Otaliga är de tillfällen när jag bloggat om skatter, skattesänkningar och skatteplanering – Att jag skriver om detta och vill lyfta skatter och beskattning till debatt beror på att just skatter och beskattning är själva grundbulten i byggandet av en välfärdsstat då statens skatteinkomster i mångt och mycket avgör hur mycket välfärd vi har råd och bygga och för vem välfärden ska byggas.

Tittar vi på allianspartiernas skuggbudgetar går det att utläsa att man sammantaget föreslår skattesänkningar på ytterligare 64 miljarder – Skattesänkningar som enligt min mening är skadliga för Sverige och som hotar välfärden så som vi känner den.

Hälften av den summa som allianspartierna föreslår i skattesänkningar skulle till exempel ha räckt för att finansiera hela sjukpenningen för 2014 – Eller till att anställa drygt 90.000 nya lärare i grundskolan – Eller till väsentliga höjningar av pensionerna för fattigpensionärerna.

Att prioritera skattesänkningar istället för att investera dessa pengar för att få ner sjuktalen som under alliansens tid ökat med nästan 70% får närmast ses som cyniskt – GIRIGT – och som ett bevis för att alliansen och dess företrädare helt saknar insikt om vilka satsningar som behövs för att värna den svenska välfärden.

Vi ska även hålla i minnet att den största delen av ökningen vad gäller sjuktalen har psykologiska sjukdomsorsaker som beror på stress och överbelastning på arbetsplatsen – Dessutom arbetar den största delen av de som utgör ökningen i vad som kan kategoriseras som människonära yrken som socialsekreterare, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, förskolelärare etc.

Jag tror att alla som tänker lite längre än till den egna plånboken innerst inne förstår att skattesänkningar och de eventuella vinster dessa ger i den privata plånboken är en mycket kortvarig glädje. Skulle det till äventyrs bli så att vi hamnar i ett läge där hela eller delar av dessa skattesänkningar passerar riksdagen kommer det i slutändan att leda till ytterligare nedskärningar i välfärdssystemen.

Vi kommer att få se ytterligare ökningar av antalet sjukskrivna – När anslagen till skolan, vården och omsorgen sänks ännu mer som ett resultat av sänkta skatteintäkter för staten kommer det självfallet att innebära ännu fler sjukskrivna i de människonära yrkena.

Precis som jag tidigare sagt så finns det inget exempel någonstans i världen där det går att påvisa att stora och långtgående skattesänkningar lett till ökad välfärd för alla. Att de redan högavlönade och de med stora inkomster ökar sina inkomster och förmögenheter ännu mer på de svagas bekostnad arbetar i rakt motsatt riktning – I en riktning som i allt den gör sliter sönder Sverige ännu mer än vad som är fallet idag.

Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt läge – Ett läge som kräver ökade investeringar för att finna en lösning. Att då i ett sådant läge komma dragande med skattesänkningar som en lösning fungerar inte.

Om något behöver Sverige större skatteintäkter – Inte mindre skatteintäkter för att vi ska kunna lösa alla de problem och utmaningar vi står inför.

Det är därför både kärleksfullt – rimligt och nödvändigt att Sveriges höginkomsttagare och förmögenhetsägare betalar betydligt mer skatt i dag – Dessa skatteintäkter behövs både i välfärdsbygget och för att driva en aktiv fördelningspolitik som leder till ett mer JÄMLIKT Sverige.

Dessutom måste vi titta över hur vi beskattar företag och produktion av varor och tjänster. Fram till idag har och har vi haft ett system där företagen betalar skatt på vinsten samt arbetsgivaravgifter för att trygga pensioner och sociala trygghetssystem.

Vad som hänt under de sista 20 -30 åren är att företagen förutom att de flyttat många industrijobb till låglöneländer i många stycken ersatt mänsklig produktionskraft med maskinell produktionskraft och robotar. Denna omställning medför stora hål i statens kista då arbetsgivaravgifterna som ska finansiera pensioner och socialförsäkringarna minskar i samma takt som antalet arbetstagare i industrin.

Ovan på detta finns fenomenet skatteplanering eller skatteoptimering vilket innebär att även vinstskatterna minskar – Det enda som är oförändrat eller ökar är företagens vinster – dock utan att beskattas.

Detta är således ett problem och något vi måste lösa på annat sätt än idag.

Min lösning är att vi ställer om systemet för företagsbeskattning och inför en produktionsskatt i stället för dagens arbetsgivaravgifter – Dvs. en rak skatt på allt som produceras i form av varor och tjänster – Detta för att säkerställa statens skatteintäkter och därmed statens fortsatta förmåga att trygga och bygga ut välfärdssystemen.

Att hela vinsten av att ersätta mänsklig arbetskraft med maskiner ska tillfalla företagens ägare är en lika otäck som kärlekslös tanke. Att så blivit fallet är sannolikt en effekt av att vi stirrat oss blinda på det skattesystem vi har och hur detta ska vidmakthållas.

Produktionsskatten ska användas till att kompensera för statens bortfall av framför allt arbetsgivaravgifter – Men även till att i viss mån ta igen det som nu går förlorat genom skatteplanering. Produktionsskatten ska utformas på sådant sätt att det blir kostnadsneutralt för företagen oavsett om de väljer tillverkning med mänsklig arbetskraft eller tillverkning med hjälp av maskiner och robotar.

I korthet kan vi endera ha en formel som räknar ut hur många människor som skulle sysselsatts i ett visst företag om man använt sig av manuell tillverkning – och hur stora skatteintäkter detta skulle givit staten för att utifrån det beräkna den procentuella skattesatsen för produktionsskatten – Något som blir krångligare och mer improduktivt än alternativ 2.

Alternativ 2 vilket är det alternativ jag förordar är att helt slopa arbetsgivaravgifterna och istället använda samma skattesats för produktionsskatten – Självfallet med samma avdragsrätt mot bruttovinst som gäller för arbetsgivaravgifter.

Ett införande av produktionsskatt skulle således i ett slag tillföra stora skatteintäkter för statskassan – Pengar väl behövda för att investera i utveckling av välfärdssystemen.

Många kommer säkert att invända mot införandet av en produktionsskatt med argumentet att införandet av en sådan skulle innebära att alla företag flyttar sin verksamhet utanför Sveriges gränser – Till dessa säger jag följande – Ser vi att en sådan utveckling tar vid så finns beredskap för att införa punktskatter på det som importeras och säljs i Sverige men tillverkas utanför Sverige.

Skatt och beskattnings är och ska förbli det verktyg som innebär att alla stater ska ha rätt att beskatta alla och envar efter statens behov utan att den skattskyldige själv ska kunna avstå från att betala skatt – Om alla gjorde rätt för sig och betalade sin del av skatten skulle vi sannolikt kunna sänka skatten för alla och inte bara för de som har möjlighet att skatteplanera.

Slutsatsen är sålunda att Sverige och den svenska statskassan behöver mer skatteintäkter för att klara de utmaningar och problem vi står inför – Med rätt åtgärder blir detta möjligt – Högre marginalskatter och en återinförd förmögenhetsskatt parad med en reform för företagsbeskattning som innebär att vi ersätter arbetsgivaravgifterna med en produktionsskatt löser problemen med statens finansiering för välfärd.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Från Allianshåll hörs även fortsatt propåer om sänkta ingångslöner, sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta skatter – Alltid ackompanjerade med rop om försämrad anställningstrygghet och åtstramningar för att få fart på svensk ekonomi. Denna strategi har både Sverige och västvärlden provat under en längre tid allaredan med uruselt resultat – Varje gång detta prövats har teorierna om att detta är lösningen kommit på skam.

De sjukskrivnas sjukdomar botas inte av att man kastar ut folk från sjukförsäkringen – På samma sätt leder inte en utförsäkring från a-kassan till att den som utförsäkras kommer i arbete. Försämrad anställningstrygghet ger inte fler arbetstillfällen – Kort sagt har alla dessa åtgärder lett till en enda sak – Nämligen en massiv ökning av de kommunala kostnaderna för socialbidrag.

Att strama åt och spara sig ur en kris fungerar inte – I vart fall inte långsiktigt – Vad som behövs är massiva investeringar som leder oss ur krisen – inte besparingar.

Åtstramning och besparing parat med sänkta löner och sänkta skatter har ytterligare en akilleshäl – Med mindre i plånboken för de som arbetar och lägre skatteintäkter för staten minskar både den anställdes och statens konsumtionsutrymme ännu mer – Något som skapar mindre konsumtion och ytterligare neddragningar för att bibehålla balansen.

Den enda effekten av dessa åtgärder blir att de som redan har mycket får ännu mer och att inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar i allt snabbare takt. Med åtstramning och besparingar hamnar pengarna i fickorna på de redan rika för att sedan placeras på börsen med spekulation som följd – För den vanlige människan vilket är ”flertalet” av oss svenskar blir det sämre – inte bättre som en följd av dessa åtgärder.

Detta mönster måste brytas – Som jag ser det kan detta mönster bara brytas på ett sätt och det är genom socialistisk politik. En politik byggd på KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE och en politik som i allt den gör har en enda strävan – Ett JÄMLIKT samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsskillnader.

Det är därför vi Socialdemokrater ska återgå till den typ av traditionell Socialdemokratisk politik vi vet fungerar – En politik som är expansiv och som innebär att vi investerar oss ur krisen.

Vad Sverige behöver är en politik som:

• Skapar mängder av nya arbetstillfällen.
• Skapar en utökad och starkare offentlig sektor helt utan inblandning från det privata näringslivet.
• Skapar massiva utbildningsinsatser för att matcha arbetssökandes kompetens mot arbetsgivarnas önskemål.
• Skapar trygghet i socialförsäkringssystemen som innebär att fullgott skydd finns om det oväntade skulle inträffa.
• Skapar ett massivt bostadsbyggande i allmännyttans regi.
• Skapar långsiktigt tryggande av pensionsnivåerna för nuvarande och framtida pensionärer.
• Skapar en värdig äldrevård.
• Skapar en beskattning av produktion som är oberoende av om produktionen sker med hjälp av människor eller maskiner.
• Skapar en minskad eller helst helt stoppad möjlighet att skatteplanera så att staten får in alla skatter den rimligen borde få in på det som tillverkas, säljs och konsumeras i Sverige.
• Skapar en skola i utveckling – inte avveckling.
• Skapar system för att effektivt integrera de som invandrar till vårt land.
• Skapar en dynamik som gör att demokratin hamnar närmare människorna så att dessa får förnyat hopp om en ljus framtid.

Det är den sortens politik som vi måste föra om vi vill bygga ett Sverige som fungerar på lång sikt – Åtstramningar, besparingar och sänkta löner är kortsiktiga lösningar och något som förr eller senare kommer att leda till att även Sverige blir statsbankrutt.

Partikamrater – Medborgare: Sverige behöver investera sig ur krisen – Att strama åt och spara och som en effekt av detta sänka löner och skatter leder bara en väg – Nedåt – En expansiv politik med höjda löner, höjda skatter och massiva offentliga investeringar leder åt andra hållet – Uppåt.

Låt oss därför göra som jag föreslår och slå in på en annan väg än den vi nu provat under lång tid – En väg som leder till expansion och mer pengar i plånboken för både enskilda löntagare och statskassan. Högre löner skapar mer konsumtionsutrymme – Högre skatteintäkter skapar mer utrymme för expansion – Tillsammans skapar de mer av konsumtion till gagn för alla och inte bara för ett fåtal.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Välkommen till debatten om barn & ungdomsidrott Lennart Holmlund – Precis som du skriver på din blogg har barn & ungdomsidrott blivit en klassfråga – Och precis som du tycker jag att initiativet från Ida Björnstad och TV 4 om att samla in avlagda sportprylar för att hjälpa de som inte har råd att köpa sportutrustning är ett mycket bra och lovvärt projekt – Dock långt ifrån tillräckligt om vi vill göra idrottandet fritt från klasskamp.

Att barn & ungdomsidrott blivit en klassfråga i dagens Sverige råder inga tvivel om Lennart – Detta har jag bloggat om ett antal gånger senast i april.

Men Lennart i ditt blogginlägg glömmer du bort den viktigaste anledningen till att barn & ungdomsidrott blivit en klassfråga. Visst är ökade aktivitetsstöd från staten till hjälp när det gäller utsatta gruppers möjlighet att låta sina barn idrotta men utifrån mitt perspektiv är den största fienden mot barn & ungdomars idrottande landets kommuner.

Att kommuner debiterar plan och anläggningshyror för utövande av barn & ungdomsidrott är förödande för barns möjligheter att utöva idrott – De allra flesta föräldrar klarar att skaffa utrustning – Om inte ny så i vart fall ärvd eller begagnad – Det stora problemet för de allra flesta familjer är de extra avgifter de flesta föreningar debiterar föräldrarna till idrottande barn – Avgifter som är direkt avhängiga av de plan och anläggningshyror kommunen debiterar idrottsföreningarna.

Därför säger jag då som nu följande – I SOLIDARITETENS namn ska landets kommuner tillhandahålla alla idrottsanläggningar GRATIS till föreningar när det handlar om barn & ungdomsidrott – På seniornivå är det helt OK att debitera hyra men inte när det handlar om barn & ungdomsidrott.

Så var det när jag växte upp – Och jag är säker på att detsamma gällde för dig Lennart?

Låt oss därför göra gemensam sak och driva frågan i arbetarkommunen så att Umeå kan bli först ut bland Sveriges kommuner med att göra barn & ungdomars idrottande till mindre av en klassfråga och mer av en intressefråga.

Det finns tillförlitliga rapporter som visar att idrottandet bland barn och ungdomar mellan 7 – 20 år minskat med 12 % eller 7,2 miljoner deltagartillfällen totalt under mätperioden. I den mest kritiska gruppen 12 -17 år är det så många som 25 % av utövarna som har försvunnit. Dessutom visar undersökningen att lagidrotterna minskat mest och att tjejer slutat idrotta i högre grad än killar.

I debatten efter rapporten spekuleras det om vad orsakerna till det stora tappet kan vara?

För egen del är det glasklart att förklaringen ligger i att barn & ungdomsidrotten blivit för dyr för föräldrar till idrottande barn & ungdomar – och att barn & ungdomsidrott därför blivit en klassfråga.

Följande verklighet är vad som gäller i de flesta av landets kommuner:

• Att landets kommuner debiterar landets idrottsföreningar avgifter och hyror för all idrott som utförs i kommunala anläggningar, vuxenidrott likväl som barn & ungdomsidrott.
• Att landets idrottsföreningar därför inte har något annat val än att oavkortat ta ut dessa hyresavgifter av de barn och ungdomar som idrottar, eller snarare av deras föräldrar.
• Att dessa avgifter debiteras föräldrarna i form av träningsavgifter, säsongsavgifter, planhyror etc.
• Att dessa avgifter är betydande och ofta innebär ekonomiska pålagor med 500 – 1.000 kr per barn/idrott/år. Detta utöver medlemsavgifter och kostnader för inköp av idrottsutrustning.
• Att matchtröjor, tävlingsdräkter etc. inte som förr subventioneras av landets kommuner vilket innebär att det fulla priset för dessa måste bäras av föräldrarna till idrottande barn.
• Att bidragen till idrottsföreningarnas resor till matcher och tävlingar avseende barn & ungdomsidrott tagits bort.

Idrott sker sålunda inte längre på lika villkor – Idrott har blivit en klassfråga!

Då vi alla vet att idrott är bra för hälsan och att barn & ungdomsåren är danande för hur man lever sitt liv i vuxen ålder måste vi reagera snabbt och vända trenden.

Om inte idrottandet bland barn & ungdomar ökar kommer samhället att sitta på en tickande folkhälsobomb med astronomiskt stora ekonomiska konsekvenser i framtiden. Idrott är en väg till ett friskare och hälsosammare liv och sålunda en lägre belastning på vård & omsorgssystemen.

För att bespara oss dessa framtida kostnader vill jag omgående genomföra följande förändringar:

• Att genom riksdagsbeslut lagfästa att tillhandahållande av idrottsanläggningar för barn & ungdomsidrott ska vara avgiftsfria för landets idrottsföreningar.
• Att ge statliga bidrag till landets kommuner för att klara byggnation och drift av dessa anläggningar.
• Att återinföra kommunala bidrag för föreningars inköp av idrottsutrustning för subventionerad uthyrning.
• Att återinföra statliga & kommunala bidrag för föreningars inköp av tävlingsutrustning för barn & ungdomar.
• Att återinföra resebidrag för barn & ungdomars resande till matcher och tävlingar.

Denna investering i barn & ungdomars idrottande blir en vinstlott för samhället – Avkastningen blir bättre folkhälsa och lägre kostnader för sjukvård och sjukskrivningar.

Lennart – Låt mig därför än en gång säga följande – Låt oss göra gemensam sak och se till att detta blir verklighet för de idrottande barn & ungdomar som växer upp i Umeå Kommun.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Precis som i rubriken säger så vaknar vi denna morgon upp i ett nytt Sverige – Ett Sverige där ingångna avtal saknar betydelse. Måhända är det så att Sverige nu utveckla till att fullt ut motsvara den bild av Sverige som många andra länder redan adopterat – nämligen den att Sverige inte är att lita på och att svenskar inte är ett dugg annorlunda än människor från andra länder i affärssammanhang.

Under alla mina år som svensk arbetande i andra länder har jag alltid haft fördelen av att vara svensk – Som svensk har jag setts som välutbildad, lojal och som en som alltid lever upp till ingångna avtal. Kort kan man säga att just det faktum att jag var svensk innebar förtroende från dag 1 i affärsrelationer tillskillnad från engelskmän, fransmän, tyskar och amerikaner som först blev tvungna att lägga ner enormt mycket arbete bara för att skapa förtroende – Detta innan de ens började prata affärer.

KD:s avsteg från decemberöverenskommelsen och övriga Allianspartiers utspel om att DÖ därmed är överspelad och ur kraft skriver under på att mina utländska vänner har helt rätt i sina antagande om att Sverige och svenskarna är lika svekfulla som resten av Europa.

Det som nu inträffat visar med all önskvärd tydlighet att Sverige är att betrakta som lika svekfulla som resen av Europa och de forna kolonisatörerna. Att göra affärer med Sverige och svenskar är därför inte längre någon fördel – snarare en nackdel.

Understundom och om man ska ägna sig åt mörka konspirationsteorier går det faktiskt att med all sannolikhet tro att detta är en samlad Alliansstrategi för att fälla den regering svenska folket röstat fram i fria och demokratiska val.

Skulle så visa sig vara fallet kommer Alliansens strategi att få allvarliga konsekvenser för Alliansens partier på sikt.

Vad Sverige behöver för att utvecklas till ett mer jämlikt land med mindre inkomst och förmögenhetsskillnader än idag är socialistisk politik signerad Arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Att tro att Sveriges befolkning över tid kommer att att låta sig luras av en GIRIG politik som bara gynnar de redan rika är en villfarelse som bara ett fåtal av GIRIGHETENS företrädare fortfarande tror på.

För oss övriga gäller att hoppet till en ljus framtid står att finna i återinförandet av den Socialdemokratiska politik som en gång i tiden byggde välfärdslandet Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I dag har vi bevittnat vad som sannolikt är slutet för KD som riksdagsparti och även som en del av Alliansen. Jag tror inte att någon i en framtid vågar lita på ett parti som lämnar ingångna avtal och överenskommelser innan avtalstiden är till ända.

Dessutom är nederlaget i denna fråga en stor prestigeförlust för den sittande partiledningen – Vore jag i deras kläder skulle jag avgå med omedelbar verkan av den enkla anledningen att man med ett nederlag likt detta saknar medlemmarnas och partidistriktens förtroende.

Måhända kan KD kortsiktigt öka i opinionsundersökningarna – Men fram till nästa val är jag helt övertygad om att detta får omvänd effekt och kommer att innebära att KD lämnar riksdagen vid nästa val.

Det är precis som jag skrivit i tidigare inte DÖ som är orsaken till KD:s kräftgång – Snarare en felaktig politik – En politik som tagit partiet hela vägen längst ut på högerkanten i svensk politik.

Att som ett renodlat högerparti kanna sig kristna är närmast ett hån mot alla som är kristna och sätter kärleken främst i sina liv och i sitt sätt at leva och vara. Kärlek innebär enligt den bibliska definitionen att man ska sätta andra och deras behov framför sina egna behov – något som är helt omöjligt om man för en högerpolitik som i allt hyllar GIRIGHETEN och egen personlig vinning på de svagas bekostnad.

Hursomhelst så får det ingen omedelbar effekt på DÖ och dess funktion att KD lämnar överenskommelsen – De partier som även fortsatt står bakom DÖ är fullt tillräckligt för att hålla den vid liv avtalsperioden ut.

För övriga Allianspartier måste nu arbetet starta för att formera sig och driva allians utan KD då de med all tydlig klarhet visat att överenskommelser saknar värde – Att ingå samarbete med en part som när som helst kan ändra sig är sannolikt inget varken Kindberg Bathra, Björklund eller Lööf vågar sig på i en framtid då ett sådant samarbete även skulle skapa förtroendeproblem för deras respektive partier.

Lycka till säger jag till KD och dess företrädare – Jag rekommenderar att ni redan nu börjar leta nytt jobb då riksdagen inte medger utrymme för partier som i kommande val hamnar under brytpunkten.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har snart tappat räkningen på hur många inlägg jag skrivit angående mottagningen av asylsökande och hur den bör organiseras för att bli fullt ut fungerande. Dessutom tror jag det är av yttersta vikt för hela opinionen i frågan att vi politiker vidtar rätt åtgärder – Om inte riskerar vi att väljarna förlorar tålamodet och röstar på partier som är både rasistiska och främlingsfientliga och att de gör så i ren desperation över att sittande politiker inte gör något för att lösa problemet.

Ordning och redan och en väl fungernade plan för att hantera asylärenden är alltså av yttersta vikt för att skapa lugn och ro bland Europas medborgare.

Att vi låtit det gå så långt som till att vi nu kraftigt överväger förläggning av asylsökande i gymnastiksalar och tältläger är att låta saker gå för långt. Att det blivit så och att situationen gått så långt som den gjort kan jag dock ha förståelse för då volymen asylsökande med största säkerhet tagit alla ansvariga politiker på sängen.

Den samsyn inom EU på flyktingmottagande och de åtgärder som ska vidtas när en asylansökan avslås är bra – Ännu bättre är det att diskussioner förs för att få fram ett gemensamt regelverk för hur de som beviljas asyl ska mottas och integreras i de länder de bereds asyl i.

Rådande situation innebär att vi snarast möjligt ( läs igår) måste arbeta fram en plan och ett system för flyktingmottagning som fungerar både nu och i framtiden.

Mitt förslag för att skapa ett kvalitetssäkrat system enighet i EU överenskommelsen för flyktingmottagande föreslår jag följande åtgärder:

• Att EU gör en överenskommelse med Spanien om att Enklaverna Melilla och Ceuta belägna i Marocko som redan är europeiskt territorium används som mottagarenheter för alla som vill söka asyl i Europa.
• Att dessa två enklaver blir enda accesspunkten för asylsökande till Europa.
• Att EU länderna tillsammans bekostar väl fungerande infrastruktur i dessa enklaver vad gäller drift, boende och andra faciliteter.
• Att alla som kommer till länder i Europa utan att passera denna accesspunkt till Europa skickas till Enklaverna för bedömning av asylskälen med omedelbar verkan.
• Att alla EU länder tillsammans finansierar alla kostnader som uppstår i dessa enklaver solidariskt.
• Att EU skickar ett expertteam bestående av tillräckligt många handläggare till enklaverna för att snabbt och effektivt – dvs inom max 3 månader avgöra och bedöma om skydds och asylskälen hos de sökande är tillräckliga för asyl enligt EU’s och FN’s nuvarande regelverk.
• Att de som beviljas asyl efter beviljandet fördelas SOLIDARISKT mellan EU’s medlemsländer i enlighet med den gjorda överenskommelsen och med omedelbar verkan erhåller transport till det land i vilket de ska tas emot.
• Att de som får sin asylansökan avslagen på grund av ogiltiga asylskäl med omedelbar verkan skickas tillbaka till sina hemländer på ett säkert sätt.

Förslaget bygger som jag tidigare sagt på vår ideologiska övertygelse om att KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE är betydelsefulla och viktiga ideal och på att dessa manar oss att lösa problem på ett sätt som bejakar dessa ideal.

Därför är min uppmaning till mina partikamrater i Regeringen följande: Lägg fram detta förslag i EU – Och gör det snarast.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det har visat sig att den europeiska dieselboomen inte bara har varit dålig för miljön – den är även skadlig för hälsan. Visserligen har koldioxidutsläppen minskat men samtidigt har kvävedioxidutsläppen och partikelutsläppen mångfaldigats vilket är dåligt för både klimatet och för människan.

Jag har läst en artikel i ETC som är en direktöversättning av en artikel journalisten Damian Carrington skrivit i The Guardian där han arbetar.

I artikeln går det att läsa hur andelen dieselbilar i Storbritannien ökat från ca 15% av bilparken 1990 till dryga 50% av bilparken i dagens läge – En utveckling som ser lika dan ut i övriga Europa. I England har detta detta lett till att ca 23.500 avlider varje år på grund av kvävedioxidens skadeverkningar och att ca 29.000 avlider som en effekt av partikelföroreningar. 

Färska beräkningar visar att detta kostar de brittiska skattebetalarna stora summor och årligen belastar den brittiska ekonomin med mellan 12 och 18 miljarder pund i extrakostnader.

Att det då fuskas med utsläppsnivåerna likt vad som är fallet inom VW koncernen gör saken än allvarligare – Allvarligare därför att det är just testerna och bevisen dessa lämnat för hur rena bilarna är som medfört att politiker och myndigheter favoriserat dieselbilar mer än bilar som drivs av bensin eller gas.

De stora skatterabatter många länder givit för en omställning till dieselbilarna visar sig nu även leda till stora skadeverkningar.

Varför har då detta skett?

Artikelförfattarens slutsats är att det skett därför att biltillverkarna bara tänkt på sig själva och sina egna kostnader och vinster och helt bortsett från samhällets kostnader. Jag är till största delen beredd att hålla med om den slutsatsen.

Att biltillverkarna valt denna väg är för att skydda sina egna intressen och därför att de investerat gigantiska summor i utveckling och produktionsfaciliteter för just dieseldrivna bilar – Pengar och vinster är drivfjädern för bilindustrin vilket i sig inte är konstigt – Dock visar det som sagt att man bara ser till sig själv helt utan att ta samhällshänsyn.

Industrins lobbyister har gjort ett gott jobb och dessutom fått politikerna att blunda och titta åt ett annat håll varje gång larmrapporter kommit – T.ex. så publicerade men i England rapporten om att så många som 23.500 dör varje år på grund av sjukdomar relaterade till kvävedioxidutsläpp – En rapport man släppte samma dag som Jeremy Corbyn valdes till ny Labourledare.

Artikelförfattaren är liksom jag övertygad om att VW sannolikt bara är toppen på ett isberg och att de flesta andra biltillverkare fuskar även de – Hur det står till med den saken kan endast framtiden utvisa.

Vad kan vi då lära oss av det inträffade?

Till att börja med måste vi lära oss att kontroller och certifiering av alla produkter som bidrar till miljöförstöring måste ske i statlig regi och under förhållanden som är identiska med de som produkterna ska utsättas för när de brukas.

Nästa beslut måste handla om drastiska och hårda politiska beslut – Beslut om ett teknologiskifte och beslut om att förbjuda tillverkning och nyförsäljning av fossildrivna bilar från ett visst årtal – 2025 framstår för mig som rätt årtal för en sådan förändring.

Genom att fatta drastiska beslut tvingar vi fram en omställning till alternativa drivmedel – Dessa finns redan idag och kan utvecklas snabbt bara pressen på biltillverkarna blir nog stor – Det kan den bara bli genom politiska beslut – Fram tills dessa beslut är fattade kommer bilindustrin och dess ägare att fortsätta som idag och suga ut så många kronor de bara kan i vinst på gammal teknologi.

Förändring bygger på beslut om att förändras – Låt oss därför rädda både världen och dess befolkning från utsläpp som kan undvikas genom beslut för förändring – Sverige bör bli först i Europa att fatta ett sådant beslut – Därefter ska vi driva på i EU så att resten av unionen fattar samma beslut.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ann-Louise Trulsson som är ordförande i KD:s Blekingedistrikt skyller Decemberöverenskommelsen för att partiet tappat sympatier i opinionsmätningarna och krympt – Hon tycker därför att den spelat ut sin roll. Det är märkligt att KD:s företrädare försöker skylla tappet på DÖ när den riktiga anledningen till att de förlorar opinion beror på att partiet svängt rejält till höger och dessutom för en politik som färre och färre gillar.

Abortmotstånd – Rättighet för präster att vägra att viga samkönade par och andra liknande förslag är vad som skrämmer bort deras väljare – inte DÖ.

Jag har i ett tidigare inlägg sagt att KD borde ta bort Krist i sitt partinamn och döpa om partiet av just anledningar som dessa. Att kalla sig för ett kristet parti när man sedan driver en politik som går rakt emot det kärleksbudskap som predikas i Bibeln är hyckleri – Måhända är det detta hyckleri väljarna nu upptäckt och därför byter parti och sympatiserar med andra partier.

För egen del är jag övertygad om att så är fallet.

DÖ eller inte – Om inte KD ändrar sin politik och börjar förespråka en politik som väljarna kan köpa kommer KD att ramla ur riksdagen vid nästa val.

Att dessutom välja en ung partiledare utan allt för stor livserfarenhet gör inte saken bättre – På Alf Svenssons dagar visste åtminstone KD väljarna vad de fick om de röstade på KD – Idag är situationen en annan.

Därför säger jag till de KD distrikt som funderar på att rösta för slopandet av DÖ – Det är inte DÖ det är fel på – Felet ligger i KD:s politik.

Ta därför chansen nu när ni har kongress och se till att forma en politik som flyttar partiet ordentligt åt vänster – Närmare kärleksspåret i svensk politik – Gör ni detta ska ni se att kommande opinionsmätningar visar en vändande trend för KD.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det råder inget tvivel om att Moderaterna är ett renodlat högerparti som i allt det gör och allt det föreslår i form av reformer och politiska åtgärder bara har sänkta skatter och lägre löner som mål – Detta för att leda Sverige till ett läge där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar ännu mer.

Fantasin verkar helt enkelt ha tagit slut eller så har man gett upp och visar med sin lagda skuggbudget det rätta ansiktet – GIRIGHETENS ansikte.

Nedskärningar – Sänkta skatter – Sänkta ingångslöner – Sämre anställningstrygghet och en budget som ska finansieras krona för krona – Alla är de moderata förslag och alla är de exempel på företeelser som förstört Sverige och skapat ett land där inkomst- och förmögenhetsskillnaderna ökar bland de snabbaste i världen.

De förslag man lägger i sin skuggbudget är mer av samma sorts politik som den som Alliansen förde under sina år vid makten – Den politik som ödelade Sverige och skapade Hög arbetslöshet – Social misär – Ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor – En skola på fallrepet och urholkade sociala trygghetssystem.

Allt detta kan sammanfattas i två meningar – SÄMRE VÄLFÄRD och SÄMRE LEVNADSVILLKOR.

Att då komma med en budget som föreslår mer av samma framstår därför som varande på gränsen till vansinne.

Vad Sverige behöver är inte mer av samma – Sverige behöver en ny sorts politik – En annorlunda politik – En politik som minskar klyftorna och som ökar JÄMLIKHETEN – En traditionell Socialdemokratisk politik som utvecklar Sverige till ett bättre och mer jämställt land med medborgare fulla av optimism och framtidstro.

KÄELEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE är väsentliga komponenter i skapandet av en politik som utvecklar – inte avvecklar Sverige.

Jag tror och hoppas att de allra flesta inser att åtstramning och nedskärningar via skattesänkningar och sänkta löner inte är utveckling utan snarare avveckling och därför väljer att rösta på oss Socialdemokrater nästa gång det är val i Sverige.

Sverige behöver en dynamisk politik som investerar i mer arbetstillfällen och bättre vidareutbildning av de som är arbetslösa – En politik som inte tvekar att överge överskottsmålen i budgeten och till och med är beredda att låna för att investera i en bättre framtid för Sverige och svenska folket.

Förändring till det bättre tar tid – Att rätta till allt som förstörts med hjälp av nyliberal politik signerad Alliansen är inte lätt – dock fullt genomförbart. Med Socialdemokratsik politik är frågan inte om snarare när förändringen blir fullt synlig för alla och envar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha kommit överens om hur flyktingarna ska fördelas mellan EU länderna vilket var ett stort steg går nu EU vidare och formar gemensamma riktlinjer för andra delar av migrations- och integrationspolitiken.

Idag träffas EU:s Migrationsministrar för att diskutera och ta ställning till hur hanteringen av de som fått avslag på sina asylansökningar ska hanteras. Man beräknar att det finns ca 400.000 asylsökande inom EU som fått avslag och har i laga kraft vunna domar. Enligt vår egen minister Morgan Johansson finns det ca 6.000 som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd och det är hur dessa ska hanteras beslutet handlar om.

Förslaget är att dessa ska skickas tillbaka till sina hemländer snarast möjligt och att EU:s gränspolis Frontex ska hantera alla avvisningar inom EU.

EU vill även att beslut fattas om att straffa de länder som vägrar låta sina medborgare återvända. Straffen man pratar om är minskat bistånd och inställda handelsförbindelser för de länder som vägrar.

För egen del tycker jag att detta beslut är rätt och riktigt – Vi ska självfallet alltid öppna våra gränser och bevilja asyl för de som har genuina asylskäl men precis som jag tidigare framfört måste vi bli bättre på att skilja de med genuina asylskäl från gruppen ”lycksökare” som söker asyl av andra skäl – t.ex. fattigdom.

Att denna diskussion förs – och att beslut på området kommer att fattas ser jag som ett starkt tecken på att den gemensamma integrations- och migrationspolitik jag efterlyst nu växer fram steg för steg – Nästa sak som bör komma upp för behandling är att skapa ett gemensamt regelverk och en gemensam syn på om och hur asyl ska beviljas.

Därefter ska vi bestämma gemensamma regler för hur de som beviljas asyl ska integreras och vilka regler och finansiella stöd dessa ska omfattas av.

Sista steget som jag ser det är att skapa den mottagningsenhet jag föreslagit i tidigare inlägg och förlägga all asylhandläggning till den 2 spanska enklaverna i Morocco inom en snar framtid – Ett sådant beslut skulle lösa hela problematiken med att skicka tillbaka människor i och med att asylärendet är avklarat innan de kommer till Europa.

Angela Merkel och Francoise Hollande talade dessutom igår i EU och framförde att Dublinförordningen är föråldrad och ur funktion och att den måste ersättas med nya förordningar – Uttalandet gör att jag tycker mig se att man steg för steg närmar sig en lösning som följer mitt tidigare förslag för hur asylärenden ska hanteras.

Att lösa problemen som omgärdar migrationspolitiken är ett oerhört viktigt steg i att skapa förståelse hos den europeiska befolkningen för att asyl och skydd undan krig och förföljelse är en mänsklig rättighet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”