Frågan i rubriken är både relevant och riktig att ställa efter dagens föreställning där 2 av de företrädare som anses mest omtyckta och respekterade internt av MP’s gräsrötter petas från sina poster som talespersoner. Det jag pratar om är petningen av Carl Schlyter och Valter Mutt.

Att Jabar Amin och Annika Lillemets sedan lämnar sina uppdrag som talespersoner i protest visar att det finns en spricka i MP även om gruppledaren och partiledningen påstår att petningen bara är en naturlig del av regeringsombildningen.

För mig visar detta att MP i grund och botten inte är mogna att sitta i regeringsställning och att Stefan Löfven borde följt mitt råd och kastat ut MP ur regeringen när chansen gavs för att därefter endera bilda en minoritets regering i egen regi alternativt hittat nya koalitionspartners.

Jag är uppriktigt trött på MP och dess nycker och på Fridolins oförmåga att leda partiet. Jag tycker dessutom att han är en katastrof som minister och ansvarig för skolan och innerst inne tycker jag att även Fridolin borde bytts ut i samband med partikongressen.

Vi har inte tid att ha en regeringspartner som bråkar internt!

Vad regeringen behöver mer än allt annat just nu är ordning och reda och arbetsro så att vi kan koncentrera oss på att att sätta människor i arbete och återupprätta välfärdslandet Sverige.

De interna kritikerna i MP påstår att petningarna beror på att Schlyter och Mutt gått emot sin egen partiledning i fråga om värdlandsavtalet – För mig ser det ut som en intern maktkamp regisserad av Gustav Fridolin baserat på att det var dessa 2 namn som ställdes mot Fridolin som möjliga manliga språkrör inför kongressen.

Hursomhelst uppmanar jag MP’s ledning att besinna sig så att arbetsro inträder då det sista vi vill är att få ett antal politiska vildar i riksdagen som lämnar MP och kör sitt eget race.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har läst en intressant ledare av Anders Lindberg i Aftonbladet som behandlar samhällsproblemen i förorterna och den stenkastning mm. som förekommer där. Ledaren är intressant därför att den belyser precis det jag sagt tidigare i en rad inlägg.

Problemen med stenkastning och annat våld i de starkt segregerade förorterna är varken etniskt eller religiöst betingat utan en effekt av segregation, utanförskap och en överväldigande känsla av hopplöshet och att inte värderas till samma värde som resten av befolkningen i Sverige.

Anders tar i artikeln upp det som i dagligt tal kallas 2/3-dels samhället – Dvs. det faktum att 2/3-delar lever bra eller i vart fall anständigt medan den sista tredjedelen lämnas helt åt sitt öde.

Han slår dessutom ner spiken med ett enda hammarslag när han konstaterar att den skatteplanering som sker i de övre samhällsskikten bland de som bor i rika delar såsom Östermalm, Danderyd, Lidingö och Täby är ett mycket större hot mot Sverige och välfärden än någonsin stenkastningen i Husby med flera segregerade förorter som huserar stora delar av den tredjedel som lämnats åt sitt öde.

Därför är det hög tid att vi sansar debatten och slutar upp med att göra som bland annat högerdebattören Sanandaji gör. I en sansad debatt är det fel att skylla de problem som beror på exkludering och och ekonomisk ojämlikhet på skillnad i kultur, etnicitet eller religiös övertygelse.

Problemen sitter i 2/3-dels samhället och dess krassa verklighet och ska problemen lösas är det på detta debatten och åtgärderna ska fokuseras.

Stenkastningen ska givetvis stoppas, och förvisso behövs större polisiära insatser och fler poliser för att åstadkomma detta. Detta är dock inte problemets lösning då den enda hållbara lösningen på problemen är att bygga bort 2/3-dels samhället och göra Sverige till ett samhälle där 100% lever bra eller i vart fall anständigt.

För att åstadkomma detta behövs massiva insatser för att sätta de som är arbetslösa i arbete. Vi måste rusta upp skolan likväl som bostäderna och se till att vi kan bryta mönstret genom att byta utanförskap mot inkludering, hopplöshet mot framtidshopp och känslan av att tillerkännas samma värde som resten av medborgarna i Sverige.

Det är därför jag länge predikat precis det Anders säger att vi måste göra för att åtgärda problemen – Nämligen återgå till den traditionell socialdemokratisk politik som med framgång byggt välfärdslandet Sverige historiskt.

I ett JÄMLIKT och demokratiskt Sverige ska alla vara lika inför lagen vilket innebär att de som skatteplanerar ska straffas för sina brott på samma sätt som stenkastare och kriminella straffas för sina brott. Ska vi bygga bort segregationen kan vi inte ha en samhällsordning där vissa grupper av medborgare har en gräddfil och slipper straff för sina brott medan andra grupper straffas oerhört hårt för sina brott.

Kan vi stoppa skatteplaneringen – Vilket är fullt möjligt om vi som socialdemokrater återfår självförtroendet och gör det som är rätt lösning på problemet kommer skatteplaneringen snart att vara ett minne blott. Rätt lösning är att skriva om alla de skatteavtal vi har med andra länder så att möjligheten att skatteplanera i samma utsträckning som nu upphör.

Stoppad skatteplanering innebär betydande intäktsökningar för staten i form av skatter – Skatteintäkter som räcker till att lösa de segregerade förorternas problem flera gånger om. 

Därför är det hög tid att vi socialdemokrater gör precis det som vår ideologi påbjuder – Nämligen skapar ett samhälle som utgår ifrån devisen ”av alla efter förmåga och åt alla efter behov”.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För den som önskar läsa ledaren i Aftonbladet är länken följande: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article22949467.ab

DN/Ipsos har i dagarna presenterat resultatet från en undersökning om väljarnas inställning till den traditionella blockpolitiken. Föga förvånande anser en majoritet att den spelat ut sin roll och att den därför bör skrotas till förmån för ett system där alla partier går till val i egen regi.

Även om de som vill skrota blockpolitiken bara utgör 52% av de tillfrågade ska detta ställas mot de blott 34% som säger sig vara för densamma vilket som jag ser det ger klart och tydligt besked om att blockpolitiken spelat ut sin roll.

Föga förvånande är moderaternas väljare de som är de starkaste förespråkarna för en blockpolitik då moderaterna är det parti som gynnats mest av blockpolitiken på senare år. Bland centerpartiets och liberalernas väljare är majoriteten mot den traditionella blockpolitiken och minsta stödet för blockpolitik hittar vi hos de röd/gröna partierna och hos SD väljare.

Landets statsvetare är tudelade om blockpolitikens betydelse för valutfallet. Vissa hävdar att blockpolitikens vara eller icke vara saknar betydelse som valfråga medan andra menar att det har stor betydelse för utfallet i valet om man går till val ensam eller i allians med andra via ett gemensamt valmanifest.

Dock ser statsvetarna ut att vara hyfsat överens om att koalitionssignaler är viktiga för väljarna och att dessa vägs in i det slutgiltiga beslutet om hur man ska rösta. Ett system där alla partier går till val på ett eget valmanifest utan att i förväg låsa sig för koalitioner i ena eller andra riktningen skulle utan tvivel ge mer preferensröstning där varje väljare röstar på det parti och den politik de gillar bäst.

För egen del är jag böjd att tro att blockpolitikens vara eller icke vara kommer att bli en valfråga även om frågan inte hamnar högst på agendan. Jag tror att en utveckling mot en verklighet där partierna går till val i egen regi på eget valmanifest är det som är bäst för Sverige på lång sikt.

Med en sådan ordning får vi ett system där det parti som blir störst i valet tvingas söka stöd för sin politik genom att söka samarbeten över partigränserna – Dessutom en ordning som bättre än idag tydliggör de ideologiska skillnaderna mellan partierna.

En sådan ordning skulle sannolikt även innebära samarbeten som idag är otänkbara – T.ex. en samlingsregering bestående av Socialdemokraterna, Centern och Liberalerna. En sådan regering skulle enligt mitt förmenande ha betydligt lättare att göra upp både till höger och vänster om de saknar egen majoritet efter valet vilket innebär att Sverige blir betydligt lättare att regera än idag.

Det är på denna grund jag säger – Skrota blockpolitiken och skapa en ordning där alla går till val var för sig på eget valmanifest.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Facklig politisk samverkan har historiskt haft en oerhört stor betydelse för Sveriges utveckling – Utan denna hade Sverige varit ett betydligt fattigare land med sämre välfärd och större inkomst- och förmögenhetsklyftor än idag.

Den fackligt politiska samverkan har historiskt skördat stora framgångar – Utan denna hade aldrig MBL, LAS och utbyggnaden av offentlig sektor blivit verklighet och högst sannolikt hade inte sjukförsäkringen och a-kassan funnits – Därför är det viktigt att facklig politisk samverkan upplever en renässans och blir lika stark som den varit historiskt.

Därför gläder det mig att Kommunal’s nye ordförande Tobias Baudin är inne på samma linje som jag – Nämligen att facklig politisk samverkan är en fundamental ingrediens i ett samhälle byggt enligt den svenska samhällsmodellens principer.

Förutom att återupprätta fackföreningarnas inflytande över arbetets utformning och fackföreningarnas betydelse för att skapa en situation där vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist genom att landets arbetstagare får rejäla löneökningar de närmaste åren måste Värdediskrimineringen – Dvs. skillnaden mellan manliga och kvinnliga löner bort.

I ett JÄMLIKT samhälle är det en självklarhet att lönen för samma arbete ska vara lika för en man och en kvinna – Något vi för övrigt förverkligat på ett bra sätt. Värdediskriminering handlar därför inte om detta utan om att utjämna lönerna mellan typiskt manliga och typiskt kvinnliga jobb.

Det är därför lönerna för de som arbetar inom offentlig sektor ska tillåtas öka mer än lönerna i resten av samhället.

Därutöver handlar facklig politisk samverkan om att på nytt stärka banden mellan landets fackföreningar och socialdemokratin. Socialdemokratisk politik baserad på KÄRLEK – SOLIDARITET – ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE är betydelsefull och kraftfull i det arbete som måste till för att skapa ett samhälle som är uppbyggt enligt den svenska samhällsmodellens principer.

Det är som ett led i den kampen vi ska fördjupa det fackligt politiska samarbetet så att vi en gång för alla kan begränsa användandet av visstidsanställningar till ett minimum samtidigt som vi stärker a-kassan, LAS, MBL och det fackliga inflytandet över arbetets villkor.

Jag tycker det är bra att Baudin gjort klart för både Stefan Löfven och regeringen att ett fördjupat fackligt politiskt samarbete innebär att vi ska kämpa tillsammans – Kämpa för att konkurrens framgent ska bygga på kunskap och kompetens snarare än på enkla jobb och låga ingångslöner.

Ett ökat fackligt politiskt samarbete är nyckeln till framgång vilket vi kan se i vår historia – Dessutom den enskilt viktigaste anledningen till ett framgångsrikt valresultat 2018.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Medan vi socialdemokrater driver samhällsbygget som följer den svenska samhällsmodellen – Dvs. den modell som minskar klyftorna och ökar JÄMLIKHETEN vill moderaterna prata om den svenska drömmen.

Att drömma är bra, men det är ytterst sällan drömmar blir verklighet. Moderaterna vill att alla svenskar ska drömma om att man kan bli precis vad man vill om borgerlig nyliberal politik får styra Sverige. Drömma kan de säkert göra men precis som jag skriver nedan kommer det för de allra flesta att stanna vid just en dröm då ett samhälle byggt på moderat politik och arbetslinjen bara leder en väg – Rakt ner i avgrunden

Sannolikt är det AKB och moderaterna drömmer om att ännu en gång kunna föra svenska folket bakom ljuset så att de kan slutföra nedmonteringen av de svenska välfärdssystemen och skapa en situation likt den som är verklighet för de som föds fattiga i USA.

Studier och rapporter från OECD visar klart och tydligt att 70% av alla som föds i en fattig amerikansk familj aldrig kommer att nå medelklass – Än mindre överklass. Samma undersökningar visar dessutom att färre än 10% kommer att nå samma lön som medelklass eller högre vilket talar sitt tydliga språk om att det i den typen av samhälle som moderaterna vill bygga spelar oerhört stor roll om man föds rik eller fattig.

AKB pekar ut skolan som det absolut viktigaste verktyget för att förverkliga sina drömmar och påpekar att skolan måste vara likvärdig för alla, bygga på god kvalitet, rik mångfald och hög tillgänglighet – Ett uttalande som är mycket märkligt då det är AKB och moderaterna som sett till att den svenska skolan gått från just detta till motsatsen genom det fria skolvalet.

Att prata om den svenska drömmen när man samtidigt är det tongivande partiet i den Allians som slitit isär Sverige visar att man har dålig verklighetsförankring och att man lever i en drömvärld.

Det finns bara en sak som kan garantera att alla människor kan bli precis vad de vill och det är JÄMLIKHET och ett JÄMLIKARE samhälle – Något som bara kan byggas med en politik som följer den svenska samhällsmodellens doktriner.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det pågår ett intensivt arbete i syfte att ersätta dagens landsting med storregioner. Regioner som blir rätt lika i fråga om befolkningsunderlag men oerhört olika när det gäller geografisk storlek med en Region Nord som blir oerhört stor geografiskt.

Den stora frågan är dock om samhället och demokratin vinner på en regionbildning?

För egen del tycker jag att det kan vara bra att dela in Sverige i regioner istället för i dagens landsting förutsatt att detta görs på rätt sätt.

Det komiska i samband med den tänkta regionindelningen är att landets landstings och kommunpolitiker redan nu börjat gräla om hur den politiska sammansättningen i regionen ska se ut och om vart en eventuell regionhuvudstad ska ligga.

Visst kan de gräla men får jag som jag vill är dessa gräl betydelselösa då regionerna enligt mitt sätt att se på saken kommer att sakna både regionhuvudstad och regionfullmäktige – Detta därför att ALLA regioner politiskt bör styras av regering & riksdag i ett nyinrättat regiondepartement med tillhörande regionminister.

Gör vi på detta sätt sparar vi stora pengar på minskad administration och på löner och arvoden till politiker – Pengar som vi istället kan lägga på de 3 verksamheter jag anser att en region ska hantera – Sjukvård, infrastruktur och kollektivtrafik.

Regiondepartementet ska ha en politisk sammansättning som reflekterar riksdagens sammansättning med tillägget att det i regiondepartementet ska finnas lika stor representation från alla regioner då detta är nödvändigt för att säkerställa att hela Sverige lever och får en JÄMLIK resurstilldelning.

I samband med att regionbildningen blir verklighet vill jag dessutom att landets kommuner ges större mått av politiskt självstyre ån idag – Detta genom att beslutsrätten i alla frågor som dagens landsting/länsstyrelser hanterar som inte berör områdena sjukvård, infrastruktur och regional kollektivtrafik ges till kommunerna.

Som sagt ovan ska regionerna och dess administration endast och allena hantera 3 områden:

• Drift, planering och utövande av sjukvård
• Upphandling, drift och tillsyn över kollektivtrafik som passerar kommungränser –  Eller i dagligt tal regiontrafik.
• Upphandling, byggande, tillsyn, planering och underhåll av vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och övrig transportinfrastruktur.

Tanken om att styra regionerna direkt från Stockholm istället för genom lokala regionråd handlar inte om att flytta makten längre från medborgarna utan om att skapa en större jämlikhet inom sjukvården och skapa ett läge där regionerna inte ställs mot varandra i ekonomiska termer.

Det väljarna förlorar i närhet till den beslutande församlingen vad gäller regionstyrningen kompenseras mer än väl av det utökade kommunala självstyre som jag föreslagit.

Dagens situation där sjukvård finansieras genom landstingsskatt är föråldrad och orättvis och skapar en ojämlik sjukvård i olika delar av landet.

Därför är det mycket bättre att ALLA Sveriges medborgare finansierar ALL sjukvård direkt via staten. Sålunda ska även invånarna i storstäder likt Stockholm, Göteborg och Malmö via skattsedeln vara med och finansiera JÄMLIK sjukvård i t.ex. Åsele och Dorotea i Västerbottens inland.

Om vi tillför den del av skatten som idag utgör landstingsskatt och istället skickar den rakt ner i statsbudgeten skapas sådana möjligheter och ger oss i förlängningen en mer solidarisk och jämlik sjukvård. Dessutom innebär avskaffandet av landstingens politiska församlingar stora besparingar och frigörande av pengar som kan investeras direkt i verksamheterna för att skapa mer och bättre sjukvård.

Precis som i mina tidigare förslag anser jag att all sjukvård ska drivas direkt av staten utan privata inslag samt att varje region ska ha 1-3 regionsjukhus beroende på hur stort befolkningsunderlaget är och på hur de geografiska avstånden i regionen ser ut – Detta för att få effektiv specialistvård och dynamiska miljöer för forskningsinriktad sjukvårdspersonal att arbeta och utvecklas i.

Därutöver tänker jag mig att Kollektivtrafikmyndigheten och Trafikverket har en regionindelning som administrativt ser likadan ut som regionindelningen. Dessa ska sedan direkt under staten utforma, bygga, underhålla och upphandla regionens infrastruktur i form av vägar, järnvägar, flygplatser och regional kollektivtrafik.

Redan dagens landstingsindelning innebär att många medborgare upplever att deras möjlighet att påverka är liten därför att makten ligger allt för avlägset – En indelning i regioner med egen politisk ledning kommer att späda på den känslan än mer. Därför är det bättre att organisera regionerna på det sätt jag föreslagit ovan samt ge landets kommuner mer befogenheter och större kommunal beslutsrätt än i dagsläget.

Att ge landets kommuner större rättigheter att besluta i plan & byggärenden utan inblandning från lässtyrelser är något som flyttar besluten närmare medborgarna och ger dem en bättre möjlighet att påverka hur det ska byggas i just deras kommun.

Inom ramen för ökat kommunalt självstyre bör vi därför utreda och fastställa vilka beslut vi med fördel kan överlåta till kommunalt beslutsfattande och vilka som bör fattas direkt av riksdagen för att skapa ett smidigare, kostnadseffektivare och mer demokratiskt system för beslutsfattande.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut som fattas idag”

Det är med glädje jag ser hur vår fina stad håller på att förändras och ta ny skepnad. Att utveckla staden och det offentliga rummet är viktigt i en växande och dynamisk stad vilket jag har haft förmånen att uppleva på nära håll när jag levde i Kuala Lumpur, Malaysia – En utveckling jag nu hoppas få uppleva på hemmaplan i Umeå.

För mig är en levande stadsutveckling att riva och bygga nytt så länge vi inte river det som är k-märkt och bevarandevärt. Att blanda gammalt och nytt så att modern arkitektur blandas med kulturarv och k-märkta fastigheter skapar dynamik.

Därutöver handlar stadsutveckling om att blanda gammalt och nytt genom att bygga om befintliga bevarandevärda hus såsom i fallet där Mimerskolan på ett smakfullt sätt förvandlats till ett attraktivt hotell.

Omstöpningen av centrala Umeå bidrar till en tilltalande stadsbild där alla medborgare kan hitta något att gilla oavsett av om man gillar gammalt eller nytt. Alla nya hus med glaspartier smälter väl in i stadsbilden – Dock tycker jag att vi behöver ännu fler höga hus för att ytterligare höja och tydliggöra visionen om Umeå som en dynamisk och växande stad med stora ambitioner.

I min vision för stadsutveckling i Umeå ingår även att tunnla gamla E4 från järnvägen ända bort till i höjd med rondellen som utgör infart till Ikea området. Då skulle vi frigöra en massa värdefull mark och kunna bygga nya attraktiva lägenheter i form av både bostadsrätter och hyresrätter mitt i centrumkärnan – Dessutom skapa ett sammanhängande Teg så att även Teg blir ett homogent område med ett attraktivt stadsdelscentrum.

Kostnaden för att bygga en tunnel kan med fördel delfinansieras genom de intäkter som kommer när marken frigörs och säljs för husbyggnationer. I samband med en sådan satsning ska vi även passa på att anpassa staden så att den blir mer tillgänglig för gående, cyklister och för kollektivtrafiken samtidigt som bilarnas framfart i stadskärnan begränsas.

Jag vill dessutom göra ett omtag runt placeringen av ett nytt resecentrum och slopa byggandet av ett sådant i centrum vid nuvarande järnvägsstationen och istället bygga detta resecentrum på stationen Umeå Östra.

Genom att förpassa resecentrum till Umeå Östra kan vi använda marken i centrum vid järnvägs och nuvarande busstationen på ett bättre sätt.

Min vision handlar om att riva byggnaden som innehåller gaterna vid busstationen och bussgodsmagasinet och om att riva det gula magasinet på järnvägssidan. Visionen handlar dessutom om att flytta Vännäsvägen närmare järnvägen hela vägen bort till Nolia så att vi kan bygga bostäder och kontor på denna attraktiva mark – Även här på ett sätt som innebär att hyresrätter blandas med bostadsrätter.

I min vision ingår även byggandet av en fullstor fotbollshall/multiarena med öppningsbart tak och en publikkapacitet på ca. 20.000 människor vilket jag hoppas blir verklighet i Thorengruppens regi på Noliaområdet. Ett Noliaområde som vi för övrigt bör utöka genom att flytta den nuvarande brandstationen och genom att flytta nuvarande Vännäsvägen närmare järnvägen.

Umeå både behöver och kommer att tjäna som stad på en sådan arena. Vi kommer att få lättare att etablera ett elitlag i inom herrfotbollen och utveckla damfotbollen genom att fler av alla de duktiga elever som går på fotbolls gymnasiet sannolikt skulle stanna i Umeå med en fullstor fotbollshall på plats. Även UIK som är ett av Umeås starkaste varumärken får chansen att utvecklas och nå nya framgångar.

Med en sådan hall på plats kan vi dessutom med lätthet härbärgera arrangemang såsom Melodifestivalen med flera stora produktioner vilket skulle stärka Umeås attraktionskraft.

Längre bort i min vision ligger tanken på att bebygga marken längst gamla E4:an mellan gamla I20 och Ersboda om och när detta behövs för att trygga tillgången på bostäder – Detta utöver de beslut som redan är gjorda för att bebygga Ön.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Handelsavtalet TTIP för produkter och handelsavtalet TiSA för handeln med tjänster är förödande för Europa därför att det kommer att åsidosätta demokratin och demokratiska spelregler – Detta har jag sagt förr och jag säger det igen.

Utan att säga allt för mycket kan jag säga att jag fortlöpande har tillgång till det som sägs innanför de lyckta dörrar som omger förhandlingarna – Det jag läser gör mig både rädd och arg då den enda andemeningen med avtalen är att se till att förändrade politiska majoriteter och framtida demokratiskt fattade beslut kommer att sakna betydelse med avtalet på plats och i lägen där besluten påverkar företagen och deras verksamhet.

Den första och viktigaste frågan vi som EU-medborgare måste ställa oss är varför förhandlingarna måste ske bakom lyckta dörrar utan offentlig insyn?

Svaret på detta! – Vilket jag för övrigt sett med egna ögon når jag erhåller precisa rapporter från det som sägs i förhandlingarna är att man inte vill ha insyn därför att man önskar dölja den riktiga agendan.

Hela utformningen av avtalet följer det uttalande Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble gjorde för länge sedan när han i frustration uttryckte att EU måste skapa en ordning som innebär att fattade beslut inte kan ändras bara därför att sammansättningen av den politiska majoriteten förändras.

Detta uttalande fällde han när Grekland fått en socialistisk majoritet istället för den liberala som styrde landet tidigare.

Som varande en person som har bra insyn i det som förhandlas handlar avtalet främst om 2 saker. USA har som mål att få Europa att acceptera de i de allra flesta fall lägre miljökrav som gäller i USA – Bland annat i fråga om kemikalier, utsläpp och genmodifieringar medan Europa har som mål att permanenta företagens position som stående över demokratiskt beslutade lagar och förordningar som ger den för tillfället sittande politiska majoriteten rätten att bestämma över nationell lagstiftning.

Schäuble är enligt mitt sätt att se på saken Europas största nyliberal och en person som anser att den rika delen av EU’s medborgare har en självklar rätt att göra som de vill så länge de gynnas av detta ekonomiskt. Vad han vill göra är att permanenta ett läge som innebär att en oundviklig svängning till vänsterpolitik i Europa aldrig kan påverka företagens och företagarnas rätt att tjäna pengar till varje pris.

För mig är det klart och tydligt att de Europeiska förhandlarna har allt för låga ambitioner i fråga om att försvara arbetstagarnas rättigheter och i frågan om att bevara suveräna staters rätt att fatta demokratiska beslut.

Förvisso är Sverige ett exportberoende land som gynnas av handel med omvärlden – Dock inte till vilket pris som helst. Sveriges position blir inte bättre av att vi likt den nyutnämnde handelsministern Ann Linde och liberalernas Cecilia Malmström förespråkar att Sveriges rätt att fatta nationella demokratiska beslut åsidosätts.

Enligt mitt sätt att se på saken är existerande frihandelsavtal nästintill tillräckliga i fråga om tullar och andra handelshinder – Det lilla som saknas på området kan adderas genom att uppdatera existerande handelsavtal och ta bort tullar och handelshinder helt och hållet och då utan att som i TTIP och TiSA lägga in skrivningar som hotar demokratin.

Därför har jag svårt att förstå vad syftet är bakom att åsidosätta konsumenternas säkerhet och arbetstagarnas rättigheter genom att driva igenom TTIP och TiSA.

För mig är det enda syftet att ge företagen en oinskränkt rätt att tjäna mer pengar på övriga medborgares bekostnad då inget annat syfte kan skönjas i avtalstexterna.

Det är därför vi ska göra som jag anförde inledningsvis genom att först av allt ställa oss frågan om varför förhandlingarna måste föras bakom lyckta dörrar stället för i öppen dager?

Enligt mig hade så skett om motiven till avtalen varit genuina och bra för folkflertalet!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Valet av Tobias Baudin som ny ordförande för Kommunal inger hopp. Jag är glad att mötesdelegaterna vågade gå emot valberedningen i denna för Kommunal’s så viktiga framtidsfråga – Starkt jobbat kongressdelegater!

För mig är det viktigt att Kommunal framgent leds av en person som är obefläckad av det som hänt i Kommunal – Något som inte gällde valberedningens kandidat Berit Müllerström som i vanlig ordning kommer från tjänstemannakåren i Kommunal. Att styrelsen sedan består av ungefär 50% tidigare styrelseledamöter betyder förhoppningsvis mindre även om jag helst av allt sett att hela styrelsen bytts ut.

Jag känner inte Tobias Baudin personligen men från det jag hört om honom är han en person som får saker gjorda och en person som dessutom är grundmurad socialdemokrat i partiets vänsterfalang. Det är just de som tillhör vänsterfalangen inom socialdemokratin som är viktiga att ställa i första ledet i fackföreningsrörelsen – Detta för att få vårt parti att återgå till den politik som är traditionell socialdemokratisk politik.

Jag är dessutom positiv till att styrelserepresentationen är bred och täcker de flesta av Kommunal’s yrkeskategorier. Jag ser med tillfredställelse att även bussbranschen är representerad i form av en busschaufför vilket ger Kommunal’s styrelse större legitimitet än på mycket länge även om undersköterskor och vårdpersonal enligt mitt tycke är överrepresenterade i den nya styrelsen.

Min förhoppning är att Tobias lever upp till förväntningarna och att han genast påbörjar arbetet med att förändra och stärka Kommunal så att medlemmarnas förtroende för Kommunal ökar. Ett första steg i detta arbete är sannolikt att se över tjänstemannaorganisationen och byta ut de som är befläckade av den sista tidens händelser inom Kommunal.

Kommunal är landets viktigaste fackförening och det fackförbund som är störst – Dessutom det fackförbund som organiserar flest kvinnor i låglöneyrken. Därför bör Kommunal göra allt de kan för att flytta fram positionerna och se till att de lågavlönade grupperna får de största löneökningarna i kommande avtalsrörelse så att byggandet av ett JÄMLIKARE samhälle blir en realitet.

Kommunal är dessutom det fackförbund som organiserar flest medlemmar som tvingas leva och verka i en verklighet med delade turer och närvaro på jobbet utan betalning. Det jag pratar om är  t.ex. ”sovande natt” för personliga assistenter och betalt för 15 minuter av varje timme en busschaufför sitter på rast på bortaort utan möjlighet att tillbringa den obetalda tiden med sin familj.

Tobias – Din viktigaste uppgift utöver att höja lönerna för de lägst avlönade är att få ordning på det faktum att dina medlemmar tillbringar tid på jobbet utan att få fullt betalt. När vi skriver 2016 ska det inte vara på detta sätt – Alldeles speciellt så därför att obetald tid på jobbet inte ens var påtänkt innan avregleringens och konkurrensutsättningens glada tidevarv.

Låt mig därför upprepa det jag sa inledningsvis – Valet av Tobias Baudin som ny ordförande i Kommunal inger hopp – Hopp om utjämnade löneskillnader och hopp om att alla medlemmar ska ha betalt för all den tid de tillbringar på sin arbetsplats utan möjlighet att styra över sina egna val av aktivitet på obetald tid.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Trots att jag är socialdemokrat och partikamrat med Hans Lindberg tycker jag att dagens avslöjanden i VK om situationen in Guitars innebär att vi som kommun bör stanna upp och tänka över vårt stöd till Guitars.

Jag är helt enig med Hans om att Guitars är bra för Umeå. Jag delar dessutom uppfattningen om att ett världsunikt gitarrmuseum över tid kommer att locka många nya besökare till Umeå. Jag har heller inget emot att ett museum drivs av en ideell förening istället för av det allmänna.

Däremot har jag mycket emot att den ideella föreningen stänger ute potentiella medlemmar genom att ha höga inträdeskrav – I detta fall 15.000 kronor om man ska tro det som skrivs i VK samt en oerhört hög medlemsavgift uppgående till 1.000 kronor/år.

I solidarisk anda ska föreningslivet vara tillgängligt för alla i samhället – I vart fall i en socialdemokratiskt styrd kommun där verksamheten får kommunalt stöd.

Som socialdemokrat är det min plikt att reagera på detta då föreningslivet är en del av folkrörelse Sverige och således aka vara öppet för alla.

Hans – Låt oss stanna upp – Utvärdera och därefter bestämma hur vi går vidare. Guitars behövs – Däremot måste vi som kommun ställa krav på humana medlemsavgifter och humana medlemsvillkor om vi fortsatt ska stödja Guitars verksamhet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”