Till att börja med så vill jag länka detta inlägg till följande länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OVxkk/forsakringskassan-kan-ha-betalat-ut-miljoner-felaktigt – Är det som står i inlägget sant så är det inget annat än ren och skär skandal.

Det som anförs i artikeln i Aftonbladet har sitt ursprung i uppgifter som baseras på uppgifter till DN och att Försäkringskassan utan att kontrollera saker noga ska fungera som bank för privata företag verksamma på offentlig sektors område är fel – MYCKET FEL.

Det artikeln säger är att Försäkringskassans nya system för att följa upp assistansersättningar är ett hafsverk som istället för att öka kontrollen och minimera fusket gör det omvända och öppnar för ett fuskande utan motstycke.

Att ledningen för Försäkringskassan föredrar snabba utbetalningar till privata assistansföretag framför ett säkerställande av att de fakturor man betalar är fullt ut korrekta påvisar enligt mitt sätt att se på saken två saker.

1. Att Försäkringskassans ledning till fullo förbrukat sitt förtroendekapital då man prioriterar felaktiga utbetalningar till privata företag högre än ett säkerställande av att skattepengar betalas ut på ett korrekt sätt ställt mot korrekta faktureringsunderlag.
2. Att privata inslag i offentlig sektor leder till att privata företag fuskar för att lura till sig skattepengar.

Inget av ovanstående är önskvärt och utifrån det som nu beskrivs tycker jag att vi med omedelbar verkan bör vidta två konkreta åtgärder:

1. Byta ut Försäkringskassans ledning fullt ut.
2. Kasta ut alla privata företag från rätten att bedriva personlig assistans.

Förvisso kan bägge förslagen ovan ses som kontroversiella – Alldeles speciellt det andra! Trots det så är min åsikt att vi för att få ordning på assistansfusket måste ta till stora släggan för att i alla lägen kunna garantera att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt.

Därför upprepar jag samma krav som jag ställt åtskilliga gånger tidigare – Återkommunalisera och återför offentlig och kommunal serviceverksamhet i offentlig regi.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Nu tycker jag att det får vara nog med allt strul för landets tågresenärer – Därtill nog med illa underhållna järnvägar och en renoverings och utbyggnadstakt som under allt för lång tid fått stå tillbaka därför att betongkolossen Trafikverket inte fungerar som det borde.

För mig är tålamodet slut och jag kommer inte längre att acceptera en verklighet där aktörerna skyller på varandra och politikerna skyller på marknaden och aktörerna. Som politiker måste man ställa högre krav än så och reagera när saker och ting går fel och när viktiga samhällsfunktioner inte fungerar som de ska.

När det gäller landets järnvägsnät gäller bägge dessa saker – Något har uppenbart gått väldigt fel med resultat att järnvägsnätet inte fungerar som det ska – När saker trots upprepade påtryckningar inte åtgärdas krävs drastiska åtgärder.

Allt sedan uppstyckningen av gamla SJ i olika delar har landets järnvägar befunnit sig i stadigt förfall – En utveckling som accelererat ännu mer sedan Banverket som var en av delarna i tidigare SJ gick upp i Trafikverket.

Det riktiga förfallet startade dock när sagda Trafikverk frångick skötsel och underhåll i egen regi och började upphandla skötsel och underhåll av järnvägsnätet hos privata aktörer.

Att det är mycket illa ställt med landets järnvägar visas inte minst av det faktum att Trafikverket har tvingas sänka både hastighet och bärighet på många sträckor för att undvika urspårningar och olyckor.

Detta bevisar enligt mitt sätt att se på saken att konkurrensutsättning och upphandling av offentlig verksamhet – Alldeles speciellt av sådan verksamhet som är kärnan i samhällets service till medborgarna allt som oftast leder till försämrad service och högre samhällskostnader totalt sett om alla bikostnader räknas in i kalkylen.

I fallet om järnvägsunderhållet och dess totalkostnad måste man utöver kostnaden för själva underhållet lägga till kostnaderna för inställda tåg, ersättningsbussar, extra reparationer, utebliven lön hos de som kommer sent till arbete och möten etc.etc.

Vågar vi göra den kalkylen kommer kalkylen att påvisa att det totalt sett blivit dyrare med privata aktörer än med drift, skötsel och underhåll i statlig regi.

Vad gäller järnvägen så ska vi därför genomföra två förändringar för att bringa ordning och reda på torpet.

Till att börja med ska vi skrota Trafikverket och återgå till den gamla ordningen där alla olika trafikslag hade sitt eget verk. Anledningen till denna återgång är att skillnaderna mellan de olika trafikslagen är allt för stor och att inget trafikslag vunnit på nyordningen och inrättandet av ”betongkolossen” Trafikverket.

I min värld är det bättre att varje trafikslag får en egen exklusiv budget utifrån egna äskanden framstagen av egna specialister på just det trafikslaget – Experter som är lämpade att avgöra hur mycket pengar som behövs för att garantera god standard och hur pengarna bäst ska användas.

När Banverket är återskapat ska vi i nästa steg se till att Banverket utför all skötsel och underhåll i egen regi med egen personal. Därutöver bör vi kraftigt överväga om inte banverket dessutom ska bygga all ny järnväg i egen regi utan privata inslag.

Dock vacklar jag fortfarande lite vad gäller vem som ska svara för byggandet av ny järnväg och kan därför eventuellt nöja mig med att bara projektledning och själva framtagandet av ritningar ligger hos Banverket medan själva byggandet upphandlas hos privata aktörer.

Därför tycker jag att regeringen och statsminister Stefan Löfven bör förnya den tidigare givna utfästelsen om att järnvägsunderhållet ska återförstatligas och dessutom se till att beslut om att så ska ske fattas snabbast möjligt.

Ett bra järnvägsnät av god standard är ett måste för svenska folket för att nå upp till den miljömål Sverige satt upp – Ska detta miljömål bli verklighet måste järnvägsunderhållet återförstatligas.

Dessutom tycker jag att det är högst rimligt att svenska folket kan kräva en järnväg med en standard de kan lita på – Detta så att tågen kommer och går på sin tidtabell så att svenska folket kommer i tid till arbete och möten.

När vi ändå är igång med denna förändring ska vi samtidigt se till att återta postutdelningen i egen regi genom att återupprätta ett statligt ägt och drivet Postverk så att vi slipper situationer där brev och paket inte kommer fram till sina slutdestinationer.

Ett statligt Postverk av gammalt snitt är dessutom garanten för att ”Hela Sverige ska leva” – Detta då bara staten och ingen annan kan se till att även företag i glesbygd och de som valt att leva där kan erhålla god samhällsservice utan att flytta verksamhet  eller boende till en större tätort.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

EU-kommissionen har börjat sätta ordentlig press på EU-länder som inte lever upp till ingångna avtal och på länder som inte följer det som beslutats internt i EU och därmed omfattar alla EU-länder.

Att så äntligen sker tycker jag är jättebra och därtill en viktig signal att sända då det aldrig någonsin får bli så att man som EU-medlem bara nyttjar fördelarna samtidigt som man vägrar följa det man ser som en nackdel.

Det som nu inträffat är att EU-kommissionen  i större utsträckning än tidigare utövar ekonomisk påtryckning på medlemsländer – Främst de i forna Östeuropa som konstant vägrar ta emot sin beskärda och av EU beslutade andel flyktingar och därtill underlåter att genomföra beslutade klimatåtgärder eller har inrikes företeelser som bryter mot mänskliga rättigheter. 

EU håller helt enkelt inne med bidragen till de länder som inte sköter sina åtaganden och sätter dessutom in paragraf 7 åtgärder om de inte gör bot och bättring.

För mig är det en självklarhet att alla medlemmar i EU ska sköta sig och leva upp till sina åtaganden. Min åsikt är och har alltid varit att man när man ger sig in i en relation får leva med både det som är positivt och det som är negativt och att EU:s länder ska rätta sig efter det tycker jag borde vara självklart.

Relationer och samarbete handlar om att ge och ta och har man samarbetet där det alltid är en och samma part som hela tiden tar utan att ge tillbaka så måste det samarbetet endera upphöra eller fås att fungera så att det blir balans mellan givande och tagande.

Därför säger jag följande till EU-kommissionen – Bra gjort och fortsätt på inslagen väg fram tills dess alla länder genomför det som gemensamt beslutats.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det torde inte ha undgått någon att Anders Borg (Vår förre moderata finansminister) enligt egen utsago druckit för mycket alkohol och därmed drabbats av en ”blackout” som fått honom att begå handlingar han förvisso påstår sig ångra men inte fullt ut kan ta ansvar för därför att han drabbats av sagda ”blackout”- Handlingar som enligt vår lagbok är brottsliga.

Att klämma människor på deras kön, visa sitt eget kön och att kalla kvinnor för slampor och horor är allvarligt, därtill ett lagbrott och en sak som aldrig kan förlåtas med att man drabbats av en ”blackout” föranledd av alkoholintag.

På publika människor som likt Anders Borg sitter i bolagsstyrelser och jobbar som rådgivare åt väl ansedda organisationer ställs högre krav än så – På människor av den kalibern ställs krav på att man besitter så stora mått av självinsikt och självbevarelsedrift att man i alla lägen kan kontrollera sitt alkoholintag.

Därtill tror jag att fler än jag ställer kravet på att människor i Anders Borgs och hans gelikars position ska ha tillräckligt stor självinsikt för att förstå att man om man behöver hjälp för att kontrollera sin alkoholkonsumtion ska söka den hjälpen innan problem av denna kaliber uppstår.

Så långt Anders Borgs beteende vilket självfallet är helt oacceptabelt och som självklart ska utredas och leda till åtal om rättssystemet påvisar att brott begåtts då alla måste vara lika inför lagen – Även politiker och före detta politiker och höga chefer.

Det som är långt mycket allvarligare än Anders Borgs beteende enligt mitt sätt att se på saken är hur idag aktiva Moderater såsom Tomas Tobé tar ställning för Anders Borgs beteende och försöker släta över densamma i förlåtande ordalag.

Att Tomas Tobé som varande rättspolitisk talesperson för Moderaterna och därmed Alliansens justitieministerkandidat avfärdar och slätar över Anders Borgs beteende genom att på Facebook skicka meddelande till Anders Borg som säger citat: ”Alla kan göra fel – Ta hand om dig” slut citat är mycket allvarligt.

Förvisso kan alla göra fel vilket alltid kommer att inträffa så länge människor är människor och förvisso bör alla ta hand om sig men att som Tobé säga så utan att först kraftigt fördöma Anders Borgs beteende medverkar till att skapa ett stort politikerförakt bland vanliga människor.

Många journalister har ställt oerhört relevanta frågor knutna direkt till Tobés kommentar på Facebook – Bland frågeställarna finns Expressens Britta Svensson som frågar Tobé hur han reagerat om det i stället för Anders Borg varit en afghansk flyktingpojke eller vilken tonårspojke som helst som besöker en musikfestival som betett sig på samma sätt som Anders Borg?

Vad hade Tomas Tobé sagt och gjort då? 

Det är i detta den stora skandalen i detta ligger – I det faktum att politiska företrädare som Tomas Tobé slätar ut och har överseende med misstag så länge de begås av partikamrater eller forna partikamrater men samtidigt är oerhört kritisk och fördömande när samma misstag begås av en vanlig medborgare vilken som helst.

Att Tomas Tobé handlat som han gjort i samband med detta borde få konsekvenser – Vore jag Tomas Tobé skulle jag avgå som rättspolitisk talesperson med omedelbar verkan – Då som ett sätt att visa resten av medborgarna att lagen är och måste vara lika för alla.

Man brukar säga att vi har de politiker vi förtjänar och min fråga till moderata väljare är därför om de tycker att det är okej att företrädas av en politiker som Tomas Tobé?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att Transportstyrelsens förre Generaldirektör meddelar att hon tillsammans med sitt fackförbund kommer att ta strid för att slippa avsked och då med hjälp av LAS påvisar att det precis som jag tidigare sagt är hög tid att se över hur och var generaldirektörer och andra höga chefer har sin grundanställning.

Att Maria Ågren tar strid kan jag förstå då den striden handlar om oerhört mycket pengar – I Maria Ågrens fall över 6 miljoner kronor i lön utöver övriga förmåner fram till 2021.

Min åsikt har jag klargjort tidigare och för mig råder inga tvivel om att en generaldirektör ska vara anställd i den verksamhet denna är tillsatt att leda och ingen annanstans.

Att generaldirektörer även framgent precis som idag fortsätter att vara anställd på ett förordnande med ett slutdatum och då i regeringskansliet är ingen bra lösning därför att en sådan lösning kostar skattebetalarna stora pengar om vi har oturen att anställa en generaldirektör som inte klarar av sina arbetsuppgifter på ett bra sätt.

Dagens system där en GD tillsätts mer efter partibok än efter kvalifikation och dessutom av politiker ökar risken för felanställningar och med ökad risk måste vi ha ett system som ser till att risken kan minimeras.

I det privata näringslivet anställer man nästan uteslutande efter kvalifikation och vill vi behålla rätten att anställa i offentlig sektor med hänsyn tagen till partibok måste systemet innehålla en säkerhetsventil mot felrekryteringar vilket blir fallet om vi flyttar anställningarna från regeringskansliet och ut till respektive myndighet.

Den höga lönen – I Marias fall 155,200 kronor per månad plus förmåner uppväger mer än väl den risk en generaldirektör tar vad gäller att förlora arbetet från en dag till en annan när denne accepterar positionen som GD. Därutöver bör vi ha ett system med ett avgångsvederlag som varierar mellan 3 och 12 månader beroende på arbetstid.

Att Sveriges generaldirektörer framgent precis som idag ska ha lön fram tills dess deras förordnande löper ut bör vi Socialdemokrater ändra på – Detta genom att lägga fram ett förslag till Sveriges Riksdag som innebär att generaldirektörer och andra höga tjänstemän framgent ska vara anställda i respektive verksamhet och inte i regeringskansliet.

Den förändringen är absolut nödvändig att genomföra om vi som parti vill behålla väljarnas fortsatta förtroende och stöd.

Ingen – Och då menar jag i ord och mening ingen oavsett av om man är generaldirektör, offentliganställd chef eller politiker ska tillåtas ha en gräddfil och tillhöra en grupp som har andra och mer förmånliga anställningsvillkor än övriga samhällsmedborgare.

Detta därför att offentlig sektor måste gå före och föregå med gott exempel för att få privat sektor att sakta men säkert följa efter.

Däremot kan jag köpa att denna grupp har aningen högre lön än samhället i gemen för att balansera risken att förlora jobbet från en dag till en annan.

Ska väljarnas och samhällets respekt för politiker och höga offentliga chefer förstärkas måste anställningsvillkor och löneförmåner för dessa grupper jämställas med övriga i samhället.

Som Socialdemokrat är detta extra viktigt och vår devis om att vinsterna av allas arbete ska fördelas mer rättvist ska givetvis omfatta både politiker, generaldirektörer och höga chefer inom offentlig förvaltning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Synen på en basinkomst/medborgarlön delar samhället i två klara och tydliga läger – Ett läger som är betydligt mindre än det andra som tycker att en basinkomst/medborgarlön är en bra ide och ett större läger som idag sannolikt utgör 70% eller mer av befolkningen som tycker att basinkomst är en mycket dålig idé som skapar ett samhälle fullt av vad de väljer att beteckna som ”lättingar”.

Fullt medveten om att förslaget om basinkomst i grunden är ett MP förslag tycker jag ändå att basinkomst/medborgarlön är något som är värt en ordentlig genomlysning och en ordentlig debatt för att med säkerhet kunna avgöra om införandet av en sådan är till fördel eller till nackdel för Sverige.

I Schweiz har man rätt nyligen haft en folkomröstning i frågan och där sa en majoritet av väljarna NEJ till ett införande av en basinkomst. Min tro är att nejet grundar sig i att den föreslagna storleken på basinkomsten som var satt till minst 21.000 kronor var alldeles för stor och alldeles för ambitiös.

Hela idéen med en basinkomst kan aldrig vara att en sådan helt och hållet ska ersätta behovet av att arbeta för att långsiktigt ha en god försörjning.

För mig är den bärande tanken om en basinkomst att en sådan bör införas för att skapa större frihet för människor att själva avgöra när och hur mycket man ska arbeta och när och hur länge man ska vara hemma med barn eller vidareutbilda sig för att erhålla högre kompetens.

Ska vi nå det läget så bör en basinkomst ersätta flera av dagens bidrag, däribland föräldrapenning, studiebidrag och studielån.

Inte oväntat finns det röster både för och emot där förespråkarna påpekar att en basinkomst skapar en frihet att studera, vara hemma med barn eller gå ner i arbetstid och ändå kunna leva på en acceptabel och bra standard medan motståndarnas bärande argument är att införandet av en basinkomst skapar en hel generation av ”lättingar”.

De som förespråkar en basinkomst menar att ett införande av basinkomst skulle leda till en mer motiverad arbetskraft som skapar en mer human, stabil och produktiv ekonomi – För egen del och genom att ha ifrågasatt varför jag i grunden var emot en basinkomst har jag kommit fram till att de faktiskt har en poäng i det de anför.

Motståndarna hävdar att ett införande av basinkomst skulle utgöra ett hot mot medborgarnas motivation att arbeta och att ett införande av basinkomst skulle leda till högre skatter, kompetensbrist och färre i arbete och en försvagad ekonomi och till tillskapande av en stor grupp man benämner som varande ”lättingar”.

Min tro av idag lutar mot att motståndarna mot ett införande av en basinkomst som är lika för alla har fel!

Bara det faktum att folkomröstningar om basinkomst genomförs i olika länder gör saken intressant då ett brett införande av basinkomst runt om i världen kan vara svaret på hur människor ska leva i framtiden när behovet av mänsklig arbetskraft minskar som en följd av automatisering.

Basinkomst ska testas i Finland och Ontario i begränsad omfattning och dessa test ska bli intressanta att studera och utvärdera framgent.

Efter att ha tänkt igenom saken noga och vägt alla argument för och emot införandet av en basinkomst mot varandra är min slutsats att de som rakt av avfärdar en basinkomst som en dålig idé utan att först debattera saken noga begår ett stort och fatalt misstag.

En basinkomst som är rätt införd och som ersätter många av dagens bidrag kan faktiskt vara precis det som förespråkarna för en basinkomst anför – Ett sätt att ge människor större frihet att styra sina liv utan att åsamka samhället större kostnader.

Som socialdemokrat attraheras jag av idéen om basinkomst därför att min åsikt är att införandet av en sådan skulle hjälpa till att bygga ett mer jämlikt samhälle.

Med det sagt så har jag på inget sätt bestämt mig för att att basinkomst ska eller ens bör införas utan blott och allena att konsekvenserna av en sådan bör utredas noga för att därefter debatteras utan förutfattade meningar.

Vi Socialdemokrater säger ofta att en av grundbultarna i den svenska samhällsmodellen är att vinsterna av allas arbete ska fördelas mer rättvist – En övergång till en produktionsavgift som utgår oavsett tillverkningsmetod och ett införande av basinkomst kan mycket väl vara svaret vi letar efter för att möta framtidens utmaningar.

Det som attraherar och kittlar mig mest är att ett införande av en basinkomst skulle göra precis det som alla nyliberaler hela tiden hävdar att de vill göra men misslyckats med att göra – Skapa valfrihet för samhällsmedborgarna.

Därutöver tror jag att basinkomst är ett bra sätt att sänka arbetstiden till 30 timmar per vecka utan att arbetsgivarna drabbas av högre lönekostnader. Med basinkomst skulle alla ha råd att gå ner i arbetstid samtidigt som arbetsgivarna kan sänka lönekostnaderna utan att den anställdes inkomster sjunker till en nivå som inte medger ett drägligt liv.

För egen del lutar jag därför mot ett JA för en basinkomst som är lika för ALLA svenskar oberoende av inkomst – Detta för att skapa det solidariska och jämlika samhälle jag som Socialdemokrat eftersträvar. 

Införandet av en basinkomst innebär högst sannolikt att vi måste höja skatterna för de med de riktigt höga inkomsterna och de med de riktigt stora förmögenheter vilket även det är bra om vår strävan är att bygga ett mer jämlikt samhälle än det vi lever i idag.

Avslutningsvis vill jag därför säga att jag definitivt är för en ordentlig utredning och för en ordentlig debatt i ämnet basinkomst – En debatt jag hoppas kan präglas av ett öppet debattklimat utan förutfattade meningar,

Slutligen – Att jag vill utreda ett införande av en basinkomst i Sverige och därmed stödja eller avfärda en sådan beror endast och allena på att jag vill möta de framtida utmaningarna innan de blir till problem som är omöjliga att lösa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I takt med att tekniken utvecklas och det går att ersätta mänsklig arbetskraft med maskiner och robotar så sker detta. Att det sker är givetvis bra då automatisering många gånger innebär att farliga arbetsmoment och ohälsosamma arbetsmiljöer försvinner.

Det som är mindre bra med automatiseringar och robotiseringar är att behovet av mänsklig arbetskraft minskar därför att en maskin kan ersätta många arbetstagare – Något som leder till att människor blir övertaliga och på sikt arbetslösa då samma eller högre produktion kan skötas med hjälp av maskiner istället för människor.

I grund och botten borde inte heller detta vara något problem givet att samhället anpassar avgifts- och skattesystem till den nya tiden för att säkerställa att företagen även fortsatt betalar lika mycket till samhället som de gjort historiskt i form av arbetsgivaravgifter och andra skatter för att säkerställa ett välfärdssamhälle för alla på lika villkor.

Till och med i USA som är kapitalismens högborg inser man att automatiseringens vinster måste tillfalla alla och inte bara företagens ägare.

Den slutsatsen har Vita husets ekonomiska rådgivare under Obama slagit fast i en rapport – Något man kan läsa om i bland annat ETC på följande länk: http://www.etc.se/ekonomi/pengarna-robotar-sparar-maste-delas-rattvist

Jag har under lång tid påtalat detta och samtidigt påstått att dagens system med arbetsgivaravgifter är förlegat – Detta därför att de bara utgår på produktion som sköts av mänsklig arbetskraft. När robotar står för tillverkning och produktion blir samhället utan pengar då alla vinster från en automatisering i dagens system tillfaller företagens ägare.

Ska man dra saker till sin spets kan man säga ett människan och roboten inte konkurrerar på samma villkor – Detta därför att mänsklig arbetskraft innebär arbetsgivaravgifter medan maskinell tillverkning sker utan avgifter och/eller direkta och indirekta skatter.

I stort kan man om man vill jämföra roboten med ett företags kostnad för arbetskraften i ett låglöneland vs. ett höglöneland. Största vinsten för de företag som väljer låglönelandet ligger inte i själva lönekostnaden utan snarare i avsaknaden av arbetsgivaravgifter och anställningsskydd.

Nästan uteslutande är en automatisering till fördel för förtaget i form av den vinstökning som uppstår därför att man inte längre behöver betala arbetsgivaravgifter och lönebikostnader såsom avtalsförsäkringar mm.

Tittar man bara på kostnaden robot kontra lön för manuellt arbete utan att räkna med arbetsgivaravgifter och lönebikostnader är det i regel samma kostnad för bägge tillverkningssätten vilket innebär att den vinst ett företag kan göra på att automatisera stavas utebliven betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter och lönebikostnader.

Dagens system där företagen ensidigt kan stoppa vinsten av en automatisering i ägarnas fickor utan att bidra till samhällsbyggget är ett förhållande vi ska och måste ändra på – Detta genom att ersätta arbetsgivaravgifterna med en produktionsavgift som utgår oavsett av om produktionen sker med hjälp av mänsklig eller maskinell arbetskraft.

Rapportförfattarna till rapporten jag länkade till via ETC konstaterar följande:

• Att de är viktigt att vinsterna från en produktionsökning delas brett.
• Att det är de lågavlönade (i USA de med lön under 20 USD/timme) som löper störst risk att bli av med jobbet på grund av robotisering.
• Att risken för denna grupp uppgår till 83%.

Rapportens rådgivare kommer därför med en rekommendation om att vinstökningarna som teknologin skapar ska delas brett och det rådet tar jag på största allvar.

Det är därför jag sedan länge förespråkat att dagens arbetsgivaravgifter som bara utgår vid manuellt arbete ska ersättas med produktionsavgift som utgår oavsett tillverkningsmetod.

Att detta är ett måste om vi vill värna dagens välfärdssamhällen är en självklarhet!

Baserat på samma rapport varnar rådgivarna för att nästa grupp arbetsuppgifter som ligger i skottlinjen för automatisering är de arbeten som kräver mellanskicklighet – Något som direkt skulle drabba stora grupper tjänstemän vars arbeten skulle kunna automatiseras i framtiden.

Den enda grupp som klarar sig från robotiseringar och automatiseringar enligt rapporten är de riktigt högavlönade – Något som i regel sammanhänger med hög utbildning och avancerad kunskap.

Slutligen säger rapportens författare att robotiseringen därför bör ske i en rimlig takt så att arbetsmarknaden hinner anpassa sig till de nya villkoren. Dessutom föreslås massiva utbildningsinsatser för att utbilda de grupper vars arbeten blir automatiserade.

Så långt rapporten – Det rapporten däremot pratar mindre eller inget alls om är anledningarna till varför automatisering sker vilket leder mig tillbaka till det jag skrev inledningsvis.

Konkurrensen människa maskin kan aldrig bli rättvis sett ur ett ekonomiskt perspektiv så länge mänsklig arbetskraft är förenad med arbetsgivaravgifter som saknas när maskiner står för tillverkning och produktion.

Därför upprepar jag mitt mantra – Arbetsgivaravgifterna ska ersättas av produktionsavgift så att valet av maskin kontra människa blir neutralt sett ur skatte- och/eller avgiftssynpunkt.

Ska välfärdssamhället så som vi känner det med goda pensioner och starka sociala trygghetssystem bevaras måste vinsten av en övergång till automatiserad produktion delas rättvist mellan samhälle och företag.

Produktionsavgiften ska finansiera precis samma saker som dagens arbetsgivaravgifter med den enda skillnaden att intäkterna efter en övergång kommer att räcka till mera av allt det som dagens arbetsgivaravgifter finansierar.

För mig som socialdemokrat är detta en rättvisefråga och en fråga om solidaritet och kärlek.

Ett harmoniskt samhällsbygge bygger på en solidarisk fördelningspolitik – Något som i dagens moderna tidevarv kräver en växling från arbetsgivaravgifter till produktionsavgifter för att skapa en rättvis och solidarisk fördelning.

Huruvida dessa produktionsavgifter sedan helt eller delvis ska användas för att bygga upp ett system med samhälleliga basinkomster eller inte är en helt annan diskussion även om tanken med en basinkomst rycker allt närmare ett införande som en effekt av att maskiner sköter den tillverkning som tidigare sköttes av människor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Under gårdagen gjorde den tyska bilindustrin och den tyska regeringen en överenskommelse som innebär att bilindustrin återkallar 5,3 miljoner dieselbilar i Tyskland – Detta för att uppgradera mjukvaran i motorstyrningen i syfte att åstadkomma en 25-30% förbättring av utsläppen från framförallt dieselbilar med miljöklass Euro 5.

Alla miljöförbättrande åtgärder som genomförs är givetvis positiva och att Tyskland nu gått före innebär att resten av världen bör följa efter och kräva samma kostnadsfria åtgärder för dieselbilägare som de som nu genomförs i Tyskland.

För mig råder det inga tvivel om att både svenska och andra europeiska samhällsmedborgare har samma rätt till en tjänlig luftmiljö som Tyskland – Därför bör uppgraderingen i rättvisans namn bli global och inte isolerad till Tyskland.

Min uppmaning till regeringen är därför kort och koncis – Avkräv biltillverkarna samma kostnadsfria åtgärd i Sverige och gör det snarast möjligt.

Utöver det så är min uppfattning att de åtgärder som genomförs i Tyskland borde omfatta alla EU-länder och därför genomföras i hela EU av alla biltillverkare som tillverkar bilar i EU.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Allt sedan jag läst den artikel i ETC som visar att Eskil Erlandsson och Anna-Karin Hatt som bägge tillhör Centerpartiet vilselett Riksdagen i fråga om outsourcing av statlig IT-drift har en ny och än viktigare frågeställning dykt upp i mitt huvud – En fråga jag bara måste skriva om för att inhämta andras åsikt.

Frågan är enkel och lyder som följer:

Kan det vara så att Centerpartiet faktist är det politiska parti som enskilt kostat svenska skattebetalare mest pengar och det politiska parti som åsamkat Sverige mest skada sett ur ett säkerhetsperspektiv?

Visst kan det anses som förmätet av mig att ställa frågan men utifrån historiska händelser och utifrån det som avslöjats de sista dagarna går det som jag ser inte att avstå från att faktiskt ställa frågan rakt ut i öppen dager.

Maud Olofsson, Centerpartiets tidigare partiledare är sannolikt den politiker som i särklass kostat svenska skattebetalare absolut mest räknat i kronor och ören.

I det sammanhanget räknar jag inte med allt det Maud var inblandad i under sin tid som partiledare och statsråd utan enbart de kostnader som beror på hennes ödesdigra beslut i fråga om Vattenfall och den så kallade NUON-affären.

Adderar vi ovanpå detta Erlandssons och Hatts beteende och pådrivande av outsourcing av statlig IT-drift så framträder en bild av Centerpartiet och dess politik som är allt annat än smickrande.

Utan att ha handfasta bevis för att så är fallet går det i vart fall att misstänka att Centerpartiet varit fartblinda och satt sitt eget bästa framför nationens bästa i många avseenden.

Vad som var den egentliga drivkraften och vad drev Maud Olofsson till de ödesdigra felbesluten i fråga om Vattenfall och NUON får vi sannolikt aldrig ett ärligt svar på då Maud avböjt att inställa sig till KU för förhör.

Min tro är at hon fattade de beslut hon gjorde för att släppas in i de fina salongerna i Europa och för att vinna gillande från det privata näringslivet  – Detta för att vinna stöd för partiets politik och för att skaffa sig själv en bra plattform för en framtida yrkeskarriär den dag hon slutar med politik.

Påståendet ovan ska inte ses som en absolut sanning utan enbart som en spekulation från min sida – En spekulation tagen ur luften utan handfasta bevis som innebär att den kan bevisa som helt sann.

När det gäller Erlandsson och Hatt och deras skrivelse till Riksdagen så ligger den så till i tid att den smittar både nuvarande och tidigare partiledning i Centerpartiet och att fastställa huruvida det var Maud Olofsson eller Annie Lööf och den nuvarande partiledningen som bör avkrävas ansvar för den ska jag låta vara osagt.

En sak tycker jag står helt klar – Att Centerpartiet sticker ut ordentligt som det politiska parti som enskild ställt till med störst ekonomisk och säkerhetspolitisk skada för Sverige i modern tid.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Lite hårddraget kan man säga som jag säger i rubriken baserat på det som kommer fram i en artikel publicerad i ETC på följande länk: https://www.etc.se/inrikes/outsourcingskandalen-alliansens-ministrar-forsokte-vilseleda-riksdagen.

Mest av allt tycker jag att artikeln jag hänvisar till påvisar att det faktiskt är Alliansen och deras beslut om att outsourca offentlig IT-drift som är roten till att skandalen i Transportstyrelsen kunde ske.

I skrivande stund pågår utredningar av andra statliga verksamheter som outsourcat sin IT-drift och enligt många är det rätt troligt att det som skett på Transportstyrelsen även kan ha skett på andra verk och myndigheter.

Av det som framgår i artikeln går det att utläsa två saker klart och tydligt:

1. Alliansen skydde inga som helst medel för att outsourca och privatisera trots varningar om betydande säkerhetsrisker med ett sådant förfarande.
2. Eskil Erlandsson (C) och Anna-Karin Hatt (C) förvanskade sanningen genom att påstå att Riksrevisionen tycker att det är önskvärt att statliga möjligheter outsourcar sin IT-drift för att spara skattepengar – Detta trots att Riksrevisionen aldrig kommit med några sådana önskemål eller rekommendationer.

Att Eskil Erlandsson som varande Landsbygdsminister och Anna-Karin Hatt i sin roll som IT-minister i en skrivelse till Riksdagen vilseleder Riksdagens ledamöter är allvarligt och något KU snarast bör granska.

2011påstår dessa två statsråd i en skrivelse till Riksdagen att Riksrevisionen tycker att det är önskvärt att en större del av myndigheternas IT-behov tillfredsställs genom outsourcing – Detta trots att Riksrevisionen aldrig framfört den åsikten eller rekommendationen.

Att detta beteende från två ledande centerpartistiska statsråd i den tidigare Alliansregeringen är allvarligt och om inte en lögn så i vart fall ett grovt förvanskande av sanningen tror jag att många kan hålla med om.

Därtill tycker jag att deras beteende väcker en annan och betydligt viktigare fråga – Frågan om vilken sorts parti Centerpartiet är när man är beredd att så lättvindigt sätta rikets säkerhet på spel för att vinna det privata näringslivets gillande?

I skrivelsen till Riksdagen skriver man att Regeringen delar Riksrevisionens bedömning om att outsourcing av statlig IT-drift är önskvärd vilket är ren och skär lögn och ett sätt att försöka vilseleda Riksdagens ledamöter.

Rätt skrivet borde det ha stått att Regeringen/Centerpartiet ser det som önskvärt att outsourca statlig IT-drift och inget annat.

Jag är glad över att både Jonas Sjöstedt och Socialdemokraterna har anmält den förra Alliansregeringen till KU så att KU kan gå till botten med det inträffade.

För mig är KU:s viktigaste uppgift att ta reda på vad som hänt, varför det hänt och vad som behöver göras för att det inte ska inträffa igen. I min värld är detta mycket viktigare än att straffa statsråd och andra med missriktade misstroendevotum i syfte att smutskasta och skada en regering vars politik man inte gillar.

Med det ovan anfört så tycker jag att det är hög tid att vi sansar debatten och slutar att använda oss av misstroendevotum mot politik vi inte gillar. Politiska spörsmål ska avhandlas genom politisk debatt i Riksdagen och och eventuella felsteg av riksdagens konstitutionsutskott.

Därtill är det hög tid att SÄPO med flera viktiga delar det svenska underrättelsemaskineriet blir involverade som remissinstans innan vi privatiserar offentlig verksamhet – Detta för att säkerställa att privata aktörer aldrig får ta del av skyddsklassad information.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”