Jag har suttit och lyssnat på Radio Västerbotten under dagen och även om jag inte vill fördöma så vill jag i vart fall kritisera Jessica Österbergs uttalande om att sjuksköterskor som är missnöjda med sin lön bör säga upp sig från landstinget och söka jobb hos ett bemanningsföretag för att istället jobba som stafettsjuksköterska. Alldeles speciellt så därför att Jessica Österberg är vårdförbundets vice ordförande i Västerbotten.

I intervjun säger hon även att ”det är vår marknad” när hon pratar om sjuksköterskornas möjligheter att pressa upp sin lön genom att skapa konkurrens. Lönen för en stafettsjuksköterska som är specialistsjuksköterska är enligt Jessica mellan 40.000 och 50.000 kronor per månad vilket är betydligt mer än för en landstingsanställd sjuksköterska. Dessutom för en arbetsinsats där man slipper många av de schemalagda ansvarsområden som man har om man är landstingsanställd.

Samtidigt som hon säger detta finns larmrapporter om drastiska ökningar för Västerbottens Läs Landsting vad gäller kostnaden för att hyra in stafettsjuksköterskor vilket Jessica medger i intervjun genom att säga att VLL hamnat i något som liknar moment 22.

I VLL har kostnaden för stafettsjuksköterskor ökat 4 gånger mellan 2012 och 2016 och ökat från 900.000 kronor för första kvartalet 2012 till hela 4 miljoner för första kvartalet 2016.

Med detta sagt så ska jag inte i sak kritisera att sjuksköterskorna vill ha mer betalt för sitt arbete – De är väl värda en betydligt högre lön än idag. Däremot vill jag kritisera Jessicas rekommendation då jag ser denna som både OSOLIDARISK och i vissa mått EGOISTISK då ett sådant handlande innebär att de sjuksköterskor som blir kvar inom landstinget får mindre chans till framtida löneökningar och dessutom en ännu mer pressad arbetssituation med överbelastning som följd.

Därför tycker jag att det vore klädsamt om vårdförbundet istället för att lämna denna typ av rekommendationer sätter sig ner och för en dialog med landets landsting och regioner om hur vi kan stoppa inhyrningen av stafettsjuksköterskor helt och hållet så att vi istället kan lägga pengarna på högre löner och bättre arbetsvillkor för ALLA sjuksköterskor.

En fackförening ska företräda hela kollektivet – Och då speciellt de som är svaga i kollektivet vilket inte Jessica och vårdförbundet gör när de lämnar rekommendationer som denna. Hur en fackförening öppet kan uppmana medlemmar att söka sig till alternativ som gör livet svårare för den stora massan medlemmar övergår mitt förstånd.

Får jag bestämma så ska inhyrningen av vårdpersonal upphöra helt och hållet. Förvisso kommer det att bli stressigt och tungt initialt men blir stafettsjuksköterskorna och stafettläkarna utan jobb och inkomst en tid kommer de att söka sig tillbaka till landstingen.

Att all sjukvård ska återgå till det allmänna utan privata inslag är en självklarhet liksom att reformen om det fria vårdvalet ska skrotas.

När så skett ska vi socialdemokrater se till att vi driver en politik som gör att sjukvårdspersonal får en bra lön och schyssta arbetsvillkor samt personalförtätning så att ALLA och inte bara vissa sjuksköterskor får en bättre arbetssituation.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Införandet av det fria skolvalet och löften om att detta skulle göra både skolorna och studieresultaten bättre har kommit på skam och det fria skolvalet är ett veritabelt misslyckande för Sverige och svenska elever. Detta har jag skrivit om ett antal gånger på min blogg.

Nu har till och med moderaterna och Anna Kindberg Batra kommit fram till samma sak och vill därför införa en nolltolerans mot dåliga skolor. M vill gå så långt som till att staten ska kunna stoppa vinstuttag i dåliga friskolor och till och med kunna ta över och lägga ner dem om situationen är riktigt illa.

Sålunda drar jag slutsatsen att även moderaterna insett att reformen om fritt skolval är ett misslyckande även om de inte säger detta rakt ut i nuläget.

För egen del vill jag helst av allt skrota hela reformen med fritt skolval av den enkla anledningen att den är osolidarisk och därför att den är skulden till att svenska elevers skolresultat sjunkit som en sten allt sedan reformen infördes.

Skälen för att införa det fria skolvalet var enligt dess förespråkare att öka friheten, förbättra studieresultaten och skapa en bättre skola som ger mer välutbildade elever – Något som misslyckats kapitalt vilket nu även moderaterna insett.

Ökad frihet blev det förvisso men inte i den bemärkelse som man avsåg. Den enda frihet som ökat är friheten för friskolorna att bara välja de elever som ger dem bäst utväxling på den skolpeng som följer med varje elev. På alla andra fronter är det fria skolvalet ett misslyckande.

Friskolereformen har skapat mer segregerade skolor därför att barn till välbeställda föräldrar på detta sätt kan hållas avskilda från barn till föräldrar som har det mindre gott ställt vilket gör att barnen till välbeställda föräldrar aldrig behöver se effekterna av de ökade klyftorna i samhället.

Tveklöst har valfrihet och det fria skolvalet inneburit att dess idé om en gemensam, rättvis och likvärdig skola för alla barn åsidosatts å det grövsta så att vi istället har uppnått motsatsen till dessa värden.

Att det reformen om det fria skolvalet gått snett blir klart och tydligt när vi ser på vad Språkskolan i Umeå gör när de erbjuder alla högstadieelever som värvare en ny elev en gratis Iphone som tack.

Därutöver konkurrerar friskolorna inte med erbjudanden om  god utbildning med medföljande höga slutbetyg utan snarare konkurrerar man med erbjudanden datorer, läsplattor, gymkort, restaurangmat mm.

I grund och botten är inte ägarna till friskolorna intresserade av våra barn och deras slutresultat utan bara av den skolpeng som följer med dem och de vinster denna skolpeng kommer att ge skolans ägare i slutändan.

Därför tycker jag att vi ska skrota hela reformen om fritt skolval och se till att alla barn går i den skola som ligger närmast hemmet. Detta säger jag inte därför att jag i grunden ogillar privat ägande eller att företag tjänar pengar och gör vinst utan för att jag vill att alla barn ska få samma chans att gå i en högkvalitativ skola.

Helst av allt ska alla skolor drivas med staten som huvudman för att garantera likvärdig undervisning och likvärdiga resurser och villkor i alla skolor oavsett vart i landet de ligger.

Är detta politiskt omöjligt att rösta igenom i Sveriges Riksdag så är det näst bästa ett system där friskolor förvisso får finnas kvar men då bara om de har icke vinstdrivande stiftelser som ägare.

Ska friskolorna finnas kvar vill jag se ett system som liknar antagningsenheten till universitetet där alla elever fördelas mellan skolorna av en statligt styrd antagningsenhet. En antagningsenhet som fördelar utifrån elevens val, skolans närhet till hemmet och skolans sammansättning av elever med olika bakgrund.

Gör vi på detta sätt är jag övertygad om att vi kan få ordning på skolan och på att vi kan uppnå den förbättring av skolan och de resultathöjningar reformen om fritt skolval misslyckats med att leverera.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I gårdagens blogginlägg dristade jag mig till att säga att Svensk Pilotförening och de strejkande SAS piloterna är en skam för fackföreningsrörelsen – En uppfattning som vinner allt större stöd då det folkliga vredet mot de strejkande SAS piloterna växer mycket fort.

Det ska självklart vara tillåtet att strejka och använda sig av andra stridsåtgärder som varande fackförening. Ska man strejka eller använda stridsåtgärder är det viktigt att man gör det med ett brett folkligt stöd bland övriga medborgare.

Detta är inte fallet med den nu pågående pilotstrejken i SAS – Snarare är det så att fler och fler börjar betrakta de strejkande piloterna som en samling GIRIGA människor utan verklighetsförankring och en sådan utveckling gynnar varesig de strejkande piloterna eller det företag de arbetar för.

En annan sak strejken har gjort är att öppna allmänhetens ögon för hur höga löner och hur förmånliga arbetsvillkor piloterna har redan innan strejken och det är detta som leder till att den folkliga vreden mot pilotstrejken ökar. Dessutom kommer det att leda till att färre människor än idag väljer SAS när de ska flyga i framtiden.

Därför tror jag att strejken är kontraproduktiv och i en förlängning kan leda till att SAS tvingas lägga ner sin verksamhet.

Det är oerhört svårt att försvara och rättfärdiga varför piloter ska ha kortare månatlig arbetstid än t.ex. busschaufförer och lokförare för att klara av att utföra sitt arbete på ett bra sätt. På samma sätt är det en oöverstiglig uppgift att få svenska folket att köpa att denna redan oerhört överbetalda yrkesgrupp ska ha högre procentuella löneökningar än övriga grupper på svensk arbetsmarknad.

Argumentet att de har stora studielån är inte heller relevant då samma sak gäller för många yrkesgrupper i samhället som måste studera länge för att få det jobb de vill ha.

Därför är mitt råd till de strejkande piloterna att ta sitt förnuft till fånga och rätta in sig i ledet genom att acceptera en löneökning som motsvarar det så kallade märket vilket innebär 2.2% i löneökning.

Därutöver bör ni ställa er själva frågan av om pilotyrket idag har samma status i samhället som det hade på den tiden när det bara fanns oerhört få statsägda flygbolag med noll konkurrens dem emellan? Min syn är att detta förändrats kraftigt och att pilotyrket idag bland övriga medborgare ses som ett jobb som alla andra.

Accepterar ni inte detta kommer ni att dra er själva och ert fackförbund ner i smutsen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Som politiker ska man vanligtvis inte blanda sig i lönebildning och avtalsförhandlingar men i fallet med de strejkande SAS piloterna som kräver betydligt mer än märket gör jag ett undantag av den enkla anledningen att piloterna påvisar stor GIRIGHET.

Att de kräver mer än 1% högre löneökningar än det så kallade märket (3,5% jämfört med märket som är 2,2%) trots att de redan nu har löner som överstiger 90.000 kronor/månad på betydligt färre arbetade timmar än resten av svenska arbetstagare påvisar en sällan skådad GIRIGHET.

I ekvationen ska dessutom vägas in att den bransch de arbetar i ser helt annorlunda ut idag i och med lågprisflygbolagens ankomst än de gjorde på den tiden när flygbolag var mer eller mindre monopoliserade med ett statligt ägt flygbolag i varje land.

Att piloterna i SAS fått stå tillbaka lönemässigt på grund av lågprisbolagens etablering och tillväxt för att rädda bolaget från undergång är helt riktigt.

Att då när så skett och flygindustrin är en marknad under stor prispress kräva stora löneökningar är inte korrekt – I vart fall inte om man är SOLIDARISK och gläds med resten av medborgarna som nu kan resa till en betydligt lägre kostnad än under den tid när SAS hade monopol på flygresor.

Till saken hör att de piloter som arbetar i lågprisbolag både arbetar fler timmar och har lägre lön än SAS piloter varför SAS piloternas lönekrav är otidsenliga och kommer att leda till en oundviklig konkurs för SAS. SAS är redan nu ett pressat bolag med vikande lönsamhet av den enkla anledningen att SAS tvingats sänka biljettpriserna för att överhuvudtaget överleva som flygbolag.

Om SAS ska överleva måste bolaget anpassa sig till resten av marknaden och allt efter avregleringen ser marknaden annorlunda ut.

Därför underkänner jag piloternas argument om att de fått stå tillbaka för att rädda bolaget och nu vill ha kompensation för detta.

Kvarstår piloterna vid sina krav är SAS snart ett minne blott vilket gör att även SAS piloter tvingas anpassa sig till verkligheten genom att söka ny anställning till halva den lön de uppbär idag i något av lågprisbolagen om de vill fortsätta sin yrkesbana som piloter.

Vill SAS piloterna klaga på dålig löneutveckling ska de inte klaga på SAS utan på de politiker som avreglerade flygbolagsindustrin och tillät fri etablering av lågprisbolag. När de ändå klagar bör de även angripa de fackförbund som organiserar deras kollegor som flyger för lågprisbolag till betydligt lägre lön än SAS piloter.

För mig handlar fackföreningar om att förbundet centralt förhandlar lönen för alla medlemmar oavsett vart de jobbar. Vill piloterna i SAS pressa upp lönerna i flygbranschen är det denna väg de bör gå genom att se till att alla svenska piloter är organiserade i samma fackförbund, och att alla piloter och styrmän har likvärdiga löner oavsett vilket flygbolag de arbetar för.

Kostnaden för flygresor är undantaget som bekräftar regeln om marknadsekonomins förträfflighet i och med att flygresor faktiskt blivit mycket billigare efter det att flygindustrin avreglerades medan andra branscher misslyckats med att påvisa samma utveckling.

Därför tycker jag att piloterna i SAS ska ta sitt förnuft tillfånga och nöja sig med samma löneökning som majoriteten av Sveriges arbetstagare. Dessutom blir 2,2% för piloter i SAS översatt i kronor och ören betydligt mer än för de som har en lön på 20.000 kronor/månad.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det ser ut att jäsa i MP leden och det är svårt att veta om stormen kommer att lägga sig eller om den även fortsättningsvis kommer att försvåra det effektiva regeringsarbete som nu måste till för att få ordentlig ordning på Sverige.

MP är ju som bekant inte ett parti som alla andra utan snarare partiet annorlunda. Det som har hänt i samband med petningen av Mutt och Schlyter är både rätt och fel sett ur ett demokratiskt perspektiv.

Rätt därför att man i demokratisk ordning valt talespersoner genom majoritetsbeslut i MP:s riksdagsgrupp och rätt därför att alla företrädare för ett parti ska följa de majoritetsbeslut som partiet fattat i demokratisk ordning i de ärenden som ska upp i riksdagen.

Internt i partiet och ut mot väljarna måste man dock få ha en avvikande åsikt och det är där jag anser att den odemokratiska delen av MP:s handlande ligger.

Att straffa företrädare som gör så hör inte hemma i ett demokratiskt parti – När så sker är risken stor att detta uppfattas på fel sätt av väljarna vilket skapar oreda.

MP behöver en nystart och arbetsro och interna stridigheter som dessa som dessutom förs i media av framstående partiföreträdare är inte bra utan visar att MP är ett splittrat parti – Dessutom sätter det käppar i hjulet för ett effektivt regeringsarbete.

Eller som C-H. Hermansson en gång sa – Någon djävla ordning måste det vara i ett parti – Något jag tycker MP och dess partiledning ska anamma med omedelbar verkan.

Dessutom övergår det mitt förstånd varför Gustav Fridolin fick förnya förtroende som språkrör och minister i den ombildade regeringen.

Hade jag varit statsminister skulle jag i vart fall bytt portfölj för Fridolin och skickat honom till ett departement som har mindre viktiga problem att ta itu med än skola och utbildning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

En av huvudnyheterna i nyhetsprogrammet Dagens Eko på radion under dagen har varit den om kraftigt ökande sjukskrivningstal. Rapporteringen bygger på en kartläggning från Försäkringskassan som påvisar att ökningen av de som är sjukskrivna mer än 2 veckor ökat kraftigt under åren 2010 till 2015.

Än värre är att ökningarna åter accelererat efter att ha sjunkit mellan åren 2005 till 2009 och att ökningarna domineras av sjukskrivningar med psykosociala orsaker och en psykiatrisk diagnos som orsak till sjukskrivning. Hela 6 av 10 sjukskrivningar har detta som orsak och beror på svår stress på grund av yttre händelser på jobbet men även i privatlivet.

Dessutom är det så att kvinnor dominerar denna typ av sjukskrivningar vilket gör saken värre då vi vet att sjukskrivningar relaterade till stress i regel blir långa och dessutom är svåra att rehabilitera.

Som huvudorsak till det ökade antalet sjukskrivningar anger Försäkringskassan och dess analytiker Ulrik Lidwall ett förändrat arbetsliv med mer osäkra anställningar och förändrade arbetsuppgifter.

För egen del har jag tidigare anfört Alliansens arbetslinje som varande den största orsaken till de ökade sjukskrivningarna.

Införandet av arbetslinjen tillsammans med en nyliberal politik som vill att färre ska utföra mer arbete under högre stress har skapat dagens situation – Det är min övertygelse.

Därutöver har förvandlingen av samhället från varande SOLIDARISKT och KÄRLEKSFULLT till varande EGOISTISKT och GIRIGT inverkan på människors psykiska hälsa.

I ett samhälle där människors värde och status bestäms av hur mycket prylar man har och vilka semesterresor man gör skapas stress och ohälsa därför att känslan av att inte vara bra nog ökar.

Att sjukskrivningarna minskade till historiskt låga nivåer mellan 2005 och 2009 är socialdemokratin och socialdemokratisk politiks förtjänst. De åtgärder vi vidtog för att minska sjukskrivningstalen innan Alliansen tog över regeringsmakten verkade en bit in på Alliansens period av regeringsinnehav.

När Alliansen sedan fått regera ett tag och när dess politik fått fotfäste och effekt vändes trenden med stigande sjuktal som följd – Dessutom med diagnoser som stress och utmattning vilket ger långa sjukskrivningar som är svårbehandlade.

Det enda glädjeämnet i rapporten är att ökningstakten mattats av efter det att vi socialdemokrater återtog regeringsmakten även om sjukskrivningstalen fortsatt ökar. Något som får mig att dra slutsatsen att det spelar stor roll vilken sorts politik man för och vilken sorts samhälle man strävar efter att bygga.

Hur löser vi då problemet med ökade sjukskrivningstal och hur får vi ner antalet sjukskrivningar med psykiatriska diagnoser som sjukskrivningsorsak? 

För mig är den frågan om inte lätt så åtminstone möjlig att förklara. Lösningen är tudelad och för att lösa problemen är personalförtätning och därmed mindre arbetsrelaterad stress i och med att fler är med och delar på arbetsbördan den första och viktigaste lösningen.

Därefter kommer byggandet av ett JÄMLIKARE samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsklyftor – Byggt enligt den svenska samhällsmodellen så att vi på nytt kan ersätt GIRIGHET och EGOISM med KÄRLEK och SOLIDARITET.

Fler i arbete och en situation där vinsterna av allas arbete kan fördelas mer rättvist skapar mindre stress och därmed sjunkande sjukskrivningstal. I ett sådant scenario försvinner känslan av att inte räcka till eller av att inte vara bra nog vilket skapar mer harmoniska människor och därmed minskade behov av att vara sjukskriven.

Kan vi dessutom krydda detta med stärkta sociala trygghetssystem genom att återställa nivåerna i sjukförsäkringen och a-kassan skapar vi en ännu gynsammare situation då detta innebär att många kan släppa oron över effekterna av att förlora jobbet eller bli sjuk – Oro som med tiden leder till stress och potentiell sjukskrivning.

Sammantaget är därför lösningen på problemen med ökade sjukskrivningar rätt sorts politik. Rätt sorts politik är socialdemokratisk politik vilket Försäkringskassans kartläggning påvisar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har länge förespråkat och förordat att Umeå som ett viktigt led i byggandet av en hållbar stad ska införa gratis kollektivtrafik för barn & ungdomar – Ett gratisåkande som ska finnas kvar fram tills den dag man går ut gymnasiet. Min tanke var att Umeå skulle bli en föregångsstad på området – I vart fall i Norrland.

Nu blev det inte så utan Örnsköldsvik hann före och inför detta från och med starten av årets hösttermin. Att vi inte blev först spelar ingen roll så länge vi följer Ö-viks exempel och inför samma sak i Umeå.

I Ö-vik kommer ungdomskortet att omfatta all linjelagd busstrafik inom kommunen utom den som drivs på kommersiella grunder samt Norrtågs regionaltåg.

Som skäl för satsningen anger Leif Lindholm som är ordföranden för samhällsbyggnadsnämden följande: Satsningen görs för att skapa bättre rörlighet för ungdomarna inom kommunen samt för att uppmuntra barn och ungdomar och övriga familjemedlemmar att välja kollektiva transportmedel istället för den egna bilen.

Dessutom är satsningen en del av Ö-viks kommuns satsning på hållbar utveckling i kommunen.

Alla dessa skäl köper jag till fullo – Det är bara att lyfta på hatten och berömma Ö-viks politiker för ett klokt och framsynt politiskt beslut!

Därutöver har jag i tidigare inlägg anfört en rad skäl som talar för att ett införande av gratis kollektivtrafik för barn & ungdomar är en bra reform.

Bland dem att vanans makt är stor och att en inskolning i kollektivt resande i unga år istället för resor med egen bil kommer att leda till att de som är vana att åka kollektivt fortsätter att göra så även i vuxen ålder vilket är bra för miljön.

Dessutom kommer en sådan satsning att leda till ökat resande och mindre biltrafik då gratis kollektiva resor för barn & ungdomar ger en gynsammare kalkyl för kollektivt resande än för användning av den egna bilen för de barnfamiljer som ska besöka stan eller andra platser dit den kollektiva busstrafiken når.

Jag tror även att gratis kollektivtrafik för barn & ungdomar kommer att leda till att fler barn & ungdomar än i nuläget väljer kollektivtrafiken snarare än familjens bil när de ska åka på träningar och andra aktiviteter – Något som när förändringen sker minskar utsläppen och förbättrar vår miljö.

Förutom detta så blir införandet av gratis kollektivtrafik en besparing för skolan då kostnaden för skolbarnens bussresor hamnar på andra konton i kommunen i stället för på skolans konto.

Ökat resande i kollektivtrafiken leder dessutom till en högre grad av självfinansiering för kollektivtrafiken vilket i det långa perspektivet torde leda till att kollektivtrafiken kan finansieras sig själv med hjälp av biljettintäkter.

För oss som kommun blir införandet av gratis kollektivtrafik för barn & ungdomar sjävklart en kostnad – I vart fall initialt. Över tid tror jag dock att reformen kommer att leda till vinster för kommunen – Vinster i form av bättre miljö, mindre vägunderhåll, mindre byggande av infrastruktur i form av p-hus och parkeringsplatser och sist men inte minst vinsten av ett bättre och hållbarare Umeå.

Blir kollektivtrafiken dessutom självfinansierande så kommer det besparingar vi gör på de vuxnas ökade kollektiva resande mer än väl att kompensera för de kostnader som uppstår för att ge barn & ungdomar gratis resande.

Satsning på gratis kollektiv för barn & ungdomar blir således över tid en inkomst snarare än en utgift och är därför att betrakta som en investering – En investering som utöver lägre kostnader som grädde på moset ger oss ett bättre och hållbarare Umeå.

Den enda skillnad jag vill se mellan Umeå och Ö-vik när det gäller denna satsning är att gratisresorna även omfattar Norrtåg för resor ner till Hörnefors som numer är en integrerad del av Umeå kommun.

Med detta inlägg hoppas jag därför få medhåll av mina partikamrater i stadshuset – Kan Ö-vik kan Umeå!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Sverige har utvecklats till ett land där klassfrågan slutat att debatteras trots att klasstillhörigheten fått större betydelse än någonsin för hur man tycker och tänker om flyktingmottagande och invandring och allt som den medför.

Traditionellt brukar vi socialdemokrater när vi pratar om klasstillhörighet dela in befolkningen i arbetarklass, medelklass och överklass – Begrepp som idag förskjutits och ändrats så att många istället för arbetarklass pratar om underklass när de delar in samhället i samhällsklasser.

Att det blivit så här är en effekt av nyliberal politik – Nyliberal politik som förts av Alliansen likväl som av ett antal Socialdemokratiska regeringar från 1990-talets mitt och framåt – Politik som fått den effekten att Sverige under lång tid haft de snabbast växande klyftorna i hela OECD.

Det är i underklassen vi hittar den tredjedel av samhället som blivit lämnade åt sitt eget öde i 2/3-dels samhället, och det är definitivt i underklassen vi hittar de allra flesta invandrare som bor i de segregerad förorterna och där lever i utanförskap.

Underklassen huserar dock fler än de som bor i de segregerade förorterna – I denna klass hittar vi även många relativt lågutbildade svenskar som i automatiseringens och robotiseringens tidevarv blivit arbetslösa och som efter långvarig arbetslöshet blivit utslängda ur a-kassan därför att ersättningsdagarna är slut. I denna underklass hittar vi även alla de som trots sjukdom blivit utkastade ur sjukförsäkringen som en effekt av den så kallade ”stupstocken” i sjukförsäkringen.

Gemensamt för bägge dessa grupper är att de nu lever på socialbidrag. Andra gemensamma nämnare för bägge dessa grupper är att de lever i utsatthet och armod utan framtidshopp och att de tillhör den bortglömda tredjedelen i 2/3-dels samhället.

Min teori som på inget sätt är vetenskapligt bevisad utan snarare är byggd på egna iakttagelser, reflektioner och tankar samt på vad jag hoppas är sunt förnuft lyder som följer: 

Det är i denna underklass extremism och radikalisering har sin grogrund oavsett etniskt ursprung! Utsatta grupper av människor som lever i en situation där de efter långvarig arbetslöshet och skral ekonomi förlorat framtidshoppet är lätta att radikalisera.

Ingen människa föds ond och radikaliseringen är varken uttryck för ondska, hat eller religiös övertygelse utan snarare ett högljutt rop på hjälp och ett rop om att bli sedd och inkluderad i samhället.

I de segregerade förorterna tar sig denna radikalisering uttryck i form av religiös extremism och kriminalitet medan de i den andra gruppen många gånger tar sig uttryck i form av främlingsfientlighet och racism.

Alla människor vill känna att de är inkluderade och betydelsefulla – Finns ingen annan väg så är radikalisering i den ena eller andra riktningen en trolig utväg för att uppnå den viljeyttringen.

Sålunda är problemet i bägge fallen ökade klyftor och skapandet av 2/3-dels samhället. Ska vi lösa problemen med radikalisering och extremism likväl som problemen med främlingsfientlighet och racism finns bara en väg – Den vägen stavas JÄMLIKHET och uppnås bäst genom att se till att vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist än idag.

Lösningen på problemet blir då att bygga ett JÄMLIKARE samhälle byggt enligt den svenska samhällsmodellens principer.

Om vi kan ersätta 2/3-dels samhället med ett samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsklyftor än dagens och samtidigt bryta segregationen har vi löst problemen. I ett sådant samhälle kommer den bortglömda tredjedelen på nytt att känna sig inkluderad och som en del av samhället och därför bli svårare att radikalisera.

Så långt min teori som är öppen för debatt då jag på inget sätt påstår att den är den absoluta sanningen och lösningen på problemen med radikalisering, extremism, främlingsfientlighet och racism.

Förhoppningsvis utgör dock inlägget underlag för en saklig debatt om hur vi ska lösa problemen med radikalisering utan att göra radikalisering till ett problem som har sin rot i etniskt ursprung.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Senast i april och flera gånger dessförinnan har jag skrivit om både SCA och andra storbolag och deras aggressiva skatteplanering. Hela tiden har jag hävdat att den är moraliskt förkastlig och att den underminerar Sveriges förmåga att ge medborgarna en tillfredsställande välfärd.

Att storbolag som har stor verksamhet i Sverige, och att bolag som dessutom tar merparten av sin råvara från svenska naturresurser likt SCA inte betalar skatt i Sverige visar att mitt påstående om att Sverige blivit ett GIRIGT och EGOISTISKT land är helt sann.

Innerst inne tror jag att alla svenskar inser att det som nu pågår är fel – Fel därför att svenska företags underlåtenhet att betala skatt i Sverige innebär att de svaga i samhället får ta ett större samhällsansvar och betala mer skatt än vad som varit fallet om storbolagen gjort sitt och betalat sin rättmätiga andel av skatter och avgifter.

Det är därför den samhällsfientliga skatteplaneringen måste upphöra och upphöra genast!

SCA är på inget sätt ensamma bland storbolagen om att konstruera skatteupplägg som innebär att de undviker att betala skatt i Sverige. Näst intill alla storbolag såsom Assa Abloy, Volvo AB, Volvo PV, Skanska etc. gör precis samma sak.

Som lagstiftare måste vi fråga oss vad som gått fel när detta är möjligt och vad vi kan göra för att stoppa det?

Min grundinställning är att alla bolag som har verksamhet i Sverige ska betala skatt i Sverige. När det gäller producerande bolag som likt SCA nyttjar svenska naturresurser för att tillverka sina produkter ska det överhuvudtaget inte finnas vägar att undgå skatt genom diverse skatteupplägg i europeiska transitländer och skatteparadis – För dessa ska gälla att full skatt ska betalas i Sverige så att alla svenskar får del av de vinster de gör på utvinning och förädling av svenska naturresurser.

Jag är starkt kritisk till att min egen partikamrat Magdalena Andersson inte redan gjort allt hon kan för att se till att så blir fallet. Det övergår även mitt förstånd varför Magdalena och därmed mitt eget parti är emot EU’s förslag att tvinga alla storföretag att öppet redovisa hur stora vinster de gjort i respektive land då en sådan utveckling skulle göra det betydligt lättare än idag att åskådliggöra hur stora skatteintäkter Sverige går miste om genom skatteplanering.

Den som följer min blogg vet att just skatter och skatteplanering är det jag ägnat större delen av mitt arbetsliv åt. Samma kunskap som jag använde för att skatteplanera kan därför användas för att stoppa skatteplaneringen. Enklaste vägen är att för att uppnå det är att ändra skatteavtalens skrivning då skatteavtalen är själva motorn i all skatteplanering.

Skatteplanering går att stoppa helt och hållet eller i vart fall kraftigt begränsa genom att ändra skrivningen i de skatteavtal Sverige har med andra länder  – Ändringar som innebär att nedsättning av den skatt man ska betala i Sverige bara medges med lika mycket som man genom bevis från annat lands skattemyndighet kan bevisa att man redan betalat i det andra landet som omfattas av skatteavtalet.

Därför kommer jag aldrig att ge upp min kamp för att omvända mitt parti socialdemokraterna till linjen att skatteavtalen med andra länder ska omförhandlas så att skatteplaneringen stoppas och/eller begränsas kraftigt.

Inget pris är för högt för att åstadkomma denna för välfärdsbygget så viktiga förändring. Behöver vi byta ut regeringsföreträdare i vårt eget parti för att få detta gjort så ska så ske och då helst med omedelbar verkan.

Socialdemokratisk ideologi bygger på KÄRLEK – SOLIDARITET – ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE – Värdegrunder som hotas om skatteplaneringen får fortsätta i nuvarande omfattning med en socialdemokratisk regering vid makten.

Som extra krydda på moset hävdar jag dessutom att förändrade skatteavtal och stoppad skatteplanering nu har stöd i EU och därför kan genomdrivas i alla EU-länder samtidigt som i Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det råder brist på kvalificerad arbetskraft på många områden – Bland annat svetsare, elektriker, byggnadsarbetare industritekniker med flera yrkesgrupper är bristyrken. Därför måste yrkesgymnasiet omvärderas och få högre status.

Det är hög tid att vi inser att alla gymnasieprogram inte behöver vara högskoleförberedande utan att de mer än väl fyller sin funktion så länge som den utbildning de ger innebär att den som lämnar skolan efter fullgjord utbildning kommer i arbete.

Dagens situation där de yrkesförberedande programmen har få sökande därför att vi som politiker och samhälle signalerat att program på yrkesgymnasiet endast är en utväg för förlorare måste upphöra då alla människor och alla yrken är lika mycket värda.

Alla människor är inte ämnade att bli läkare, advokater, ekonomer, jurister eller ingenjörer vilket vi måste ta fasta på då kvalificerad yrkeskunskap i min värld är minst lika viktig som teoretisk kunskap om Sveriges framtida konkurrenskraft ska bestå.

Därför föreslår jag en omdaning som innebär att statusen höjs för dessa program samtidigt som den som söker till programmet själv kan välja om man vill läsa programmet med eller utan högskoleförberedande ämnen.

För de som är skoltrötta och/eller helt ointresserade av högskolestudier bör vi erbjuda en 2-årig variant som enbart inriktar sig på själva yrkesutbildningen med möjlighet att läsa in de ämnen som är yrkesförberedande genom att komplettera med ett 3:e studieår om och när de så själva önskar.

Vad jag tänker mig är att man endera kan läsa det 3:e högskoleförberedande året direkt i samband med yrkesutbildningen alternativt senare som en skräddarsydd komvux utbildning den dag man kommer på att man vill vidareutbilda sig och gå på högskola eller universitet.

Industrin skriker efter yrkesutbildad arbetskraft – Därför ska vi som samhälle ge industrin det den efterfrågar utan att som samhälle ställa krav på att arbetskraften ska ha högskolebehörighet efter slutförd yrkesutbildning.

Rätt skött blir yrkesgymnasiet även ett snabbspår in i arbetslivet för de flyktingar som kommit till Sverige i och med att utbildningen är relativt kort och yrkesinriktad och kan läsas samtidigt som man lär sig svenska språket.

Som socialdemokrat förordar jag därför en omvärdering av yrkesgymnasiet och yrkesförberedande utbildningar. En omvärdering som innebär att vi släpper kravet på att alla gymnasieelever ska ha högskolekompetens efter slutförd gymnasieutbildning, samt att vi uppvärderar yrkesutbildningarna genom att ge de professioner de leder till samma status som övriga yrken i samhället.

Samtidigt som vi höjer statusen för yrken som utförs av de som gått yrkesgymnasium eller en YA utbildning istället för en teoretisk högskoleförberedande ytbildning ska vi kämpa för att lönerna för dessa breda yrkesgrupper höjs. I Sverige ska vi konkurrera med kunskap och yrkeskompetens och inte med enkla jobb och sänkta ingångslöner.

Alla yrken är lika mycket värda – Det spelar ingen roll hur duktiga arkitekter och ingenjörer vi har i Sverige om inte dessa kompletteras med de som kan bygga och/eller tillverka det som arkitekterna och ingenjörerna ritar och konstruerar. Därutöver måste det som byggs och tillverkas servas, repareras och underhållas för att fungera.

Därför och just därför ska de yrken som yrkesgymnasiet utbildar till uppgraderas och få den status de förtjänar och därmed den tillströmning av elever yrkesgymnasiet behöver för att tillgodose industrins behov av kvalificeras arbetskraft.

Dessutom leder en sådan förändring till att vi över tid lever upp till den svenska samhällsmodellens ide om att ett JÄMLIKT samhälle – Det samhälle som innebär att vinsterna av allas arbete ska fördelas mer rättvist än idag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”