Det uppstod vissa problem igår, med att komma på vad vi skulle ha till lunch. Sen gjorde jag hjärnan en tjänst och sa till Åke att vi går på Ullas och tar en varm macka, och det gjorde vi, minsann.

På parkeringen där utanför, står denna grävmaskin parkerad.

På väg dit, frågade jag Åke om det är en sån där han vill ha. Han svarade med lätt lyrisk röst…Jaa!! Mjaha, sa jag, och vände mig om och tittade på honom, men då måste du tala om för mig vad du ska ha den till? -Jag vet inte, sa han och smålog 😎 Ehh, alltså.. ok??

Jag undrar vad det är med grävmaskiner som kan göra en människa att se så drömmande ut. Tänker han gräva ett hål, ett djuuupt hål, 163 långt, då ryms ju jag där 😬🥶 Eller är det bara en sån där grej, igen, som är bra att ha. Gött att finna, ojoj!!

La ut detta på fejjan, och det blir lite diskussioner om hur bra dom är att ha. Wallmarks i Renbergsvattnet har en, jo, men dom har också plats för en. Vi har vår lilla gård som är späckad med saker. Annelie tyckte att vi kunde köpa och ha en i Lainejaur, jodå, fast hm… vad ska han gräva för nåt, förutom hål, lite varstans.

Frågade Theresé vad hon mindes från detta och vart hon fick drivkraften ifrån.

Hennes svar var, drivkraften va nog mest pappa… eller att inget annat fick plats i sandlådan, så man var tvungen att använda ”grävskopan”.
Snart har vi en större ”grävskopa”, så vi får se hur stort Anders leende blir, och hur mycket han förstör…

Och där kom jag ju ihåg att Anders, svärsonen, hade köpt ett sånt där monster. Ja, fast fortfarande, dom har plats, det vet jag.

Sedan kom jag ihåg, nu på morgonen, att även min pappa hade en grävmaskin. Ojoj, här håller han på släta till nåt, tror jag.

Det blev en herrans massa grävmaskiner, plötsligt och då faller det sig rätt naturligt att jag nämner detta, som jag och Nicco fick beskåda, vid ett lunchtillfälle för några år sedan.

Vi satt uppe på ”the food court” och hade utsikt över Rådhustorget i Umeå. Det var stängsel och avstängt lite här och där och dom höll på gräva lite varstans.
Så dras våra blickar till en grävmaskin/grävmaskinist som utför, vad det verkar som, ett pillerjobb. Han tar en dutt med skopan, slätar ut, tar en ny dutt, är jätte försiktig, drar sakta skopan över vad det nu är han håller på med.

Det är nästan så att vi lutar oss framåt för att kunna se vad det är han gör. Så tar han en sista dutt, smeker med skopan och *PANG*, tar han skopan och sliter upp hela alltet, jahaja…det var alltså bara en lek. Och det är väl då sånt där görs, och folk ser det, som man tror att dom bara leker på sina arbetspass 😀

Fast jag kan tycka att det ändå är rätt ok, om man gör det då det faktiskt finns tid till det, det gör ju bara att man tränar upp sina skills och när det sedan krävs en duktig lekman, så är man redan det bästa man kan bli, för att man lekt fram sina kunskaper.

Här tänker jag nu på Sally, och vilket tillfälle för henne om hon får sitta vid spakarna med hennes pappa Anders. The sky is the limit, på vad hon faktiskt skulle kunna lära sig som sedan sitter som gjuten i ryggraden. You go, säger jag bara.

Apropå pappa, så blev jag nu påmind om att det är en minnesdag, just idag. Det var nämligen 9 år sedan han dog. Och samtidigt som det känns som om det var en evighet sedan man såg honom, så kommer man ändå ihåg honom, som om det vore igår.

Här kan jag även köpa, rakt av, att hade han haft intresset att lära sig köra grävmaskin, som ett proffs, så hade han gjort det. Han köpte sin första skogstraktor då han var 18 år. Han som tog licens för drakflygning, då han var över 50 år. Började med att ta lastbilskortet, då han var över 65 år, det satt som aldrig fast.

Det han ville göra, det gjorde han. Och det gjorde han ju absolut rätt i. Tror aldrig att jag sa det till dig, men pappa…du rockade, på riktigt

Ha en fin lördag, allihop!