Gissa vem som har ett helt uppslag i senaste numret av Bretonbladet? Vår lille bretonkille Leo förstås. Det är inte utan att man är stolt som en tupp. Skönt som motvikt till de stunder då man blir galen på hundrackarn som just nu testar gränser – och mattes tålamod, mest hela dagarna.
.jpg)
Riktiga vänner ska man vara rädd om. Jag har några riktiga klenoder från mitt gamla och några från mitt nya liv. Med vänner behövs egentligen inga ord. Som t ex med "Gamla Bettan" eller Ann-Kathrin som jag känt från fornstora dar. Så långt mellan gångerna vi träffs, men allt känns ändå solklart avspänt och tryggt när man träffs eller pratar i telefon. Såna som man inte behöver hålla in magen tillsammans med.
Med Leo och mina nya fina fiskartjejer och vänner här i Sandviken behövs inte heller så många ord. Vi bara parallellnjuter av tystnaden, av naturen, fisket och kravlösheten i den här sortens liv. Snacka om Norrlands Guld. Här kan man verkligen få vara sig själv för en stund.
Hundar behöver sin promenix även om både matte och husse är sjuka, så det blev en kombinerad skoter/hundrastning på isen trots feber och elände. Som av en händelse råkade maggoten och bäst-pirken följa med. En kvart senare fick tre fina matrödingar, en öring på 780g, och en arbetstrött fiskarkompis med rimfrost i mustaschen följa med hem. Mamma skulle ha sagt: Hmmmm – Int ä du alldeles dögåle!
Animerade bilder av utbyggnaden och av utsikten tänkt från platsen där vårt köksbord står idag. Vattnet, fjället och himlen. Vilken underbar boende och arbetsmiljö vi får.
Äntligen börjar bygget på baksidan ta form. Allt förarbete som gjorts under hösten har stått och väntat på denna dag. En spännande helg stundar med kranbil snickare och moduler, block och glaspartier i en salig blandning. En del nagelbitning återstår nog när de kluriga balkarna och glaspartierna ska upp. Idag kom modulerna till vårt kombinerade uterum/vardagsrum så det hela börjar ta form. Det blir mycket glas, ljus och känslan är att man ska känna sig som ute fast man är inne. Vi offrade ju ett sovrum och det befintliga vardagsrummet till butiks och receptionsyta och det tar vi igen nu. Eftersom vi inte har någon altan eller uteplats tidigare och ständigt har gäster och kunder runt huset, så blir det här en chans till ett lyft för boende/arbetsmiljö och privatliv, samtidigt som det skulle kunna ge en flexibilitet för vår verksamhet. Framsidan är nu nästan klar utvändigt, men insidan återstår, så det kommer nog att ta sin tid innan allt är klart.
Renbäddar och stökar på i väntan på Bella som anländer levererad ända till farstubron med Silverexpressen. Nyss mellanlandade hon på fashionabla Konsum i Arvidsjaur. Mammahjärtat bultar varmt och lyckligt. Hoppas att hon och lillebroren har det bättre tillsammans denna jul än på bilden då de såg ut att ha en något ansträngd relation:) Ikväll ska vi förbereda och göra marsipanen efter mammas världsberömda recept. I väntan på det stora marsipanbaket när Alex kommer. R börjar vänja sig. Han får väl göra små ätbara L:70s och Lynxar.
.jpg)
Bella med fingrarna i syltburken…
Alex som sockerbagare
Somliga har sådan tur att snälla människor frivilligt erbjuder sig att bearbeta bilder åt en. Kerstin O i bloggen bredvid (Tack Kerstin!) är en fena på att göra fina bilder ännu finare. Här exempel på "Julkort från Sandvikens Fjällgård.
Mitt nya fina namn är Nonon (mormor) Mormors killerill Oliver, hans sprillans nya lillasyster Alice och mamma Sandra är här och jag bara njuter av deras närvaro. Vi försöker hinna med allt vad Sandviken har att erbjuda några frostiga soliga dagar i gränslandet mellan senhöst och vinter. Naturen visar fjällvärlden från sin vackraste sida och jag ser ständigt nya vackra motiv som ska fångas med kameran. Jag vill försöka fånga minnesbilder att titta på och glädjas åt när de har åkt härifrån. Fina minnen.
Idag har det stått paltätning, stenkastning i Tjaktjaure, bad i diskhon, vedeldad bastu och en liten mysig förmiddagsutflykt ner till sjön med varm oboy och bullar på agendan. Inomhus gör vi kojor av pappkartonger, spelar trumpet på tomma pappersrullar, häller vatten med lilla servisen, leker med hunden och så sjunger vi och turas om att spela gitarr.
Måste ta time out några minuter och styrka mig med en kaffetår. Orken tog liksom slut. Tyvärr gjorde inte arbetsdagen detsamma utan en stor hög med pappersjobb och beställningar återstår innan kvällen får komma. Vi har haft en toppenfin allhelgonahelg med bra ruljans, många gäster på campen och dessutom kärt besök av Robbans son med familj. Men man är inte lika outtröttlig nuförtiden som i fornstora dar. Åren börjar visst ta ut sin rätt. Nu vill jag snabbladda batterierna och få krafterna tillbaka. I veckan kommer nämligen kära dott med sina småtroll Oliver och Alice hit på efterlängtad visit. Längtan är bara förnamnet…
Hur har denna främling hamnat här i björkskogen. Planterad eller förd hit med en fröbärande fågel?
Fin utsikt ner mot Tjaktjaure och mitt Sandviken
En ivrig liten hund skymtar nere i riset
Våran fina kille stortrivs i skogen
Min älsklingsgröna färg
Höstens skönhet
Här finns bergskristaller
Hemma igen….
Den hett efterlängtade sovmorgonen under ett ljuvligt täcke med voffsingen snusades i nacken, avbröts abrupt av ett motorljud som inte gick att ignorera. R var sedan länge ute i älgskogen så det var bara att pallra sig upp och kolla läget. Slamsugningsbilen i full färd med slamtömning, visserligen beställd och välbehövlig…men en lördag!….och inte så kul för våra helggäster att vakna inbäddade i ett illaluktande bajsmoln.
Nåväl. När ångorna skringrat sig för vinden och R återvänt hem så tog jag en skogspromenad med Leo i det härliga vädret. Idag var han verkligen lydig och duktig. Dessutom så märker jag att förstår så mycket av det vi säjer. När han såg mina grönbyxor då visste han genast vad som var på gång.
Nu är det myskväll. Gubben är trött och det är hans tur att pömsa i soffan. Själv får jag rigga mig i fåtöljen och softa framför teven, men snart så tar vi nog och stänger butiken för ikväll. En låång dag är snart till ända.
Dags att damma av Björntoppen i vinterskrud. Ser fram emot de kommande veckorna då jag vet hur otroligt vackert det kommer att vara när isen lägger, fjällen snöpryds och allting är turkost, gnistrande metallicblått och silvervitt. Som en frostig symfoni i vinterns färger.
En av alla våra ugglor
En obekant gås mellanlandade härom dagen
Vackert i alla väder
Marietta i fiskartagen. En vanlig syn
Välkommen hit!
Jag hoppas att du skall trivas här och jag uppskattar verkligen om du tar dig tid att skriva en liten kommentar eller trycka på "tummen upp-symbolen".
Kommunikationen med dig som läsare är ju själva bränslet i mitt skrivande.
Jag är: Västerbottning i exil, Livsnjutare, Fiskare, Mamma, Mormor , Farmor, Egenföretagare/Föreläsare. LyckosmedjanAB, Demenssjuksköterska .
Bloggar mest om: Livet förr och nu, Vardag och fest, Tokut och likt, Fjällvärlden, Äldreomsorgen och demensvården
Vill bjuda dig på: En blandad mix ur livets smågodispåse. Salt, sött och syrligt om vartannat. Här förekommer tvära och ibland halsbrytande kast mellan lättsamt och allvarligt
Drömmer om att: Tankeväcka och nå ditt hjärta. Locka till skratt, igenkännande och eftertanke.
Värdesätter: Humor, vänlighet och uppmuntran. Tillmötesgående människor och okomplicerade lösningar
Ogillar: Jantelagen, glädjedödare,och "motarbetare"
Planerar att skriva en bok
Gör helst: Fiskar i fjällen, skriver, spelar och sjunger eller går på loppis.
Lyssnar helst på: Tystnaden i fjällvärlden, hjärtats röst och barnbarnen skratt.
Skriv gärna till: [email protected]
De allra flesta bilderna i bloggen är mina egna. Hör av dig om du vill låna eller använda bilderna i din tur!
Välkommen åter!
Senaste kommentarerna