Trots att jag skrivit om vikten av att svenska företag bör söka sig till Afrika och etablera sig där för att inte halka efter Kina och resten av EU har mycket lite hänt på det området. 

Därför skriver jag ytterligare ett inlägg i ämnet i förhoppning om att mitt budskap denna gång ska öppna ögonen hos svenska företag och hos vår regering.

Enligt mitt förmenande borde Sveriges regering och svenska företag med omedelbar verkan vända blickarna mot den afrikanska kontinenten och bygga en stark strategi för handel och företagsetableringar på densamma.

Afrika är för er som inte vet den kontinent som står på tur att bli nästa snabbväxare vad gäller BNP tillväxt och nästa kontinent i tur att befolkas av en snabbt växande välmående medelklass.

Redan nu finns det länder på den afrikanska kontinenten vars BNP växer med 10% eller mer varje år och dessa länder blir fler och fler år för år.

Allt sedan min återflytt till Sverige 2009 från Asien där jag bodde och verkade länge har jag predikat budskapet om att den afrikanska kontinenten är stället man ska finnas representerat på om man är intresserad av att hitta nya affärsmöjligheter, nya marknader och öka sin omsättning och försäljning.

Kineserna och den kinesiska regeringen var tidiga med att hörsamma min uppmaning om att göra affärer i Afrika och har vid det här laget funnits i Afrika 10 år eller mer men i vanlig ordning ser svenska företag och organisationer ut att vilja vänta tills tåget redan gått för den som vill utvecklas väl och göra framgångsrika affärer i Afrika.

Med en sådan inställning kan Sverige och svenska företag i allra bästa fall haka på som sista vagn på ett tåg som redan börjat rulla och snabbt närmar sig maxhastighet.

Kineserna som både historiskt och i nutid kan betecknas som ”världens affärsmän” har som jag nämnde ovan redan funnits på den afrikanska kontinenten i 10 år eller mer och där byggt en marknad för sina produkter.

Därtill etablerar sig kineserna på den afrikanska kontinenten på det för mig enda och långsiktigt hållbara sättet.

Vad kineserna gör är att istället för att välja den traditionell affärsmodellen med tillverkning i Kina och försäljning i Afrika i stället etablerar tillverknings och sammansättningsfabriker på plats i Afrika.

I många fall exporterar dessutom dessa fabriker sina produkter tillbaka till Kina och andra delar av världen utöver den försäljning som sker på den afrikanska kontinenten.

Ovanpå detta använder sig kinesiska företag och entreprenörer av samma strategi som man gör i Kina – En strategi som innebär att man utöver sin fabrik även bygger bostäder, skolor, sjukhus och övrig infrastruktur för sina arbetare och deras familjer.

Genom det valet av affärsstrategi skapar kinesiska företag skatte- och exportintäkter för de afrikanska länder man väljer att etablera sig i – Skatte- och exportintäkter som gör att marknaderna växer ännu snabbare i landet man verkar i.

Därutöver gynnar valet av strategi landets invånare i form av ökade inkomster och självfallet det egna företaget som genom det strategivalet skapar en större lokal marknad för sina produkter.

När vi dessutom vet att affärs- och förtjänstmöjligheterna är som störst på marknader som har en starkt växande medelklass är det mycket förvånande att vi i Sverige som intelligenta och innovationsrika människor ännu inte tagit chansen att göra affärer där affärsmöjligheterna är som störst framgent.

Jag undrar därför hur mycket längre jag ska behöva tala för döva öron här hemma i Sverige och hur länge det ska ta för Sveriges regering och svenska företag att tillvarata den spetskompetens och de kontakter jag besitter när det gäller affärer i Afrika?

Eller är det kanske så att vi i Sverige är nöjda med att stillasittande titta på medan kineserna lägger den afrikanska kontinenten under sina vingar?

Låt oss ändra på detta och tillsammans koncentrera oss på den afrikanska kontinenten och likt kineserna bygga oss en ny hemmamarknad där innan de stora drakarna såsom USA hinner dit.

Dessutom har Sverige en stor konkurrensfördel framför andra EU-länder och USA i det faktum att Sverige i Afrika till skillnad från många andra länder anses stå för ärlighet, kunskap och god organisation.

Det ryktet byggde Olof Palme och socialdemokraterna upp genom att bistå afrikanska länder när de fick självständighet och det ryktet har vi fortsatt idag trots att Sverige förändrats mycket sedan Palmes dagar.

Därför bör vi agera här och nu och få våra svenska företag att satsa på affärer och etablering i Afrika innan tåget har gått och vagnen blir omöjlig att koppla på.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”.

Alliansen och borgerligheten beskyller allt som oftast socialdemokraterna för att bedriva en skadlig skattehöjarpolitik som är företagsfientlig – Detta trots att OECD utsett Sverige till världens bästa land att driva företag i.

Det är därför på sin plats att påminna alliansen om att det var under socialdemokratins storhetstid som Wallenbergsfärens företag växte sig starka och att det var under denna tid många svenska företag – Bland dem 3 svenska världsföretag såg dagens ljus.

De företag jag pratar om är IKEA, H&M och Tetrapack. Socialdemokratisk solidarisk politik kan därför sägas vara själva fundamentet och anledningen till att dessa företag utvecklats till världsledande företag på respektive område – Till och med till världens största inom sina respektive nischer.

Dessa företags tillväxt och etablering utanför Sverige hade aldrig varit möjlig om de inte först haft möjlighet att tjäna pengar samt växa och utvecklas i det Sverige forna tiders socialdemokrater skapade.

Demokratisk socialism, sociala reformer, en stark arbetarrörelse och en stark och offentlig sektor mixad i en framgångsrik blandekonomisk modell möjliggjorde bygget av det jämlika samhälle som är grunden på vilket dessa företag sedan byggt sin internationella expansion.

Socialdemokratisk fördelningspolitik och uppbyggnaden av en stark arbetarrörelse innebar att fler människor tjänade tillräckligt mycket pengar för att kunna konsumera de produkter dessa företag tillverkade och/eller sålde och det är vinsterna av den produktionen och försäljningen som sedan möjliggjort deras internationella expansion.

Av detta kan vi lära oss mycket – Störst och viktigast i fråga om lärdomar är att den svenska samhällsmodellens viktigaste beståndsdel är att vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist bland alla i samhället.

Andra viktiga lärdomar är att relativt höga skatter är bra så länge dessa används till att bygga starka sociala trygghetssystem och en bra välfärd som möjliggör konsumtion för breda grupper av samhällsmedborgare.

Det är därför vi ska återvända till den politik som skapar morgondagens storföretag.

Det vi ska återvända till är till den politik som i sin strävan att bygga ett mer jämlikt samhälle gör så baserat på kärlek, solidaritet och alla människors lika värde så att fler har möjlighet att konsumera det företagen tillverkar och säljer.

Ska Sverige fortsätta att vara landet i vilket människor och entreprenörer föds, utvecklas och blir världsledande i finns bara ett politiskt alternativ och det alternativet är socialdemokraterna.

Det parti som sitter inne med kunskapen om hur man bygger ett företagarvänligt samhällsklimat som tillåter företag att födas och växa sig starka i.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

I artiklar och bloggar har Ulrika Edman (V), Jan Hägglund (AP) samt signaturen Beatworld felaktigt beskyllt Hans Lindberg (S) och Anders Ågren (M) för att mörka i och med att kommunen nått en förlikning med Susanne Aidanpää angående hennes uppsägning.

I sina olika inlägg framför de åsikten att förlikningen ingåtts därför att Hans och Anders vet att avskedandet skedde utan att saklig grund för densamma fanns och kräver därtill att Hans och Anders ber Susanne Aidanpää om ursäkt offentligt.

Att de gör dessa grundlösa beskyllningar och hoppar på Hans och Anders trots att de vet att det är tjänstemännen och inte politikerna som sköter ärenden som dessa är anmärkningsvärt.

Ännu allvarligare är det personliga påhopp dessa tre gör sig skyldiga till på Hans och Anders i och med att de så klart och tydligt deklarerar att förlikningen enbart görs för att mörka de riktiga skälen till uppsägningen av Susanne Aidanpää.

Utan att blanda mig i allt för mycket vill jag därför framföra att alla tre har fel i sin analys och i sina beskyllningar.

En förlikning är inget erkännande om att fel begåtts utan blott och allena ett sätt att som Stefan Larsson uttrycker saken välja den minst dåliga lösningen för att avsluta ärendet och lägga det bakom sig utan att parterna drar på sig stora rättegångs- och utredningskostnader och för att möjliggöra att Aidanpää kan söka nytt jobb samtidigt som kommunen kan utse hennes ersättare.

I den position som Susanne Aidanpää satt på innehåller anställningsavtalet med all säkerhet en fallskärm som reglerar hur mycket som ska betalas ut om den anställde avgår eller blir avskedad från sin tjänst.

Utan att veta detaljerna i hennes anställningsavtal skulle jag tro att den summa hon nu erhåller ligger i häradet av det avgångsvederlag som ändå skulle ha utbetalats till henne utan att en överenskommelse om en förlikning skett.

För den typ av tjänster som hon satt på ligger ett normalt avgångsvederlag i häradet 12 till 18 månadslöner plus pensionsavsättningar mm. vilket innebär att min syn är att kommunen kommit undan rätt billigt med tanke på att fallet nu är avslutat och att ingen av parterna kan återkomma i ärendet i framtiden.

Därtill delar jag Hans Lindbergs kommentar till det inträffade och hans syn på att det är oansvarigt av Vänsterpartiet och nu även Arbetarpartiet att offentligt gå ut och tycka i enskilda anställningsärenden som man inte känner till alla detaljer om.

Med det sagt så hoppas jag att Ulrika, Jan och Beatworld ska tänka över sitt agerande ett varv till så att de kan undvika övertramp likt dessa i en framtid.

Blir det därtill aktuellt med någon ursäkt i ärendet så borde den i sådana fall göras av Ulrika, Jan och Beatworld och då till Hans Lindberg (S) och Anders Ågren (M) angående det falska och fula påhopp som nämnda personer gjort på dem.

Som gruppledare för sina respektive partier borde både Ulrika och Jan känna till att denna typ av personalärenden sköts av tjänstemän och inte av politiken.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag kommer aldrig att ge mig när det gäller de åtgärder som behövs för att säkra välfärden i Sverige och övriga EU-länder eller för den delen i resten av världen. 

Med mina förslag genomförda säkras välfärden även i länder utanför unionen – Detta i och med att så mycket som möjligt av produktionen i världens företag ska ske så lokalt som möjligt.

Följer vi de förslag jag målar upp i detta inlägg blir miljövinsterna gigantiska givet att vi genomför reformen på rätt sätt.

Hela mitt åtgärdsprogram har sin grund i Olof Palmes devis i skrivningen om den Demokratiska Socialismen och dess strävan att ge flertalet makten över fåtalet.

Många vill säkert kalla en del av mina tankar och förslag för företagsfientliga men det kan jag stå ut med då jag vet att de inte är det.

Jag menar att motsatsen råder och att det i själva verket är bra för företagen att adoptera mitt tankesätt. Med mina förslag satta i handling ökar antalet potentiella kunder och med högre försäljning och en större marknad ökar företagens vinster.

Det handlar på inget sätt om att begränsa företagens ägande eller möjlighet att sälja sina varor och tjänster globalt – Tvärtom så förespråkar jag att företag blir mer globala i sitt tänk och den enda skillnaden mot i dag är att jag ställer krav på att de ska sprida sin tillverkning på fler tillverkande enheter och att all tillverkning ska ske så lokalt som möjligt.

Med ett sådant förfaringssätt vinner världen och dess medborgare många fördelar:

• Lokal tillverkning innebär tillskapande av arbetstillfällen på de marknader där produkterna säljs. Detta innebär i sin tur att fler länder får färre arbetslösa och större skatteintäkter.
• Företagen blir en resurs för de länder/regioner de har tillverkning och försäljning i snarare än en utsugande profitör som för ländernas tillgångar till länder med låga skatter.
• Miljön blir en stor vinnare i och med att långväga transporter minimeras till ett minimum. Dessutom ska samma miljö- och reningskrav ställas oavsett vart på jorden produkterna tillverkas.
• Global tillverkning ger därtill en större bas för produktutveckling och anpassning till lokala krav och önskemål.
• Världens rikedomar blir mer jämt fördelade i och med att företagen betalar skatt i fler länder – Skatteintäkter som länderna sedan kan använda för att bygga välfärd och infrastruktur med.

För några företag kan mina förslag leda till att de kortsiktigt drabbas av lite högre kostnader – Dock kommer dessa kortsiktiga effekter att resultera i ökad försäljning och högre vinster i det långa perspektivet.

Som politiker måste vi alltid tänka långsiktigt och mot ovanstående faktum ställa oss frågan om den nuvarande samhällsordningen kan fortgå i det långa perspektivet?

Min egen slutsats är att så inte är fallet!

Dagens samhällsutveckling är oerhört kortsiktig och verkar tveklöst mot en samhällsordning som innebär att fåtalet har makten över flertalet.

I min värld är detta inte en framkomlig väg annat än i ett mycket kortsiktigt perspektiv. Fortsätter vi på inslagen väg kommer det endera att leda till världskrig eller ett massivt folkligt uppror.

Girighetens politik där fåtalet har makten över flertalet och förtrycker flertalet genom att själva roffa åt sig mer och mer leder rakt mot ättestupan och kommer aldrig att fungera i det långa perspektivet och leda till ett lyckligt slut.

Vill vi se ett lyckligt slut och framför allt en lösning som fungerar för all evighet måste vi komma till samma insikt som Olof Palme.

Politik och politiska beslut i folkvalda demokratiska församlingar måste alltid se till att det omvända mot idag gäller – Nämligen att politiken genom politiska beslut och åtgärder ser till att begränsa fåtalets ständigt ökande girighet.

Således måste vi I Sverige och EU till att börja med fatta några få men ack så viktiga politiska beslut – Dessa är:

• Att införa skyddstullar och importskatter som gör att varor tillverkade utanför EU blir dyrare att köpa än de som tillverkas innanför EU:s gränser.
• Att införa globala miljökrav som innebär att all tillverkning blir klimatneutral genom att samma miljökrav ställs på all tillverkning oavsett av i vilket land tillverkningen utförs.
• Att skapa ett regelverk avseende beskattning genom införandet av skatteavtal som innebär att vinster beskattas i det land där de uppstår och att nedsättning skattemässigt bara görs med samma summa som man som företag kan bevisa att man betalat i ett annat land för samma vinst.
• Att säkerställa att smutsig elektricitet belastas med höga miljöavgifter för att gynna framväxten av ren och förnyelsebar energiproduktion.

Ingen av alla de åtgärder jag föreslår är svår eller omöjlig att genomföra – Allt som behövs är att vi som politiker stannar upp och tänker över vårt ställningstagande och tar vårt politiska ansvar.

Det är därför världens politiker måste ta tillbaka den makt över politiska beslut som vi politiker i dagsläget överlåtit åt företag och lobby organisationer.

Med ett sådant ställningstagande och sådana politiska beslut skapar vi en långsiktigt hållbar välfärd och miljö och en långsiktigt hållbar arbetsmarknad med fler köpstarka kunder för världens företag att sälja sina produkter till.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Uttrycket att högmod går före fall är bara ett av uttrycken som anförs om Jimmie Åkesson i den interna strid som uppenbarligen pågår i SD där olika intressen i partiet beskyller varandra för partiets i deras ögon dåliga valresultat.

Att striden pågår kan du läsa om i följande artikel i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/VR84q1/intern-sd-kritik-mot-partiledningen-hogmod-gar-fore-fall

Åkesson beskylls internt för att han tror att han står över sådant som budgetfrågor och därför att han oftare än någonsin tidigare varit helt svarslös på många direkta frågor han fått från journalister i denna valrörelse.

Många i partiet är mycket besvikna på att valresultatet för SD landade på en nivå under 20% – Alldeles speciellt så därför att många i partiets inre krets hade trott på ett valresultat på närmare 30%.

Denna grupp har redan nu utsett sin syndabock och beskyller därför Jimmie Åkesson och hans svaga framträdanden för att så icke blev fallet och det är därför partiet nu skakas av interna stridigheter bland ledande företrädare.

Att partiet förr eller senare skulle drabbas av interna stridigheter som eskalerar och leder till partiets fall har jag anfört sedan länge liksom att detta kommer att starta i samma sekund som SD:s framgångssaga bromsar in eller vänder vilket nu är fallet.

Trots det är jag förvånad att de startat redan nu och innan valresultatet är slutgiltigt fastställt och en regering tillsatt – Detta sagt trots att man aldrig borde bli förvånad av sådant som rör SD.

Den interna kritiken mot Åkesson och delar av partiledningen rör ett antal fenomen som kritikerna anser vara fel och som påverkade valresultatet på ett sätt som inneburit att SD:s uppsving i opinionen aldrig återspeglade sig i det slutliga valresultatet för SD.

Att flera ledande SD.are internt talar om valfusk och andra saker som saknar bäring och bevis påvisar hur många av Åkessons så kallade Sverigevänner tänker när saker inte går deras väg.

Att ha sådana element i ett politiskt parti och i partiets inre krets är början till slutet därför att den sortens människor är helt faktaresistenta och därför inte kan se sanningen.

Richard Jomshof säger i artikeln att detta är början på något nytt för SD och på det området håller jag med honom såvida han med det uttrycket avser att detta är början till slutet för SD.

Med det sagt så ser jag fram emot fortsättningen och mot att utifrån få betrakta hur SD precis som jag anfört sedan länge kommer att förgöra sig själva inifrån.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag håller fast vid det som är min starkaste politiska övertygelse – Nämligen att politik i grund och botten handlar om vilket sorts samhälle vi ska bygga och för vem vi ska bygga det.

Som socialdemokrater har vi sedan urminnes tider stakat ut vilken sorts samhälle vi vill bygga i samband med att vi började prata om den svenska samhällsmodellen och bygget av ett jämlikt samhälle.

Som politiker räcker det inte med att enbart prata om det man vill göra – Pratet måste följas av action i form av progressiva förslag och en progressiv budget som visar att vi avser göra allvar av det samhällsbygge i pratar oss varma om.

Därför vill jag att vi socialdemokrater sänder starka och tydliga signaler till väljarkåren nästa gång det är dags att lägga en budget genom att lägga en budget som bygger på tillväxt och expansion.

Vi ska lägga en sådan budget även om vi i förväg kan anta att alliansen tillsammans med SD kommer att rösta ner den i Sveriges riksdag.

Politik handlar om symbolhandlingar och om att bedriva en stark signalpolitik som visar väljarna vad vi går för.

Med en sådan går det inte att rädas hur oppositionen kommer att rösta eller om budgeten kommer att bli nedröstad – Detta därför att de signaler vi sänder är viktigare än en eventuell vinst eller förlust i en omröstning i riksdagen.

Med starka signaler till väljarkåren kommer stödet för vår politik att öka i nästa val av den enkla anledningen att väljarna ser att vi faktiskt vill göra allvar av den politik vi i ord säger att vi vill driva.

För egen del anser jag att en progressiv och framtidssträvande budget måste innehålla massiva satsningar som innebär att samhällets tre mest fundamentala rättigheter kan tillfredsställas – Rätten till ett arbete, rätten till en bostad och rätten till social trygghet.

Hur budgeten ska finansieras har jag nämnt i en rad inlägg varför alla redan vet att den ska finansieras med en kombination av höjda skatter för de mest välavlönade tillsammans med förändringar i skattesystemet samt med lån till utbyggnaden och personalförtätningen av offentlig sektor om lån skulle bli en förutsättning för att kunna genomföra de reformer vi vill genomföra.

Jag vill se att vi säkerställer ett massivt bostadsbyggande i allmännyttans försorg genom att återinföra bostadsförsörjningslagen, förenkla byggreglerna samt genom att låna ut de pengar AP-fonderna idag investerar i obligationer för att trygga kapitalbehovet för det byggande som måste till för att säkerställa att rätten till en bostad blir verklighet i Sverige.

Dessa lån ska löpa med en fast räntesats på 5-6% per år vilket innebär att vi över tid skapar billiga och förutsägbara lån för bostadsbyggande samtidigt som vi skapar bättre tillväxt än idag i pensionssystemen.

Därutöver ska det lagstiftas om att alla bostadsbolag måste dela hela sin lånekostnad på alla kvadratmeter uthyrningsbar yta för att säkerställa att hyrorna hålls på en rimlig nivå för alla lägenheter som är att betrakta som lägenheter av normal standard.

Vi ska även förändra skatteavtalen vi har med andra länder så att dessa i en framtid stipulerar att en skattskyldig alltid betalar den högsta av de två skattesatser som gäller enligt avtalet och att nedsättning av svensk skatt bara görs med lika mycket som man kan bevisa att man betalt i det andra landet. Med sådana avtal på plats kommer skatteintäkterna att öka i betydande grad.

Därutöver ska vi skrota dagens arbetsgivaravgifter och istället införa en produktionsavgift som utgår oavsett av om tillverkningen sker maskinellt eller manuellt.

I ett solidariskt samhälle kan vi inte ha en samhällsordning som innebär att automatiseringens vinster ensidigt tillfaller företagens ägare samtidigt som samhällets intäkter till pensioner och sociala trygghetsförsäkringar minskar i motsvarande grad.

I ett solidariskt samhälle ska företagens skatte- och avgiftsuttag vara lika oavsett tillverkningsmetod i solidaritetens namn.

Dessa åtgärder är en bra början på en progressiv politik med tillhörande budget och en klar och tydlig signal till Sveriges förenade väljarkår om att vi socialdemokrater aldrig kommer att kompromissa med våra ideal kärlek, solidaritet och alla människors lika värde – Därtill en signal om att kampen för det jämlika samhället kommer att fortsätta hela vägen in i mål.

Kamrater – Låt oss visa väljarna att snacket alltid ska åtföljs av en verkstad som gör allvar av snacket.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att det är illa ställt med skattemoralen i många svenska bolag och att många av dem tillsammans med sina ägare ägnar sig åt skatteplanering som ligger på gränsen för vad som är lagligt därför att de söker maximal skattereduktion vet vi sedan länge.

Att det är så tycker jag är allvarligt och rapporterna om hur stora bolag som Wallenbergsfärens maktbolag Investor får underkänt för avdrag man gjort med hjälp av så kallade ”räntesnurror” och andra skatteplaneringsverktyg är klara och tydliga signaler om att möjligheten att skatteplanera måste stoppas eller i vart fall begränsas ordentligt.

Att bolag i efterhand får avslag och likt Investor som nu krävs på 2.4 miljarder i skatt åker dit därför att man skatteplanerat för aggressivt sänder fel signaler till resten av samhället.

Det budskap Investor och andra bolag som skatteplanerar sänder till svenska folket är att det är legitimt att bolag och privatpersoner själva ska kunna avgöra hur mycket de ska betala i skatt och vart och att sprida den skattemoralen till resten av samhället är fel.

Skulle alla i samhället resonera som dem skulle det innebära att ingen vill betala skatt i Sverige vilket gör att välfärdslandet Sverige i sådana fall snabbt är både dött och begravet.

Wallenbergföretagen är långt ifrån ensamma om att använda sig av skattemodeller vars enda syfte är att sänka skatten – Något som för övrigt är förbjudet enligt den generalklausul som finns i skattesystemet.

Det Wallenbergarna och Investor gör sker i ett flertal företag och har utvecklats till att bli ett stort samhällsproblem.

För mig är det mycket allvarligt att svenska företag inte vill betala skatt i Sverige då detta beteende innebär att det skattetryck alla alliansföreträdare pratar varmt och högljutt om flyttas från de som har råd att betala skatt till svaga grupper med små betalningsmöjligheter.

Storbolagens skattemoral är därför precis som jag anfört ovan ett samhällsproblem som måste lösas!

Det svenska storkapitalet har i alla tider klagat på nivån på svenska skatter – Dock fanns det under Erlanders och Palmes tid en helt annan moral i Sveriges stora finansfamiljer vilket innebar att man betalade den skatt man var skyldig att betala utan att knorra allt för mycket.

Jag påstå därför med all rätta att dåtidens Wallenbergare och deras gelikar tog ett betydligt större samhällsansvar än nutidens företrädare för familjen Wallenberg.

Historiskt har det funnits ett slags hederskodex mellan storkapitalet och svenska regeringar som inneburit att var och en sköter sitt och att storkapitalet haft politikens medgivande utvecklas och hållas så länge de gör rätt för sig skattemässigt.

Den överenskommelsen är numera bruten i och med att storkapitalet förutom att ägna sig åt raffinerad skatteplanering med enda syfte att undvika skatt även gör allt den kan för att avreglera och ta över det som historiskt utgjort offentlig sektor och därmed tillhör alla Sveriges medborgare.

Denna utveckling måste brytas och den gamla ordningen måste återställas.

Storkapitalet ska ägna sig åt att driva företag i det som traditionellt betraktats som privat sektor och låta bli att försöka slå sig in i offentlig sektor och dess verksamheter. Offentlig sektor ska drivas av det allmänna utan privat inblandning.

Därför måste storkapitalet ompröva sin moral och inse att de ska betala skatt efter sin bärkraft utan att använda sig av skatteplanering vars enda syfte är att undvika skatt.

Det storkapitalet måste förstå är att deras skatter används för att öka välfärden för alla i samhället – Skatter som i slutändan används för att anställa fler i offentlig sektor vilket innebär att köpkraften ökar bland svenska löntagare med ökade vinster för storkapitalets bolag som följd.

Det är därför jag kämpar för att vi socialdemokrater ska återgå till den typ av socialdemokratisk politik vi förde när Sverige och svenskarna mådde och utvecklades som allra bäst – Den typ av socialdemokratisk politik som var utmärkande för regeringarna Erlander och Palme.

I mitt Sverige vill jag framgent se en ordning där alla i samhället tar sitt samhällsansvar och genom skatter är med och finansierar vår gemensamma välfärd.

Därför uppmanar jag familjen Wallenberg och övriga delar av storkapitalet att ta sitt förnuft till fånga och göra rätt för sig skattemässigt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I Tyskland har regeringen räknat ordentligt på saken och kommit fram till att skatteplanering och de ”skatteflyktingar” den skapar kostar landet 150 miljarder euro i uteblivna skatteintäkter varje år vilket är 10 gånger mer än de 15 miljarder euro som Tysklands flyktingmottagande kostar per år.

Siffrorna i Sverige är rätt lika de i Tyskland då företag såsom SCA genom skatteplanering sedan länge undvikit att betala skatt på sina vinster i Sverige trots att vinsterna kommer från deras förädling av svenska naturtillgångar. I SCA:s fall är läget det att SCA inte betalat någon vinstskatt i Sverige sedan 1996 vilket givetvis är helt fel.

Det är rätt intressant att ställa dessa två flyktinggrupper mot varandra för att få perspektiv på flyktingfrågan likväl som på skattefrågan och för att förstå hur möjligheten att bygga och vidmakthålla en välfärdsstat ter sig i en framtid och varför välfärden är beroende av att vi kraftigt begränsar möjligheten att skatteplanera.

Den som läser siffrorna på rätt sätt kan med lätthet se att man genom att minska skatteflykten med 10% kan finansiera hela flyktingmottagandet utan att belasta statsbudgeten.

Jag har i en lång rad inlägg anfört varför debatten om att begränsa den lagliga skatteplaneringen är viktig och varför den lagliga skatteplaneringen bör stoppas för att värna demokratin och fortsatt skydda västvärldens välfärdsstater från att tvingas skära ner på nivåerna i välfärdssystemen. 

En artikel i Dagens Arena gör gällande att den lagliga skatteplaneringn varje år kostar EU-länderna 1.000 miljarder euro i uteblivna skatter och avgifter medan kostnaden för mottagandet av 1 miljon flyktingar i deras exempel landar på 12,5 miljarder euro.

Kostnaden för skatteflykten blir således närmare 100 gånger större än kostnaden för flyktingmottagandet.

Den som vill läsa artikeln i sin helhet kan göra så genom att använda följande länk: http://www.dagensarena.se/innehall/skatteflykt-hundra-ganger-dyrare-an-flyktingmottagande/

Sägas ska att artikeln anger EU-kommissionen och Tysklands regering samt Der Spiegel som källor till siffrorna.

Jag tycker att det är viktigt att lyfta skatteflykten och dess effekter därför att skatteflykt är ett betydligt större hot än det mesta annat när det gäller Europas framtida välfärd.

Kan vi helt stoppa eller i vart fall kraftigt begränsa skatteflykten och möjligheten att skatteplanera frigörs enorma summor pengar – Pengar som räcker till både välfärd, flyktingmottagande och till att få hela den europeiska ekonomin på fötter för lång tid framåt.

Det är därför underligt att vi inte är fler som öppet debatterar dessa frågor – Speciellt bland de partier som är för öppenhet och generös invandring borde ha mer intresse än andra av att lyfta frågan därför att minskad skatteflykt/skatteplanering är ett sätt att finansiera flyktingmottagande och kombinera stor invandring med en dynamisk välfärds- och fördelningspolitik.

Genom att se till att alla företag och privatpersoner betalar de skatter och avgifter de rimligen borde betala blir detta möjligt.

Frågan och debatten om skatteflykt är för övrigt under uppsegling i många länder och EU-kommissionen har i avvaktan på ny lagstiftning på området startat jakten på de som ägnar sig åt skatteplanering och skatteflykt – Detta genom att använda konkurrenskommissionen för att bötfälla skatteflyktingar för erhållande av olagliga statsstöd.

Som Socialdemokrat kommer jag att dra mitt strå till stacken genom att debattera frågan flitigt och därtill ställa min expertkunskap på området skatteplanering till förfogande genom att vara delaktig i de förändringar som måste till för att stoppa möjligheten att skatteplanera.

På samma sätt som den expertkunskap jag besitter på området kan användas för att skatteplanera kan den användas för det motsatta ändamålet så att vi helt kan stoppa och/eller kraftigt begränsa möjligheten att skatteplanera.

Europa och EU-ländernas regeringar har tröttnat på girigheten hos de som flyr undan beskattning – Svaret på deras skatteflykt blir starkare lagstiftning och starkare statlig kontroll – Något som bäst uppnås genom förändrade skatteavtal länderna emellan så att företag i en framtid alltid betalar skatt för en vinst i det land vinsten uppstått.

Om alla företag och privatpersoner betalar sin beskärda del av skatterna skulle vi alla kunna åtnjuta lägre skatter och mer och bättre välfärd.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ni som följer mig och min blogg vet att jag skrivit rätt flitigt om sjukvården och att jag anser att indelningen i landsting/regioner är föråldrad i dagens Sverige och behöver reformeras.

Det som behövs i stället för landsting/regioner vad gäller sjukvården är ett förstatligande av sjukvården för att säkerställa att alla i Sverige solidariskt betalar för en jämlik sjukvård i hela Sverige.

Innan vi gör detta måste dock en viktig reform till – Ett stopp för det fria vårdvalet enligt LOV och en reform som innebär att den framtida sjukvården drivs helt i offentlig regi utan privata inslag.

Jag läser i artikel efter artikel hur kostnaderna för hyrpersonal i vården kostar landstingen hela 3,4 miljarder extra per år (2015-års siffror) – Av detta utgör 1,1 miljarder kostnader för hyrläkare.

Slutsatsen och skälen till mitt förslag att slopa det fria vårdvalet är enkel – Om det inte finns några privata sjukhus och vårdcentraler annat än de där patienterna fullt ut betalar hela vårdkostnaden själv skulle det inte finnas några hyrläkare och övrig hyrpersonal inom sjukvården.

Visst kan det vara så att en del läkare och sjuksköterskor väljer att säga upp sig för att arbeta i andra länder men jag tror jag att denna andel är försvinnande liten över tid.

Om det bara finns en arbetsgivare i Sverige för de som vill arbeta i vården så sänker vi samhällets kostnader för sjukvården därför att vi slipper den hyrpersonal som kostar skattebetalarna stora pengar.

Med detta sagt menar jag inte att vi ska underbetala läkare och övrig vårdpersonal – Bara skära bort onödiga vinster som genom reformen hamnar i privata fickor.

Vi ska heller aldrig glömma att den utbildning dessa läkare och sjuksköterskor fått är betald med skattepengar.

Utbildningen är att betrakta som en investering från samhällets sida – En investering som samhället har rätt att kräva avkastning på genom att de vi utbildar arbetar i den offentligt drivna sjukvården.

Skulle det efter genomförd reform visa sig att läkare och sjuksköterskor direkt efter avslutad utbildning försvinner till utlandet är jag inte främmande för att införa krav på hur många år man måste jobba i offentlig regi innan en flytt blir möjlig – Något som för övrigt även bör gälla tandläkare.

Man beräknar att kostnaden för en anställd läkare i offentlig sektor är 604 kronor/timme medan kostnaden för en hyrläkare i regel är dubbelt så hög och på ligger nivåer mellan 900-1.200 kronor/timme enligt en rapport från Konkurrensverket vilket gör att användandet av hyrläkare är ett slöseri med samhällets resurser och med våra skattepengar.

Konkurrensverket säger vidare i sin rapport att de inte ser ett hyrstopp hos landstingen som en lösning för landstingen då en sådan skulle innebära att fler läkare väljer att avsluta sin anställning – Något som i sin tur ökar arbetsbelastningen på de som blir kvar.

Konkurrensverket baserar givetvis sitt ställningstagande på den nuvarande lagstiftningen och möjligheten för avhoppade läkare att öppna egen verksamhet finansierad via skattemedel för att därefter hyra ut sig till det offentliga till högre timkostnad än när de var anställda i offentlig sektor.

Det är den möjligheten jag vill stoppa genom att förstatliga all sjukvård och säkerställa att den i framtiden sköts helt i offentlig regi så länge det handlar om sjukvård finansierad med skattepengar.

Anledningen till mitt ställningstagande är att det är finansieringen av privatägda vårdcentraler via skattemedel är det som öppnat för sjukvårdspersonal att säga upp sig från den offentliga vården för att därefter hyra ut sig till densamma till en högre kostnad för samhället.

Som politiker måste vår målsättning alltid vara att få maximal valuta på varje satsad skattekrona – Detta kan vi inte få så länge det fria vårdvalet finns kvar.

Därför ska hela reformen om det fria vårdvalet skrotas samtidigt som sjukvården förstatligas och all sjukvård återföras till offentlig drift.

Den omedelbara besparingen av en sådan reform är de 3,4 miljarder eller mer som vi idag betalar för hyrpersonal – Pengar som efter genomförd reform kan användas till mer och bättre sjukvård istället för att hamna som vinst i privata plånböcker.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är helt klarlagt att vi socialdemokrater behöver göra en ordentlig vänstersväng med vår politik för att på nytt återvinna förtroendet från LO-kollektivets väljare och för att få förtroende från våra gamla kärnväljare och från de yngre väljarna som röstar för första eller andra gången.

Jeremy Corbyns förändring av brittiska labour som inneburit en återgång till det som historiskt varit traditionell socialdemokratisk politik gillas skarpt av Storbritanniens väljare och är ett bevis på att den vägen är rätt väg att gå framgent för att återskapa läget där S på nyttt är ett parti som attraherar 40-45% av Sveriges väljare.

Att ungdomarna är den grupp som stödjer labour mer än andra är mycket upplyftande och visar att en vänstersväng politiskt är rätt väg att gå då dessa förstagångsväljare röstar efter övertygelse snare än efter slentrian och tradition.

Att unga väljer labour och Jeremyn Corbyn har en enda förklaring – Jeremyn Corbyn är trogen Labours ideal samtidigt som han genom att vara otrogen vad gäller metoderna som används hittat vägar att förklara labours politik på ett sätt som väljarna kan förstå och relatera till i sin egen vardag.

Framgången för Corbyn och brittiska labour visar att traditionell socialdemokratisk politik aldrig blir omodern.

Att unga röstar för socialdemokratisk politik som syftar till ökad jämlikhet och mindre klyftor inger hopp om en betydligt ljusare framtid än många vågar drömma om – Därtill om hopp att dagens unga är villiga att lyssna och lära av de politiker som likt Jeremyn Corbyn var med när socialdemokratisk politik firade triumfer över hela Europa.

Min tro är att brittiska labour i samband med nästa val kommer att utgöra ett reellt hot mot tories – Så stort att labour under Jeremyn Corbyn vinner valet och näste brittiske premiärminister heter Jeremyn Corbyn.

Vad kan vi lära av brittiska labours framgångar?

Den första och viktigaste läxan är att människor är trötta på nyliberal politik och ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor där den rike blir rikare på den vanlige medborgarens bekostnad och att det är därför de i desperation och för att demonstrera sitt missnöje gentemot de politiker de anser svikit dem röstar på partier som SD vars politik är dålig för folkflertalet.

Därtill är människor trötta på att företag ska diktera människors levnadsvillkor och att företag och dess ägare likt idag själva ska kunna avgöra hur mycket skatt de vill betala och vart den ska betalas.

Slutligen så är människorna trötta på att de sociala trygghetssystemen rustas ner i syfte att sänka skatterna för de redan välbeställda.

Vändningen och tilltron till traditionell socialdemokratisk politik ökar starkt i Storbritannien och för mig är det en självklarhet att samma utveckling kommer att bli fallet i Sverige om vi socialdemokrater tar bladet från munnen och återvänder till den sorts socialdemokratiska politik som utgör våra rötter.

Av den anledningen bör vi göra höger/vänster frågan till vår viktigaste fråga och aldrig tveka att lyfta upp skillnaden mellan höger och vänsterpolitik varje gång tillfälle ges.

Genom att slå in på samma väg som labour och Jeremyn Corbyn kommer svensk socialdemokrati att stärkas av den enkla anledningen att traditionell socialdemokratisk politik som strävar efter att bygga ett jämlikare samhälle med bra välfärd och trygga sociala trygghetssystem gynnar flest.

För att lyckas med de föresatserna måste vi koncentrera oss på att lansera de reformer som gör att människor på nytt känner att socialdemokraterna finns där för dem och deras bästa.

För mig innebär det att vi socialdemokrater framgent ska jobba för att stärka fackföreningarnas inflytande över arbetslivet så att anställningstryggheten stärks och så att arbetsvillkor och löneutveckling leder till ett jämlikare samhälle.

Därutöver ska vi jobba med de stora och banbrytande reformer som gör människors liv bättre – För mig är de två viktigaste av dessa reformer att ersätta arbetsgivaravgifterna med en produktionsavgift som utgår även vid maskinell tillverkning för att säkra de sociala trygghetssystemen.

Den viktigaste och mest banbrytande reformen är dock införandet av en livslång basinkomst lika för alla från 18-års ålder på 10.000 kronor netto i dagens penningvärde som en ersättning för de flesta av dagens bidrag för att ge människor frihet att själva styra över sina liv.

Med en basinkomst på plats kan vi dessutom sänka arbetstiden från 8 timmar/dag till 6 timmar/dag även om sänkningen av arbetstiden sker med en sänkning av inkomsten i samma grad.

Det är så vi bygger ett jämlikare Sverige för alla och det är så vi återgår till den sorts politik som var ett socialdemokratiskt signum fram tills dess nyliberalismen fick genomslag även i den socialdemokratiska politiken.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”