helga. Och hans farmor Tyra och Ragnar, bodde häruppe i huset, i våran tvåa. Tyra hann jag faktiskt träffa innan hon gick bort, i maj, 1985, om jag inte minns fel.

Ha en fin onsdag, allihop!

Arbetsskada eller arbetsglädje…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 april 2022 kl 07:59, 2 kommentarer

När jag var på väg hem från jobbet igår kväll, så ser jag en kille i rullstol, han kämpar med att ta sig fram. Det går inte speciellt fort, det är uppför, det har snöat och frusit på, och det börjar på vara kallt ute.

Jag ropar och frågar om han vill ha hjälp. Hör inte vad han svarar men jag går dit, och jaa, lite draghjälp, kunde han behöva, sa han. Jag tog honom upp till huset där han skulle in, och han tackade så mycket och sa att det verkligen var uppskattat.

Mm, dagens goda gärning tänkte jag… som inte kostade mig nånting överhuvudtaget. Men belöning fick jag, ändå. När jag sedan gick till garaget igen, så kom jag på att jag skulle ha sagt till honom, att han var tuff ändå. Att sätta sig i en situation som tar på krafterna, men inte ge sig, utan fortsätta, framåt och uppför, även om det gick tungt.

Sen funderade jag om jag hade gjort samma sak, för 12 år sedan. Innan jag började jobba som personlig assistent.

Jag kan inte svara på den frågan. Och nu menar jag inte att jag hade struntat i det, men jag hade nog inte ens tänkt på, att nån hade behövt hjälp, om dom inte bett om det.

Här tänker jag att för min del, är det en arbetsskada, fast det låter knäppt att säga skada. Eftersom jag gjorde nytta utifrån det jag lärt mig. Så man kanske skulle kalla det för nåt annat. Arbetsglädje skulle det kunna vara, viljan att göra det man kan, och man gör det med glädje. Man lär sig ju av sakerna man dagligen hanterar och kommer nära. Har man styrt en rullstol, så vet man hur det känns, och kan föreställa sig hur det är att sitta där själv.

Men, jag vet också att man ska fråga, och inte bara ta kommandot. Alla vill vi ju, innerst inne, prestera och göra det vi kan, alldeles själva, utan hjälp. Det är sällan vi ber om det, även om vi borde göra det oftare. Folk i allmänhet, är hjälpsamma, och gör gladeligen det dom kan för att bistå.

Nog om detta. Ni vet alla annonser som poppar upp som är anpassade efter dina val och kanske visar sånt du beställt tidigare, eller liknande produkter som dom då tror att man kan vara intresserad av…mm. Dom stämmer inte alltid, let me tell you.

Är det nån, av alla jag känner som tror att jag ens skulle komma på tanken att prova såna här brallor…aldrig i livet. Nu har dom blandat ihop mig med nån annan. Haha…

Fast kul att se att allt inte är som det sägs ska vara. Då kan man ju fortfarande bli glatt överraskad.

Överraskad blev nog Eksjö Sören, då deras växt i Ernst kruka, började likna nåt helt annat. Sören vill dock lägga över ansvaret på växtens utseende på Ernst, fast… krukan kanske skulle haft namnet Sören istället Vet inte hur vi ska tänka här

Fler överraskningar var det även i månadens smakbox som jag hämtade ut igår. Måste läsa på i broschyren, vad man kan använda vissa av varorna till.

Ha en fin tisdag, allihop!

Järnspade mot grus och sand på asfalt….aarrggh

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 april 2022 kl 10:38, Bli först att kommentera

Idag är det Morotens dag, minsann. Vi har inga morötter hemma så jag firar vitamin C och bibliotekariens dag istället. Det gör nämligen Mary och ett gäng amerikanare. Hon lägger ut något nytt varje dag, och just idag var det detta.

I sökandet efter nåt annat så ramlade jag över en lista över världens mest hatade ljud . Klicka på bilden för att komma dit.

På plats nummer

10. Borrmaskin

9. Barngråt

8. Skrikande bromsar

7. slipmaskin

6. Kvinnoskrik

5. Naglar mot svart tavla

4. Linjal mot flaska

3. Krita mot svart tavla

2. Gaffel mot flaska

1. Kniv mot flaska

Ehh ok, jag tycker nog att järnspade mot grus eller sand som ligger på asfalt, är värre än så.

Och ljud vi älskar

4. Porlande vatten

3. Åska
2. Babyskratt

1. Applåder

Hm…javisst, fast även här tycker jag att eld som sprakar, ett drakflyg som passerar eller akustiken i en stor salong. Slår det mesta över älska ljuden. Man kan också älska den absoluta tystnaden.

Men lite genomgående verkar det vara basljud kontra skrik och vassa ljud, som står mot varandra.

Ett skrattande barn, smittar ju av sig och man kan inte låta bli att börja skratta själv.

En sång kan också beröra. Lyssna på dessa otroligt duktiga sångerskor sångare. Om ni klickar på den understrukna texten ”visa på youtube”, så kommer ni dit.

Och sedan är det ju inte bara ljud som berör eller gör en glad, Saker man gör eller planerar, kan också glädja. Och se… det här hamnade i inköpskorgen igår. Gissa om ett litet partytält kan komma till användning i framtiden

Ha en fin måndag, allihop!

Konstnärer på olika sätt och med olika utföranden

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 april 2022 kl 11:59, Bli först att kommentera

Ja nu har Emma, syrran, en del av sina alster utställda på Frisörkollektivet, på Tegsborg. Snodde en bild hon tagit av utsidan.

Och som sagt, nu kan man köpa signerade prints på lite exklusivare papper, i begränsad utgåva. Om man hellre vill ha det än originalet, vill säga.

Det rinner en konstnärsådra i våra släktled. Både på min sida och Åkes sida. Nicco gör också målningar med annat stuk, och Theresé håller ju på med andra konstnärliga hantverk, i både läder, tenn, tyger och annat.

Åkes farbror, vet ni ju vid det här laget, att han var konstnär, en Jean Ragnar, och många av hans tavlor har vi. Här info från nån utställning 1972.

Så snopen blev jag då jag hittade 2 små teckningar i källaren, och det visar sig vara Åkes pappa, Nicke, som kluddat.

Jo, han kunde nog han med. När jag tänker på det så satt han ibland med penna och papper och bara kluddade. Kommer speciellt ihåg en motorcykel han skissade upp i ett huj. Tror att han skulle förklara något för Åke, och då kom pennan fram. Här är förövrigt bröderna Nils och Helge Lundmark, alias Nicke och Jean Ragnar.

Men så fortsätter släktens att grena ut sig, inte blodsband annat än att det kommer in i min brorson Niklas, ådror. Hans mamma, min svägerska har minsann utställning, hon med. Svetlana Hällsten, heter hon och här tog jag bara en printscreen av hennes insta.

Och sen Sally alltså, ja… hon har nåt på gång där. Och med tanke på hur pass ung hon är så tänker jag att om intresset får hållas vid liv, så kan hon bli hur duktig som helst.

Apropå Sally, så har jag skrivit om detta tidigare, men storyn har kommit upp nu igen, på sista dagarna, och jag tycker det var såpass kul, haha, och lite typiskt jag, mitt allt. Så här kommer en repris på den.

Sally hade blivit drillad att ta bussen in till Uppsala, alldeles på egen hand, och där visste hon vart hon skulle plinga och sedan skulle Theresé stå där och ta emot henne på busshållplatsen.

Så var det då, den här gången då Theresé står beredd på ankomsten, ser bussen, men blir lätt oroad då den inte blinkar för att köra in. Då den passerar hinner hon se en något förvånad Sally, som står och tittar ut.

Det blir en snabb spurt upp till bilen, Theresé kastar sig in och tar upp jakten. Hon saxar mellan bilarna, blinkar med lamporna, hamnar bakom en övningskörning…STRESS…

Sedan stopp vid ett rödlyse, hon försöker ringa Sally men får inget svar.

Till slut blinkar den för att köra in till en hållplats, Theresé lämnar nästan bilen ute i vägen och springer till bussen, hinner fram till dörren lagom för att se Sally stå där och pratar med chauffören och säger: Min mamma har sagt att hon följer efter bussen med bilen! Jaha, säger chauffören, har din mamma en svart bil? Jaaa, säger Sally, haha. Jo, han hade nog allt noterat, att han var förföljd. Förmodligen trodde han att det var en galning.

Sally hade tryckt på plingknappen, men tydligen inte tillräckligt hårt, då dom passerade hållplatsen, gick hon fram till chauffören och berättade för honom att hon faktiskt skulle av där. Så hon är ju inte bangen, hon skulle förmodligen klara sig i alla väder.

När det handlar om konstnärer, så kan man vara det på olika sätt. Mats Alfredsson, knäpper ju sina fina bilder, och här har han använt nåt filter, som gör bilden, nalta eljest, men fortfarande snygg…ju

Var ut med Winstone på morgonen. Det är som bäst då det ännu inte tinat och blivit svart och geggigt i vägkanten. Jisses, jag måste snart ge mig till att duscha honom.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Vet han ens själv.. 🤔🤭😅

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 april 2022 kl 10:23, 2 kommentarer

Trodde att någon skulle ifrågasätta min beskrivning av Åkes hand, igår. Den var det enda i inlägget som var ett aprilskämt, haha. Jodå han fick en liten knöl där han satt fast i fordonet, men inte i den storleken.

Apropå fordon så har han införskaffat ännu ett objekt som ingen riktigt vet, vad han ska den till. Är inte så säker på att han själv vet det…än.

Kaffedejtade min kusin Anna igår. Dom bor ju på toppen av Bågen huset. På väg dit blev jag återigen påmind om det här med bilder, before and after. Jösses vad dum man kan vara. Här blir det då en bild ”mitt i smeten”, så får det sedan bli en, ”nu är det”, klart bild.

Jag rengjorde fågelmataren och fyllde upp med go´maten, och nu är småfåglarna här. Syns inte till så ofta då skator och kajor tar det mesta av det andra, vi sätter ut.

Glömde att skriva igår, att Rökstugan BBQ, numer ska ha AW varannan fredag, med öppettider från 16 till sent… ni vet väl att dom har rättigheter också…vavavava…

Dom premiärkörde igår. Och jag vet, in facto, att dom har nåt eget på gång, som man kanske får ge sig på att testa. Nåt ni får hålla utkik efter…

Till middagen testade jag att göra en egen version på något jag sett på TikTok.
Delade 2 paprikor, som penslades med olivolja. In i ugnen på 200 grader i 10 minuter.

Gjorde Tacofärs på 500 gram nötfärs, rörde ner 3 msk hot Taco sås och en liten burk majs.

Ut med paprikorna, la ner lite cheddarost och Taco ost i botten och in i ugnen igen, 5 minuter. Sedan fylldes paprikan med salladsblad färsen, rålök, gurka och toppade med gräddfil kryddad med dippmix.

Jättegott, och enkelt. Ja, Winstone fick smaka…gurka och ett salladsblad. Inte helt nöjd men…

Ha en fin lördag, allihop!

Allmänheten får rycka in med 💩 prov

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 april 2022 kl 07:41, Bli först att kommentera

Såg ett inlägg från Radio P4 i Västerbotten, igår, och jag citerar:

”Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, vill få koll på hur utbredd parasiten dvärgbandmask är hos rävar i hela Sverige. Därför vill de nu ha allmänhetens hjälp att få in prover

”Om man ser rävspillning eller hittar en död räv kan man kontakta SVA så får man rätt kartong för att skicka in det”, säger Erik Ågren, biträdande stadsveterinär på SVA.” Slutcitat

Och jag minns för 2 år sedan och det var nåt ställe som ville ha in fästingar som man hittat på ställen man inte sett fästingar på förut, om dom såg lite annorlunda ut. Hade man inte möjlighet att skicka så kunde man frysa in eländet, beställa en påse att skicka in den med, vid tillfälle.

Jag hittade en lustigkurre uppe i stugan i Malå, där är det absolut inte så vanligt med fästingar. Så jag frös in den och tog med hem till Umeå. Här skulle jag då beställa en liten påse för frakten, vidare. Det absolut enda jag hittade, som jag kunde beställa, var en liksäck för kossor och större djur. Det bidde ingen sista färd för den frysta fästingen, den brändes på bål, fast inte utan att jag undrade vad dom sagt om jag beställt liksäck till den lille krabaten.

Här är andra krabater. Fyllde på med fågelmat igår, och kajorna är väl dom första som brukar vara på plats. Det gör mig ingenting, dom ska väl också ha mat. Rätt kul att sitta och kolla på dom.

På kvällspromenad med syrran igår, och här är andra fåglar i Tvärån.

Vattnet ser ut som guld, i det där ljuset. Fint..

1a april idag och nej, jag ids inte ens försöka lura nån. Med tanke på allt vi är med om, titt som tätt, så är våra liv, stundtals, som ett aprilskämt, fast… utan att luras
Ta bara igår. Åke är ute i garaget för att skruva in en ny bränslepump i fyrhjulingen. Och hur han nu bänglar så fastnar han faktiskt med handen inne i motorrummet på nåt lustigt vis. Han kommer inte loss. Han har inte ens öronsnäckan på sig så han kan använda mobilen för att ringa mig.

Fast då han berättade detta för mig sen, så sa jag, nääähä, du tordes inte ringa, för du visste att jag skulle komma ut och fota dig, i så fall.

Han försökte bända loss handen med nåt verktyg, han övervägde att ropa till en kille han såg ute på gång och cykelbanan, jo han hade dörren öppen. Men han ångrade sig, då han först hade trott att det var nån han kände. Nåja, han tog sig loss, men det var på det berömda håret. Och som minne fick han en bula uppe på handen. Typ så här..

Annelie från Renbergs, ringde igår kväll. Vi pratade lite tvärt, närmare bestämt i 2 timmar. Det absolut roligaste är att vi snudd på, alla gånger vi pratar, påbörjar ett avslut på samtalet med ett, nämen nu ska jag… Jo, ja, jag måste bara få säga detta… och sen fortsätter vi 30 minuter till.

Och tänk, om en månad kommer jag att ha 3 dagar med Tina i Nyköping, gissa om vi kommer att prata. Ser fram emot utflykten söderut. Kommer ju även att våldgästa Theresé, Anders och Sally. Och där lämnas sedan Åke för egen rekreation med Winstone, då jag åker till Tina.

Ha en fin fredag, allihop!

Nä nu blommar det…🌺🌼🎋

En rejäl smäll på toppen så…

Svea Hund på Göta Lejon och…

Mellan dröm och verklighet

Bättersia eller sämmerhålle..

Arbetsskada eller arbetsglädje…

Järnspade mot grus och sand på asfalt….aarrggh

Konstnärer på olika sätt och med olika utföranden

Vet han ens själv.. 🤔🤭😅

Allmänheten får rycka in med 💩 prov

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten