Etikett: arbete

Dum som jag var!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 oktober 2016 kl 09:35, 6 kommentarer

För några dagar sedan, såg jag 3 träd i 3 olika färger, och precis då jag la märke till dom, såg det ut som om dom stod på rad, en i det gulaste ni sett, den andre på rad, knall orange och den sista röd. Jag tänkte genast på ett trafiklyse, fast utan grönt, då 😀

Dum som jag var, fortsatte jag gå, i tron om att jag skulle få en bättre bild på dom, men döm om min förvåning, då jag såg att dom inte alls stod på rad, utan det var en synvilla, från den plats där jag såg dom först.

Nu var jag ännu dummare, istället för att gå tillbaka, tänkte jag att nu går jag den här vägen imorgon med, så fotar jag då istället.

Mm, nästa dag stod det en traktor i vägen, ja, det är ju en stor arbetsplats däruppe på Sandåkern. Svårt att styra över det!

Tredje dagen, kommer jag där, glad i hågen över att jag inte ser något i vägen, men nåt annat har inträffat…gissa vad…alla löv hade blåst av…tji fick jag 🙁

Apropå arbetsplatser, där det kör runt grävmaskiner, traktorer och dylikt. Nicco sa någon gång att egentligen fick ju dom arbetarna, det absoluta bästa. Tänk att varje dag få hålla på att leka som dom säkert gjorde som barn i sandlådan. Med traktorerna, och dom där mini grävmaskinerna man kunde skopa upp sand med. Fast nu i större skala!

Mja, och ibland kan det nog vara just en lekplats, tänker jag. Överhörde två stycken som stod däruppe på bygget, den ene ropar ner och undrar om han ser till den där borrmaskinen han behöver. Den andre svarar nåt, och sedan börjar dom surra om ”Bosse”, den göken, som målade alla lister och la dom på hög. Smart drag, dom fastnade ju då dom torkade och nu hade dom varit tvungna att bända isär dom där. Hm…jag undrar om dom målade om listerna eller satte dom dit dom, som dom såg ut?

Sen tänker jag ändå att dom är beundransvärda, jag fattar inte hur dom kan veta vad som ska göras och när, och den som samordnar allt på ett bygge, måste ju vara en stjärna på att planera, fördela och leda arbetet. Jag skulle vara glad om jag hittade till min arbetsplats…varje morgon. Tur att jag har en fast punkt där jag ska inställa mig, dom dagar jag jobbar 😀

Jag gjorde en liten uppdatering i matrummet igår, lite nytt på bordet och sedan fick jag till den mindre barhyllan, och tavlorna. Fast Nicco tycker att jag ska ha annat på väggen än Mona-Lisa, och den andra tanten, fast jag vet inte vad det skulle vara, även om vi har tavlor att välja mellan.

Ha en härlig lördag, allihop!

”Tryckochhåll” minnet

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 februari 2016 kl 07:11, Bli först att kommentera

Så satt man här igen, i arla morgontimma. Min jobbarhelg är påbörjad, 2 pass, kvar. Tiden rusar fram, för det känns som om 4 veckor tog en halv vecka att passera. Ett tydligt tecken på att man har roligt, alltjämt..eller är det en åldersrelaterad fråga…hm.

Som barn, är man tydligen sämre med att mäta tid, och det skulle höra ihop med att man inte levt så länge och därför, inte kan relatera till tid, som vi som har några år på nacken. Kan ju stämma!

Precis som man minns den stora gympasalen eller matsalen, men går man dit idag, fattar man inte hur så många elever kunde rymmas där, i det lilla rummet. Och där har vi ju en tydligare koppling till upplevelsen, vi var ju så mycket mindre, då, när man var i skolåldern.

Läste också någonstans för längesedan, att vi från början av våra liv, måste lära oss hur man använder sina händer, och hur mycket kraft som behövs för olika saker. För hur vet du, egentligen, hur hårt du kan trycka på ett rått ägg, utan att det går sönder, eller hur hårt du ska hålla i besticken, utan att det ska bli klumpigt.
Man testar, och hjärnan ställer in minnet, om hur mycket power, du ska använda. Jahaja, tänker jag, så när det inte funkar, ägget går sönder eller man misslyckas på annat sätt så är det tillfällig hjärnkollaps där ”tryckochhåll” minnet, är ur funktion 😀

Minnen ja, då tänkte jag på den där apelsinen, som skulle vara i äggtoddyn, och vidare till limpmackan med en ostskiva på, samt en kopp med varm choklad, som man fick ha med sig på friluftsdagen. Och en apelsin, att runda av med.

Kommer ni ihåg att man tog bort en bit av skalet, klämde ner en sockerbit och gick och sög på apelsinen tills den var helt uttorkad? Det var tider det, jovisst, jag kan väl göra likadant idag, om jag vill, men handen på hjärtat, jag har inte testat det där på säkert, över 25 år, kan bero på att jag oftast tycker att apelsiner är sura och svår skalade.

Ha en fin lördag, allihop!

Vad försökte hon göra…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 december 2015 kl 08:17, Bli först att kommentera

Nu kommer det att handla om våra katter…igen. Fattade inte vad Eloise höll på med, häromdagen. Jag stökade på i tv rummet och hörde ett krafsande på källardörren. Ja, ni vet ju, ni som hängt med, att där sitter det en kattlucka i dörren, för dom har sina klösträd och annat, nere i källaren.

Jag gick dit, ingen katt, med andra ord satt hon på andra sidan dörren och krafsade som en galning. Jag slet upp dörren, hon hoppade ner ett trappsteg och satt och stirrade på mig. Jag stängde och gick därifrån. Till saken hör, att luckan inte var låst, det dubbelcheckade jag.

Det går 2 minuter, så sätter hon igång igen. Jag upprepar föregående insats, stirrar tillbaka på henne och frågar vad stackaren hon håller på med…jag får inget svar, bara en blick.

Stänger igen, och hon börjar efter en minut, nu har hon väckt Enyas intresse, och jag hör hur hon går in genom luckan, tystnad…sedan kommer hon tillbaka och Eloise fortsätter krafsa. Den här gången öppnar jag, säger åt henne att komma upp och inte sitta där och sjåpa sig, jag står säkert med öppen dörr i 3 minuter, men hon viftar inte ens på öronen, alltså tala om det.

Men hon slutar i alla fall, vad eller varför hon gjorde så där, kan man bara fantisera om. Lucköppning inför julen, fast dom har bara en lucka, eller kanske hon försökte sabotera luckan, utan att vi skulle veta om det 😀

Konstigt det där med att man pratar med djuren. Nicco frågade mig om jag brukar prata med Winstone, då vi är ute, och ja, jag brukar ju det. Har till och med funderat vad andra tänker om dom råkar höra en. Han drar plötsligt iväg åt nåt håll och jag frågar vad han håller på med…typ. Som om han skulle svara på det.

Nä dom är väl rara, dom små liven, oftast i alla fall även om dom innebär en del arbete och dom tar sin lilla tid ifrån en, det hjälps inte.

Hoppas på en bra dag, för er alla, och kom ihåg, om ni får sladd, frikoppla och styr i vägens riktning…halkigt idag!

Att lära sig att sålla…

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 oktober 2015 kl 07:46, 2 kommentarer

Jag hade förmånen att möta 3 olika personer, under en dag, vi har två saker gemensamt, inom vårt yrke, så vi vet vad man pratar om. Men det visste vi inte innan. Man kan ju aldrig veta vem en person är, innan man pratat lite med varandra.

Vad vi alla var överens om, var att det kändes skönt att veta, att fler än en själv, har haft situationer och annat, som är väldigt lik andras upplevelser, man är inte ensam i sitt tänk, utan vi hade samma människosyn, och bara det, var ren glädje.

Det var lite spridning på åldrarna, en kvinna som är 8 år äldre än jag, och kanske vi var närmast. Och nu handlar det inte om det jobbmässiga, men livserfarenheter. Det får man aldrig utan att ha hunnit uppleva det, och som 20-25 åring, har nog dom flesta inte hunnit med alltför mycket.

Här sa kvinnan nåt om att kroppen inte orkar lika mycket som då man är yngre. Och jag svarade att vi istället, sållar bort sånt som känns onödigt, och det gäller även människor omkring oss, som inte ger något tillbaka. Man sållar bort dom också.

Men som ung, gör man nog inte det, man köper det mesta man hör, man vänder in och ut på sig själv för att vara andra till lags, fast man ger, mer än man får tillbaka, och det är slitsamt, på sitt sätt.

Nu kan man ju aldrig säga att detta, gäller allt och alla, så är det aldrig, vi är ändå olika individer, med olika bakgrunder och uppväxter, men jag tror att många, kanske går igenom detta. Och jag vet inte, men det kan vara en tröst att veta, att det kommer att vända, det kommer en dag, då man säger ifrån, och då man står för det man gör och säger utan att tveka, en sekund. Och först då, kan man känna att ålder och erfarenheter inte är så dumt.

Så…det var bara en liten reflektion, så här på fredags morgonen 😀

Nu har Vännäs plåt påbörjat sitt arbete. Dom kom hit igår och lämnade en liten arbetsbarack på gården, typ en tredjedel av bussen, ser lite pjurtigt ut. Och idag ska ställningen upp. Men det är bra att det händer saker och att detta kanske få hinna bli klart innan snön är här.

På tisdag, får vi gediget besök, Theresé sa väl kanske mest på skoj, att hon tyckte att Nicco kunde flyga ner och hämta Sally. Det är ju höstlov nu till veckan. Men så undrade Nicco igår, om man inte kan skicka en 5 åring själv, och vi kollade, visst får man det. Man betalar en slant extra och då får hon en ledsagare med sig.

Jag skrev då till Theresé att det var bara att skicka hit henne, hon föll för idén och frågade Sally vad hon tyckte, hon hade börjat hoppa upp och ner, visst ville hon flyga hit, nemas problemas. Så nu är biljetten bokad och det ska bli spännande att höra vad Sally kommer att tycka om sitt lilla äventyr. Fast vi vet ju att hon är en hårding, så det kommer säkert att gå bra 😀

Önskar er alla en toppen fredag!

Är man ledig eller vad?

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 maj 2015 kl 08:38, Bli först att kommentera

Nu är jag ledig 2 dagar, fast är man det egentligen? För att vara ledig i all den bemärkelse en ledighet skulle utgöra, så skulle man vara helt ensam, inte styras av tider eller andra människor och djur.

Vadå styras av djur, vi tar väl inte speciellt stor plats…eller tid, eller är så krävande, vavava??? (Nicco tog sista bilden på Eloise)

Man skulle få göra precis vad som helst, när som helst, men då vore nog aldrig någon, ledig någonsin, för alltid har man väl nåt som ska eller bör göras.

Skulle vara om man låg nedbäddad i 40 graders feber och inte dög till att göra nåt, men det vore då en urusel ledighet 😀

Bild hittad på google

Mitt tänk där, kan ju också handla om det yrket jag valt, det är inte så mycket som skiljer från vanligt arbete i hemmet, och därför kan det lätt kännas som om man arbetar för jämnan. Annat hade det varit om man stått i en butik, suttit på ett kontor, eller gjort något sådant, då man gick hem och stängde dörren, så var arbetsdagen över, även om det skulle fortsätta hemma, men då blev det något annat.

Imorgon blir det då något annat, för då får Winstone vara lastbilshund, och jag drar iväg till Lycksele för en dag på lasarettet, då jag ska träffa sköterska, narkosläkare och allt vad det kan vara. Det skulle ta hela dagen, ja, kanske jag går en sväng inne på Dollarstore också, bara för att jag kan 😀 Får se vad klockan blir.

Min mamma fyller 69 år i morgon, men vi firade henne igår, efter jag jobbat klart. Vi åkte upp på Sandahöjds restaurang & Pizzeria där vi åt middag, klart godkända pizzor och Nicco och Gustav gav tummen upp för deras kebabtallrik. Sen åkte vi hem till mamma som införskaffat en tårta som kunde avnjutas till kaffet.

Idag ska jag se till att tanka upp Buicken, jag överväger att ta den till Lycksele, ska dividera lite med mig själv först. Snabeldraken bör också sättas i arbete, syns att allt legat nere här hemma i helgen, sen får vi se vad det blir, måste säkert in på någon mataffär också, efter jag planerat in veckans middagar. Önskar er alla en bra dag!

Att drömma sig tillbaka

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 april 2015 kl 06:13, 4 kommentarer

5.20 pip, alarmet gick igång och jag hoppade ur sängen, som värsta atleten, jag vet, jag gör det varje morgon (fast atlet kanske var en överdrift). Termometern stod på -0.4 grader så jag gick ut och satte igång motorvärmaren, det var is på rutorna. Men det ser ju ut att bli en fantastiskt fin dag, härligt, det behövs.

Läser just nu en bok med kåserier, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” av Bosse Lidén och hans fru Solveig, den är lättläst.

Det var så roligt då jag läste vad Bosse gjorde som barn och även i vuxen ålder. Man fantiserar om människor man ser, man undrar vart dom bor, vad dom gör, allt utifrån kanske ett hus man ser, eller om man sitter på ett tåg/buss, och över hör ett samtal. Hur deras liv och vardag ser ut.

Då jag såg detta så slängdes jag tillbaka till 10-11 års ålder, då man läste serietidningar, och det fanns medlemssidor, jag vet så väl, att jag alltid kollade på namnen på dom som skickade in gåtor eller ville bli brevvänner etc. och med namnet i mitt huvud såg jag ett hus framför mig, där dom bodde, om dom var lyckliga, hade kompisar, ja listan kan göras lång. Jätteskumt!

Och likadant då man satt i bilen på väg till stugan, det finns platser än idag, som sätter mig i en speciell känsla då vi passerar, jag vet att jag som barn, bara ville bo där…fråga mig inte varför, jag menar, vem vill bo i Tavelsjö, förutom läget vid sjön? 😀

Sedan har jag en tanke på en bok jag skulle kunna tänka mig att knåpa ihop, den skulle handla om bussar och passagerare, men jag vet inte, vart skulle jag hitta den tiden till att göra nåt sånt, det får nog vila ett tag till, är jag rädd.

Och nej, jag vill inte avslöja hur jag skulle gå tillväga och vad den skulle handla om, men jag tror att den skulle bli väldigt intressant, faktiskt 😀

Nu frukost innan jag susar iväg på jobb, ha en fin lördag, ni alla lediga människor och ni som arbetar.

Det är några år nu!

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 mars 2015 kl 09:33, Bli först att kommentera

Det var en trevlig tillställning hemma hos Kerstin igår. God mat, efterrätt och en del flytande till mat, kaffe och eftersnacket 😀

Vi pratade om takplåt…arbeten som utförs och eventuella garantier. Sedan övergick vi till prat om sjukvård, och jag tänkte, varför lämnas det inte garantier på hälsoundersökningar? Javisst, om dom missar nåt som sedan upptäcks ett halvår senare, men det händer inte så mycket för det. Läkaren kan få en prick…men sen då? Man måste ju lita på att läkarna du går till, vet vad dom gör.

Du kan inte få ett besked att du har en elakartad cancer, men som sedan visar sig att det inte stämmer, och läkaren som sagt det, sedan flyttar. Jo, det har hänt. Och jag känner henne som utsattes för detta. Man kan ju bli upprörd för mindre!

Om det infördes någon typ av garanti, kanske dom gjorde undersökningar, mer grundligt. Men jag vet inte, vart drar man gränserna, vissa saker är ju svåra att upptäcka, andra är sällsynta och läkare kan ju inte vara påläst om allt, som finns.

Ja, det var inte bara detta vi snackade om, nä, det handlade också om resväskor, möbler, slalompjäxor och annonser på blocket och diverse hemsidor, födelsedagar, ålder, och hur längesedan var det, då vi började umgås. Och därom tvista de lärda.

Nu, den 2/4, så har vi bott här i huset i hela 4 år…känns nästan overkligt, hur fort har inte den tiden gått. Jag kollar lite i arkivet och 26/4-2009 skrev jag följande:
”Nästan klarblå himmel var det igår, varmt var det då i alla fall och vi satt ett helt gäng bakom väggen. Kerstin, Janne, Fred, Birgitta, Laila, Ingrid, Ingrids särbo, Åke och jag. Kerstin bjöd på kaffe och Birgitta o Fred hade fixat fikabröd. Mycket prat (som vanligt) och planering inför sommaren. Det lät som om det var 2 par som skulle komma ut och kolla in då jag kör premiär tävlingen i slutet av Maj. Det kan bli spännande. Ja tävling och tävling, det är väl inte riktigt bestämt än hur dom ska lägga upp det här. Det blir väl som en ”test inför säsongen tävling” , kanske”

Och nu bläddrade jag ner en bit och den 22/4-2009 skrev jag:

”Vi satt bakom väggen i förrgår, några grannar och jag. Det har blivit en liten vana att göra det. Allting började egentligen för 2 år sedan eller 3 vårar tillbaka. Jag hade gått ut för att sitta på gården och läsa en bok, i värmen, och det går bara en liten stund så kommer en kvinna fram och frågar om hon och hennes väninna får sätta sig bredvid mig i gräset. Mjo, sa jag, det går väl bra. Sen kom en till granne ut och en tredje och det blev bestämt att vi skulle dricka kaffe på eftermiddagen. Sen har det fortsatt av bara farten. Ifjol satt vi nog som mest därute, 15-16 personer. När man kom hem från jobbet så tjoade det därborta vid utemöblerna, Hallå, det är kaffe klockan 2. Man vinkade tillbaka för att ge tecken om att man hört vad dom sa och gick upp för att byta om och ta med sig en kaffekopp”.

Så där fick vi svaret på det, sedan 2007, har vi umgåtts ute, sedan tog det väl ett tag innan vi började bjuda hem varandra och göra andra utflykter tillsammans…trevligt har vi då haft, och fler tillfällen kommer det att bli, garanterat!

Önskar er alla en skön söndag!

Erbjudanden att fundera över

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 januari 2015 kl 08:51, 2 kommentarer

Jag vet att jag skrivit det tidigare, men det här vart ju rätt roligt, haha. Jag har en gång i tiden anmält mitt intresse till en jobbsökarsida. Och då skickar dom med jämna mellanrum ut, erbjudanden. Men jag vet att då jag skrev om detta så var jag lite brydd över dom erbjudanden som kommer just till mig.

Man har ju förmodligen fyllt i en profil, och skrivit om sina utbildningar samt vad man har för erfarenheter, men här stämmer ju ingenting. Tror inte det kommit ett enda som passar mig, men kolla detta: Gastroenterolog, Centric Care AB, Västerbotten. Apropå blogginlägget jag skrev i tisdags 😀

Men nä, jag är inte så intresserad, faktiskt. Och titta vad Ålidhems hälsocentral har för aktuella saker på gång:

Låter onekligen lite halvknepigt, vadå Ebola är aktuellt hos oss? Att det är aktuellt att vaccinera sig, ja, det fattar jag, men det andra, hm…

Helena skrev ett inlägg igår, om att kunna vara tillsammans, fler än 2, och hur svårt det kan vara. Man kan undra varför, och det har ju snudd på, alltid varit på det sättet. Jag undrar också hur det kan komma sig. Ok att man som ungdom, träffades ett gäng och gjorde något gemensamt, men när du gick hem, så följdes du av en person som du sedan umgicks med.

Kan det ha att göra med någon osynlig, inbördes tävlan? Det är svårare att hävda sig inför fler personer, man måste jobba mer för att göra sig hörd och kanske få igenom just sina egna idéer.

Att bara ha en kompis gör att det blir lättare att komma överens, samt ge och ta emot. Visst kan man ibland hitta av att umgås fler där man trivs i en grupp av människor, men det funkar kanske hellre i vuxen ålder, och på nåt sätt är du ju inte längre, lika beroende av just en speciell kompis att umgås med, varje dag. Och i den gruppen är det säkert en eller två, som du hellre tyr dig till, om ni skulle umgås på tu man hand.

Jaja, det finns säkert fler teorier och vad som stämmer, vet jag inte, man får gissa 😀 Om 1½ timme ska jag bege mig ut på vägarna mot Lycksele, och räknar kallt med att komma hem, till en senare middag. Det tar sin lilla tid att sitta och köra. Träffen skulle börja 13 men man skulle vara där 1 timme innan, sedan håller den på i upp till 3 timmar. Får kolla av väglaget också, lite skillnad är det ju att köra på vinterväg än på bart underlag. Hoppas på en bra dag för er alla!

Whit a hey hey ho, and a…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 december 2014 kl 06:22, 2 kommentarer

Så var det julafton, inte så förvånande. Det var inte längesedan man satt på altanen, så där i juni och sa, ujuj, det kommer att gå fort, snart är det jul, och man hade rätt, igen 😀 Och det är inte bara julafton vi firar, utan idag, för 29 år sedan, förlovade vi oss, uppe i Malå, och ringen sitter kvar på fingret, men nu med en giftasring också.

Fick en fin kylskåpsmagnet (hemmatryckt) med tillhörande brev av min bloggpolare Ulla, söderöver. Jag som hade tänkt skicka något till henne med, men som blev osäker på om jag hade rätt adress och sedan glömde jag bort att fråga…jo, det var ju det där om att vara disträ, fast det brukar vara tillåtet den här årstiden. Man kan skylla på både det ena och det andra. Är det inte brist på sol, så är det julstress, för lite tid och för mycket arbete, haha…det är bra, att man kan skylla på något i alla fall. Tack Ulla, den sitter på kylskåpet!

Vi skulle köra årets jul-foto session igår, jag hade kommit på en jättebra idé. Få in katten i den långa stora tomteluvan, men gissa vad, katten var för stor, och sedan var bägge två så okoncentrerade att det blev Winstone som kommer att få avsluta blogginlägget med julhälsningen. Min kamera fick dessutom slut på batteri så Nicco fick hämta sin kamera och knäppa korten.

På jobbet blev det snack om det här med Kalle Anka och traditioner. Jag vet att jag tyckte det var tråkigt då dom helt plötsligt började visa nya klipp från nya filmer…där försvann liksom det sedvanliga och man kanske förstod att inget skulle vara för evigt.

Och vad rätt man har, kolla Aladdin asken, totalförstörd, precis som dom lyckades förstöra Twistpåsen en gång i tiden. Varför ändrar man på vinnande koncept? Kunde dom inte göra en helt ny påse då, bredvid den gamla, nä, för då skulle folk få svårt att välja, för man kan väl inte köpa två, så det tjänar dom inget på.

Ja hörni, apropå gamla saker och förr i tiden. Jag och Theresé kom in på just det ämnet då hon berättade att Anders och hennes julklapp hade kommit. Hon har fått honom att betala halva, men utan att veta vad det är. Den är stor och kom på en pall. Så han gissade på en projektor.

Jag skrattade och sa att hon kanske köpt en overhead apparat, som man hade i skolan. Konstant snedbild, och det spelade ingen roll, vart i klassrummet man satt, det var alltid suddigt och texten var större däruppe än nere.

Och dom gamla rullbanden vi fick se dokumentärer på, det roligaste var då filmen var slut och alla eggade upp läraren att spela filmen baklänges, det var tider det 😀

Nä, dags att göra sig i ordning för arbete, så nu, från oss alla (på Ettan) till er alla, en riktigt God Jul och hoppas ni får en trivsam dag och kväll, med många nya intryck, god mat och trevligt överlag!

Äre vare nån i höjden…detta har jag gjort på slöjden

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 mars 2013 kl 08:30, Bli först att kommentera

Nicco fick i uppdrag på träslöjden, att göra en liten stege till hennes säng, så Winstone skulle kunna komma sig upp och ner själv. Stegen blev jättefin… men man kan ju inte låta bli att skratta då man tänker tanken att en oinvigd skulle se den där konstellationen, och inte veta om hunden, då skulle dom förmodligen tro att Nicco behövde dom extra stegen för att ta sig upp i sin egen säng 🙂

Från träslöjden har jag inte många minnen, vet att bland det första man fick göra var en jättestor tärning, den skulle filas och sedan målas, min fick bli röd. Sedan gjorde jag, hör och häpna en döskalle tavla (jag var inte äldre än 9 år), jag karvade ut skallen och sedan använde jag brännaren för att göra den mera dramatisk.

I syslöjden däremot, kommer jag ihåg både tröjor, stickade vantar, broderier och färgtryck. Vantarna har jag kvar, än idag, men fråga mig inte vart jag fått storleken ifrån, jag kan ju vika vantarna dubbelt om min hand, men ganska fina är dom ändå.

Igår var det bastu igen… vi vann hela 30:-, och det var på Kerstins lott, hm… ja, vinst är det, men förlust blir det om man räknar på hur många lotter vi skrapar, men skam den som ger sig, ena dagen så…

Annars gjordes väl inget… höll jag på skriva. Anna kom hit och hälsade på, jag bjöd på lunch och kaffe, sen skjutsade jag hem henne och fortsatte upp till mamma, Efter det besöket så hämtade jag Nicco och vi åkte ner till Synsam på strömpilen, Nicco har nämligen fått sig ett par glasögon och nu var dom klar att hämtas.

Sen var det bara att sätta igång med middagen och sedan bege sig av till ”gammgården” och bastugänget.

Idag är det eftermiddagsarbete, men dessförinnan ska jag ju ta hand om Winstone, fixa middag, och kanske kanske… sova en stund innan det bär iväg till jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Etikett: arbete

Dum som jag var!

”Tryckochhåll” minnet

Vad försökte hon göra…

Att lära sig att sålla…

Är man ledig eller vad?

Att drömma sig tillbaka

Det är några år nu!

Erbjudanden att fundera över

Whit a hey hey ho, and a…

Äre vare nån i höjden…detta har jag gjort på slöjden

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten