Etikett: träna

Rackarns katter!!!

Av , , 2 kommentarer 13

Jag gjorde både ett och annat igår, var på än det ena stället, och än det andra. Satt även ute och fick känna att det nästan, men bara nästan, var lite för varmt.
Ännu värre blir det ju då värmen inne, stiger. Jag hade ärenden nere i källaren, där på kvällskvisten, därnere var det riktigt behagligt, men för varje trappsteg, på väg uppåt, så kände man värmen i hela kroppen. Inomhus mätte det +27.5 grader…not nice!

När jag då var därnere, så hördes en kraftig smäll, och jag tog för givet att någon ramlat ner på golvet…sen ändrade jag mig, och tänkte att det var Winstone, som slitit ner en stekpanna, eller nåt sånt, men kunde inte riktigt känna att det skulle stämma.

Det gjorde det inte…det var en katt som varit i farten. Dom här grejerna låg uppe på mikron:

IMG_0943Ser ni glasskålen, den är rätt så stor och tung, men den höll 😀

IMG_0944Värre blev det med min fina ödla, som jag köpte då jag och Tina var i Spanien:

IMG_0945Ja, det ser ju inte bättre ut än att jag måste åka tillbaka och köpa en ny…jäkla katter! 😀

Sen parkerade vi oss utomhus och kollade in Vårruset, dom passerar ju förbi här vid vägen:

IMG_0907 IMG_0910 IMG_0916 IMG_0918 IMG_0920 IMG_0921 IMG_0924 IMG_0926 IMG_0927 IMG_0928 IMG_0929 IMG_0930 IMG_0934 IMG_0937 IMG_0940Nu vill Winstone ut, jag har varit och tränat, käkat frukost, så jag har inget att skylla på, för att förhala promenaden en stund till. Önskar er alla en toppen dag!

Tumme upp, bekräftelse, kommentarer…

Av , , 2 kommentarer 19

Under alla år jag bloggat så är det inte så många tummar upp, man fått på inläggen, trots att jag vet hur många som är in och läser vad jag skriver. Nå, det är ju som upp till var och en, men jag blir som snopen då det plötsligt är 19 gillar:

Skärmklipp 2016-04-28 22.00.08Då undrar man vad det är som gjort att just det inlägget, fick en tumme upp? Men det känns roligt att se dom där tummarna eller att någon gillat, det är som en bekräftelse, på att nån sett vad man skrivit. Och lika glad blir man då man ser att det finns en kommentar, då lämnar man allt och går in på den administrativa sidan, fast under senaste månaden, är det mest för att hitta detta:

Skärmklipp 2016-04-29 08.39.32

Skräpposter hur kul är det på en skala…

Sen vet jag att en hel del inte ids kommentera, för att det är halv tjorvigt, man ska skriva in mejladresser och svara på nån typ, vad är 1+1, ja, jag kanske också skulle strunta i det då, blir annars då jag kommenterar andra VK bloggare, då behöver jag inte lämna en massa information, man bara skriver.

Apropå andra VK bloggare så träffade jag en igår, Helena, vi satt och surrade bort en stund på Brobergs.

2016-04-28 08.09.40Sedan knallade jag iväg för att se om någon skulle kunna lacka min lång nagel, bara för att få känna känslan av det, jag har aldrig gjort nåt sånt förut. Hittade ett ställe, granne med Bubblans livs, eller kiosk eller vad det heter.

Slutresultat, blev inte vad som var sagt, men det kan ha att göra med att dom sällan målar med just vanlig, hederlig, nagellack, dom kör väl specialare då folk gör akrylnaglar. Hon påpekade att det var sällsynt att nån hade så långa naglar som jag har, fast jag nu bara har 1, men jag gissar att min nagel, snart är ett minne blott, till slut fastnar den i nåt och går av.

2016-04-28 15.42.14Vi ändrade ”hemmahosstället” från mig till Birgitta, då dom bytt lägenhet och vi fick gå husesyn. Jättefint läge och härlig planlösning. Jag hade, dagen till ära, med mig en ginger beer:

Och jag lovar den var så god, så jag ska införskaffa lite fler såna. Smakade mer åt cider hållet, fast med en underton av öl.

642806Vi vann hela 60 kronor, alltså man kan ju smälla av, vilken lycka 😀 Eller så var jag lätt ironisk där 😀

Nu har jag varit och tränat, käkat frukost och nu ska vovven ut på morgonturen. Ha en bra fredag, allihop!

2016-04-28 21.39.28

Puckat

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg att Ingemar Stenmark fyller 60 år idag, så vi grattar honom, inte bara till åren, utan till den människa han är. Och som det står här i rubriken, ingen har fått Sverige att stanna, som han, men stämmer det?

Skärmklipp 2016-03-18 06.23.58How about…SJ? Hahaa…

Nu är jag ingen tåg åkare, jag och en gammal klasskompis, Annica, fick äran att som 12 åringar, ta tåget från Umeå till Gällivare där vi skulle vara barnvakter till mina kusiner, Gunnar och Anders.  Resan tog 7 timmar, och vi höll på tabba oss, redan i Vännäsby…vi trodde vi skulle av där, tog väskorna och gick mot utgången, men hann inte ända fram, det var ju tur.

Det var i Vännäs, vi skulle byta tåg 😀

Vi hade bastuträffen hos Laila igår kväll, och det var verkligen inga triss lotter vi hade, utan tristlotter, inte en spänn, vann vi, fast vi satt med 6 stycken lotter. Nå, vi är ändå överens om att det är lite spännande ändå, detta med att avrunda kvällen, med att se om det blir en slant, eller inte…mest inte.

Nu ska jag strax iväg och träna, sedan blir det en vals med snabeldraken, ikväll kommer ju gänget från Järlåsa. Och apropå Järlåsa, så vet ni väl att det är därifrån, drycken Pucko kommer. Theresé skrev om det för några år sedan, här kommer den lilla storyn (huset hyr dom numer ut, och bor 3-400 meter längre ner efter vägen):

Skärmklipp 2016-03-18 07.27.56
Och lite om varför den fick namnet Pucko, infon om det, hittade jag HÄR

Historien bakom namnet

Namnet Pucko fick chokladmjölken från den mycket populära glasspinnen Chokladpuck, som tillverkades av Glace-Bolaget, som ägdes av Mjölkcentralen. Puck var faktiskt ett namn som i en eller annan form återkom på flera av Mjölkcentralens produkter. Bland annat fanns en ost med det namnet.
Pucko gjorde inte särskilt stort väsen av sig när den började lanseras på allvar 1954, och reklamkampanjen för den nya produkten var ganska blygsam, men den blev ändå snabbt populär. På S:t Eriksmässan i Stockholm 1955 såldes 19 700 flaskor på 16 dagar. Och från mitten av 1960-talet fick Pucko ett rejält uppsving, då produktionen mer än tiodubblades. Åke Andersson, som var fabriksföreståndare i Järlåsa, berättade i personaltidningen Mjölkdags att ökningen bland annat berodde på turistresorna till Mallorca.

”Jo, det är nämligen så att på Mallorca lär chokladmjölk med konjak i höra till en av de specialiteter som turisterna gärna faller för. Det kallas Lumumbadricka. Och när man så kommer hem, solbränd och fylld av goda semesterminnen, ringer man genast Åke Andersson och frågar var man kan få tag i Pucko.”

När man skapade Pucko ansåg man formgivningen av flaskan vara viktig för att locka kunder och för att få dem att känna igen produkten, något som är viktigt även idag. Den första flaskan hämtade sina drag från den klassiska Coca-Colaflaskan, men den blev inte särskilt långlivad. Istället formgavs en ny flaska, som sedan kom att leva kvar ända till år 2000. Och när det då var dags för en ny flaska var den till stora delar lik den gamla klassiska.

Pucko kom med tiden att bli ett måste till korven eller hamburgaren. I boken ”Korv, mos och människor” av Leif Eriksson berättas om korvkioskens utveckling, och där har förstås Pucko sin givna plats, liksom i varje korvkiosk. Märkligt nog gick den inte att uppbringa i korvkiosken i just Järlåsa, som låg alldeles intill fabriken. Där tillhandahölls i stället konkurrenten Cocio, från Danmark, till Järlåsapersonalens besvikelse.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Fåglar, stora som små…

Av , , Bli först att kommentera 13

Det går åt några talgbollar här, Åke hänger upp i buskar och tallar, småfåglarna får vara glada om dom hinner med en, innan skator och kajor hunnit hitta igen dom. Spelar som ingen roll hur man försöker gömma undan dom eller göra dom svår att nå, dom stora fåglarna hittar alltid på råd.

På den tiden svärföräldrarna bodde här så matades alla djur som kom förbi. Dom hade små fåglar som satt på termometern utanför köksfönstret, och knackade på rutan med näbben, då dom ville ha mat.

En skadad kaja, hoppade upp på bron då det bjöds på nystekta plättar, som Elsie ordnat. Och igelkotten fick leverplättar, medan Bronco (Åkes karelska björnhund) stod och tittade på.

Min pappa älskade också fåglar, stora som små. Och många gånger kom fågelboken fram då det skulle utredas vad det var för fågel, hur dom låter och vart dom normalt brukar vistas.

Och ta bara min morfar, han hade en tam trana, som följde i hans fotspår, så fort han var ute. Men, om det nu var den svenska avundsjukan eller vad det kunde ha berott på, så sköts den tranan av en avlägsen granne, han tyckte inte att man skulle ha tama fåglar. Fast, det var ju inte så att morfar hade stulit ungen från mamman, förmodligen hade väl mamma vikit hädan och kvar var ungen.

Nå, det är i alla fall kul att se på fåglar, och vad dom kan hitta på. Mäktigt är det också då man får se större arter, och rovfåglar.

Min mamma, däremot, är ju inte så där överdrivit förtjust i ugglor, men det har jag skrivit om förut, då den där berguven, försökte ta henne med sig, och mormor sprang in efter salongsgeväret, hon missade, men morfar fick in en fullträff då berguven kom tillbaka, dagen efter. Och den pippin, har sedan dess suttit hemma hos morfar på väggen, för att sedan hamna hemma hos mamma.

Min morfar och mormor…för längesedan:

10339315_10152511905337060_6400295879934266482_o 10405426_10152628338732060_108441873236782403_n 10639688_794911340531934_290545960214519720_n

Idag är den nerpackad och ska tillbaka upp till Malå, där den en gång kom ifrån, så får den hamna på nån vägg där, och får fortsätta sitta och glo på dom som passerar.

Önskar er alla en fin söndag!

4bc4702c1ea672b780155e88cc9e9984

 Hittade en till passande bild till inlägget, på FB, måste ju ta med den också 😀

1621960_10153740177655268_1980103193_n

Man kan förundras

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi har som aldrig sett på det där historieätarna, men har hört ryktas om att det skulle vara småkul. Så råkade vi få se det sista avsnittet, där dom gjort ett sammandrag över alla avsnitten och jag lovar, det var hur kul som helst 😀 Och inte nog med det, det var intressant också.

Här får ni länken till det avsnittet, om ni inte ledsnat på all tv redan eller har sett det tidigare:Historieätarna

Man förundras, återigen, över hur man trodde att saker och ting fungerade. Samtidigt som det kan bli som Nicco sa, och andra med, vänta hundra år och se vad dom säger om alla dumheter vi gör och tror på idag. Ja, sant…det finns ju hur mycket skit som helst, som vi ska luras att tro på, tabletter, mat, nya trender, röd och rön, dieter och träning. Hur vi ska göra ditt eller datt, och vad vi ska passa oss för.

Om vi verkligen gick ner på botten med allt vi överöses med, och plockade ut dom saker som verkligen är sanna, kan man undra hur mycket som blev kvar. Samtidigt som vissa saker, kanske inte funkar i praktik, men tron gör att det löser sig och då vet man inte heller vad det var som gjorde att slutresultatet blev det man förutsatt att det skulle bli. Tron, kan som bekant, försätta berg!

Nicco och jag satt och kikade på småfåglarna, häromdagen, som kämpade i och med motvind, då det stormade som värst. Och vi undrade om det är så att dom njuter av blåsten, det såg nästan ut som om dom lekte med vindarna, eller om dom egentligen, kämpar för deras liv?

Ja, jag, som noterat att en hel drös med småfåglar, flaxade eller föll ut ur tallen på gården, då det kom en kastvind, men var det frivilligt dom gav sig ut, eller? Jag menar, är det så lätt att hålla sig kvar på en gren då det stormar som värst…skulle inte tro det, tappar kanske taget med ena klon, hänger i 90 graders vinkel, bakåt, med en klo runt grenen och alla fjädrar upp över ögonen, inte kul!

Fast vad vet vi, ingenting, dom kanske gillar utmaningar, dom med och att det kittlar i magen då man gör saker man inte vet kommer att lyckas. Nå, jag tänker inte grunna mer på det utan ta mig ut med Winstone, han ligger på soffan och tittar upp på mig ibland, med ett öga, han undrar säkert om jag inte är klar snart. Önskar er alla en toppen måndag!

011

 

Kunde blitt en stjärna

Av , , 4 kommentarer 15

 

Eloise var betydligt piggare igår, hon sprang till matskålen så aptiten var det heller inget fel på, och det är ju bra, i alla fall med tanke på vad hon gått igenom, inte tror jag att man själv var så sugen på att knapra på någoting om man dragit 4 tänder.
Jag tränade och sedan satt jag och Winstone ute en timme, här på gården. Jag åkte upp en snabbis till Tina, skulle in på Expo och hon bor på vägen dit. När vi satt och pratade ringde min mobil, det var från SVT.
Hon presenterade sig och frågade om jag hört talas om programmet Bulldog, nej sa jag, men då hon berättade vidare så har jag nog allt hört talas om det. Amy Diamond är programledare och barn som av olika anledningar inte kan ha hund, får önska sig en hund för en dag.
Och just nu skulle dom vara i Umeå och önskan från en pojke var just en Japansk spets. Så dom undrade förstås om Winstone skulle vilja vara stjärna för en dag.
Jag satt och undrade i samtalet hur stackarn Winstone, den yrbollen, skulle kunna tämjas så pojken ens skulle få klappa honom, så när hon pratat klart, frågade jag om hon visste hur gammal Winstone är. Och det visste hon ju inte, så Winstones tid i rampljuset får bli en annan gång. Han är ju alldeles för ung och otämjd för att kunna vara med på något sånt, men kul att dom ringde i alla fall 🙂
Idag har jag bytt pass, så jag jobbar dag, därav denna tidiga morgonblogg. Åke ska besikta Mazdan om en timme så då hämtar han upp Winstone som får åka lastbil idag. Det krävs lite planering då man har djur. Önskar er alla en fin torsdag!

Är det så, på riktigt alltså?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Så var den helgen avklarad, min jobbarhelg. Egentligen är det ju så, som personlig assistent, att man lever ett helt vanligt liv (inom parantes, eftersom vi alla är olika), fast i någon annans hem, som man ska få till att snurra på.
Så när man kommer hem, och tycker att man jobbat på bra i tio timmar, så kan man undra vad skillnaden blir då man är ledig? Jag gör ju samma saker härhemma, fast utan lön då, tvättar, lagar mat, diskar, städar undan. Mm…
Fast det är ju en av anledningarna till varför jag valt detta yrke, finns ju inget bättre än att veta att man hjälper en annan människa så dom kan leva, något sånär, som en annan. Det kan många gånger vara ett psykiskt påfrestande jobb, då man blir mer som en kompis, och kompisar och vänner umgås inte riktigt så långa pass, om man nu kan kalla det för så.
Man tär mer på varandra, och samtidigt så vore det ju väldigt konstigt annars, och fördelen är att man VET, vad som förväntas, man VET, hur man ska ta varandra och man har med tiden lärt sig hur den andra fungerar.
Vi skrattar ofta… och mycket på jobbet, och det är guld värt.
Nu ska ni få en lite titt på min julstjärna, haha, den lever och frodas än, och växer uppåt, men inte med röda blad utan det blir grönt ovanpå:
Sedan min andra gula blomma jag köpte innan påsk, kommer inte ihåg vad den heter, men den blommar nästan hela tiden, och jag hade ju hur tur som helst, jag skulle nämligen ge mig till att klippa bort hela blomgrejen då den blommat ut, men det är därifrån den nya blomman kommer igen. Alltså från den gamla blomknoppen.
Hm… fast nu blir jag osäker, är det verkligen så in real life, eller gör blomman så bara för att den står hemma hos oss, jag kommer ju i alla fall aldrig att upphöras att förvånas över hur saker i detta hus kan bete sig, för ni kommer väl ihåg mina självplanterade gurkor. Som blev runda som bollar, den rosa julkaktusen som bytte färg, min lyckliga Lisa som fick som en hjortron utväxt, och ja…jag glömmer säkert bort att nämna fler saker, men det poppar nog upp så småningom.
Jag och Nicco gjorde årets första premiärtur med Camaron igår, jag sa till henne att det är så synd att dom inte har fri fart här i stan… oj vad man blir sugen på att trampa ner lite, men man får ta sig i kragen 🙂
Nu är ju den bilen lite lustig också (inte bara blommorna heller). När jag lade in neutralen startade vindrutetorkarna, när jag satte på blinkersen började hel lys lampan att lysa och när vi gasade iväg hemifrån, funkade inte hastighetsmätaren, men den gungade igång då vi var på väg hem…fast den gungade verkligen, så det var förmodligen inget att lita på.

Nu ska jag äta frukost, sedan står träning på schemat, men dessförinnan blir det en liten promenad med Winstone så han får trötta ut sig lite. Önskar er alla en fin måndag

Korta eller långa, det var frågan eller svaret

Av , , 1 kommentar 8

 

Theresé ringde i går kväll och lämnade en förklaring till skillnaden att träna med mer vikt, alternativt fler repetitioner, och sa att det berodde på vilken typ av muskler man är ute efter.
Korta muskler som klarar höga vikter och är starka ett kortare tag, får man om man har höga vikter men färre repetitioner. Långa muskler som inte blir lika starka men som blir mer uthålliga, får man med lägre vikter fast fler upprepningar, så därför ska jag testa fler upprepningar och behålla vikterna jag kör med idag, eller minska lite, beroende på hur många fler gånger jag ska köra på varje vikt.
Den här killen har fömodligen tränat för att få korta muskler:
Bild lånad från google.se
Och ja…ehhh, som sagt, jag tar nog dom långa musklerna, jag.
Jodå, det blev en liten lektion i hur man tränar det, sedan skulle det också vara roligt att veta hur många gånger, i veckan, man borde träna så där för att det verkligen ska ge något. Det optimala borde väl vara tre dagar/vecka, men kan vara svårt att få ihop med arbete och annat man ska göra under veckorna.
Apropå träning så såg vi ju på Ola-Conny och Morgans starka resa igår, och jag vet inte jag, men jag håller då på garva ihjäl mig varje gång jag ser på det programmet. Inte nog med att dom är lite stolliga så behärskar dom inte heller det amerikanska språket och det blir verkligen dråpligt, men det är ju tur att både dom skrattar och människorna dom möter… och vi, här hemma i soffan 🙂
Jo dom tränade minsann igår, dom också, men Morgan hade ett litet utlägg där om att han gick då i kyrkan på söndagarna, och det var hans tro…och med det sagt så menade han nog att dom som tränar på gym, har en annan tro, att det ska vara bra, och för han räcker det med kyrkobesök. Mjo, en finurligt liten kille.
Idag blir det en liten roadtrip med Tina, ska bli kul att se en annan del av Umeå kommun 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!

Missanpassade… nå hemskt

Av , , 4 kommentarer 11

 

Jag tror jag stod på benen i åtta timmar totalt igår, av tio arbetstimmar, det känns, kan jag säga. Min rygg är ur led och fötterna något ihop plattade, men nu, mina vänner har jag varit och tränat… och int´ i fasen kändes det nåt bättre.
Det är ytterst sällan jag måste gå och lägga mig efter jobbet, men igår var det en sån gång. En halvtimme i sängen bara för att avlasta en stund, och hade jag varit schemalagd att jobba idag, hade det varit tvärnit. Tur att jag har tre dagar ledigt nu då.. eller ledigt och ledigt, det var ju ett skämt, det med.
Jag ska till tandläkaren om en timme, och det absolut värsta man gör hos en tandläkare är att sitta i deras missanpassade stolar. Jag måste preparera med nån typ av smärtlindring innan jag åker dit… men nä, ingen alkohol, det får bli nåt i tablett form istället, som börjar på I och slutar på N.
Deras stolar måste ju vara byggda för folk över 1.70, dom säger ju alltid att man ska hasa sig upp så huvudet kommer på kudden, men då jag gör det så får jag svanken 10-15 cm ovanför glipan där ryggen egentligen ska börja, och hur skönt är det då, på en skala.
Och då stämmer inte heller armstöden, dom hamnar för långt bort, vad stackarn ska man då hålla i för att man ska låtsas vara oberörd 🙂
Nå, efter det besöket har jag bara Winstone att bry mig om. Imorgon börjar dagen med tandläkaren igen, hur dum kunde man vara som accepterade det då… fy. Men då är det ju en himlans tur att tiderna där inte är så långa och när man är klar så kan man känna sig nöjd.
I lördags då jag åkte hem från jobbet tyckte jag att jag satt i obalans i Jeep stolen. Jag provade att vicka lite hit och dit och fram och tillbaka, men bestämde mig för att jag förmodligen inbillade mig. Igår, var det samma känsla fast hundra resor värre. Jag fick hålla i ratten i rondellerna i tron att sätet skulle lossna.
Åke fick i uppdrag att kolla in det då jag kom hem och det var ett litet fel, minsann, inte bara i mitt huvud 🙂 Två skruvar var lös under sätet, jamen jisses, vad säger man, skrev hon och skakade på skallen.
Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Hur var det nu egentligen?

Av , , 4 kommentarer 11

Det går nerför… men på ett positivt sätt 🙂 7.5kg är det nu, på 10 dagar, och det bästa av allt, jag tycker det är spännande, ”ohungrigt”, suget är borta och man vill bara mer.

Åke har som ni vet, fått diabetes, och i och med så har han ju så man kan testa sitt blodsocker, jag gjorde det igår, efter lunchen, vilket man inte ska göra, utan sockret testar man på fastande mage, med andra ord på morgonen, men jag gjorde det i alla fall och se…4.9 stannade mätaren på, kan väl inte vara bättre.
Och enbart därför, ville jag ju testa nu på morgonen igen. Utan att ha ätit något och då var det givetvis lägre, 4.4, och jag är så nöjd. Inte för att jag någonsin haft högt blodsocker, men med tanke på riskgruppen, och hur övriga släkten ser ut så har jag nog haft en tumme med någon däruppe, som sluppit åka dit på detta gissel. Och där har man ju ännu en motivation, till att vilja lyckas.
Jag hade en trevlig lunch med Anna igår, vi köpte oss en sallad på ”gamla” stjärnhallen, och åkte hit och käkade, drack kaffe och surrade på om ditt och datt. Hon tyckte att våra katter var stora, hon har själv både katt och hund, och jag vet, även om jag nu kan tycka att dom borde vara lite större, så när jag ser en annans katt, så är min standard fråga (med lite daddaröst: Är det en kattunge? Men för det mesta får man höra att det är en ”gammkatta”, ja, då är det väl ett bevis på att våra katter är stor.
När jag skjutsat hem Anna så var jag och tränade, fast jag sa till henne att egentligen är det verkligen överkurs, när jag kan åka hem och skotta istället, men jag gjorde faktiskt både och, även om jag inte skottade hela gården så tog jag undan halva, åtminstone, och det kändes.
När vi sedan skulle kvälla låg jag och funderade på detta om rönnbären, hur var det nu? Mycket rönnbär, lite snö, och detta skulle då bero på att om det är mycket rönnbär och det skulle komma mycket snö, så knäcks grenarna.
Sedan har jag hört tvärtom, mycket rönnbär, mycket snö, för då kommer ju fåglarna att måsta äta upp sig inför en tuff vinter. Ja, jag vet då egentligen bara att det var väldigt mycket rönnbär, och ingen kan ju säga att vi har lite snö, fast på dessa 3 eller om det är 4 år, med samma snömängd, så har det ändå varit variation på rönnbären, så jag undrar om man ens kan förutspå snödjupet med hjälp av mängden rönnbär? Önskar er all en fin onsdag!
 
Maria Lundmark Hällsten