Etikett: fika

Positivt kontra negativt

Av , , Bli först att kommentera 12

Trevligt igår med fika besök, men återigen kan jag undra hur det är möjligt, att dom lovar en stor fet sol, men solen lyste igenom, först då vi satt här ute, men på grannens gård, här regnade det lokalt över bordet??? Helt otroligt, men skam den som ger sig, jag tog ett paraply och höll över fikabrödet och efter en stund gav det med sig. Nicco hade fixat kaffe och servade med lite utbärning av saker, det var bra, allt tar tid.

Mindre trevligt eller okul, var att Lycksele ringde och bad så hemskt mycket om ursäkt, men dom hade schabblat till det. Dom behöver 2 läkare till min operation men dom har bara 1. Så det blev framflyttat igen, nu är datumet den 15/9 för inskrivning och operation den 16/9. Ja, vad gör man?

Man gör en Maria och säger till sköterskan, vet du vad, det tråkiga är ju att man är inställd och laddad för ett specifikt datum, sen blir det ändrat, men på lördag är vi bjudna på 50 års fest och guess what, då ska jag kalasa 😀 Och det hade jag inte gjort om jag skulle ha åkt upp till Lycksele.

En till grej, vi struntar i Sundsvall, min armbåge vill inte riktigt funka och det är tungt med markisutfällning och ihop plockning, men…så finns det då Åmselebasen, och en liten tävling där, den 12/9, 3 dagar innan the Operationday, och nu har jag anmält mig dit istället 😀

10888656_10153053472292895_1656455968829115122_n

Det blir en endagars tävling och vi kommer inte att fälla ut the big one, utan tar den lilla markisen och den fixar nästan Åke själv, så det är funkis, och är det bra väder, ja, då kanske man inte ens behöver den. Se, man kan hitta positiva saker ur det som blev negativt.

Onsdag igår och vi åkte upp på Gamlia, måste nästan ha varit rekord, så många bilar och så mycket folk…super trevligt!!! Bilder kommer här:

001 004 006 007 008 009 010Och titta här, vilken fin bil vi hittade, ser nästan ut som Åke var sugen på att lägga ett bud på den 😀

012 015016 018 019 021 022 023 024 025 026 027 028 029 030 032 033 034 035 036 038 039 042 043 044 045 046 049 051 053 054

Ha en fin dag, allihop och må solen lysa på era huvuden och in till själen.

 

Full koll

Av , , Bli först att kommentera 9

Satt ute i den heta solen en stund igår, sen försvann den, men inte värmen och det var ju skönt. Jag roddade ihop Ingegerd, Birgitta och mamma, och tog dom bort till Smultronstället i Holmsjön. Gott fika, trevligt sällskap och fina blommor:

007 013 014 016 017 018 020 021 025 029

Vi pratade lite om ditt och datt, så säger plötsligt Ingegerd: Jäkla kärring, håll igen mun!!! Jag trodde att hon menade en kvinna vi hade nämnt, men jag fick inte ihop det riktigt, haha, men det var inte som det lät, hon pratade med sig själv, hon hade spillt lite kaffe på tröjan 😀

Jag köpte ingenting där, man ser också att sommaren håller på vara över. Bättre då att satsa på något att ha inne…kanske. Men som jag sagt förut, dom ser alltid så fina ut, blommorna man faller för, men en till två dagar senare, har dom bytt skepnad och börjar hänga. Nå, jag vet ju varför nu, sedan Ullis informerat mig, gäller bara att komma ihåg det. Byt jord efter någon vecka, och sedan börja med näring efter någon månad.

Fast jag lyckas inte jämt ändå 😀

Jag fick min nya mobil igår, och man fick svära lite, jo det kommer att ta ett tag innan man lärt sig den, och vart man ändrar inställningar och till vad. När man skriver på en pekskärm så får man krympa fingrarna så man trycker på rätt ställe, men jag vet, en ny vana är lätt att lära sig, svårare att göra sig av med ovanor. Åke sa att det var tur at Nicco var hemma, hon fick sköta igång sättande och sedan visa var, när och hur…

Avslutar med ett klipp från youtube, kolla in vilken tjej, 15 år och full koll på bollen.

Hoppas på en fin dag, för er allihop!

 

Så ser det ut

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi träffade Roger Persson i Fällfors, han var där som ”huvudmekaniker” eller kanske ”tittasåinget blirfel” ansvarig, med Jeppe 😀 Och vi stod och pratade en stund. Han sa som många andra, varför ska dom krångla till det så mycket, varför inte bara, först över mållinjen, som det var förr.

Jo, visst hade det varit enklare, men då hade alla haft gatbilar, om det ens skulle vara lönt att tävla. Eller bilar som var något sånär lik varandra, prestandamässigt. Mycket sitter i pengar, vad du har råd att kosta på. Dom större klasserna har datorer, och andra saker i bilarna, så dom kan hålla koll på väder, fuktighet, temperaturer, ja allt ni kan tänka er, och då börjar det på dra iväg i kostnader.

Kontra våran lilla Camaro, som vi inte gjort så mycket åt, bytt ut och satt dit en mindre turbin. Men å andra sidan, så har vi inte behövt se över något efter kör rundorna, vi lyfte inte av huven en enda gång i Fällfors, det var bara att tuta och köra.

Sen skulle dom kunna ändra reglerna lite, man kunde ju fortfarande få kvala in, för att se vad bilen kan komma upp i för hastigheter, sedan kör man med handikapp, och då spelar det ju ingen roll, vilken bil du får möta, alla har lika goda chanser, och då kunde det vara först över mållinjen, som vann.

Och dom stora klasserna, som vill glänsa och som har pengar och sponsorer, dom kunde fortsätta tävla eller visa upp sig, som dom gjort hittills. Men å andra sidan, det är nog många som kör, som vill ha det precis som det är och har varit, svårt att blidka alla 😀

Nicco har i alla fall tagit en del bilder och filmat, både utifrån och inne i bilen, då jag kör, och så här ser det ut:

Hon är duktig hon, att ta bilder och få ihop det 😀

Jan A (”Kul-Janne”) och Ingegerd bjöd på fika igår efter lunchen, vi satt ute, Kerstin och Jan B, var också där. Roligt att få sol, så där oförberett. Det har varit alldeles för lite av den varan i sommar. Vi hade ju dessutom oturen att aldrig få känna på den där Spanien hettan som det var här i Umeå, vi hade bara regn. Men igår så, och idag ser det bara bra ut, också, härligt! Javisst ja, Fällfors bjöd ju på fin väder med, inte att förglömma 😀

Idag är det back to routines, Åke är redan på jobbet och jag börjar klockan två. Semestern är slut, men, inget jag deppar över, vi har haft våra 4 veckor, och det är väl varken mer eller mindre än vad flertalet har, så dom som går på nu, har ju fått jobba istället, och nu är det vår tur att dra strået till stacken. Önskar er alla en toppen dag, vad ni än må göra!

035 037

 

 

En dag på annan ort

Av , , 4 kommentarer 11

Vi tog oss iväg strax efter 11, det skvala och regna hela tiden. Shoppade loss på Ugglan (en prylbutik) i början av Arvidsjaur. Sen blev det lunch och fotografering utanför medborgarhuset. Sally poserade vid älgarna:

Foto2666

Vidare ner till den lilla same/souvenir affären med alla dess små pryttlar och annat:

Foto2667 Foto2668 Foto2669 Foto2670

Nicco hittade en rygga i renskinn, som hon blev frälst på, men 2000:-…njaee.

Mamma och Bosse var också i Arvidsjaur så vi träffades på ett litet Café, tog en kaffe och kollade in alla kaffekvarnar och annat dom samlat på sig, ja inte mamma och Bosse, utan grejerna fanns inne på fiket:

Foto2671Foto2672Foto2676

Vid Ica gick Nicco och Gustav åt ett håll, med bussen i sikte, Theresé och Sally tog ut stegen och försvann över vägen och precis då, såg jag vad Sally nu missat, renen inne på Ica: Och här skulle det nu varit en bild på renen, om nu inte datorn tyckte att det skulle ta tio minuter för att stå och seka sig, för att sedan säga att man skulle prova senare, ett litet fel, har uppstått.

Dollarstore fick också besök, ny termos införskaffades och lite annat blandat och gott. Det blev en lite senare middag då vi kom hem och sen bjöd mamma på kaffe. Och standard, så där på småtimmarna, så kom kortleken fram. En match i Chicago innan vi gav upp och gick i säng.

Ha det fint allihop och här kommer ett bildbevis på alla kräk, som studsade upp och ner här, strax ovanför gräsmattan:

049 051

 

Nej, nej, nej och åter nej!

Av , , 6 kommentarer 12

Jag hade en trevlig fika dejt med Helena igår, vi eller rättare sagt hon, valde ett litet gemytligt place att träffas på, Brobergs Coffee shop. Sedan kom en kompis till Helena dit och vi bara fortsatte att ha trevligt 😀

Alla frågar mig om jag känner av operationsnerverna, men nä, inte ett endaste dugg, inte ett litet pirr i magen eller någon annan svag rörelse, det är absolut lugnt. Tänkte lite på det igår kväll, hur det egentligen kan komma sig.

Jag kom snabbt fram till att det är ju jag som sökt om att få göra detta, det är dock inte jag som ska utföra ”the operation” (väldigt tur, kan jag tänka, för risken finns ju alltid att jag skulle kunna snubbla och ställa till med nåt elände), utan jag litar fullständigt på att läkarna som utför operationen, vet vad dom håller på med, gjorde man inte det, så skulle det nog vara rätt tunga orosmoln som hängde över skallen.

På kvällen pratade jag med en vän som ringde, och vi föll in på hur man bemöter vissa människor, och kanske framför allt barn. Hur pass man kan manipulera andra att göra det du vill, att dom ska göra. Låter lite skrämmande, men det handlade inte om stora saker, snarare om hur man framför, det man vill ha sagt. Jag ska se om jag kan förklara.

Våran äldsta dotter, Theresé, blev ju egentligen en liten testpilot, första barnet, inga erfarenheter överhuvudtaget, annat än en, vad man tyckte som barn, lillebror som oftast var i vägen. Man körde lite av vad den äldre generationen hade överfört på en. Maten på tallriken skulle ätas upp, inga undanflykter. Porslinsakerna man hade i bokhyllan skulle ej röras på, och så vidare.

Sedan kom Nicco, och jag hade ändrat min syn på saker. Tänkte lite mer på hur man själv, skulle velat haft det. Varför ska jag sitta och tjata om att prydnadssakerna är ömtåliga och något vi är rädda om, istället för att helt sonika, lyfta upp dom en hylla, så kommer hon inte åt dom.

Varför inte ge barnet mat hon tycker om, istället för att konstant prova att ge henne sånt hon bara spottar ut? Sen det här om hur många föräldrar, ställer frågor till sina barn, men svaret dom får, är inget dom vill höra. Och då undrar man ju varför, dom ens ställde frågan.

Jamen ni vet, man hämtar barnet på förskolan, står och pratar med någon fröken, säger till barnet: Ska vi gå hem då? Och som svar får du ett nej, jag vill inte, jag leker med Kajsa. Och där har dom fallit i fällan. Jo säger mamman/pappan, nu ska vi gå hem, och där mina vänner, blev det barnet överkört, och med tiden inser dom att dom frågor dom ger svar på, inte gäller. Så ett nej är inte alltid ett nej, och ett ja, kan vara ett nej.

Dom gånger jag av misstag, ställde den frågan till Nicco, och fick ett nej, fast jag ville ha ett ja, så fick jag falla till föga, och svarade då: jamen ok, då stannar vi tio minuter, men sen ska vi hem och göra ditten eller datten, och det var aldrig något problem, vad jag kan minnas.

Man kan också avleda ett barn, dom vill en sak och håller benhårt på det, men med någon annan lockelse som passar bättre, kan man få dom att ändra sin önskan. Jag vill ha en glass…mm, men vet du vad, du kan få en glass på lördag, så kan vi istället fixa en tadaa…fruktsallad alá Nicco idag, och bjuda pappa på…ja typ. Och låter då plötsligt som en ypperligt bra idé, och här jobbar man hela tiden med att allt bara flyter på istället för att alltid komma med ett NEJ, du får INTE, NEJ, du kan INTE, NEJ, det går INTE.

Och givetvis får man ju ta allt med en nypa salt, och framför allt tänka på i vilka situationer man använder sig av att manipulera eller avleda. Nu ska jag sluta babbla, avslutar med en bild jag tog sist, solen sken, och den ger ju hopp om att det kan bli en sommar, i år också. Ha det gott, allihop!

Foto2216

 

 

 

Det är imponerande!

Av , , 4 kommentarer 9

Det var ju inte mycket till värme gårdagen bjöd på, man blev återigen lurad då man kikade ut genom fönstret och solen sken, som aldrig förr. Bättre idag då, fast natten verkar ha varit kall. Jag och Winstone har redan hunnit vara ute på långpromenaden, 45 minuter tog det, i början ångrade jag att fingervantarna lämnades hemma, med efter ett tag hade man fått upp ångan och då klarade man sig utan.

Jag slog på stort igår och bakade en kanelbullekladdkaka, jojomensan, och sedan kom mamma, Bosse, lillsyrran Emma och hennes sambo Johan hit och fikade. Den var inte alls så tokig, nu hade jag modifierat recept, och bytt ut vetemjöl, mot hasselnötsmjöl och mandelmjöl, ahh sa mamma, du gjorde den nyttigare.

Mja, det är ju så man säger, men det låter ju galet ändå, för kakan i sig är ju inte nyttig alls, och hur kan den då bli, nyttigare? Mindre onyttig, kanske man hellre skulle säga 😀 Sedan hade man säkert kunna piffa till den ännu mer med inte bara kanel, utan även kardemumma, tyckte Nicco, och det hade säkert blivit snäppet godare.

Jag fick en blomma av Emma, en Agave, och jag var ju tvungen att googla på den sedan, och det är ju en imponerande blomma, som efter 40 till 60 år, kan skjuta iväg en blomstängel, tio meter upp i luften, haha, fast tyvärr hinner nog inte jag eller Åke uppleva det, om den, mot alla odds skulle överleva i vårt hem, vill säga.

Foto1939

Och efter all dom åren, och den äntligen blommar, så är det väldigt kortvarigt och sedan dör blomman, snacka om tragiskt, fast roten kan producera en ny blomma, så småningom.

Idag tänkte jag hinna med lite saker innan jag ska iväg på jobbet, så jag tror jag ska börja nu, med att diska bort högen av porslin, som blev efter fikat igår, och sedan drar jag iväg till ÖoB, för handling av tvättmedel, sköljmedel, sophink och tadaa…ketchup. Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

Glassigt värre

Av , , 2 kommentarer 9

Vi snackade lite om glass igår, och det kanske faller sig rätt naturligt, vi går ju inte bara emot sommaren utan även glasstider. Glass är gott, det hjälps inte, men det är lite som med lördags godisets vara eller inte vara, eller var det fredagsmys eller vardagssnask.

Man är uppvuxen med att godiset åt man på lördagarna, och detta efter lördagspengs utdelningen ägt rum. 2 kronor, som sedan höjdes till hela 5 spänn. Ville man ha glass då, så fick man ta av lördagspengen.

Ibland hade mamma glass hemma, och då var det allt som oftast ½ liters paket, ni vet, dom där man skulle dela med 100 procents precision, brorsan skulle ju inte få en millimeter mer, det gick ju inte. Och vid ett tillfälle hade mamma glömt bort att jag fyllde år…jag med, och då brände hon iväg på cykeln och kom hem med en present, sen bjöd hon in grannen och vi fick fika med pinnglassar till. Ja, och jag var nöjd med det 😀

Sen var det alltid kalas då vi åkte upp till Malå och stannade för incheckning hos farmor och farfar, där vi hämtade nyckeln till stugan. Inte alla gånger vid ankomst men mycket ofta och annars, nån av alla andra gånger då vi dök in där, så fick man frågan om det kunde smaka med en glass.

Så försvann hon ner i skattkammaren (källaren) och hämtade ett Big pack tre smakers, och plockade fram rånstrutar och sedan fyllde hon dom, en efter en, och ibland hade hon strössel att avrunda med, det var lyx alá farmor det.

Och jag kommer ihåg att Konsum hade ett 2 liters glass med smakerna päron eller jordgubb (är osäker på jordgubb men jag gissar det) och tvärs över paketet stod det mjukglass, den var jättegod och som gjord för att fylla i egna strutar. Men av någon outgrundlig anledning så försvann den ur sortimentet.

Glass kan man nog prata om i evigheter, hur dom såg ut förut, vad dom hette, priserna, smakerna, jamen alla umebor äldre än 45, måste ju ha käkat världens godaste mjukglass på torget, ni vet, den med blåbärssmak. Nicco sa att det finns idag med, men jag har för mig att just den jag menar, försvann, och dagens är av annan karaktär, men jag ska ha det osagt, det var flera år sedan jag köpte en mjukglass på stan…kanske 20 år sedan…typ.

Men jag tycks minnas, att jag och Åke skulle köpa en mjukglass med blåbärssmak, och då fanns den plötsligt inte längre, utan då fick vi ta vanilj, och strössel till om man ville ha.

Nåja, på nåt sätt känns det ändå som om det var bättre förr, om vi snackar glass, idag finns dom i parti och minut, oftast väldigt dyra och 50% av glassen är egentligen godis. Men godis kan ju vara gott, det med, ibland 😀 Och nu måste jag ju avsluta med bilden jag haft ute förut, picture this: Jag och Tina i Torrevieja, för 11 månader sedan och vi var sugna på en glass med havsutsikt…den var också väldigt god och väldigt stor 😀 Ha det fint allihop!

Foto1654

 

 

 

Med nöd och näppe

Av , , Bli först att kommentera 8

Den var den första advent det, hann med nöd och näppe få upp adventsstaken och tända första ljuset lagom till Allt för Sverige, klockan åtta igår kväll. Efter Swedish fika, med nybakad saffranskaka, dagen till ära, så fortsatte jakten på mina försvunna julgardiner till köket.

Dom är förövrigt inte funna än…även fast jag vräkte ur hela garderoben, sökte nere i källaren, bergis på att jag lämnat dom i en julpåse, just för att jag skulle slippa leta efter dom, men, där ser man. Återigen, jag ska inte hitta på såna där saker, att lägga grejer på ett specifikt ställe för att jag ska komma ihåg det…för jag gör ju aldrig det.

Nå, jag har ett ställe till, den STORA julpåsen med dom STORA julgranskulorna, som jag ska sätta upp ute på STOR tallen, där i botten, kan dom ju ligga, om jag har tur, men it dosent make, any sense, jag kan då idag inte fatta varför jag skulle lagt dom just där. Men det finns saker jag inte begriper, jag vet 😀

Nu har jag i alla fall hunnit vara på vårdcentralen och lämnat in ett prov, läkaren ville ha en till sänka, för att se om den fortfarande är hög, och det vore väl väldans konstigt om den inte var det, än, eftersom det varit det i flera år nu. Men jag gillar i alla fall att han engagerar sig, det var faktiskt han som ringde upp och vi gjorde en liten framtida plan.

Det var förövrigt Tigerns fru, Hafdis, som fick sticka mig i armen. Tigern är en gammal klasskompis till mig och en av dom få, som jag fortfarande har kontakt med. Hon hade dessutom en elev med sig, så hon berättade för henne att hon fått veta att hennes man, kallats för just Tigern, sedan långt tillbaka. Och för mig kommer han nog alltid att heta det, vi kallade ju aldrig honom för hans riktiga namn, Mats. Jag hade också ett smeknamn, Hette, och jag vet att Åke alltid blev lite brydd då mina kompisar ringde och dom frågade efter Hette 😀

Idag är det inte många som kallar mig det, utan då ska det väl vara kompisar från den gamla tiden, ibland vet man ju inte ens vad vissa heter på riktigt, man har bara hört smeknamnen. Åkes gamla kompisar och bekanta har ju smeknamn, hela högen, och där kan man verkligen höja på ögonbrynen då man här vissa av dom 😀

Jaja, nu ska jag se om jag hittar gardinerna, jag vill få lite ordning på julandet nu. Önskar er alla en toppen måndag!

003 010

Ingen eldsvåda…tror jag

Av , , 4 kommentarer 7

Vi tittar på Allt för Sverige, på söndagskvällarna. Det är som kul att höra vad andra anser om oss, eller vad som är kutym här, men kanske inte någon annanstans. Fika är då tydligen något jättestort, dom trodde inte sina ögon då dom fick höra talas om svenskarnas fika.

Nä, dom skojar, det här kan dom inte göra varje dag… det går inte, men det är gott…och trevligt, ja, det här ska jag införa då jag kommer hem, säger en kille, och nästa man säger skål, då han höjer kaffekoppen.

Mm sa Nicco, det är nog så, i Amerika fikar man inte eller tar en kaffe, där bjuds det nog hellre på en Coca-cola eller whiskey. Lite får man också lära sig om Sverige, hur det var förr i tiden, inte alls så lätt, det var fattigt och slitigt på många ställen och flera insåg att dom aldrig skulle klara sig här, och emigrerade därför till det stora landet, Amerika.

Vi har nog väldigt många, släkt over there, eller några ättlingar, om man börjar gräva. På min sida ska jag ha det osagt, Theresé släktforskar ju och vi har nog som mest, bott häruppe i norr, lite annars på Åkes släktsida, där fanns det folk som flyttade över havet, men som också kom tillbaka, i alla fall några stycken.

Kul att se på tv i alla fall, och höra deras förväntningar, att jämföra länderna, seder och annat.

När jag och vovven var ute på prommis igår kväll, luktade det så gott…någon eldade i en öppen spis eller panna, som nytänd björkved, inte så vanligt faktiskt, nästan så jag började gå runt och kolla så det inte brann i något hus, men ingen eldsvåda kunde jag skåda.

Kom då ihåg då jag tuttade eld på min fina, vadderade jeansjacka, jag vet att jag skrivit detta förut, men so what. Jag hade slutat jobba, på den tiden satt jag på kontoret på Bilspedition, ute på Västerslätt, jag hade en bit att gå ner till bussen och rökare som jag var ville man hinna med en cigg.

Det var slasksnö i luften och jag höll glöden in mot handflatan för att inte blöta ner ciggen, känner en röklukt…typ brand, då jag närmar mig bussen, kollar mig runt, ser ingenting, ska ta ett os till och ryggar tillbaka, hahaa…det brinner i jackärmen.

Tur då att det faktiskt fanns snödrivor, jag körde ner hela armen i en driva så det slocknade, men gissa om jag tyckte det var aningens genant att kliva på bussen med en nersotad svart jackärm som stank brandrök 😀 Jaja, så kan det gå, om man heter Maria. Och ännu mer tur att jag inte röker idag 🙂

Avslutningsvis en bild jag tog i slutet på förra veckan, då jag och Winstone tog en längre promenad:

Foto1159

Önskar er alla en toppen tisdag!

Han knäppte händerna och knäböjde…

Av , , 2 kommentarer 7

Jag var till mamma igår och drack kaffe, hennes kusin Eivor dök in och det blev lite allmänt prat, hon nämnde en läkare hon hade, en storvuxen man, och en gång då hon låg inne så lade hon märke till att han inte var som alla andra, som står runt sängen vid ronderna och tittar ner på den som ligger i sängen. Hennes läkare, böjde sig ner, så han hamnade i ansiktshöjd med henne, som låg där, och det tyckte hon var guld värt.

Klart, det skulle ju kännas som om han var mer koncentrerad på just patienten som då får odelad uppmärksamhet. Och samtidigt får han öva på en massa knäböj 😀

Och då kom jag ju osökt att tänka på Theresé, nästan 3 år gammal, och vi var på väg till eller från Vilhelmina, Åke hade kört upp på en bergsknalle och vi stod och beundrade utsikten. Det var något han ville visa Theresé, så han knäpper ihop sina händer, som han lägger i sina knän då han knäböjer för att få hennes, odelade uppmärksamhet, och vad tror ni hon gör då…exakt samma sak, hahaa…så inte kom han ner på hennes höjd i alla fall, dessutom såg det rätt så skoj ut.

Åkte ut till min chef igår kväll och bjöd på en fika, och satt och surrade bort någon timme, det blev ju som en abrupt avfärd, sist jag var där 😀 Ville visa att jag kunde åka därifrån i min egen bil…typ! Haha…

Sen hade jag tänkt åka ner på strömpilen men det blev sent så jag struntade i det. Nicco ska nämligen ha tag i en liten termos, kaffe till skolan, you know…

002och den termosen jag hade köpt, och givetvis kastat bort kvittot på (jag kommer inte ens ihåg vart jag köpt den), blev skållhet på utsidan, då man fyllde den med kaffe…snacka om dålig kvalla.

Nå, det kan ju bli dagens projekt, att hitta en termos. Önskar er alla en fin dag…kan ju bli lite sol, om vi har tur! Fast tur är inte mitt ”middle name”…

Foto0797

Maria Lundmark Hällsten