Petter Nilsson(SD)

Etikett: Jämställdhetsmyndigheten

Varför trivialisera hedersvåld?

Av , , 8 kommentarer 34

Vänsterfolk jämför nu uniformkrav i en skola i Täby med hederskultur.
Hederskultur. Där tjejer och kvinnor riskerar våld beroende hur de klär sig.

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer menar att hedersrelaterat våld – i likhet med exempelvis om en kvinna slår sitt barn – den yttersta konsekvensen av könsmaktsordningen.

Sverige har en lång tradition att säkra kvinnors rättigheter. Kvinnofridslagstiftning sedan tidig medeltid. Det är klart man hela tiden ska stämma av mot verkligheten, se till att alla har samma förutsättningar oavsett vad man har för kön. Det är inte minst viktigt som politiker.

Mångkultur, idén om den ”ädle vilden”, likväl som en alltför liberal inställning har fört med sig att hedersvåld och hederskultur etablerat sig i Sverige.

Det gamla vurmandet för mångkultur är fortfarande kvar inom övriga partier. Inte minst i Västerbotten. Vissa partier klarar av att dölja det någorlunda.
Vänsterpartiet har emellertid en grannlaga uppgift att dölja sitt problem att välja vilken fot man ska stå på kring hedersvåld.
Vurmandet för mångkultur har blivit så pass viktig för många profiler att det blivit nageln i ögat i jämställdhetsdebatterna.

Självklart kan man veva med begrepp som ”patriarkala strukturer”, eller ”mäns våld mot kvinnor”. Och visst passar det vänsternarrativet väl. Man slipper lägga fokus på just det obekväma hedersvåldet.
Patriarkala strukturer i det svenska samhället bör väl rimligen stå sig rätt slätt jämfört med desamma inom hederskultur och hedersvåld. Om man med hull och hår köper att strukturen är patriarkal.
Vill man bekämpa hederskultur kan en rimlig fråga ställa sig vara huruvida den inte är kulturellt betingad, och oberoende av kön.

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer(roks) i Sverige löser knappast några problem i sin definition heller. Där roks tycks mena att hedersrelaterat våld är precis som när en kvinna slår sitt barn den – yttersta konsekvensen av könsmaktsordningen.

Ni kommer ihåg definitionerna i handboken, där det framkommer att kvinnors våld mot barn, eller köp av prostituerade, våld mot män eller andra kvinnor – likväl som våld inom samkönade relationer med mer ryms inom begreppet ”mäns våld mot kvinnor”.

Vill man bekämpa hedersrelaterat våld så är det rimligt att definiera det som en ordentligt dålig – och ej önskvärd mångkulturell företeelse. Det här med att hitta på ord och definitioner bör väl rimligtvis utgå från vad som löser problem, i stället för att skapa ett färglöst virrvarr bara för att sälja politisk propaganda.

Myndigheten: Kvinnors våld mot barn går under ”mäns våld mot kvinnor”.

Av , , 9 kommentarer 24

Jag har tidigare skrivit om att jag oroar mig över osynliggörandet det medför att kalla äpplen för päron i någon slags försök att skylla samhällets problem på patriarkala strukturer.

Nyheten ”Jämställdhetsmyndigheten: ’Mäns våld mot kvinnor’ när kvinnor slår män” i kvartal, uppmärksammades överallt under gårdagen.

Så naturligtvis såg jag goda skäl att också läsa själva handboken, ”inget att vänta på”. I handboken ser jag en rad besynnerligheter, men direkt relaterade till artikeln i kvartal, så reagerar jag kraftigt på följande:

Våld mot barn inkluderas i begreppet våld i nära relationer. Våld i nära relationer inkluderas i mäns våld mot kvinnor. Alltså ingår våld mot barn i ”mäns våld mot kvinnor” – oavsett könet på förövaren.
Låt oss säga att man som man uppmärksammar att ens son kommer hem med blåmärken efter att ha varit med mamman, och att den unge sonen berättar om ett övergrepp som mamman gjort sig skyldig till.
Kommer det påverka pappans anmälningsbenägenhet utifrån att myndigheterna har rubricerat företeelsen som ett exempel på mäns våld mot kvinnor?

Att riskera att våld mot barn osynliggörs (för att en kvinna inte anses vara en trolig förövare), eller att de i homosexuella förhållanden anses vara befriade från problem (eftersom de inte med önskvärd tydlighet passar in i paraplybegreppet mäns våld mot kvinnor), kan endast leda till osynliggörande.

Sannerligen bör samhället istället ha en klar lagstiftning och kännbara straff – likväl som en god rättssäkerhet. Problemet måste analyseras på individnivå. Och man måste också skydda individer, och se till att de får vård och stöd – oavsett kön eller sexuell läggning på förövaren.

Jag har alltid förespråkat begreppet ”våld i nära relationer” som paraplybegrepp. Till skillnad från övriga partier i regionen exempelvis. Men har också varit tillfällen vi debatterat ämnet i andra fora.

Vill man motarbeta våld i nära relationer på allvar så är det som sagt tydlig lagstiftning, kännbara straff och en bra rättssäkerhet som gäller. Myndigheter och politiker ska inte använda våld i nära relationer som ett verktyg för att föra fram ideologisk propaganda.