1 maj i Umeå är något speciellt. Ni vet. Dagen då S manifesterar mot sig själva. I Umeå är läget tämligen besynnerligt, där Socialdemokraterna utgör majoriteten i Kommun, Region likväl som Riksdagen.
Vänsterpartiet i Umeå valde att i stället manifestera med revolutionära grupper. Revolutionär i betydelsen att man vill ta makten – inte genom val, utan genom våld.
En sak man kan ta lätt på – och generöst tänka sig att: ”Äh de kanske vill inkludera fler grupper inom sig”.
Medlemmar bygger förstås ett parti. Ifall man har för avsikt att ta in fler revolutionära medlemmar inom sitt parti, så kommer dessa medlemmar också utgöra en grund för partiets syn på revolution/demokrati.
När vårt parti var ungt gjorde det misstag. Man ville vara inkluderande under publika manifestationer. Tanken om att alla ska med.
Men partiet blev äldre, och begränsade detta. Det gjordes förstås långt innan vårt riksdagsinträde. Idag är vi långt mycket större, men också betydligt mycket mer erfaret.
Jag har ytterst svårt att se V rättfärdiga detta agerande. Man måste också komma ihåg att V både är ett relativt stort parti i Umeå och har många år på nacken.
Region Västerbotten har enormt höga arvoden. Vi beslutade om arvodena under senaste regionfullmäktige. Något större mediauppbåd blev det dessvärre inte.
Uppdrag granskning har tagit fram de som har högst arvoden i regionsverige. Västerbotten visar att det alltför länge varit socialdemokratiskt styrt, samt att den klara socialdemokratiska majoriteten också valt att ge ett häftigt arvode också till oppositionen.
Som jag understrukit även för SVT så blir det väldigt märkligt att övriga partier å ena sidan vill göra alltför omfattande besparingar inom vården (vilket gör det svårt för regionen att erbjuda anställda konkurrenskraftiga löner), å andra sidan vill ha enorma arvoden för deras politiska uppdrag.
Det är dels en förtroendefråga. Medborgare och regionmedarbetares förtroende för politiker och demokrati, men det är också en resursfråga.
Alla övriga partier vill göra långtgående besparingar på vården. S+V+MP har en övertro på en effektiviseringsplan som avgående regiondirektör tog fram – och fick bära hundhuvudet för.
M+C+L+KD vill att konsulter ska anlitas för att ta fram en ny effektiviseringsplan.
Ingen av dem vill ta ansvar för faktiska besparingar. Andra ska göra dem.
SD menar att mer pengar behöver gå till vård. Vi föreslår besparingar inom administration, finkultur, champagneprojekt, politikerarvoden men också en överflödig politikerorganisation.
Har kommenterat gruvetableringen i Kallak tidigare. Länkar in den livesändningen från ett par månader sedan nedan.
Ser att Nils-Seye Larsen i ett blogginlägg försökt attackera gruvetableringar, och förstår i ärlighetens namn inte alls hans ingång i detta. Det sagt är de få procent som önskar ökat politiskt inflytande från MP lätt räknade på en hand.
Det finns förstås skäl till det.
Ytterst måste vi värna gruvnäringen. Hela Västerbotten ska leva, och det kräver också en öppenhet mot etableringar.
Att stärka Sverige som gruvnation är viktigt, men inte minst för oss i Västerbotten.
Stärkt infrastruktur, stärkt samhällssservice och välfärd behövs i glesbygd.
Följde gårdagens debatt där länets Jonas Andersson (SD) ställde frågan till V huruvida de är för en reglerad invandring.
Svaret blev emellertid väldigt märkligt. I vanlig ordning låg retorisk nivå. Vänsterns inlägg innehåller rent svordomar.
Samtidigt är det ett intressant budskap i vänsterpartiets inlägg…
Att talespersonen efter anförandet hyllas över att utnyttjandet av illegala migranter sker – kan svårligen vara annat än märkligt.
Alla övriga partier förutom SD röstade för en upptrappning av reduktionsplikten i somras. Även om fler partier har öppnat för idén att begränsa reduktionsplikten, så tror jag få politiker har reflekterat grundligt kring det hela.
Passar på rikta en eloge till bland annat moderaterna som tycks ha vänt till SD avseende reduktionsplikten.
Reduktionsplikten påverkar bränslepriserna i grunden. Men samtidigt är det tveksamt om den innebär någon egentlig miljönytta.
När Sverige nu står för en löjligt liten del av världens alla miljöutsläpp, är det då rimligt att låta svenska lantbrukare, skogsbrukare och företag utkonkurreras av utländska – och med det öka nettoutsläppen från andra länder med mindre extrem miljöpolitik?
Är det rimligt att försämra för medborgare – inte minst i Norrland (med stora avstånd) – som behöver bil för att kunna ta sig från a till b?
Dubai har haft rätt mycket fokus att stärka varumärket Dubai, med oljepengar.
Region Västerbotten arbetar rätt hårt med detsamma, fast med skattepengar.
Många har säkert bilden av Dubai som det där lyxiga schyssta stället, där man verkligen kan få lyxa till det.
Men man behöver inte mer än skrapa på ytan för att få klart för sig vad Dubai egentligen är för plats.
För tankarna till ordentliga misslyckanden av okunniga diktatorer, kanske mest talande – Ceaușescus tunnelbana.
Där man helt havererade bygget från politiskt håll.
Palmöarna i Dubai kommer att sjunka. Men än så länge ser de fina ut från rymden, dessa förorter – som är arrangerade så de liknar palmer.
Man kan tycka att det var olyckligt att korallreven strök med när de öste sand över korallreven för att bygga palmöarna.
Den imponerande skyskrapan, Burj Kalifa (inte att förknippa med väven i Umeå), har till och med en dikt till sin ära.
Men är inte ansluten till något avloppssystem. Så avloppet får tömmas dagligen.
Cirka 90% är migranter som bor i Dubai. Fattiga människor som kommit i trångmål efter att de lurats av bemanningsfirmor.
Slavarbetet som pågår i Dubai får en att tänka på avslöjanden kring den gröna omställningen som pågår i Sverige. Exempelvis Northvolt.
Där svenska arbetare utkonkurreras av billig arbetskraft från länder med lägre löner.
Sveriges gröna omställning, där el ska ersätta bränslen – frånsett när vi måste bränna fossila bränslen för att få el.
Avser sjuklövern i Region Västerbotten ta ytterligare inspiration från den parodin som är Dubai?
Lite kontroversiellt ämne, och lite tuff ingress.
SD är som bekant kritiska till att Regionen far till Dubai.
Enda partiet.
Det är emellertid en enskild ledamot från Vänsterpartiet som också kommit att kritisera det, vilket förstås är välkommet.
Men än så länge endast SD som parti.
Jag är skeptisk över huvud till att lägga skattemedel på lobby. Men att resa i väg för att njuta av Dubais ytliga lyx, hiva i sig ett glas champagne, spela golf etc utan att förstå hur illa det är ställt med Dubai är helt enkelt dåligt beteende.
Uteslutningar ur politiska partier är inga konstigheter. Man behöver förstås vara lojal med föreningens syften och ändamål. Ungefär som när man har en anställning. Som Sverigedemokratisk gruppledare kan jag inte gärna grunda min politiska gärning på miljöpartistisk ideologi (vadän nu mp-ideologin utgår ifrån).
Uteslutning ur arbetarrörelsen bör vara något annat. Arbetarrörelsen ska inte vara ett politiskt parti. Självklart blir det då svårt för IF Metall att vara politiska, så man hänvisar till ”alla människors lika värde”,. Exakt vad man menar med begreppet är inte direkt tydligt. I stället används det som ett paraplybegrepp för Sverigedemokratiska förtroendevalda.
Argumentet ”människors lika värde”, brukar ofta kompletteras med andra oprecisa anklagelser som man tillskriver SD eller en enskild företrädare. ”ställer sig emot ditt eller datt”. Utan att man har någon källhänvisning, eller för ett resonemang kring det.
Dubbelmoralen kring uteslutningarnas anledning medför att facken ogärna kan avse någon enskild positiv eller negativ frihet, facken själva går själva emot andra artikeln i FNs deklaration om mänskliga rättigheter när man utesluter någon på politisk grund.
IF Metalls ändamål och värderingar enligt stadgarna.
”Förbundet är en medlemsstyrd organisation som bygger sin verksamhet på medlemmarnas delaktighet, behov och önskemål.
Förbundet är en demokratisk organisation som värnar om ett demokratiskt samhällssystem och bygger sin verksamhet på uppfattningen om alla människors lika värde. De värderingar som vägleder förbundets verksamhet är jämlikhet, solidaritet och frihet.”
Vidare beskrivs förbundets övergripande mål i stadgarna:
“– ett demokratiskt och jämställt samhälle och arbetsliv
– allas rätt till arbete
– rättvisa och goda löne- och anställningsvillkor
– trygghet i anställningen med bra arbetsvillkor, arbetsinnehåll och arbetsmiljö.”
Alla riksdagspartier står bakom diskrimineringslagenså det är uppenbarligen inte icke-diskriminering man talar om här. Eller?
Mja. Diskriminering på grund av kön, hudfärg, religion, ålder etc är något Sverige lagstiftat emot. Inget parti verkar mot lagstiftningen.
Men diskriminering kan förekomma ändå, exempelvis försäkringsbolag ger olika avgifter, länder gör skillnad mellan medborgare och icke-medborgare – m m.
IF-metall diskriminerar själva rätt friskt i sina stadgar. Kanske inte minst kring vem som får vara medlem. Man måste betala medlemsavgift, man måste vara lojal med organisationen – m m.
IF metall gör alltså skillnad på människor. IF Metall diskriminerar.
Men vad tusan menar man då i realiteten med allas lika värde? Vad menar man med allas rätt till arbete?
Mja. LO-ordföranden sa att SD är bökiga för IF-metall, främst för att ”Sverigedemokraterna har en grundsyn där man ställer arbetare mot arbetare”.
Vet inte om man ska tolka det som att LO framöver tänkt sig ska verka för en fortsatt ansvarslös invandringspolitik, och med det fortsätta konkurrensutsätta svenska arbetare. Är väl inte orimligt tänka sig en frikostig inställning avseende krav på arbetskraftsinvandring också.
Det är ju en verklighetsfrämmande idé. Inte något som gynnar medlemmarna i fackförbunden – framförallt inte låglönejobben. Möjligtvis vissa arbetsgivare – kortsiktigt. Men kanske ser det ut som att de s-styrda fackföreningarna inte diskriminerar genom att vara snäll mot alla?
Men om vi tänker oss att facket menar något annat med ”allas lika värde”, för något måste det ju rimligen vara…
Menar man att det skulle förhålla sig så att fackliga aktivister är lite snällare än SD-sympatisörer? Skrev igår om avdelningsordföranden som fackpamparna valde att peta bort. Han fick det här meddelandet igår. Något som uppmärksammats i sociala medier.
Tycker faktiskt synd om Ulf, som behövt motta skiten.
Jag har själv varit med på fackliga utbildningar som man hållit där det ofta mindre väl dolda budskapet är – SD är dumma.
Man tummar lite på sanningen, och hoppas att lejonparten av de som närvarar bara köper det som sägs. LO lägger 20 miljoner på utbildningar inför valet. 30 miljoner kommer gå direkt till Sossarnas valkassa.
Sossarna, en minoritet inom LO.
Fått in en del kommentarer under gårdagens ämne, ”fackets värdegrund är SD:s”. Vissa har försökt tillskriva SD politiska uppfattningar, andra har kommenterat med att hänvisa till ”alla människors lika värde”. Jag har förståelse för att man har tagit del av utbildningar, och att de kommer att hjälpa människor att forma uppfattningar. Men hoppas att de som kommenterat tar sig tid att rannsaka begreppen, kika igenom vad de olika partierna står för – och skilja på de riksdagsmotioner som kommer in från en enskild ledamot, och de som kommer från ett helt parti.
Stort tack till er som tagit er tid att läsa igenom ett osedvanligt tjockt inlägg. 🙂
Fackföreningarnas värdegrund var rimligen närmast SD:s redan när alla övriga partier slöt samman i en nyliberal linje, där invandring skulle locka arbetskraft i en enorm uppfattning.
Om fackföreningspamparna på riktigt skulle ha medarbetarfokus, hade man tydligt signalerat att den nyliberala linjen inte alls var en bra väg framåt ifall man ville medarbetarna väl.
I stället stöttade man i vanlig ordning Socialdemokraterna och övriga partier som verkade för att sabba arbetarnas löner och villkor genom att konkurrensutsätta den svenska arbetskraften ytterligare.
LO fortsätter att använda arbetares pengar till att stötta Socialdemokraternas valrörelse.
Desamma Socialdemokraterna som i regering bidragit till uppluckrande i LAS, marknadshyror (som man lögnaktigt hävdade att SD skulle verka för under valrörelsen 2018), minimilöner som sätts av EU (och därmed tar avsteg från den svenska modellen), etc.
Har tagit upp min inställning om facken förr. I mitt arbetsliv(fd svetsare) har jag stött på otroligt bra företrädare från facket, människor som verkligen har gjort en enorm insats för sina medarbetare – men långt ifrån endast. Har även sett fackligt förtroendevalda som haft en mer politisk inställning till sitt förtroendeuppdrag.
Jag är i grunden är väldigt positivt inställd till fackföreningsrörelsen. I grunden.
Men fackföreningarna är på många håll renodlade Socialdemokratiska propaganda-apparater.
Fackföreningar är inte politiskt oberoende.
SSAB:s avdelningsmedlemmar röstade fram en ordförande med uppdrag för Sverigedemokraterna nyligen. Dröjde inte särskilt länge innan fackpamparna petade bort honom.
IF Metall förklarar att eftersom han har dubbla uppdrag, så borde han inte ha varit valbar från första början till SVT.
IF Metalls presstalesman Jesper Pettersson motiverar beslutet med att Ulf Karlström har dubbla uppdrag.
– Vi anser inte att ett förtroendeuppdrag i vår fackförening är förenligt med det politiska uppdraget i Sverigedemokraterna. Det är ett enhälligt beslut som grundar sig på våra stadgar. Jag har svårt att spekulera i att han skulle tvinga sig kvar på posten. Det verkar inte vara aktuellt, säger Jesper Pettersson.
Fackets grundläggande värdegrund är i realiteten SD:s. Självklart ska svenska arbetstagares intressen värnas. Att man från fackligt håll väljer att stötta det motsatta är absurt.
Ifall fackföreningarna fortsättningsvis ska motarbeta de egna medlemmarna, så är frågan i vilken omfattning de kommer se fortsatt medlemstapp. De binder helt enkelt ris åt egen rygg.
En fortsatt minskande organisationsgrad ser jag iallafall som något väldigt negativt. Även om politiska fackligt aktiva ser det som något positivt – för att man blir av med SD:are.
Till skillnad från Reinfeldt(M) vill jag inte påstå att försvaret är ett särintresse. Däremot queering sápmi vill jag mena är det.
SVT rapporterar att den allmänna arvsfonden hjälpte den Somaliska föreningen Umis i Borlänge bli godkända för fortsatta utbetalningar. Föreningen som tidigare anklagats för klankultur. Närmare en miljon kronor har betalats ut till föreningen efter att arvsfondens handläggare meddelat hur föreningen ska svara.
Jag kunde inte låta bli undersöka vilka spännande projekt arvsfonden beviljat uppe i Västerbotten och Umeå. Så jag la ned några minuter för att kika upp projekten som Allmänna arvsfonden väljer att lyfta med medel från människors livsverken.
Frågan man bör ställa sig är huruvida projekten är något de som avlidit verkligen ville att ens livsgärning skulle bidra till att finansiera eller inte.
Kanske finns det någon enskild som vill att hens medel ska gå till queering sapmi. Men nog tror jag de flesta prioriterar annat.
När jag dör välkomnar jag att en del av pengarna man lämnar efter sig exempelvis går till arbete med att utveckla nya mer effektiva behandlingsmetoder mot sjukdomar. Kanske kan någon ha synpunkter på det. Kanske finns det mer nyttiga satsningar att göra.
Ett axplock av projekt dit jag iallafall själv inte vill se mina pengar prioriteras på:
Rekommenderar att du – innan du kommenterar friskt kring det ”egentligen är viktigt” – kikar in projektbeskrivningarna i länkarna. Det blir inte bättre…
Ökande administration och byråkrati i vården är något som uppmärksammats flitigt på senare tid. Att problemet uppmärksammas är viktigt.
Sverigedemokraterna har ständigt verkat mot den utvecklingen i Region Västerbotten. Sanningen bakom den ökande administrationen är förstås komplicerad. Många saker rår regionen inte över, men en hel del onödig styrning och statistik är väl inom regionens befogenhet. Men det gäller också märkliga godhetssignalerande projekt som kostar mer än vad de smakar – exempelvis hbtq-diplomering.
Att övriga partier kör på med genderbudgeting, jämställdhetsintegrering, hbtq-diplomering etc är godhetssignalering. Man måste se det ur ett systemperspektiv. Fler mål, mer statistik och mer byråkrati måste vägas mot att få ut fler händer i vården. Vad skapar mer nytta?
Det är i grunden väldigt enkelt. Jag har förtroende för personal, chefer likväl som för deras kompetens. Det är inte rimligt att kvalitetssäkra allt dubbelt- eller i värsta fall trippelt upp – som övriga partier konsekvent gör. Istället måste vi fokusera på att ge bra och tillgänglig vård, och där är sanningen helt enkelt att administrationen växer alldeles för fort – och vården har inte så omfattande resurser att vi kan godkänna vartenda godhetssignalerande projekt för att säkra väljarstöd.
Vården står inför allvarsamma bekymmer.
Att prioritera dessa resurser så att alla medborgare – oavsett sexuell läggning, kön eller hudfärg – får bättre vård är det egentligt snälla. Det måste medföra att man stoppar de projekt och besynnerligheter man håller på med som inte ger ordentligt bra resultat!
Studien Alejandro Caviedes hänvisar till – visar inte att hbtq-diplomeringen gett ett klart bra utfall.
Och studien sätter förstås inte satsningen mot om medel istället gått till vård och vårdpersonal för att stärka vård för alla, oavsett sexuell läggning.
Sedan förstår jag att Socialdemokraternas värdesignalering är viktig, idag står förtroendet för partiet och vilar på en grund som utgörs av en missvisande snällhetsbild. Men min förhoppning kvarstår att partiet nyktrar till och förstår värdet av att faktiskt prioritera vård- och vårdpersonal – och detta snarast!
Senaste kommentarerna