Etikett: Anna

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juni 2018 kl 09:10, 2 kommentarer

Vi satt faktiskt ute igår, och det gick alldeles utmärkt. I hörnet på altan, mot bron, där sken solen och det var rätt vindstilla. 3 timmar spenderade vi där, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord.

Bland annat om glupska hundar. Anna hade en labrador med stor smak på livet. Disa hette hon och där hon var, slank det ner både det ena och det andra. Eller vad sägs om en halva ost, i ett ögonblink, där Anna inte hann med.

Eller ett halvt kilo jordnötter, och inte ett korn salt fanns kvar i skålen. En nybakad chokladkaka i långpanna som det skulle bjudas på. Anna hade dukat upp allt så fint, främmandet kom dit, nån frågade försynt varför det stod ett tomt kakfat på bordet…gissa vem som hade kaksmulor runt munnen? 😀

Nå, vi konstaterade att labbarna kanske har lite av en getmage, med andra ord med stål i, eftersom hon aldrig syntes må dåligt av det hon käkade.

Så kom jag osökt att tänka på Åkes mamma, Elsie, som alltid hade ett kakfat inne på arbetsbänken i köket. Här i huset hade dom ofta besök, folk som kom för att få en pratstund, en kaka och en kopp med kaffe.

Så kakfatet var som aldrig nån idé att plocka undan, utan det fylldes bara på, vartefter. Dessutom var ju Elsie en häxmästare i bakning, 7 sorter var ju bara förnamnet.

Hon tyckte inte om att Nicke (Åkes pappa), var och nallade av kakorna med jämna mellanrum, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Fast han svor sig fri, inte gick han där och små åt av livets goda. Elsie trodde inte ord av det han påstod.

Men så en dag, ertappades Åkes hund Bronco, en karelsk björnhund:

Då han stod på bakbenen med nosen i kakfatet och norpade en liten kaka, då Elsie rundade dörren. Haha, där var tjuven, han var ju dock försiktig, en kaka då och då märktes ju inte av så fort 😀

Nu sitter Winstone ute och väntar på mig…tror jag:

Så jag går ut och tar mig en …tadaaa, kaffe.

Ha det gott, allihop!

En liten amerikanska låg i soffan

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 maj 2016 kl 09:11, Bli först att kommentera

Var ner en sväng till stan igår, och fixade inför lite födelsedagar, kusin sonen som fyllt 18, och som firades igår, samt mamma, som blir 70, om 2 veckor. Var in på Clas Ohlsson och köpte en laddning med klädvårdsrullar, deras rullar räcker så många fler gånger än dom man köper på andra affärer, så jag är glad att jag hittat dom där.

In på Forex och växlade till mig en liten slant i dollar, skulle vara med till presenten vi gav till Anton. Sedan Designbutiken, Hemtex och järnet hem. Lunch, ut med Winstone igen och efter det blev det järnspetts leverans till ”gammbossen”, som var i akut behov av ett spett till alla hennes projekt.

I hennes soffa chillade en liten amerikanska, som heter Fiona, och som man får snacka engelska med, så fin hund, fast jag tror att hon tror, att hon är en korsning mellan ekorre och katt. Som hon hoppar och klättrar överallt 😀

Hann rensa i rabatten och runt smultronbuskarna, gödslade lite och sedan njöt man av vädret så långt det gick. Ja, jag pratade med kungsängs Tina också, lika fint väder därnere, så vi tog fyra flugor i en smäll, pratade och solade, på varsitt håll, samtidigt. Vilka skills vi besitter 😀

Middag intogs då på Bus Stop, och sedan en kort promenad till Bågenhuset där killen som skulle firas, bor med sina föräldrar…Anna och Ingvar. Storebror med fru, var också där. God tårta och champagne, och kaffe, jo man tackar 😀 Åke fick vara chaufför hem…ja vadå, jag körde ju dit 😀

Och nu är träningen gjord, frukost intagen, och morgonkaffet, så nu återstår promenad och sedan tror jag att jag, ska chilla därute på altan, bara för att jag kan. Ha det gott, alla vänner!

Bra, då vet jag…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 april 2016 kl 08:16, Bli först att kommentera

Jo, jag blev ju uppringd av min läkare, i förrgår, angående mina frågor om min pågående inflammation i matstrupen, som jag undrade om dom skulle göra nåt åt, eller inte.
Han förklarade, så gott han kunde, att inflammationer i mat eller luftstrupe, ska gå över av sig själv, det finns som ingen behandling för det, kortison, ja, men väldigt svårt att få den att stanna, just där den borde vara.

Näpp, man behandlar symptomen, och efter min operation, så har jag ingen symptom längre, även om inflammationen är kvar. Men den kommer då, förhoppningsvis att läka ut, så det var ju helt ok. Man kollar om 3 år igen, hur det ser ut då. Så nu lägger jag detta åt sidan.

Deklarerade igår, till både Åke och jag, tog 3 minuter…2000:- tack, Kazchiiing, rätt ner i plånboken, eller mja, kanske om jag varit revisor/bokförare och fått kämpa lite mer med att få ordning på deklarationen, Nu är det bara att godkänna det som står där, om man tycker att det är rätt och riktigt.

Vi har till och med slutat med ofoget att lämna detta till sista dagen och stå och köa med bilen för att lämna deklarationen i näven på dom som stod och tog emot dom.

Träffade Anna igår, och det var trevligt, här kommer lite bil bilder, helt plötsligt, ja, vi såg Vezzo bilen nere på kajen:

Jag och Nicco såg en lite små gullig bil då vi var på Matador:

Och igår, var vi en tvärsväng till MM, och kolla bilen bredvid, den lilla vovven i skuffen, han såg för kul ut då han hängde över baksätet, med baktassarna mot ryggstödet:

Ikväll är det träff med ”hemmahosgänget” och det ska vara hos mig, om inte Marianne tycker att vi tar det hos henne, vi får se vad det lider. Jag får väl ringa henne senare under dagen, för mer info om detta.

Ha en bra dag, allihop!

Helt tvärsemot…

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 april 2016 kl 10:11, Bli först att kommentera

Vi tog en lunch kupong, ät 2, betala för 1, på Matador igår, jag och Nicco. Och enligt henne, kebabdrottningen, så hade dom stans, hittills bästa kebab tallrik, och ja, den var jättebra, tycker jag med. Och otroligt god pizza sallad, många plus.

Mindre plus…rent utav minus, är att dom infört p avgift där utanför, på gatan, nå, själva avgiften må så vara, 7 kronor för 1 timme, är väl inget, men parkerings automaterna, alltså hallå, vad är det som händer.

Helt ny design på automaten, jag granskar den, ser en knapp, som det står att man ska trycka på, för att börja. Fint…jag gör så, och inväntar vidare information. ”Ta ut kortet”, larmar den. Ehh ja, fast jag har ju inte stoppat in nåt kort???

”Ta ut kortet”…”Ta ut kortet”…”Ta ut kortet”, jamen ge dig, säger jag och stoppar in kortet, för att sedan ta ut det, som den vill att jag ska göra. Knappa in summan…sätt in kortet…ta ut kortet, klart…puh!!!

Sen var det där, om det är jag det beror på? Jag tänker att jag bär runt på ett konstigt, laddat energifält, som strävar bakåt och tvärsemot (nej Jan A, jag har inte grävt ner tingesten…än, inte heller gett bort den).

För i morse, då jag skulle betala in mig på vårdcentralen, så stack jag in kortet och fick genast order om att ta ut det…4 gånger, är maskinen knäpp, säger jag och vänder mig mot killen som står bakom och väntar, så plötsligt, ska jag betala, fast jag har tagit ut kortet, och det har aldrig hänt förut. Kortet sitter i tills man betalat och gjort klart.
Så jag väntar bara på ett bakslag igen, men nej, jag betalar, det står att den verifierar kortet (fast jag håller det i handen) och sedan kommer biljetten 😀 Jaja, det kanske är helt normalt, för att vara jag.

Idag har jag två möten inbokade, ett arbetsrelaterat och ett, som jag, Tina och Annika skulle kalla, för affärsmöte…haha, en kaffedejt med andra ord, och idag blir det med Anna, som jag jobbat ihop med förut. Det var ett tag sedan sist, och vi måste ju hålla oss uppdaterade om livets alla händelser. Ska bli trevligt!

Önskar er alla en fin onsdag!

El loco spelare

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 februari 2016 kl 08:36, Bli först att kommentera

Nu vet jag vad vi har för cd spelare i bilen…en konverterare. Den gör om låtarna till instrumentala bitar, jättekul…not!

Det började faktiskt då det var som kallast ute. Cd spelare lade av, jag fick igång den men sedan stod det bara ERROR. Inget hände, fast Åke fick igång radion, vid ett tillfälle. Nå, jag öpnade upp själva boxen, drog ut skivorna och tryckte in dom igen, och nu funkade det. Och jag som trodde att den frusit sönder, typ!

Så för 2-3 veckor sedan, tyckte jag att låten som spelades, inte kändes igen. Jag spärrade upp öronen, lutade mig framåt, ökade volymen, enbart för att förstå att texten, sången, inte fanns med, bara instrumenten. Och det mest märkvärdigaste av allt, det var bara en låt, Creedeence, Susie Que, som saknade sången.

En vecka förflöt, och tjopp, nu försvann texten från en annan låt, men vad händer? Jag sa det till Åke, och han fattade ingenting. Jag tänkte om det var nån knapp jag kommit åt, men då borde det väl, rimligtvis, försvinna text, från alla låtar.

Och nu igår, plötsligt, en till låt…instrumental. Men jag hatar instrumentala låtar, jag vill höra då dom sjunger, vad är felet???

Jag hade i alla fall en kaffedejt med Anna igår. Vi gjorde ett varv uppe på båsloppisen och sedan gick vi ner och tog en macka och kaffe, inne på Victoria. Trevligt, som vanligt. Hon var brun efter en utlandssväng, man blir ju lätt avis. Fast på mig kan man än se vart jag haft tröjan, min solbränna försvinner aldrig helt, jag måste ha spec hud 😀

Jag längtar efter lite värme, sol och kaffe på altan, så underbart! Tur att tiden går fort, vi är snart där, även om det inte känns så, då man tittar ut.
Översvämningar, jisses, jag sa till Nicco igår, då vi passerade övergångsstället här utanför oss, att nu är det inte varma kläder man behöver som överlevnads kit, man behöver en flytväst.

Bild tagen av Anna Näslund, augusti 2014

Hon tyckte det skulle vara kul att ta kajaken och lägga där på vägen, och jag föreslog en pall och ett metspö, haha…eller varför inte en hajfena 😀

Ha det fint, allihop, och förät er inte på semlor idag!

Osandat, sandat, grusade planer…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 november 2015 kl 08:09, Bli först att kommentera

Jag hann med allt jag skulle igår, om än det blev lite stress, på slutet, det är till och med inbokat besiktning och det var ju sån tur att det finns tider rätt så sent. 17.50, för att vara exakt, och skulle det då falla sig så att jag är på lasarettet just då, eller av annan anledning inte kan åka dit, så får Åke ta den istället. Detta kallas planering, eller plan A, jag åker, plan B, Åke åker 😀

Jag hann också med att vara ute och halka på, inte bara med Winstone, jag gjorde mig en sväng till Jan A och Ingegerd som bjöd på kaffe, och tipsade om vad vi kunde göra med ett objektiv, som Nicco funderade på.

Jag kan ju inte låta bli att undra vad dom tänker på då dom sandar. På cykelvägen här utanför, är det en mittsträng, med sand…bra, men vad händer då man får möte? Jo, man måste ut i periferin, där det är osandat och halt…jättebra, not!

Den lilla vägen mellan Näckrosvägen och centrum, var inte halk bekämpad, överhuvudtaget, utan där gick jag på gräset.

Inne på Näckrosvägen hade nog vaktis varit ute och slängt några stenar, närmast buskarna, dom hjälpte föga. Och är det inte så här, varje år, den här årstiden.

Folk är som tagna på sängen, halka, vart kom den ifrån, kanske man skulle ut och sanda, eller, jo, jag kan ta lite här, och sedan tar vi lite där…eller ska vi sanda?

Det ser då lite bättre ut idag, hann tvärslänga några ord med grannfrun, som var ute med Frasse (lill hunden), och hon tyckte det var mindre halt idag. Fast hon undrade också, varför det sandas mitt i, och inte ute på sidorna.

Fru Andersson, som förövrigt kom förbi med en bukett rosor för att hälsa mig välkommen hem, och dessförinnan kom hon med en liten låda hallon, som hon plockat, så goda och fina. Inte dumt med snälla grannar 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla. Själv har jag en tid att passa, och det är en trevligare tid, än lasaretts besök, tandläkare eller andra instanser, jag ska kaffedejta Anna, det var ett tag sedan sist.

Jag minns…

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 augusti 2015 kl 08:08, Bli först att kommentera

Av någon konstig anledning kom jag att tänka på somrarna då man var un…yngre. Och sprickor i asfalten lagades med nåt svart, som vid varm sol blev mjukt och man kunde aldrig låta bli att köra ner tårna i det där.

Gick ju bra så länge smeten höll ihop, men att försöka pilla upp det och ta i handen, det var mindre kul, ungefär som att dra ut ett kletigt tuggummi och sedan försöka få bort det från fingrarna. Tänkte bara att numer, verkar dom inte laga asfalten med sånt där…hm, ja, dom har väl kommit på nåt bättre sätt.

Jag tror att minnet kom sig av, något vi pratade om i lördags. Tandställningar, kom upp på tapeten, och jag berättade att det var något jag velat haft, men aldrig fick, så då fixade jag en egen…man tog plastfolie, droppade stearin på det, lindade in stearinte i folien och klämde sedan upp den i gommen, så blev det som en tandställning, jodå 😀

Sen tyckte jag att min bästa kompis, som då hade en glugg i framtänderna, skulle sätta dit gummiband, såna där som man har till rälsar i munnen, vilket hon då gjorde och hon kämpade på med dom där banden, så det blödde i tandköttet, men har idag, vad jag vet, ingen glugg. Mm…el tanddoctore Maria. Eller ska man säga att man har tur att det där, förmodligen är preskriberat idag, och det fanns nog inga garantier på jobbet heller 😀

Det blev en liten promenad down the memorylane, och så såg jag plötsligt ett klipp på FB, och ja, Bee Gees, på den tiden det begav sig, var några jag diggade, men jag vet inte jag, såg dom verkligen ut så här, och hur var det med the lyrics:

Imorgon kommer dom hit och putsar våra fönster, så härligt. Ni ska få ett utlåtande sedan. Och vad jag ska njuta av utsikterna som blir. Idag blir det annat i alla fall. Tänker drista mig till ett besök uppe på Hasses bilverkstad, det är ett annorlunda ljud från Jeepen, kanske ett framhjulslager, trodde Åke. Och sedan ska jag kaffedejta Anna på Ålidhem, blir bra det. Ha det gott, allihop!

Roligt eller mindre kul, beror på

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 april 2015 kl 08:42, 2 kommentarer

Det finns ju hur många ”roliga” klipp som helst, roliga inom citationstecken, för allt kan ju inte ha varit speciellt kul för just den personen i den stunden. På tv visas det dagligen dags och ibland sitter man bara och gapar.

Men jag undrar som allra mest, vad stackaren dessa människor tänkte??? Varför utsätter man sig för alla dessa risker…fast ja, hade dom inte gjort det, så hade man inte fått tillfället att skratta åt det heller 😀

Och lite lustigt är det att just skratt, kan vara så smittande, såg en snutt i förrgår, två personer som visar olika sätt att garva på, och jag kan inte låta bli att dra på munnen då jag ser dom 😀

Jag och Anna pratade om detta då man halkar omkull, fort som attan är man uppe på benen igen, inget medlidande söker man efter där, inte. Nä, man är snabb som tusan för man vill inte att någon ska upptäcka ens belägenhet. Man borstar skyndsamt av sig gatudammet eller snön, för att ta bort alla bevis om vad som nyss hänt.

Och värst är det väl då man fortsätter gatan fram med lättare steg än innan, fast man egentligen…har så ont i knäet att man övervägde att ringa efter skjuts hem…typ.

Vi satt här ute i höstas och det kommer en cyklist susande i 140, över vägen och där får han plötsligt sladd och tippar, hela han glider med cykeln några meter och jag hinner ju säga nåt i stil med: Aouch, han föll…det där gick inte bra!

Tror knappt Åke hann vända på huvudet och lokalisera vart det hänt, innan killen var uppe, checkade av cykeln och drog iväg i samma hastighet, men jag VET, att han hade ont, det kan jag sätta en tusing på.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla! Och hey, kom ihåg, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning, vet dock inte hur det funkar att frikoppla om man är ute på promenad 😀

Jag fick en idé…apropå nåt helt annat :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 april 2015 kl 08:03, 5 kommentarer

Jag hade en lunchdejt med Anna igår och jag käkade den fantastiskt goda räksalladen:

Men dessförinnan fick vi tugga ur munnen från grus, ja det är sant, det blåste ju så ruskigt att sand flög in i munnen, så det knastrade i tänderna då vi kom in. Kul också att ha lite längre hår, för det var inte det lättaste att försöka reda ur tjorvarna då man kom hem från morgonpromenaden. Hårstråna hade slagit knut på sig själv.

Vi pratade om lite av varje och hur det nu kom sig, så berättade hon om missing people, som varit i närheten av där hon bor, och nu sitter en massa plastband i träden, oranga sådana.

Och när hon sa, plastband, så fick jag svaret på vad jag ska använda mig av, nästa påsk. Då fjädrar ska sättas fast på påskriset. Ja, visst låter detta lite långsökt, vad är jag nu ute efter, månntro, jo…hör här.

Jag läste fröken Krass inlägg, och där hade Häxanmexan kommenterat och lämnat denna länk: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/paskfjadrar-kan-komma-fran-plagade-faglar

Jag har aldrig ens tänkt tanken, att fjädrarna plockas från levande fåglar, men med den vetskapen, kommer jag inte att köpa fler, färgade fjädrar, ha dom uppe i en vecka för sedan kastas bort och nästkommande år köpa nya och bidra till att fåglar fortsätter att plågas.

Så, efter att jag läst detta, tänkte jag att jag skulle komma på nåt annat att hänga ute i syrenen, till nästa påsk, och det är alltså det jag nu kommit på 😀

Plastband, dom finns i alla färger, och kan säkert knytas ihop till färgbomber, dom fladdrar i vinden och blir säkert lika bra som fjädrar:

Och dom kan man bland annat beställa här: Officedepot

Och jag hoppas att jag med det inlägget, kanske får någon av er läsare att tänka och göra likadant, det brukar ju oftast finnas alternativ till saker man använder sig av, och traditioner är väl till för att brytas…ehhh, ja, vissa i alla fall. Ha en fin dag, allihop!

Det har hänt saker…

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 januari 2015 kl 09:12, 2 kommentarer

Nu ska jag visa lite av vår äldsta dotter och hennes sambo Anders, projekt, bygget i Järlåsa. Dom köpte upp tomten som ligger närmast där dom nu bor, för att slippa grannar, och med den tomten följde det med ett hus, byggt på 30 talet. Dom ville behålla stommen och därmed blev det en jäkla massa jobb och timmar dom lagt ner på det. Men snyggt blir det och med förhoppningar om att inom en snar framtid, få flytta in där.

Så här såg ursprunget ut:

Theresé Hällsten är fotograf

Och sedan satte sig Theresé vid ritbordet och gjorde en skiss på hur det skulle komma att bli, och här är resultatet så här långt, fast gäststugan finns inte längre kvar:

Theresé Hällsten är fotograf

Nu är det insidan det hålls på med, tapeter ska upp, kök ska installeras, golv ska läggas och en järntrappa ska sedan in. Och inte att förglömma…det nästan viktigaste av allt, en bussparkering med elstolpe på andra sidan, så dom kan få oväntat besök 😀

Vilket surväder det var igår, tur att dom har tak över café Victoria, dit jag och Anna åkte för en Swedish fika. Sen gick jag faktiskt in på Ohlssons tyger och köpte en tygstump som nu ska bli nya köksgardiner, jag ger upp mitt letande efter dom som försvunnit, så nu räknar jag kallt med att dom snart, poppar upp igen, dom försvunna alltså.

Hittade lite visdomsord/budord, tillägnat den yngre generationen (på FB), och dom var ju både lite sanna och smått roliga, dom får avsluta dagens inlägg och med en förhoppning om att ni får en bra lördag, allihop.

Etikett: Anna

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

En liten amerikanska låg i soffan

Bra, då vet jag…

Helt tvärsemot…

El loco spelare

Osandat, sandat, grusade planer…

Jag minns…

Roligt eller mindre kul, beror på

Jag fick en idé…apropå nåt helt annat :D

Det har hänt saker…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten