Etikett: barn

Nu är det officiellt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juni 2018 kl 08:02, Bli först att kommentera

Idag är det den officiella dagen då Åke inte längre kan kalla sig en 50 plussare, han har alltså kommit sig upp till Level 60, bra jobbat!

Ingvar Näslund fotade

2 september 1958 visades första Aktuellt och det var bland annat SM i curling. Här är sidan där jag hittade den informationen: https://www.oppetarkiv.se/nostalgi/1958

Det visas förslag på barnprogram som förmodligen dom som var födda 58, kikade på då dom var barn.

Där hittar vi Vi på Saltkråkan som sändes första gången 1964. I lapparnas land med John, Nikka och de duktiga renarna. Pellepennan och Suddagumman, Modiga mindre män, Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr, och Här kommer Petter.

Program från Åkes ungdom, var bland annat Mosebacke Monarki, Partaj och NP Möller (den känner jag igen 😀 ).

Och tänk nu, Åke, att du och jag, har varit tillsammans i över halva ditt liv, med 8 år. Och för mig blir det faktiskt 2 tredjedelar av mitt. Jag var 17 då, och 17x 3 är 51…Oopss!

Ikväll ska Winstone bli av med lite päls. Inte för att vi ”tror” att han mår bättre i värmen utan sin päls, för det gör han inte. Pälsen är ju inte bara ett skydd mot kyla, utan även ett skydd mot värmen.

Nej, han har såna tjorvar under sina framben och i baken, att vi måste få ta bort det och börja om från början. Jag misstänker också att selen han har, har hjälpt till att göra dessa tjorvar. Dessutom fick vi sluta att skylla på Åke då hunden var smutsig på ryggen, hela tiden.

Vi trodde att Åke klappade honom efter garagebesök, men…så noterades ett visst mönster av det smutsiga, och det sitter under selen. Fattar dock inte hur den kan färga av sig med tanke på att jag tvättat den med jämna mellanrum, och nu har jag satt fast en bit tyg där, men jag kan fortfarande se ett grått band på hans päls.

Blir skönt att få det väck, och sen blir det sommardusch för hunden, SPA behandling, med andra ord, även om han inte gillar det så där, jätte mycket.

Önskar er alla en trivsam måndag!

Att tro, är inte att veta!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 juni 2018 kl 07:17, Bli först att kommentera

Läste något väldigt intressant, om vårt språk, och hur vi vårdar det. Här kommer ett direkt citat och sedan en länk där ni som är intresserade, kan läsa vidare:

” Som tämligen grön journalist fick jag brev från en läsare. ”Var varsam med orden”, uppmanade hon i all välmening. Ett gott råd jag burit med mig sedan dess. Nu är det mer angeläget än någonsin tidigare.

Färden mot det hårda, intoleranta samhället löper nämligen parallellt med en högst medveten förändring av språket. När språkbruket brutaliseras och ordens värde och innebörd förskjuts och förvanskas byggs det upp ett verbalt, politiskt och i förlängningen högst reellt våldskapital.

Ja, det gäller att vara varsam med orden. Men det gäller alltså också att vara på sin vakt när någon eller några försöker trixa med ordens valör. Den som styr språkets riktning blir den som skriver berättelsen och därmed kan ändra ordens innebörd och sammanhang efter behag. Då kan flykting plötsligt betyda ”främling och hot” istället för ”medmänniska och möjlighet”

Det är när feminister kallas för batikhäxor, journalister för kulturmarxister och läkare utan gränser för människosmugglare som språket förgiftas. Det är när människor som handlar i solidaritet förminskas till syltryggar som man med sina ordval öppnar dammluckorna för hat, hot och handgripligt våld.” Slutcitat

Att ge upp språket är första steget mot barbariet av Johan Lindqvist

Visst kan vi hålla med om detta? Och hur många vrider och vänder inte på sina ord, för att låta märkvärdig och allmänvetande, men egentligen bara ”ordbajsar”? Jaja, jag vet, jag kanske gör det ibland, jag med, men aldrig för att medvetet, lura någon till att tycka och tänka annorlunda om andra människor. Och aldrig på ett elakt sätt.

Sånt kan jag spara och dela muntligt med dom absolut närmaste, som dessutom förstår när jag är ironisk eller bara vill vräka ur mig av allt dumt man både läser, ser och hör, fast som man inte kommenterar, för att man höjer sig själv, över deras nivåer.

Pinterrest.com

Tänker på nåt som någon sa för oändligt längesedan, och då handlade det om barn. Säg aldrig till ett barn, att något inte är farligt! Det dom hör, är ordet farligt, inget annat, och då blir dom ju heller inte, avskräckta, utan tvärtom.

Att säga att man tror, att något ska gå bra, inger inte heller någon större trygghet, det vet vi allihop, att tro, är inte att veta.

Och med det sagt, ska jag gå vidare i min dag, dricka en god kopp kaffe tillsammans med en väl komponerad frukost (Guu´vad hon ljuger, en hårdmacka med ost och gurka, jojo), sedan blir det en sväng till mamma, och klockan 14, Red Dragon, som ska få äran att sätta dit den där jäkla tatueringen. Önskar er alla en trevlig torsdag, så här, dagen innan midsommarafton! och ger er 5 bilder från midsommaraftnar i Maltträsk:

Ingen koll på mig själv!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 maj 2018 kl 08:44, Bli först att kommentera

Hittade 2 gamla väskor jag använt förut och gick igenom fickorna i dom. Hittade ett armband, som tycks ha legat där ett tag med tanke på hur svart det var:

Men med lite puts var det som nytt igen:

Det var dock inte armbandet jag saknar sedan lång tid tillbaka, fick ju nästan upp förhoppningarna där, ett tag.

På tal om lång tid tillbaka. Vi pratade om glass förut, en dag, och jag sa att en favorit var Marängcup, lite som en glasstårta. Vi hade ju lördagspeng som barn, och jag vet att jag berättat att en gång, la jag hela slanten på Bugg, tugga tuggummi en hel dag, för det blev en full påse 😀

Och en annan gång hade jag väl tjatat om att jag ville att mamma skulle köpa just en marängcup, men hon tyckte kanske att det var för lyxigt. Så då köpte jag en alldeles egen, istället för lördags godiset, från glassbilen *lycka* 😀

Så ramlade jag över just en sån där marängcup, inne på Ica Maxi, men idag har dom ett annat namn:

Och nog vet jag att jag var mindre i växten, som barn, men inte var den så här liten i alla fall, nä, där har dom gjort som dom gör med massor av saker, krymper innehållet men tar rejält betalt. Fast för mig var det nu värt den pengen att få återuppleva gamla minnen 😀

Idag har jag tid på hjärtmottagningen, hoppas att jag får komma in, jag hittar nämligen inte igen kallelsen. Jag fattar det inte, vet ju att jag stått och läst den där för nån dag sedan, och nu har jag vänt upp och ner på pappershögen men den är borta. Nåja, jag går till receptionen i centralhallen och hoppas att dom har koll på mig, för jag har det ju uppenbarligen inte 😀

Önskar er alla en trevlig dag i solen!

Det var inte utan att jag kippade efter andan…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 maj 2018 kl 08:57, Bli först att kommentera

Satt med en vän, nere vid strandpromenaden, tidigare i veckan:

Och där kom då en pappa och hans två barn, på cykel. Dom stannade lite längre uppströms och pappan satte sig på ett betongblock medan barnen kämpade sig ner genom ett stenröse, ända fram till älvkanten.

Det var inte utan att jag kippade efter andan x antal gånger, då jag såg att dom balanserade på tåspetsarna för att upprätthålla balansen, och jag väntade bara på ett pladask i kallvattnet och dramat som skulle bli efteråt. Men jag bedrog mig, dom klarade sig, galant.

Dom stod där och kastade ner, sten efter sten i vattnet, och jag började fundera på varför, just detta stenkastande ska vara så fascinerande…det är ju precis som med elden. Man blir som hypnotiserad.

Grejen är ju den att man känner igen sig, vem har inte stått och kastat sten i vattnet. Är det för att man vill åstadkomma det största och högsta plumset eller tror man att det ska hända nåt som aldrig hänt förut? Ja, snackar man om att kasta macka, så blir det nalta eljest, det gör man ju för att få så många dunsar som möjligt, men annars.

Och tänk vad fantastiskt kul det var med vattenpölar, ju mer stänk desto roligare.

Här lånade jag den bilden

Hm… men som vuxen har man aldrig stått där och hoppat upp och ner i en pöl, kanske skulle testa, med risk att man fick åka in akut, nånstans, med lås på dörren.

Solen skiner då idag, så nåt vattenpölshoppande blir det inte. Men förmodligen kommer jag att placera mig utomhus en stund, Åke var först på plats:

Och i eftermiddag blir det matlagning, tänkte köra lite förrättsplock, fördrink huvudrätt och efterrätt, men det blir ändå i all sin enkelhet. Kusin Anna med hennes man Ingvar kommer hit, samt min storebror Sivert och svägerskan Eva-Britt. Ska bli trevligt!

Önskar er alla en fin fredag!

Jag kanske bara bidar min tid…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 april 2018 kl 08:20, Bli först att kommentera

Såg det här klippet igår och kan ju inte annat än skratta och tänka att det där, var lite jag, som barn. Tjurig och vägrar i sten att erkänna att det blev lite fel 😀

Jag och storebror delade rum, som barn, och i början hade vi en våningssäng. Givetvis var jag ordinerad sängen underst, fråga mig inte varför, men det kan ha att göra med att jag sällan, låg absolut still och jag kan tänka mig att jag skulle ha kunnat falla ner, när som…om jag haft den övre slafen.

Kommer ihåg en specifik dag, med den sängen, då jag av någon anledning fick ett utbrott. Kan ha med tjurighet att göra, nån som talade om att jag inte fick göra som jag ville, det ska jag ha osagt. Nå, i alla fall så kastade jag mig ner i sängen satte upp mina fötter under den övre sängen och sedan tog jag i det jag hade….benpress…ish.

Och tjopp så hade jag fått loss sängbenen från förankringen och kastade sängen åt sidan med ett brak. Men sen lugnade jag nog ner mig…tror jag, vet att sängbenet gick av, Oops!!! Här kan jag nu också sätta en slant på att jag knappast erkände att det var mitt fel, förmodligen var det ju den personen som retat upp mig in the first place, som var den skyldige, eller hur?

Nåja, tur att man kan ändra sig, och idag är jag inte lika envis, som på den tiden. Jodå, lite sitter det väl i, men jag vet också hur man kan backa eller hålla tyst, för att inte skapa mer konflikter än nödvändigt. Eller så är det ett smart drag från min sida, där jag egentligen bara bidar min tid, och sedan…*pang*. Got you!!! 😀

Ja jag vet, det är bara bildligt talat, jag har ju ingen big bock, men en bullrig bil 😀

Nu är kaffet kokat och jag ska se på gårdagens Robinson medan jag intar frukosten. Sen får dagen rulla på i vanlig ordning. Jobb i eftermiddag men lite att göra, innan dess. Önskar er alla en fin onsdag!

Att hålla sig utom synhåll!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 mars 2018 kl 09:46, Bli först att kommentera

Vi satt ute nån timme igår, riktigt skönt i solen. Winstone njuter, han med.

Ser ut, just nu, som att det kan bli en repris på det idag, jag börjar jobba först 14, tog 7 timmars semester 😀

Fast vi sa det, att egentligen är Winstone som han vart. Han vill alltid vara där vi är, så går Åke ut till garaget och jag går in för att göra nåt så sitter han vid bron och stirrar på dörren tills man öppnar den. Om man däremot är ute på promenad och kommer in på gården så har han nu börjat tveka med att gå in, hans sätt att antingen visa att han vill att vi ska sitta ute eller, att han väntar på att se om jag tänker gå in eller stanna kvar.

Detta gör han bara om det är fint väder, så nåt är det han filurar på.

Dom ser ut att ha det gott i Malå också, skoteråkning och sol, lånar bilderna som Nicco skickat på FB:

Vi körde mycket skoter som barn, men det är inget jag saknar idag. På den tiden var det mest bara för att köra så fort man bara kunde, utan att mamma eller pappa skulle se det. Man visste ju vart man skulle hålla sig för att vara utom synhåll.

Konstig skoter, jag vet, men jag får ju ta vad som finns 😀

Skamligt var det då nån annan hann ta ny skotern, en Ski-Doo Everest 440, mycket att köra med på den tiden, och själv hamnade man då på en gammal dubbelbandare som inte kom upp i mer än 30-40 kilometer/timme, och dessutom höll sulorna på skoterkängorna att smälta av värmen från motorn…*suck*

Nä, visst, har man skoter tar man sig ut på ställen där man inte är annars, under vintertid, men för vår del, skulle man använda den alldeles för lite för att det skulle vara värt det. Och plats ska man ha, att förvara den på, också.

Sa till Åke igår att vi kan ju låtsas att vi är i fjällen, det är ju bara att gräva en grop här ute på gården så kan vi ta fällarna och sätta oss i den istället för att sitta på stolar, som vi nu gör 😀

Ha en fin påskafton, allihop, tänker jag ha!

Nu ska utemöblerna fram!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 mars 2018 kl 08:44, Bli först att kommentera

Vi blev ju bjudna på våfflor hemma hos mamma, igår. Det satt fint! Inte ofta man äter det, och jag vet inte heller om man räknar det som mat, njae, mera som mellanmål då. Fast jag tänker alltid på Åke, då jag hör ordet våfflor. Jag fick tidigt i vårat förhållande veta att han egentligen inte alls, gillade våfflor, han hade nämligen förätit sig på dom.

Hans farmor bodde häruppe i huset, där Nicco nu bor. Och givet, snäll som hon var ville hon väl bjuda på ”mat”, då hon visste att Elsie (min svärmor) var på jobbet. Och våfflor kan man snabbt slänga ihop. Så våfflor stod allt som oftast på menyn. Nicke (min svärfar) och Åke, fick äta och se glada ut, fast jag har hört att dom, för att slippa tacka nej, försökte hinna laga till egen mat, innan hon hann ropa i trappen att hon ville bjuda på nåt. Hahaa…ja, vad säger man. Jag förstår ju att hon tyckte det var roligt med besök, och att laga något lättsamt, är väl att föredra då man inte orkar med så mycket annat.

Idag är det i alla fall Dialersystemens dag, och vad det är, kan ni googla på, inget man äter, i alla fall 😀

På vägen från parkeringen noterade Nicco några cyklar, mja, vad säger man om detta?

Jag skulle vilja citera vad en gammal kollega till mig skrev på sitt Insta om just bytet till sommartid…nåt i stil med: ”och nu ska utemöblerna fram”. Jojo, skulle väl just se fint ut, i all denna snö 😀 Ur led är tiden, kanske man kan säga!

Undrar om det är så, att övervägande delen av alla barn, egentligen inte alls vill sova? Det är som en fin gräns där också, mellan barn och barn, eller just den åldern då detta fenomen infaller, för att sedan tvärt vända, och då vill alla, plötsligt sova, helst hela dagarna.

Sov man borta hos någon, så hade man aldrig problem med att hålla sig vaken, eller om vi var ett gäng som skulle sova över i lekstugan, eller tälta, och ok, då var det ju nåt speciellt som hände, vi sov ju knappast i tält för jämnan. Men ändå…

Jag gillade nog inte att höra, att man skulle gå i säng, varför då, liksom, man var ju pigg. Och sedan kom den åldern då man absolut inte ville stiga upp, varför då, vad kunde vara fel med att sova till 2-3 på dagarna, hallå!!!

Och det där känner jag absolut igen, behöver bara titta på våra barn, och komma ihåg hur det var. Nicco som låg i vårat sovrum fram tills Theresé flyttade hemifrån, kunde ligga och gnola på nån melodi, halv tolv på natten, och då skulle vi stiga upp, 6 på morgonen, och hon skulle till förskolan.

Fast då jag berättade detta för fröknarna så trodde dom inte sina öron, hon som var så pigg och alert under dagarna, det var svårt att tro att hon inte var supertrött då kvällen kom. Men…det där ändrade sig med tiden, jag vet…

Mina tankar kommer ifrån ett klipp jag råkade se, nu på morgonen, och ja, se och begrunda, kanske även ni håller med om att vissa barn, är inte skapta för att sova 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Alltså…mamma!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 mars 2018 kl 09:24, Bli först att kommentera

Jo det blev som jag hade tänkt mig. Jag och Winstone chillade ute på bron igår, i sol och värme, så underbart.

Ser ut att kunna bli en repris på det idag, men, vis av lärdom, så tar jag inte ut nåt i förskott. Innan jag har varit på promenad med W, kommit hem, spillt upp kaffe och tagit mig ut på bron, så kan värsta ovädret, ha hunnit dra in. Det skulle ju så typiskt mig och min lycka.

Fast jag brukar inte låta saker slå ner på mig, utan skulle det faktiskt inträffa, så skulle jag istället tänka att då kan jag göra det här istället, eller det där. Det finns alltid nåt man kan fylla dagarna med, om man bara vill.

Tänk att snart är vi inne i april, och nyss var det början av januari. Jag jobbar nästa helg och sen är vi där. Otroligt hur det snurrar på!
Som barn var vi nog alltid uppe i stugan i Malå under påsken. Det var skoterkörning, grillning och pimpla fisk. Skidor har aldrig varit min grej, inte min mammas heller, tydligen 😀

Hon berättade nämligen, förra veckan, att hon, pappa och nån av oss barn, skulle ut och skida lite runt Nydala en vinter för x antal år sedan. Hon kom inte riktigt överens med skidorna och gav upp, tyckte att dom andra fick åka så tog hon sikte på en grop som någon grävt, där man kunde sätta sig i snön och få lite lä. Solen sken och allt var frid och fröjd…tänkte hon…

Så kom hon fram till gropen men hade inte koll på skidorna, vilket resulterade i att hon hamnade på rumpan, med skidorna rätt upp i vädret och det värsta av allt var att hon inte tog sig därifrån, hahaa…hon fick sitta så där tills dom andra kom tillbaka, alltså…mamma!!! 😀

Inte en bild på mamma, men...Här hittade jag bilden

Jaja, det kanske är därifrån ens egna små eskapader kommer ifrån. Man kan ju inte lyckas alltjämt. Och där lät jag som en av dom där vuxna som fanns på skolorna och som till tröst, till den som aldrig vann, sa: ”-jamen det är alltid nån som måste komma sist! Vilken tröst…not!

Hoppas på en underbar dag för er alla, om ni är ute på skidor, ett tips, ta av skidorna innan i provar att sätta er ner. Over and out från Västerslätt!

Utan väggar och tak…

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 januari 2018 kl 10:46, Bli först att kommentera

Tog det lugnt nu på morgonen, slog igång ett långkok på högrev som ska bli köttsoppa. Gick ut på prommis med Winstone:
Hade slut på kattmat så det blev ett snabbbesök på HP:s och lite inköp där. Sedan passade jag på, medan jag var ute, att skotta undan snön som blev lämnad igår, då bilarna stod kvar på gården. Ser ni vem jag ser? Nyfiken i en strut, tittar alltid ut!

Jag tordes inte köra bil igår, till jobbet, men jag fixade en chaufför. Även om jag kände mig fräsch så är det ju fruktansvärt dumt att chansa, tänk om man skulle åka dit för rattfylla, om än så lite, det spelar som ingen roll, tycker jag, skämmigt måste det ju vara.

Vi pratade om hur det var då man var barn, på jobbet. Och jag berättade om en gång då jag sa till mamma, att nu var det kört. Jag skulle minsann rymma. Kommer dock inte ihåg av vilken anledning, men om jag ska gissa så var det säkert något jag ville göra men som jag inte fick.

Jag packade ihop en platskasch med kläder, och sa hej då och försvann ut genom dörren. Jag gick tvärs över gården, och där i den stora sandlådan, fanns en klätterställning med lutande klätternät på bägge sidorna. Därunder, näten, packade jag upp kläderna och la dom lite fint så där, på sanden…mitt nya hem!

Sen vet jag inte hur länge jag var där…en halvtimme kanske, har för mig att mamma ropade och undrade om jag inte skulle komma hem…typ. Och jag var säkert inte så svårövertalad. Hur mysigt var det därute, i ett ”hus” utan väggar och tak? 😀

Såg ett roligt urklipp på FB, tyvärr på engelska men den är rolig och faktiskt sann…det är ju inte alla gånger man kan skylla på andra saker än på sig själv, eller människan 😀

Och med det klippet önskar jag er alla en fin tisdag. Nu ska jag slänga i grönsakerna som ska utgöra det övriga i soppan, så den blir fulländad…ha det!

Den brann ner, eller upp!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 december 2017 kl 09:43, Bli först att kommentera

Ser på en av Facebooks säljsidor, att julkyrkorna är rätt så poppis. En av dom som var till salu saknade korset på toppen. Säljaren skrev, att det var ju den vanligaste saken som var borta.

Jag kände mig nödbedd att gå ner i källaren och plocka fram kyrkan som stod därnere i julgarderoben. Jo, det låg nog nåt i vad säljaren skrev, den här saknade också korset, men nu får den stå i fönstret till allmän beskådan:

Så synd att den jag hade som barn, som jag en gång fått av min mormor, inte överlevde alla mina härjningar, den var gjord i trä, den här som vi nu har, är i plast, även om den säkert har x antal år i nocken (:D), den tillhörde mina svärföräldrar, och både Theresé och Nicco kommer ihåg den från det dom var barn.

Fick höra av en vän, som även dom hade en kyrka då hon var barn. Att den inte heller blev långlivad. Hon trodde nämligen att det vita som låg på taket, var äkta snö, och hon tänkte hjälpa snösmältningen på traven, och detta med hjälp av lite tändstickor. Det blev en majbrasa, berättade hon, och kyrkan överlevde inte branden. Ojoj!!! 😀

Tydligen så var det någon i Malå, som gjorde såna här julkyrkor, men med Malås kyrka, som modell, jag är osäker, men tror att min mamma har en sån, som hon fick av en gammal granne som kom från just Malå, men jag ska låta det vara osagt…måste fråga henne. Jag hade i alla fall hellre velat haft en sån, den kan ju inte vara en dussinvara.

Ännu en ledig dag och jag har bestämt mig för att inte lämna gården annat än med Winstone, då vi går på promenad, kanske jag går in på Ica Nära (HP:s) för att fylla på om det är nåt som saknas, men i övrigt, bara vara hemma. Känns skönt, faktiskt!

Avrundar med ett klipp på otroliga människor och vad dom kan göra, samt önskar er alla en trevlig dag!

Etikett: barn

Nu är det officiellt!

Att tro, är inte att veta!

Ingen koll på mig själv!

Det var inte utan att jag kippade efter andan…

Jag kanske bara bidar min tid…

Att hålla sig utom synhåll!

Nu ska utemöblerna fram!!!

Alltså…mamma!!!

Utan väggar och tak…

Den brann ner, eller upp!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten