För mig är det mycket underligt att det inte är reglerat i lagar och/eller förordningar att politiskt förtroendevalda minst en gång per år i öppna redovisningar måste påvisa sitt mötesdeltagande i det som berör de förtroendeuppdrag de valts att utföra av väljarkåren.

Extra underligt tycker jag att det är när vi samtidigt lever i en värld där sjuka och arbetslösa har en stor bevisbörda gentemot myndigheter och andra.

Att så inte görs innebär att väljarna inte har en susning om huruvida den kandidat som finns med på valbar plats på den lista de röstar på sköter sitt förtroendeuppdrag till punkt och pricka alternativt bara åker med på en räkmacka.

Att de grävande politiska journalister som dagligen skriver om politik och politiker låter bli att gräva i detta och redovisa det för sina läsare tycker jag är ännu underligare då alla mötesprotokoll ör offentliga handlingar och lätta för journalisterna att komma åt.

Jag tror att många väljare skulle uppskatta en ordning där detta redovisas öppet och offentligt.

Därtill tror jag att en sådan ordning skulle hjälpa till att minska det ständigt ökande politikerföraktet och den vanlige människans syn på att politiker bara finns där för sig själva och inte för sina väljare.

Sedan kan det med all säkerhet vara så att det ibland finns både giltiga och godtagbara skäl till att en förtroendevald avstått från sin skyldighet att delta i de möten som rör det uppdrag man är vald att utföra.

Är de skälen sjukdom är de självklart godtagbara men beror frånvaron på annat – T.ex att mötestiderna för två förtroendeuppdrag alltid krockar med varandra bör den förtroendevalde ha så mycket respekt för sig själv och för sina väljare att denna avsäger sig ett av uppdragen så att någon annan som har tid och engagemang får möjlighet att fullgöra det i deras ställe.

Den som följer min blogg vet att min grundinställning är och alltid har varit att det är ideologisk låga och viljan att förändra saker och inget annat som ska driva en politiker och dennes engagemang för ett bättre samhälle.

Blir politiken till ett karriärval är vi ute på svag is och så länge landets förtroendevalda kommer undan utan att öppet redovisa sitt deltagande och sitt engagemang är risken överhängande att politiken blir till en ”broilerfabrik” utan folklig förankring.

Politik får aldrig bli till en lekstuga eller till något där ett fåtal individer samlar på sig en stor mängd uppdrag fullt medvetna om att det är utsiktslöst för dem att fullgöra dem alla. Därför kvarstår jag precis som tidigare vid min grunduppfattning att antalet förtroendeuppdrag per förtroendevald ska begränsas till maximalt 3 per förtroendevald

Därför upprepar jag det jag skrev inledningsvis – Det är dags att besluta om en lag och/eller förordning som tvingar landets förtroendevalda att öppet en gång per år redovisa sitt engagemang och sin vilja att fullgöra de uppdrag de blivit valda till.

Fram tills dess att en sådan mekanism finns på plats är min vädjan till landets journalister att sätta blåslampan i häcken på alla förtroendevalda och göra just detta med start genast då vi alldeles strax ska gå till val.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

På senare tid har jag haft anledning att besöka och utnyttja sjukvården och själv uppleva hur det fungerar – En sak är glasklar – På Norrlands Universitetssjukhus är vården fantastisk.

Ska jag vara aningen kritisk är det i sådana fall mot primärvården där jag upplever att den vårdcentral jag tillhör inte riktigt tog mina problem på allvar och remitterade mig vidare till specialistsjukvården på NUS utan istället skickade hem mig med en salva att smörja in det onda stället med trots att de borde förstått att saken bör undersökas djupare.

När jag väl kom till NUS via akuten med mina problem har allt gått spikrakt och jag har blivit oerhört väl omhändertagen på alla de 3 specialistkliniker jag besökt där de tagit sig tid att utreda fullt ut vad jag lider av och hur det ska botas.

Allt detta väl innanför den 90-dagars garanti som finns då jag både snabbt och effektivt slussats vidare av den första klinik jag kom hamnade hos för att landa hos den klinik som ska utföra ingreppet och behandla mig.

Därför vill jag ännu en gång säga att den Västerbottniska sjukvården är fantastisk och att jag fått den hjälp jag behöver när jag behövde den och då utan hänsyn tagen till min plånboks storlek eller huruvida jag satt på fönsterplats på första parkett eller inte.

Att det är möjligt tackar jag mina socialdemokratiska förfäder för då det är de beslut de fattade historiskt som möjliggjort den högkvalitativa sjukvård vi har idag.

Ska vi satsa ännu mer på sjukvården vilket vi självklart ska göra borde en utbyggnad av primärvården med fler specialister vara en naturlig del av en sådan utveckling.

Därtill är jag övertygad om att det tillskott på 14.000 fler människor i sjukvården som vi Socialdemokrater utlovat kommer att göra en enorm skillnad och göra en redan bra sjukvårdsapparat än bättre.

En väl fungerande primärvård med förmåga att effektivt ställa rätt diagnos och remittera människor vidare till specialistsjukvården på NUS skulle sannolikt spara både pengar och lidandet och innebära att specialistläkarna får mer tid över att jobba med sina patienter.

Att bosättningsorten spelar en viss roll i sammanhanget är jag fullt införstådd med men med rätt struktur på primärvården är min tro att även de som bor utanför Umeå ska få adekvat vård väl innanför 90-dagars garantin och/eller ASAP om de som jag behöver omedelbar vård.

Avslutningsvis kvarstår jag vid min principiella grunduppfattning att all sjukvård bör förstatligas för att säkerställa att alla oavsett bosättningsort har tillgång till primärvård och specialistsjukvård på lika villkor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vin fattar idag”

I dagens Sverige har vi under många år levt med en utveckling där den politiska arenan blivit till en ”broilerfabrik” där politikerna lyssnar mindre och mindre på väljarna och ofta fattar beslut som tar mer hänsyn till partikamraternas vilja än de gör till väljarnas vilja.

Pratar man runt med gemene man är det inte svårt att förstå att fler och fler betraktar politiker som en grupp som bara anses betrakta väljarna som ”valboskap” och något som man som politiker bara har nytta av en gång vart 4:e år för att därefter betrakta väljarna som besvärliga och jobbiga.

Att lyssna på väljarna tycker jag är A & O av den enkla anledningen att det alltid är väljarna som till syvende och sist avgör till vilken politiker de ska ge sin röst.

Företräder man inte väljarna har man inget i politiken att göra och den saken tror jag att fler och fler politiker kommer att få erfara i takt med att antalet personkryss ökar vid varje valtillfälle.

Denna utveckling vi sett under många år har lett fram till ett stort politikerförakt och min analys är att det är det växande politikerföraktet som gett grogrund och näring för tillkomsten och tillväxten av missnöjespartier såsom SD.

Erlander och Palme hade bra koll på detta och för bägge herrarna handlade politik om att marknadsföra ett samhälle byggt på Socialdemokratisk värdegrund för att sedan cementerade förtroendet för och skaffa samtycke för det hos väljarna.

Att lyssna på väljarna och göra dem tillviljes finns således i politikens historiska dna även om stora delar av dagens företrädare i alla partier helt verkar att ha glömt bort att inget parti är starkare än sina väljare.

Min strävan är och har alltid varit att återgå till den ordningen – Dvs. till att låta väljarna avgöra huruvida jag som person har deras förtroende eller inte.

Saknar väljarna förtroende för mig som person och för den politik och de frågor jag vill driva har jag inte i politiken att göra för stunden.

Saknas stödet får jag istället för att fatta politiska beslut i folkvalda församlingar ägna mig åt att försöka skapa det förtroende som behövs för att tillfredsställa väljarnas önskemål och vilja att ge mig sitt stöd och se mig som sin kandidat.

Med det sagt så kan jag självfallet inte lägga förslag och driva frågor och politik som går emot den ideologi jag påstår mig följa – Däremot är det som jag ser saken helt legitimt att försöka skaffa stöd hos väljarna för en förändring av mitt partis politik så länge de förändringarna inte strider mot vår ideologi och vår värdegrund.

Rom byggdes inte på en dag och trägen vinner alltid till slut – Med den insikten inneboende i mig kommer jag envetet att sträva vidare för att skaffa det väljarstöd som behövs.

Om det kommer att ske i detta val eller i framtida val ska jag låta vara osagt men en sak vet jag med säkerhet – Den politiker som väljer att låsa in sig på kammaren med sina partikamrater för att tillfredsställa partikamraterna genom att fatta beslut ovanför väljarnas huvud är en förlorare – Vinnare blir alltid den som istället för att göra det lägger sin tid på att träffa vanliga människor och tar sig tiden att lyssna till deras problem och vad som är viktigt för dem.

Vinnare blir med andra ord den som ser till att genomföra folkets vilja.

Med det sagt vill jag avslutningsvis säga att det var precis det som var Palmes och Erlanders styrkor och det är därför de hade väljarnas fulla stöd även när det kom till för väljarna obekväma beslut.

På lokal nivå har jag tre förebilder som i allt jag sett praktisera och gör precis detta – Den ena är Fritidsnämndens ordförande Ari Leinonen (S) – Den andra Tekniska nämndens ordförande Lena Karlsson-Engman (S) och slutligen Fritidsnämndens vice ordförande Lennart Johansson (M).

Vore alla politiker som dessa 3 skulle politikerföraktet vara mindre och väljarnas inflytande större än idag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Tankesmedjan Timbro har ingen ”farstu” når det handlar om att slå mot svaga grupper för att kunna sänka skatterna för de som redan har mer än tillräckligt.

Att Timbro lyfter ämnet om föräldraförsäkringens längd är ingen tillfällighet utan blott och allena högerns strategi för att senare kunna genomföra försämringar i mindre skala med förhoppningen att en sådan förändring inte ska väcka allt för stora reaktioner hos befolkningen

Att som Timbros Siri Steijer påstå att en halvering av föräldraförsäkringen till 8 månader med tillhörande skattesänkningar skulle ge Sveriges föräldrar större frihet att själva bestämma hur länge de kan vara hemma med sina barn därför att de via skattesänkningen får möjlighet att spara är inget annat än ett hån mot den svenska arbetarklassen.

Skulle en sådan reform gå igenom finns bara en förlorare – Alla Sveriges barn som får mindre tid med sina föräldrar i början av livet när föräldrakontakten är som allra viktigast.

Därtill kommer en sådan reform att skapa ett enormt tryck på landets kommuner att bygga ut förskoleverksamheten i en verklighet där det redan nu fattas oerhört många förskoleplatser och än mer personal i förskolan.

Att hon dessutom tycker att det är orättvist att barnlösa med sina skattepengar ska vara med och bidra till de som väljer att skaffa barn tycker jag påvisar stora mått av egoism och girighet – Dvs. precis de egenskaper jag ofta anger som drivkraft för högerpolitiker.

Sverige ska föregå med gott exempel och om något så ska vi ge föräldrarna större frihet att själva bestämma hur länge de vill vara hemma med sina barn men då genom att ta bort många bidrag och ersätta den med en basinkomst som ger alla föräldrar oberoende av plånbokens storlek den frihet Siri tycker att de bör ha.

Hur jag tänkt mig att en sådan basinkomst ska fungera kan du läsa om genom att leta upp de blogginlägg i min blogghistorik som behandlar ämnet..

Den enda punkten där vi är överens är den om att politiken inte ska vara inne och reglera hur föräldraförsäkringen ska delas upp mellan föräldrarna – Trots att jag är Socialdemokrat tycker jag personligen att den saken lämpar sig bäst för föräldrarna att själva avgöra.

Min vädjan är därför att alla tänker ett steg till och ställer sig själva frågan om varför Timbro gör detta utspel just nu – Gör ni så är jag övertygad om att ni precis som jag kommer att finna att det sker därför att högern har en dold agenda och därför att högern har som plan att trycka ner arbetarklassen än mer än de gjorde när de innehade regeringsmakten.

Ska jag vara riktigt elak vill jag påstå att högerns slutmål är att bryta sönder allt vi Socialdemokrater tillsammans med fackföreningarna byggt upp under årtionden – Detta till ett läge där människor inte har något annat alternativ än att foga sig och göra som överheten ger order om.

En fråga ni bör ställa er är vilken socialförsäkring som står näst på tur för att rustas ner – Kan det vara så att Timbro och högern tycker att den svenska sjukförsäkringen är för generös och att vi därför borde ersätta den med samma modell som i USA och många andra länder – Dvs. en där man under ett fåtal dagar har låg ersättning för att därefter ha noll i ersättning?

Den sortens samhälle tror jag att väldigt få eller ingen vill se – Av den anledningen spelar det stor roll hur just du röstar i det kommande valet – Vill du ha utveckling eller avveckling? – Valet är ditt!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Förhandlingar om ett nytt utstationeringsdirektiv – Dvs. det direktiv som styr löner och arbetsvillkor för EU-medborgare som arbetar i andra EU-länder och som förhindrar den lönedumpning som nu pågår har länge varit en svårlöst fråga i EU-maskineriet men efter maratonförhandlingar är EU-länderna äntligen överens om ett nytt utstationeringsdirektiv.

För mig och många med mig är det mycket glädjande att EU gick på Sveriges linje och bestämde sig för att sätta ett direktiv på plats som en gång för alla stipulerar att det är de regler och löneavtal som gäller i det land arbetet där utförs som ska gälla som tröskelnivåer i framtiden.

Med detta direktiv på plats blir det inte längre möjligt för utländska åkerier att använda sig av chaufförer som kör inrikes transporter i Sverige till lägre löner och sämre arbetsvillkor än de som gäller för svenska chaufförer i svenska åkerier.

På samma sätt blir det från och med det att direktivet träder i kraft inte möjligt för byggföretag att använda sig av utländska underentreprenörer som betalar sina arbetare lägre löner och förmåner än de som gäller för svenska byggarbetare som jobbar i Sverige.

Därtill stipulerar utstationeringsdirektivet om jag förstått saken rätt att facken i respektive länder får full rätt att kontrollera och säkerställa att lön och övriga arbetsvillkor följer de nationella lagarna och avtalen i det land där arbetet utförs vilket är goda nyheter för alla EU:s arbetstagare.

Kampen för att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige och att övriga förmåner ska vara lika oavsett vem en arbetstagare jobbar för så länge arbetet utförs i Sverige har länge varit ett fackligt krav för att undvika lönedumpning och att den kampen nu äntligen gått i mål tycker jag är bra.

Precis som Marita Úlvskog säger så ska inte EU:s arbetare konkurrera sinsemellan med låga löner och dåliga arbetsvillkor utan genom att vara bäst på det man gör.

Att hela EU äntligen köpt den inställningen välkomnas och till Marita och övriga som arbetat hårt för detta säger jag därför – GRATTIS och starkt jobbat.

Att hon och Sverige lyckats få igenom detta tror jag beror på att fler och fler av EU:s ledare insett att det inte fungerar att bygga ett EU med växande klyftor och ett EU där man tillåter unionens arbetsgivare att spela ut EU:s arbetstagare mot varandra genom att lönedumpa och konkurrera med dåliga arbetsvillkor.

Därtill vill jag påstå att Socialdemokratisk politik gör skillnad och gör livet bättre för arbetarklassen och för deras livsvillkor – Denna gång inte bara i Sverige utan i hela EU.

Till alla kommentatorer som sagt att detta aldrig kommer att inträffa i EU när jag lyft ämnet villa jag säga en enda sak – Vad var det jag sa och vem fick rätt i slutändan.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”