Etikett: änder

Bra idé, Maria!

Av , , Bli först att kommentera 14

Vi satt ute en stund igår, jag och Nicco, och filosoferade. Kom in på ämnet städning och att vi gillar då det är ordning och reda, var sak på sin plats. Så då är det ju fruktansvärt konstigt, att det inte ser ut så, hemma. Men på jobbet håller man undan, eller om man är hemma hos någon annan, då är det lätt städat…VARFÖR???

När jag är på jobbet så kan jag gå och dammtorka lite här och där, putsa, ta en tavelram etc, bara för att. Men hemma, njae, då tar jag fläckvis, eller så bestämmer jag mig för att ta en hel hylla, men sen är det bra för den dagen.

Tycker det är extremt konstigt. Och är vi nere i Järlåsa så går jag runt och plockar i deras återvinningsbaljor, som jag sedan tar med om vi ska åka in till Uppsala, bara för att bli av med det. Men här, näpp, jag pular in i skåpet tills det inte går längre, sen blir man tvungen att bära bort det om man vill kunna stänga dörren. Ofattbart!
Dessutom skulle det ju inte vara en big deal, att ta med skräpet då man går ut med Winstone, hur tänker man egentligen? Varför känns det roligare att städa hos någon annan?

Nå, jag tänker att jag har en lösning på det hela, kolla bara:

31117824_10156236361546585_4542622381666992128_nHär bor nu inte Hällsten-Lundmark längre, utan Svensson-Larsson, perfekt, det är bara att ta på städhandskarna och dra fram snabeldraken, tjopptjopp så var det gjort :D

Såg att Tvärån ökat i bredd, i förrgår då jag var ute med Winstone:

31124790_10156236362341585_7377507625472098304_nOch änderna kom flytande i ett jehu, undrar om dom gillar farten? Vissa av dom flöt sidledes och när dom passerat oss så började dom bromsa upp och vände på femöringen, jo, jag tror att dom gillar det där.

Önskar er alla en trivsam måndag, själv går jag på en jobbarvecka som innebär arbete, 6 dagar av 7. Men, känner jag mig själv rätt så smäller det till precis som det gör då Viggen planen passerar, med en ljudbang, och sedan var det måndag, igen.
31131393_10156236361981585_7982468256038387712_n

Med eller utan tillbehör!

Av , , Bli först att kommentera 14

Läste en seiestripp från Kommunalarbetaren, Berglins, heter den, och där stod det om en surmulen tonårsdotter, jag hajade till, och var tvungen att backa blicken ett steg, jag läste nämligen att det var en surmulen trädgårdstomte och hann på den korta tiden tänka att nu är det nåt nytt uttryck dom kommit med. Fast i så fall, blir det jag som kom med det uttrycket :D

Ska jag börja köra med då jag ska beskriva nån surtant eller surgubbe, haha…

Vidare i serien fanns följande ruta:

IMG_3123Och tyvärr, alltså, så där är det väl, man köper inte en bil som är fix och färdig, vill man ha detaljer, får man allt betala för dom. Precis som när du köper en cross cykel, ni vet, med dom där tjocka däcken med en massa djupa mönster, för fäste…och vill man då ha ett stänkskydd, ni kan ju räkna ut själv, vad som händer om man inte har det och kör i leran, ja, då är det ett tillbehör och ska betalas extra för…löjligt, tycker jag.

Vi hade ju en gång i tiden en AMC Hornet Hatchback, ja, titta, lite som stuket på Camaron :D

amcDen här var en special Edition, med Lewis jeansklädsel som tillbehör. Ja, faktiskt, ville man ha den så fick man betala extra för det. Nu köpte vi den begagnad så för vår del, var det mer kuriosa. Jag skulle aldrig betala extra, för nåt sånt, möjligtvis om backspeglarna inte ingick, eller kanske ett bromspaket, eller växellåda :D

Såg på Ullared i förrgår, där dom hade ankrace med plastankor, jag såg riktiga änder igår, jag, kändes lite som sommar, fast betydligt kallare :D

16463586_10154957907081585_950210158559923244_o 16664942_10154956205511585_7251423895123562817_o 16700292_10154957906551585_6895590040875273521_oOch med dom bilderna önskar jag er alla en fin torsdag!

Kan sluta med utryckning

Mitt i allt städande igår, dammsugning, renbäddning, byte av bäddmadrasser och annat fix, så satt man ute i solen, även om det ville blåsa så…nä, nu är det uteväder, punkt slut. Jag frågade om Jan A och Ingegerd var sugen på kaffe, så dom kom hit med lånehunden Izzy.

Plötsligt dök det upp en tjej, med ett gäng änder…hon guidade dom över vägen och ner till ån. Jag filmade en snutt men vet inte hur man lägger upp det i bloggen, så ni får tro mig på mitt ord. ”And”lig ledsagare, skulle jag kalla henne :D

Sen kom det folk med jämna mellanrum, försten hit var Jocke, sedan Sivert…Emma och Johan, och tjopp så klev Theresé, Anders och Sally över tröskeln. Och en stund efter det, Lars, Evabritt och Jonathan. Och då var alla på plats.

Såg städat ut från början:

2016-05-20 19.16.42IMG_0736 2016-05-20 07.29.42Sen vet jag inte vad som hände :D

IMG_0737Theresé hade med sig Amerikanskt godis med touch av Sverige…eller…och vadå fat free…mja, socker var det då, men jag gillade konsistensen.

2016-05-20 21.12.10Vi spånade om dagen, hur vi ska lägga upp den. Problemet är att lokalen ligger mitt emot mammas lägenhet, och hon kan ha full koll på vad som sker ute på gården.
Nu gick det från smygande utefter husväggarna, till att ringa henne, boka in Taxi som plockar upp och kör henne ett halvt varv, till att vi skulle springa med svarta sopsäckar över huvudena (med stor risk att polisen skulle få göra en utryckning).

Men till slut så…Brälla kommer med fin bilen och bjuder ut henne och Bosse på en raggar runda:

Lena i bilenOch då passar vi på att smita in i lokalen med all mat, och sedan väntar vi snällt därinne tills dom kommer tillbaka…det blir bra det.

Ha en bra lördag, allihop!

2016-05-20 14.50.13

Han är ett tacksamt ämne

Av , , Bli först att kommentera 13

Winstone är ett tacksamt skrivar-ämne. Hans fina hållning, vita päls, snälla utseende, fast han egentligen är en ulv i fårakläder. Han är inte så sugen på att gå långa sträckor då det är mörkt ute, och allt som rör sig upplevs som något förunderligt eller kanske farligt.

Vissa människor vi möter på våra promenader, ägnar han inte en endaste sekund på, utan struttar på och luktar och kikar överallt, men så plötsligt kommer en person av tusen, han stirrar på människan, tittar på mig, stirrar igen, stannar, jag försöker pocka på hans uppmärksamhet, han går motvilligt framåt, och då personen passerat, vänder sig Winstone om och kikar efter honom/henne…jätte skumt.

Idag på morgon promenaden passerade vi änderna, nere vid ån. Och han är ju lite av en fågelhund så jag kunde inte annat än att plocka upp mobilen och filma då änderna kom i en stor grupp, vaggande emot oss. Jag förväntade mig att han skulle göra ett utfall så jag höll honom kort, men han såg mer stressad ut, bara. Ville framåt, han var nyfiken men det räckte som med det.

När vi rundade hörnet kom änderna efter, men så landade först en kaja på en snö-topp, 2 meter från oss, sedan en till och till slut en tredje, då fick Winstone eld i baken och skulle dyka på dom. Kajor går inte bra, med andra ord, änder kanske inte går under fåglar :D

029 031012

Åke är hemma, han gjorde ju en typisk Maria grej, dagen före nyårsafton, då han skulle ut med Winstone, trappan var halkig och han föll på sidan. Igår var det så illa att jag faktiskt skickade upp honom på Ålidhems hälsocentral, och där fick han då piller utskrivna, det är ju förmodligen ett bräck på ett revben, och ska ta det lugnt några dagar.

Inte jag dock, jag jobbar idag, och imorgon tar jag bilen och åker till Lycksele på ett informationsmöte. Ska bli intressant, synd bara att det ska vara där borta och inte här i Umeå. Blir dryga mil, varje gång man ska dit. Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

 

”Hör” tystnaden

Av , , 4 kommentarer 12

 

Vi tog oss en längre promenad igår, ner mot Lundåkern:
Sedan strandpromenaden:
Ett par änder låg påpassligt nere vid älvskanten och njöt av solen, visst är det konstigt att det trots kylan, värmde från solstrålarna, och man såg ångan från snön som tinade, på tak och staket.
1 timme och 20 minuter, var vi ute, men då träffade vi en gammal kompis åt Åke så vi blev ståendes och prata med honom i 10 minuter också.
Hämtade hit mamma sedan och hon stannade till det var dags att hoppa i säng. Vi såg på Guiness rekord, men jag vet inte om jag impas så mycket av rekordförsöken, det gör ju mest bara ont i ens egen kropp då man ser hur dom håller på.
Fröken Krass hade ett inlägg för några dagar sedan, om hur vi säger saker, och hur knepigt det faktiskt kan låta i andras öron, för att inte tänka på dom som ska lära sig svenska, det kan ju inte alls vara det lättaste. Hör tystnaden! Var nåt som poppade upp i mitt huvud igår… ja vadå ”hör” tystnaden, den hörs väl knappt, eller hur?
Att slå igång saker är ju inte så där enkelt att fatta kanske, låter våldsamt på nåt sätt, slå igång tv:n, slå på spisen… att hälla upp någonting låter väl också knäppt, det man häller ut borde ju rimligtvis åka nedåt, inte uppåt. Fast det skulle väl låta korkat också att säga: Häller du ner en kopp kaffe till mig!
Nu ska jag ordna fram frukost, jobbet väntar sedan, önskar er alla en fin måndag!

Hugger efter allt levande

Av , , 4 kommentarer 8

 

 
Igår blev det en längre promenad med ”gammbossen”, vi rörde oss runt bräntberget, i halvmörkret. Det var som dåligt med belysningen där. Men det väckte en del minnen. Den gamla, stinkande dammen, som man alltid stod vid och höll vad om, att ingen skulle vilja bada i den. Det gick också rykten om någon stackare som skulle ha gjort just det och sedan dog han.
Nu tror jag att det var en skröna, något som vart sagt för att skrämmas så ingen skulle vilja hoppa ner i dyngvattnet, där alla svanar och änder guppade runt.
Det finns till och med kort från det jag var liten, kanske i 4-5 årsåldern och mamma och pappa har tagit med mig dit för att mata svanarna, men jag kommer ihåg att jag inte tyckte att dom var speciellt mysiga… gapiga och högg efter allt levandes.
När jag och Åke, sedan flyttade in i lägenhet på Mariehem och Theresé kom till världen, så gjordes det ibland utflykter dit ned, och jag är inte säker på att Theresé var så begeistrad över svanarna heller. Änderna gick det ju bra med, dom når då inte så långt upp, men svanhalsarna kommer upp en bit och för en som inte är mer än en tvärhand hög, så kan det kännas skrämmande.
Ibland var det någon kille från klassen (då vi gått dit för vi hade rast… ehhh, eller för att vi hade tandläkartid) som utmanade svanarna, men dom vann alltid, killarna fick lägga benen på ryggen och ingen ville stanna då dom hade svanarna i hälarna. Hahaa… vilka vapen dom kan utnyttjas som, svanarna alltså.
I förrgår kom intyget vi väntat på, från kirurgen, men jag blev ändå tvungen att ringa upp försäkringskassan, för det var bara skrivet till och med den 1/10, och han hade lovat att skriva ut det till dödsdagen, den 23. Dessutom, och nu vet jag varför det finns sidor på nätet där det läggs ut historier om konstiga, knepiga intyg som läkare har skrivit, innehöll intyget en del, både stavfel och annat galet.
På försäkringskassan hade dom fått in två intyg, så det täckte upp hela perioden, fint, då stämde då i alla fall det. Sedan sa jag att någon 100 kilos balk, knappast hade gett honom dom skador han nu fick, utan dom hade nog missat en nolla där, det spelade nu inte så stor roll, men jag tyckte bara att det var så missvisande. Halkotor, visste jag inte att vi hade, däremot halskotor, han jobbade tydligen på en verktad också, vilket måste vara ett nytt ord, för verkstad, och inte bara det, det stod att det var hans yrke… nänänä, jag hade dessutom talat om vad han jobbade med, ALLA fyra gånger jag pratat med dom, här kan man nästan snacka om hör och förståelsesvårigheter eller vad man ska kalla det.
Nå, nu ska jag inte bråka mer om detta, vi fick intyget, och jag skulle gissa att försäkringskassan sett en hel del konstiga intyg som varit svår att tolka, detta var ju inte helt galet, ändå.
Idag ska Åke tydligen ligga under bussen, eller kanske stå i garaget, ja, bussen har inte kommit sig härifrån än, och det hade ju varit skönt att bli av med den, någon gång. Får hoppas att solen kikar fram också så han får lite ljus över sig och ser vad han pysslar med. Önskar er alla en fin lördag!
 

Red ut i horisonten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Igår kom några grannar från stugan, upp för att träffa pappa. Efter lasarettsbesöket åkte vi till mamma och åt lunch och satt och pratade. Det finns ju som sig bör, en massa änder däruppe i stugan, och eftersom stugorna ligger på en udde så har många av oss stugorna alldeles nere vid vattnet, så även dom.
Änderna har alltid legat, Sören och Margareta, varmt om hjärtat och dom har full koll på alla kullar som vistas där. En sommar fick Margareta syn på en and som svalt ett halsband med en stor medaljong. Kedjan/bandet till medaljongen hade den svalt, och den stora medaljongen hängde utanför, alldeles nedanför näbben.
Hon förstod att den där anden inte skulle klara sig då den inte kunde äta, och hon gjorde otaliga försök att få tag i den, men utan att lyckas. Dom hade även pratat med Stellan, en året runt boende därute, som skulle komma och göra lidandet kort för anden.
Så en dag noterade hon den nere vid bryggan, hon smög upp och hade precis tänkt slänga sig ner i vattnet och gripa tag i den då hon får syn på en hel flock med änder som landade en liten bit utanför och kom simmande emot den stackars utsatta anden.
Det är ju naturens lagar att dom starkare ger sig på dom som är skadade och svaga, så Margareta hann tänka att nu skulle den anden få vad den tålde, men inte då… en av änderna simmade kvickt fram till stackaren, greppade tag i medaljongen och formligen slet ut den och bandet den satt fast i… med andra ord räddad av sina polare och ett öde, värre än döden. Medaljongen har Margareta kvar, som minne av händelsen.
Jag har ett annat minne jag, inte utav en massa änder men en granne som Sören och Margareta hade under en vinter däruppe i stugan, Risfjällan, kallades tanten. Och jag var naturligtvis nyfiken på denna tant som hade fiskenät hängandes i taket med stora glaskulor i.
Stugan hon bodde i var liten som rackarn, med bara ett rum och möjligvis en liten alkov (numer är detta Emma och Johans stuga, men idag är den betydligt större mot för då). Inget rinnande vatten utan på vintern hackade hon hål i isen och hämtade vatten från sjön.
En gång då jag nu råkade vara därnere för att kolla in vilka lustiga saker hon hade i huset, hoppade hon plötsligt upp från stolen, greppade ett gevär och rusade ut på bron, efter vägen kom en gubbe på moped men han vände snabbt då han fick syn på hennes hotfulla min och hörde hennes varningsrop.
Efter den dramatiken gick Maria hem och besökte aldrig mer den tanten… det blev nog för spännande för en 8-9 åring som inte riktigt förstod vad allt handlade om. Tanten bodde inte kvar så länge utan tog sitt pick och pack och red ut och försvann i horisonten… ehhh, eller nja, där tog jag nog i lite i överkant, en häst vet jag inte att hon hade :)
Önskar er alla en trevlig lördag!