Etikett: chefen

Dödsångest

Av , , 4 kommentarer 16

 

Vilken dag det blev igår, vi skulle ju ta färdtjänsten upp till ett ställe där chefen bokat en tid, klockan tio, hämtning skulle ske tolv. Kommer fram, vi blir avsläppta, vi går in och hon vi ska träffa är inte där, hon kommer strax, säger hennes kollega.
 
Efter tio minuter ringer kollegan upp hon vi ska träffa och chefen får prata med henne… hon har i sin bok, skrivit att mötet skulle vara den 21/2 och inte 21/1, och i chefens almanacka står det 21/1 klockan tio. Någon har skrivit fel, och vem det är får vi aldrig veta, det enda jag vet är att det inte är jag, eftersom det inte var jag som bokade tiden.
Och nu slänger sig Maria på telefonen och ringer och frågar allra ödmjukast om det finns chans att kunna få boka om färdtjänsten, och vilken tur vi har, det går och han kommer halv elva och hämtar oss så vi får åka tillbaka. Sådär ja, då hade vi varit ute och raggat med färdtjänst en timme utan att få något gjort, men vi satt ju inte i sjön, däremot hade vi varit strandsatta där om vi inte blivit hämtade eftersom det farit ett kullager på chefens stol så den drar du inte runt i onödan.
När jag kommer hem och tar in posten ser jag följande text, på reklamen:
Tänker givetvis att nu har dom verkligen stenkoll på sina kunder, hur fasen kan dom veta att jag är sjuk, krya på dig rabatt, tänkte ju jag att det stod, men när jag tittar dit igen och läser hela erbjudandet så står det något helt annat:
Sen var det bastu, efter middagen, och några rubriker för att vi vann 30:- lär det ju inte bli… men lugn… det kommer, jag är helt övertygad om det 🙂
Jag vaknade nu i natt av värsta hostattacken, kliver upp för att få åt mig andan och går in på toaletten. Håller upp armen mot munnen och den blir blodfärgad med en gång och jag tänker ju givetvis att nu är det kört för Maria, nu blöder lungorna sönder eller nåt sånt. Vid varje hostning kommer det nytt blod, tittar mig i spegeln och ser till min lättnad att det är näsan som blöder och inget annat. Men jag har aldrig i mitt liv, blött näsblod förut, så inte var det så konstigt att man hann fundera på döden innan man såg vad det var.
Jag jobbar idag, men sen ni, går jag på tre dagars ledighet och vem tackar nej till något sånt 🙂 Önskar er alla en fin tisdag!
 
 

Lyxfika???

Av , , 2 kommentarer 6

Nicco bredde sig en husmans igår, med ost på och en kopp varmchoklad till, när hon gjorde det kom hon på att hennes kille, Rickard, sagt att en lyxfika…. det är en husmans det.

Hm… njaeee, sa jag, jag är inte böjd att hålla med, husmans, tsss, det åt man ju förut eftersom man inte hade något annat val, idag däremot, finns ju en uppsjö av olika typer av hårdbröd.

Med frön, havregryn, hårt, mellanhårt, frasigt, knasigt, kantigt, runt, tjockt eller tunt.

MIn pappa älskade husmans, och det stod nog dagligen dags, på hans matintagslista, samma sak med Åke… jag fattar det inte, ok, jag åt husmans i 20 år, men sen vart jag less, och idag säger jag never, finns det inget annat att välja på så är jag hellre utan.

Men visst är det konstigt det där med vanor och hur man plötsligt en dag kan bryta, för att aldrig mer återvända. Min chef har varje dag, till frukost, tagit exakt samma sak på sin frukostmacka…varenda dag, i över två års tid, fattar ni, och helt plötsligt i måndags, skulle hon ha ett annat pålägg.

Jag tvärbromsade i mina rörelser och var tvungen att vända mig mot henne och fråga vad hon sagt, och ja, jag hade hört rätt, hon skulle ha något annat, men herreminje, sa jag, vad har hänt??? Nä, det hade inte hänt nåt speciellt, och jag vet inte jag, det kanske var en engångsföretelse, för imorse var vi tillbaka till det gamla vanliga igen 🙂

SPOTTA PÅ DEN!!!

Av , , 2 kommentarer 10

 

Jag och Tina tog oss runt Umestan igår, det var kallt, kan jag meddela, och det tog oss drygt 50 minuter, med tre stopp, då jag var tvungen att låta blodet rinna ner till knäskålarna, men hem kom vi.
Sen åkte jag upp på jobbet, måste ju fylla i tidrapporterna trots att man är sjuk, så jag hade med mig fika som jag bjöd på och en adventsblomma till chefen. Anneli gick av sitt pass så hon fick åka med mig, och vi tog en sväng ner på strömpilen innan jag skjutsade henne till tågstationen.
Ja, det finns ju, som ni vet, en hund på jobbet, kom på en liten incident som inträffade i våras. Ibland brukar nämligen chefen ha besök av en liten tjej, som är besläktad med henne. Tjejen tycker ju naturligtvis om att hålla på med vovven och vid det här tillfället hade hennes pappa och chefens f.d. man, gått ut på gården för att roa hunden med lite pinnkastning.
Nu var det tjejens tur och hon stod och skulle peppa hunden och få honom på hugget, hon låtsades kasta och tog nytt grepp, så föreslog då hennes pappa att hon skulle spotta på den. Va, sa hon och såg ut som det största frågetecknet i världen. JA, spotta på den, upprepade pappan. Nämen det jag väl inte göra??? JOOO, säger pappan och chefens f.d. i munnen på varandra, SPOTTA, på den!!!
Ok, säger tjejen, rycker på axlarna och spottar på hunden. Hahaa… jag som ni förstår var det pinnen hon skulle spotta på men hur stackarn skulle hon kunna veta att det var just pinnen dom menade 🙂
Ja, ingen kan och ju ha undgått att höra, känna och se, hur mycket det blåst och fortfarande blåser, därute. Våran fläkt på toaletten låter emellanåt som på en dragracingtävling, då dom håller på varva upp, det brummar och viner och snart kommer väl bladen i fläkten att lossna, med den hastighet den snurrar.
Så igår kväll då jag gick ut till soptunnan med en kasch, så upptäckte jag att fodralet till grillen, som går lös på några hundralappar, var spårlöst borta. Jag gick in och frågade Åke om han plockat bort det, men de hade han inte. Han gick runt huset och kollade men såg ingenting, kom in och klädde på sig varma kläder och begav sig ut på fodraljakt.
Han kom sig inte längre än till Tord och Camillas hus, där hade någon satt fast fodralet på deras staket, och vi gissar att det var Tord som gjort det, därav det kryptiska inlägget igår kväll 🙂 Så nu är ordningen återställd, fodralet hemma på 1:an igen och grillen ska nu ställas in i bussen… japp, för vet ni vad, bussen blir kvar här i vinter, den står pall där den står. *SUCK*
Önskar er alla en fin lördag!

Nu är det *** igen, eller?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Jullunch…nu, ja så är det, det är jullunch på jobbet idag, i samband med ett arbetsplats möte, så jag åker väl dit och käkar innan jag ska till sjukgymnasten. Men någon julkänsla eller sånt, har man då verkligen inte. Julmaten i sig, vet jag inte heller om jag tycker är så speciell… det är som med semlor, det räcker med en/år, då är det gott, men inte fyra gånger på en månad.
Man vet ju redan nu, vis av erfarenhet, att det inte bara blir på julafton som man får den där julskinkan, rödbetssalladen, köttbullarna och kalvsyltan, det blir ju alltid över en del som ska ätas upp senare, jaja… man får väl härda då 🙂 Det är ju inte dålig mat i alla fall.
Jag och Tina halkade runt på en promenad igår, ute på Teg, inte så njutbar med tanke på halkan, men vi tog oss runt på ett litet stråk där, och då får man vara nöjd. Jag gick ut en 25 minuters sväng, senare på kvällen, och då var fästet något bättre, om än det höll på frysa på igen.
Och vet ni vad jag gjorde innan jag gick iväg… jag knåpade ihop ett mejl till chefen på kirurgen, där jag avslutade mejlet med att skriva att om sjukintyget som jag nu ringt och begärt att få, fyra gånger och inget har hänt, inte skulle dyka upp, så skulle jag komma och parkera mig själv på kirurgen och inte gå därifrån, förrän jag fick intyget, för nu är jag less.
När jag kom tillbaka hade jag fått svar, snabba puckar, han hade fixat intyget både elektroniskt, och skickat kopior hem till mamma, så där ja, ska vi tolka det som att dom inte vill ha besök av mig där, eller… det kanske inte var så svårt att fixa fram intyget, då man hittade av rätt person att mejla till. Ja, det får jag väl aldrig veta men det behöver jag inte heller.
Vi har fått ett sånt där litet erbjudande från Kvantum, storköpsrabatt, som det så vackert heter, med 5% på nästa köp, men kolla vad som står på lappen:
Dom reserverar sig mot slutförsäljning och tryckfel, hm… jaja, tryckfel kan jag förstå, det hade ju av misstag kunnat stå 50% istället, bra för oss kunder men mindre bra för han som äger stället. Men reservera sig mot slutförsäljning är väl ändå att ta i, tror dom att någon kommer upp och tömmer hela affären innan man hinner dit och utnyttja sina 5%? Njae, tillåt mig tvivla.
Nå, jag önskar er nu alla en trevlig onsdag!

Det kopplade inte riktigt

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Idag fyller chefen år, så jag gissar att det blir en lite lättsammare dag, förmodligen med fika och andra bestyr. Känns ju helt ok. Tråkigt med vädret bara, men jag har skrivit det förut om åren och jag vidhåller fortfarande, det är bättre att det regnar, för så länge det gör det är det plusgrader och det snöar då i alla fall inte.
Nu vet jag, vis av erfarenhet att jag inte får medhåll av alla, det finns ju dom som längtar efter snön för den lyser upp omgivningarna, och det stämmer väl det också, men det lyser inte upp tillvaron då man ska skotta sig ut eller då man ska börja med morgonen med att sopa osv. Nä, vi får nog packa ihop och flytta till… tadaaa, Bahamas.
Igår skulle jag värma upp Åkes kaffetermos som han har med sig till jobbet, när jag spillt upp vattnet så var jag på väg att ställa in den i kylskåpet… hur tänkte jag där? Sen gjorde jag i ordning en saftflaska (steviasockrad) som han skulle ha med, och jag vände mig till Nicco så hon fick känna på den färdigblandade flaskan.
Jag hade hällt i varmvatten… jamen vilken tur då att jag lägger in den i kylskåpet och att den ska ligga där under natten, så den hinner kylas av. Jag vet inte vad jag sysslade med igår, det ville inte riktigt koppla där 🙂
Annars på västerslättsfronten, intet nytt, nu ska jag slå in en liten present till chefen och ta mig frukost innan det bär iväg. Ha en fin dag allihop!

Halv hektiskt

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.
Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.
Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.
Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.
Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.
Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.
Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.
Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!
 

En Hällstenare :)

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Jag tänkte nu skriva att en fågel kvittrat i örat och berättat en sak, men att jämföra min mamma med en fågel, vet jag inte om jag skulle göra, så…min mamma kvittrade i örat, att det i tidningen Plaza, finns en person omskriven som jag känner, så då köpte jag den tidningen och läs nu och se om ni känner igen namnet…åtminstone efternamnet va 🙂
Svetlana är gift med min lillebror Lars, och det var hon som jag skrev om förut, som fått ett av några uppdrag att sy upp en ny nationaldräkt, vilket hon gjorde, men vann inte den gången, men som sagt, hon är på upptåg i alla fall och det är ju jätte roligt.
Jag är ledig idag, och det hör inte till vanligheterna, det finns bara en fredag i månaden som jag är ledig men då jobbar jag alltid helgen istället, men inte den här gången. Vi hade nämligen två frågetecken på schemat, den här veckan så jag bytte ut frågetecknet igår, till mitt namn och fick därför stryka mitt namn idag, härligt med lite ombyte.
Vi har gått på semesterschemat fram till nu och det har inte bara varit en och två av dessa ?, utan flera stycken ??????????. Jag sa till chefen igår att det hade varit kul att träffa det där frågetecknet och se hur h*n ser ut, men hon skrattade bara, hm… jag fattar inte det 🙂
På måndag blir det också en något annorlunda dag, då jag bara ska jobba till halvelva och sedan ska jag få åka på Scandic och där bli bjuden på lunch av assistansbolaget jag är anställd av, sedan blir det möte på arbetsplatsen klockan 16 och därefter ska vi allihop bli bjuden på middag, jojo, nu kostas det på.
Vi har ju ett ensamarbete, i den meningen att vi sällan är dubbelbemannade, ensam är vi ju inte eftersom vi har chefen med oss alltjämt, men man lär inte känna dom andra så bra, vi träffas i dörren då den ena kommer och den andra ska hem, och det är ju lite tråkigt. Så såna här tillfällen skulle vi ju få mer av.
Nu umgås jag ändå med dom som slutat och ibland med dom som fortfarande jobbar också, men det kan vara tjorvigt att få tiderna att stämma… vi jobbar ju, för guds skull och går dessutom omlott, mjodå.
Idag ska jag faktiskt fika med en gammal kollega (jaja… inte så gammal i åldern), och vi har ju träffats ett antal gånger. Hennes sambo tyckte att vi måste vara väldigt duktiga på just fika, och det stämmer ju, jag skrev till henne att vi snart kunde få bli diplomerade fikare, men vi är inte riktigt där än, det saknas några kaffetimmar till 🙂
Jaja, så då vet jag vad jag ska göra idag, och det känns ju alldeles lagom. Önskar er alla en fin fredag!

Avlånga blåbär?

Av , , 4 kommentarer 8

 

Det räckte inte att jag viskade igår, när jag skrev att Buicken var friskförklarad, det var den inte alls det. Men jag tog mig till dom ställen jag skulle, men väl hemma på gården igen så var det samma visa som tidigare.
En fripassagerare fick jag med mig, den ville hänga på från Åhléns:
Och om jag säger att det finns en tjej som fyller två år 29/6, så kanske ni förstår vart den har tänkt flytta sedan 🙂
På eftermiddagen hämtade jag upp Anna, en arbetskompis, för vidare färd till smultronstället, där vi mötte upp Annelie, en annan arbetskompis samt ”chefen”, vi hade bestämt att vi skulle träffas innan semestern, och ta en fika, så det fick bli därute. Mycket trevligt och vädret var perfekt.
Vi fikade och pratade ju naturligtvis om blommor och växter, och kom ju osökt in på mina runda bollgurkor, som jag fick fram ifjol, och tänk sa jag… om jag kunde fixa fram runda gurkor, vad är det så som säger att våra kommande blåbär blir runda??? Dom kan ju bli avlånga för tusan, bara för att, tänker jag 🙂
Efter middagen parkerade vi oss härute och det tog inte speciellt lång stund innan vår närmaste granne kom över och frågade om vi ville komma till deras altan, och dricka kaffe, Tord och Ebba var också där (grannarna längre bort). Så vi gick dit och satt och surrade bort en timme eller två.
Idag jobbar jag, arbetshelg är det, Nicco har vi bokat in på ett flyg till Arlanda, hon ska hälsa på storasyster och Sally och Anders, i Järlåsa, hon blir där till tisdag och det är också därför Åke är uppe och vandrar på just nu. Han får äran att ta henne till flyget på morgonen. Önskar er alla en fin lördag!

*ironi* :-) :-(

Av , , 2 kommentarer 4

 

Åke blev då utsläppt igår… inga större fel på honom med andra ord, men det är fortfarande några provsvar som ska inhämtas. Så vi gjorde inte så mycket på förmiddagen, hann upp en sväng på MediaMarkt för att köpa färg till skrivaren, hade några papper som skulle skrivas ut, samt handlade på Kvantum.
På jobbet var det någorlunda lugnt, vi gick ut på en längre promenad och sedan var det dags att börja med middagen. När avbytaren kom dit så pratade vi lite om hur man skriver saker, och allt kom från lappen jag skrivit till avbytaren som kom på morgonen.
Det är nämligen så att vi ibland skriver upp saker som ska göras som vår brukare tycker är önskvärda eller om det är något speciellt som ska handlas på affären. Nu hade jag skrivit typ… Chefen vill eventuellt köpa en coca-cola, inget annat men hon vill ha ett flygplan… ett privatplan, ett STORT plan med pilot, hon vill INTE ha någon bil.
Dom skrattade gott åt lappen och av någon outgrundlig anledning hade dom inte ordnat ett flygplan så gårdagens lapp lyder: Eftersom ni inte lyckades fixa ett flygplan så vill chefen nu ha en båt… ingen liten skorv utan en JÄTTESTOR båt, med medföljande kapten och med destination… Bahamas!!! Annars var det inget annat speciellt som önskades.
Kvällsavbytaren tyckte då att det är ju bara kul om man kan lägga in lite humor i sina texter och jag sa detta om att använda sig av smilisar, hur jag tycker att det kan vara ett bra sätt för att visa att det man skriver, görs med glimten i ögat, däremot, sa jag, är det synd att man inte kan visa ironi, och att man ibland får tydligagöra att det man skriver är just ironi.
Då, mina vänner fick jag veta att det faktiskt finns ett tecken för ironi, och man ska kunna hitta det på tangentbordet… men hur??? Så är ser i alla fall det tecknet ut:
Och på den här sidan kan ni hitta några fler tecken med förklaringar: http://www.buzzfeed.com/expresident/13-punctuation-marks-that-you-never-knew-existed
Annars på västfronten intet nytt, det är lördag, kanske kanske att det kan klarna upp till eftermiddagen, och vi får se vad dagen har att erbjuda. Önskar er alla en fin lördag!

Vill du ha en kuse?

Av , , 4 kommentarer 7

Jag hämtade ju mamma igår och vi gjorde ett första stopp på Ålidhems centrum. Jag vet ju nämligen att det finns en antik/loppis där och vi skulle kolla in vad dom hade för saker… men tji fick vi, vi var 1½ timme för tidiga, dom öppnar först tolv, så dit får vi åka en annan gång.

Nu gick vi istället in på fiket och tog oss en kaffe och macka, jag stod först i kön och sa att jag ville ha en leverpastejmacka…tjejen i kassan säger något som får mig att öppna ögonen och utbrista: Vaa, vad sa du?
Jag frågade, vad vill du ha till? Ja, det var ju inte det jag hörde, jag började garva och sa att jag tyckte att du sa: Ja, lycka till! Precis som om dom inte hade några leverpastejmackor 🙂 Vi träffade även på chefen som var ute på shoppingrunda, innan vi drog vidare ner till strömpilen.
Där, köpte jag något så gott som heter fruktkusar… ja, namnet ska jag låta vara osagt, om det är så lockande, varför kallar man dom kusar? Jag brukar annars ha köpt frökusar, och det låter väl kanske inte bättre, det heller, men dom är också goda.
Just namnet kusar, får en ju kanske inte att tänka på bröd, kanske hästar… fast inte jag, jag tänker på något annat jag… ja, mammas hembakade flottkusar (uttalas flååtkuse), och är egentligen ett anisbröd, skuret med fyra ben och ska väl därför likna en häst, och brödet friteras, och därav flottet, antar jag. Men kuse kan ju också vara något annat som säkert inte behöver en närmare förklaring.
Idag ska jag och Kerstin ut och gå, hon ringde återbud igår, så istället för promenaden så skottade jag gården, puh… inte för att jag inte tog mig ut härifrån, utan för att slippa värsta geggan som blir då allting smälter.
Och fågelbadet som hade tinat fram är återigen översnöat, hm…
Sedan ska jag faktiskt på assistentlunch, med två av mina arbetskollegor, det är företaget vi jobbar åt som en gång i månaden bjuder dom som vill på lunch och idag är det på Invito, trevligt! Önskar er alla en fin torsdag!
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten