Petter Nilsson(SD)

Etikett: Vilhelmina

Nödvändigheten av skärpta krav för arbetstillstånd!

Av , , 31 kommentarer 22

Det har förekommit en rad kommentarer från tjänstemän och politiker som nu vill problematisera de skärpta reglerna för arbetstillstånd.
De här reglerna är nödvändiga!

Innan vi går vidare med klippet så vill jag lyfta att Sverigedemokraterna inte får ta samma plats i traditionella media som övriga partier, särskilt inte här i Västerbotten, så ifall du känner för att gilla videon, eller prenumerera på kanalen så hjälper du den fria åsiktsbildningen.
De skärpta kraven för arbetstillstånd behövs.
De har emellertid kommit att problematiseras av tjänstemän och politiker – Inte minst lokalt här i Västerbotten.

Lokala exempel såsom Ett enskilt fall i Vilhelmina. Frågan om Musse från Vilhelmina har fått ta plats i nationell media också.
Efter det har fokus flyttats främst till rekryteringsproblem inom en äldreomsorg som övriga partier konverterat till integrationsprojekt.
Det här kommer förstås från en personer som vill fortsätta bedriva en ansvarslös invandringspolitik. Eller personer som bara vill godhetssignalera.
Det man måste förstå är förstås att det är en fråga om regelverk. Som politiker fattar vi beslut om regelverk.
Regelverk som myndighetsbeslut fattas efter. Regelverk som domstolsbeslut fattas efter.
Det blir alltså väldigt fel när man försöker få en debatt om regelverk att enbart handla om enskilda fall.

Den ansvarslösa invandringspolitiken har lett till stora kostnader för samhället. Kostnader som drabbar välfärden, inklusive de löner samhället erbjuder de som arbetar inom äldreomsorg.
Man måste komma ihåg att det gäller på systemnivå.
Ifall vi inte har stora utgifter på grund av en ansvarslös invandringspolitik, klanbrottslighet inom välfärd – och enorma behov av trygghetsförstärkningar, ja, då kan mer medel gå till välfärd.
Första steget måste dock vara att begränsa invandringen.
Ifall man ser att badkaret blir fullt och vattnet svämmar över, ja, steg ett måste vara att vrida av kranen!

Såg att den lokala riksdagsledamoten Edward Riedl(M) kommenterat detta från moderat håll. Han lyfter att vi har hundratusentals arbetslösa över hela Sverige. Vilket är sant. Han nämner dock inte att det saknas humankapital hos många av dessa.
Människor som inte alls kan det svenska språket.

Det är också något som kommit att medföra problem inom äldreomsorgen.
Övriga partier har alltså valt att bedriva den som integrationsprojekt.
Det har inneburit att man rekryterat människor som har bristfällig svenska. Det har inneburit kritik från IVO. Det har inneburit problem för de andra som arbetar inom äldreomsorg, problem för brukare, anhöriga och så vidare.

Riedls tillskrivna citat, ”Riedl: ’Om det blir stora problem så får vi se över reglerna'”, blir märkligt.
Självklart måste man lösa problem. Men det första problemet är att man inte borde drivit på en ansvarslös migrationspolitik. Man borde inte gjort äldreomsorgen till integrationsprojekt.

Sen är system förstås komplexa. Självklart. Och visst finns det skäl att se över alla lösningar när vi befinner oss i det läge vi gör. Men att öppna upp för mer migration genom att göra det lättare att få arbetstillstånd är inte rätt åtgärd för Sverige idag.

Fritidspolitiker är viktiga!

Av , , 2 kommentarer 18

Morgonens livesändning:

Att vara fritidspolitiker är ett hedervärt och viktigt uppdrag.
Västerbottens partier har svårt att se till att tillräckligt många väljer att engagera sig. Vi har många små kommuner där jag är övertygad om att samtliga partier kan vara överens om att det behövs fler som engagerar sig och väljer att ta på sig ett uppdrag för partier.

För egen del har jag inga problem med att partier hittar tillräckliga mängder lokalpolitiker. Det ligger i allas intresse att partiernas väljare får den politik de röstar för. Även om Sverigedemokraternas politik är den enda trygga vägen framåt.

Jag instämmer i delar av vad Ola Nordebo skriver i ämnet i sin krönika i VK. Fritidspolitiker är otroligt viktiga. I många av våra mindre kommuner är det tyvärr svårt för partierna att hitta tillräckligt många som är intresserade.
Samtidigt tror jag att det upplevda avståndet till politiken upplevs längre idag.
Finns förstås många faktorer till det. Kanske bör man börja den historien vid kommunreformen från 1971(-77) och kanske avsluta den vid pandemin.
Kommunreformen innebar färre fritidspolitiker när man slog ihop kommuner, och med det mindre chans att människor lärde känna eller ens stötte på fritidspolitiker.
Pandemin har inneburit samma problem. Möten har fått stå tillbaka.
Det sagt så är ett medskick att ifall lokalmedia vill bidra till att lösa problemet så tror jag inte att rätt väg är att med sänkta redaktionella ögonbryn begära av människor att engagera sig som fritidspolitiker – eftersom det är deras skyldighet.

Det finns många Sverigedemokrater som fortfarande är försiktiga med att välja att kandidera beroende på hur lokalmedia agerat mot Sverigedemokratiska kandidater för ett flertal år sedan.

Ni vet. Ett nytt parti med företrädare utan mediaskolning, och år av aktivitet inom ungdomsförbund.

För vår del är stigmatiseringen inte ett så förbaskat stort problem idag. Vi har emellertid högre interna trösklar för att kunna kandidera, där vi bl a kräver utdrag ur belastningsregister för de som kandiderar för oss.

Nåväl. Lite utanför ämnet.

Nu ska jag inte säga åt media hur man ska agera. Men…
Kanske bör man istället överväga att lägga lite fokus inför att partierna sätter listorna inför valet. Sommaren inför det kommande valåret. Lägg lite mer fokus på hur listsättningarna går till, lite fokus på lokala fritidspolitiker sommaren innan det stundande valet.

Mycket av den här informationen, och framförallt vikten av att kandidera i tid ifall man vill kandidera, tror jag samtliga partier är tacksamma att få ut från lokalmedia i ett tidigt skede.
Även om vi informerar internt för medlemmar så finns det de som sympatiserar med partier, men som inte ännu blivit medlemmar.

Ska avslutningsvis instämma även i Ola Nordebos syn på det slentrianmässiga politikerföraktet. Vi som får ett ansenligt arvode får någonstans tåla för att bli föremål för ”det slentrianmässiga politikerföraktet”, men fritidspolitiker ska slippa undan det gisslet.