Etikett: mamma

Han håller på gubba till sig

Av , , 4 kommentarer 14

Syns att Winstone håller på gubba till sig. Han sover mycket, reagerar inte lite mycket på ”alla” ljud om han gjort förut, även om han visst kan gasa iväg då nån öppnar dörren. I dom fallen ser han och låter han som en killermachine. Han brukar sällan få följa med hem till nån annan, beror lite på i vilket syfte, men vi har väl oftast ställt oss frågan vart han har det bäst. Följa med oss nån timme på okänd mark eller stanna hemma och slippa gå igång på allt möjligt.

Igår blev vi bjudna på go´ fika hos Jan A och Ingegerd. Trevligt, det är inte så ofta vi träffs numer. Krigaren får följa med, skrev Janne, så vi tog med hunden. Jag trodde inte ens sekund att Winstone skulle chilla som han faktiskt gjorde.

Precis så ska det vara, tänker jag.

Sen åkte vi på Fitness24, jag och Nicco. Nu har vi hållit på i snart 11 månader, och ja, ibland kan det ta emot, fast när du väl är på väg dit eller kommer fram så gör du det du ska och när du går därifrån känner du dig nöjd över vad du presterat.

Apropå att prestera, ni som vet hur jag lyckades få 4 revbensfrakturer på inte så lång tid, även en fraktur på tån som än idag står aningens uppåt. Den reser sig som ett litet fornminne då den träffades av snabeldraken. Smällen kan jämföras med en komet som slår i backen. Nå…vissa eller kanske många kanske tyckte att jag var klumpig på nåt sätt. Men ser ni, jag vet att så inte är fallet. Jag vet nämligen nåt ni inte vet, nämligen, tadaa…

Hahaa… klockrent på min ära 😁👌

Efter träning åkte jag hem och packade ihop matlådor jag gjort till mamma. Innehållandes kålpudding, fläskpannkaka och kyckling tillagad i lergrytan, det fick bli 4 lådor av kycklingen med 2 olika sammansättningar. Jag och Åke åt av kålpuddingen igår, till middag. Och oh ja, sa jag till Åke, jag har aldrig fått till den så bra förut. Kändes som en lyxmiddag, på riktigt.

Kvällen i övrigt kom och gick. Jag lyssnade på ljudboken, den där jag lyssnar på i väntan på nåt annat tips. För allas bästa skriven av en lokal författare som bor i Holmsund, Anna Charlotta Wikman. En feelgood bok.

Jag läser även en bok in real, alltså bläddrar i papperssidor, haha, Fallvatten med Mikael Niemi

Sist men absolut inte den minsta läsning eller lyssning, där har jag Isfolket som backup. Kan låta rörigt men, nä, det funkar faktiskt. Till veckan ska vi ha bokklubbs träff igen, får se vad vi då ska suga tag i för bok.

Insåg nyligen att man har som option att läsa boken i ljudboks appen. Så det har jag också testat till och från. Känns ändå smidigare än att hålla i en bok. Fast jag vet inte om det är så skönt för ögonen i längden, du har ju ändå ljuset från skärmen. Jaja, man får väl läsa och lyssna med måtta.

Önskar er alla en fin fredag! Fotot tagit 8 i morse.

Skulle satsat på karriär i rivnings branschen, kanske…

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår ville Kvällspasset veta om man hade några ärr. Givetvis för att få veta en historia runt hur man fick det, kan jag tänka mig. Det absolut första som dök upp i minnet för min del, och som lämnade ett ärr är följande lilla episod.

Tror jag var runt 8 år och bodde på Mariehem mina föräldrar och mina 2 bröder. I samma trappuppgång bodde en tjej som jag tror var 1-2 år äldre än jag. Vi hängde ibland med varandra och jag såg förmodligen upp till henne lite. Att få vara med äldre lockade väl alltid.

Vi var ute på gården och plötsligt fick hon bråttom, hon skulle in. Hela situationen var lite märklig och jag fick nog för mig att det var nåt fuffens på gång. Så jag säger till henne att jag med, skulle gå in. Hon springer in genom dörren. Stänger den och håller emot. Antagligen för att retas lite.

Men hon visste inte att hon gett sig i kast med en tjurskalle, nämligen moi. Man kallades väl inte för Tjorven för intet.

Jag kommer ihåg detta som igår, även fast det var 48 år sedan. Jag backar med min blick fokuserad på henne där bakom dörren. Tar sats och springer det jag har, sätter upp min armbågar och formligen flyger genom glasdörren.

Jag hinner knappt landa på insidan så öppnas dörren hemma hos oss och mamma rusar ut och undrar vad som händer. Tjejen kommer jag inte ens ihåg vart hon försvann, jag minns henne inte i allt buller och kraschen och glassplitter. Min arm blöder och det blir panik…mamma ska få tag i nån som kan skjutsa upp oss på akuten och hej och hå. Nå, det slutade med några stygn på armen som lämnade ett ärr som bleknat lite men inte försvunnit helt, trots alla år som gått.

Att ta sats och sätta upp armbågarna hade jag gjort förut. Då var jag bara 3-4 år och pappa och vår ingifta morbror Sam, höll på bygga om lon, uppe i Malå.

Själva händelsen kommer jag inte ihåg men har fått den berättad för mig, x antal gånger. Dom har precis satt upp glasfiber på väggarna, in kommer jag, tar sats och rusar rätt mot väggen av rockwool, sätter upp armbågarna och far rätt igenom. Haha undrar om jag skulle ha satsat på att bli en levande bulldozer, och gjort mig en karriär i rivnings branschen.

Apropå ärr så brukar man ju ibland säga att någon har en ärrad själ. Det tolkar jag som något negativt, sorgligt, svårarbetat. Men behöver ett ärr i själen vara just det? Ärr kan väl också vara en påminnelse om gågna tider och det som har varit, har varit. Idag, är här och nu. Man kan säkert bära många ärr med högt huvud, oavsett om dom sitter i själen eller på skinnet.

Behöver inte säga att det blåser ute va. Jag är ju en sån som verkligen blir kränkt av blåsten.  Vilket är jättekul, för det spelar absolut ingen roll vad jag tycker och tänker, blåser det så blåser det, hahaa…

Var ute med Winstone på morgonen. Såg att en lucka på ett elskåp, inte satt fast. Jag vet inte vem som ansvarar för såna där elskåp, men jag drog iväg ett meddelande till Umeå Energi, och hoppas det blev rätt. Vore ju dumt om den där blåser iväg och landar på nån bil eller människa.

Hoppas ni får en bra dag, stormvindar till trots!

Varför är vissa saker så äckliga 😨😄

Av , , Bli först att kommentera 10

Mamma hade några ärenden igår och jag agerade chaufför. Vi var både på Rusta, fikade på Victoria och gjorde en snabb sväng till Avion. Elisabeth hörde av sig mitt i allt, hon sa bara att hon skulle svänga förbi med en liten grej. Och det hade hon gjort medan jag var ute.

Hennes farmor och farfar var konstnärer. Hennes farmor Linnea Jonsson, målade tavlor. Hon debuterade 1963 och finns representerad i Västerbottens Museums samlingar. Och hennes farfar, Georg Jonsson, snidade samefigurer. Jag har ju sett några av hans figurer och jag gillar dom skarpt. Så, vad tror ni låg i påsen? Jamen en herre i kolt, och en kvinna likaså, fast kvinnan är slöjdad av någon annan person. Jag älskar dom 🧡 Tack Elisabeth!

Min mobil spelar upp årsbilder och minnen, idag visade den upp den här bilden i ett sammanhang. Tagen 5 januari 2021. Original

Sen lekte jag förmodligen, fipplade på med filter och voila, den här ser väl magisk ut

Nu har vi bara, jussepass 3 dagar kvar på vår långa januari, Inte kändes väl den så lång ändå? Julen känns som om den var för ett halvår sedan, haha. Och snart är vi där, mitt i sommaren. Jaja, jag vet, ”snart” är ett relativt ord och beror på vem man pratar med och våra egna upplevelser, men… för mig då. Den här bilden är lite sommar, trots avsaknad av grönt gräs, sol och bad.

Visst känner man känslan då man ser bilden och läser texten, haha. Och varför? Även om man inte är rädd för spindlar så är det otrevligt med en spunnen tråd i fejjan. Lika äckligt som ett hårstrå i munnen eller ett korn med sump från kokkaffet. Småsaker, fast det väcker omedelbara reaktioner, knepigt 🤔

 

Hände inte så mycket igår, hamnade i samtal med en kollega som flyttade söderut för 1½ år sedan. Kul att man ändå har kvar kontakt med några av dom man fått lära känna via jobbet. Guldkorn finns lite här och varv, och det är ju tur 😊

Har en plan för dagen. Fast jag vet inte om jag kommer att fullfölja dom. Inte heller i vilken ordningsföljd, om jag väljer att göra dom. Men äsch då, jag tar dagen som den kommer, det är enklast så.

Ha en fin måndag allihop! 

Analyserar egen teori 🤔🧐😏😁

Av , , 2 kommentarer 14

Apropå gårdagens fråga om det finns en rätt eller fel sida av brödet att bre smör på, så fick jag en kommentar. Där skriver en som kallar sig ”Normal viktig”, att man smörar på den groplösa sidan för att hålla ner smörmängden. Och det ska i sin tur leda till att man håller sig normalviktig.

Jag kontrade med, att jag själv, styr smörmängd med smörkniven, oavsett vilken sida jag brer på

Det mesta beror sig nog på. Äter du 10 mackor per dag med enorm smörmängd, kan det säkerligen hjälpa till att sätta sig på fel ställe, OM, du inte har ett kroppsarbete där du gör av med en massa kalorier och energi. Och lite beroende på vad du äter resten av dagen.

Jan A höll med och kommenterade inlägget på FB där han skrev: ”Man brer ju smöret på den gropiga sidan så att man får mer, det är sen gammalt…”  Precis där och då, fick jag plötsligt en annan teori, och svarade att jag skulle återkomma i dagens analys av saker och ting, vilket jag nu tänker göra.

Har ni googlat Husmans nån gång och kollat bilderna? Eller andra bröd för den delen.

Om inte, så här ser det ut, allt som oftast

Ändrar man bildsök till Bröd mjukkaka så får man se sånt här

 

Dom flesta presenterar sina bröd med hålen uppåt. Här kan jag inte säga att jag vet varför, men tänker spontant att det ser godare ut. När du bakar brödet så är det den sidan som är uppåt. Vore väl hysteriskt roligt att baka en fin fin sockerkaka

Men sen, vända upp den på glasfat fast låta den ligga upp och ner. Haha…japp där spårade jag lite och hade jag skrivit det i en mat och bakgrupp på FB så hade flera kommenterat att där har du fel. Man smörar ju inte en sockerkaka!!

Och en sista grej, bara så där, för att. Om ni smörar en skorpa, vilken sida väljer ni?

Förmodligen MITTEN, hahaa…

När man läser vad andra skriver tänker jag väl mest att man inte läser så noga, man hakar upp sig på småsaker och man missar ord i texten. Som till exempel, jag ”tror”, jag ”gissar”, jag ”vet inte”, ”egen teori”. Jag lämnar brödämnet helt öppet för alla att göra som dom vill. Vi kommer förmodligen aldrig komma fram till vad som är rätt och riktigt, för du gör som du själv anser, blir rätt för just dig.

Jag hade en trevlig fikadejt på Västerbottens Museum igår.

Efter prat och gott fika åkte vi upp på 2:an, och placerade oss i varsin stol och kollade in filmsnuttar från gamla Umeå fram till mitten av 70 talet. Filmen snurrar på hela tiden och jag måste säga att det var roligt att se.

Tappade hakan lite då dom visade lite från Barnens Dag 1968.

 

Guess what, det var då, 1968 som mina föräldrar var där med jag och Sivert. Bildbevis finns, det var bild som pappa knäppte, då vi åt sockervadd.

Bara tanken att se filmsnutten och veta, att nånstans där i vimlet kanske dom stod just då. Fantastiskt kul!

Man fick även se från asfalteringen av Kyrkbron samt invigningen. 

Vår gamle vän Nisse Redin, körde asfalt på den tiden och Åke hade nyss lärt känna honom. Nisse körde bland annat asfalt till brobygget. Här är året 1976 och Åke följde med Nisse på en lastbils sväng till Sundsvall. Nisse i egen hög person

Och en annan bild som Nisse tog av Åke. 

Så tips är att åka dit och kolla in den. Inte så lång men ändå. Det finns ju annat man kan kolla på också.

Det var då, mina vänner och läsare, och idag är idag. Tänk, jag ska ut och fika idag med, jisses vilken fika vecka det blev. Fast jag väljer lunchmackor istället för godsaker, det duger gott det med. Ha en fin fredag allihop, och här avrundar jag med detta klipp. Apropå rätt eller fel sida, vad är upp och vad är ned, baksida och ovansida, lalalalaaallaa…

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

Döda inte budbäraren…(jag) 😶😜

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag klev upp rätt tidigt igår, det var -14 och ingen snö att tala om. Kommer hem och Åke kliver upp nån timme senare. Han kollar temperaturen, som han alltid börjar sin dag med och meddelar att det är 0 grader… 0 grader, kan ju inte vara möjligt säger jag, men köper att vädret nu för tiden, tycks vara helt osägbart. Det svänger som pendeln på en uppskruvad klocka i utmärkt skick.

Mamma ringde och undrade om jag kunde handla åt henne. Tyckte väl att det skulle bli jättebra att göra det på eftermiddagen. Inte lika kallt längre och vadå snö, det rörde sig bara om nån millimeter om man kollat på vädret på klart.se

Jag berättade att det var 0 grader och hon trodde inte sina öron. Jo, sa jag, och det gick snabbt att tempen steg. På Mariehem var det i alla fall -14,7, berättade hon, så det kändes som om nåt inte stämde. Frågade Åke om det inte kunde vara termometern som pajat, du har ju varit ut, hur kändes det då, fortsatte jag. -Jaa men det kändes bara bra, svarade han och jag klädde på mig och sa att jag tänker nog kolla vad termometern i bilen visar.

Behövde jag egentligen inte göra, det räckte att jag stack ut näsan genom ytterdörren så bet det i kinderna så några varmare grader kunde det omöjligt vara. Nej då, tempen låg kvar på -14 och då jag kom hem visade vår glädjemätare på +2 grader, och senare på kvällen +9, hahaa…

Jag fick bli the messenger som alla vill döda, som kom med det dystra beskedet att vår termometer förmodligen gått kölddöden tillmötes.

 

Sen satte jag igång att fundera på ifall jag hade haft en annan feeling av kölden, om jag INTE pratat med mamma och blivit lur på att nåt var fel. Om jag gått ut i tron att det var +-0, hade det bitit lika mycket i kinderna då? För visst brukar man utgå ifrån vad man vet, och skulle jag ha reagerat på att det ändå kändes kallt, kanske jag slagit ifrån och sagt till mig själv att jag sjåpat mig?

Åke hade ju uppenbarligen inte känt att det bet utan han tyckte att det kändes bra, precis som det ska i nollgradigt.

Man kanske ändå skulle haft såna där lycko apparater som visar det du tycker är bra. Då fick du börja alla dagar, lycklig över att vädret är precis som du vill att det ska vara, och då klär du dig därefter. Och känns det kallare än du räknat med, så slår du ifrån dig det och fortsätter nynna på den där glada sången och känner värmen stiga i kroppen och energi och allt man kan få då livet går i rätt riktning.

Jag körde upp till mamma och då yrde snön, det var halvgalet efter vägen och snöröken låg tät. Då jag kom hem till henne frågade hon om det snöade ute. Jag tänkte först, skämtar du, det yr ju så man ser ingenting. Men då jag tittar ut så faller det bara lätta flingor. Ja, haha, där ser man sa jag, snörök och elände gjorde att jag inte ens noterat att det inte var snön som föll från himlen som ställde till det, utan det mesta var, att det drevade.

Nåja, idag hade vi i alla fall fått en massa snö. Winstone gladdes inte nämnvärt åt det som låg på backen.

På sina ställen gick snön över sidan på honom. Efter promenaden så körde jag ett lättare gympass och drog bort en del av snön.

Kollade på fejjan och såg återigen en annons inlagd av en Toni. Har sett dom förut i olika utföranden, och jag skrev och frågade ifall jag fick dela hans annons här. Tycker nämligen att det han erbjuder är suveränt bra. Jag skulle ha nappat direkt om det var så att jag skulle ut och flyga, why not. Det blir win win, du slipper ett bekymmer, han tjänar en slant och gör nytta, samtidigt som han får ett träningspass på köpet. Det är precis så det ska vara 🤘

Drack kaffe uppe hos Nicco igår kväll. Hon hade hängt upp en tröja på en galge, den fick inte sitta så länge. Hennes ”Sambo” hoppade upp och slet ner den på golvet, rev sönder galgen och voila, hade han en ny leksak

Han har många talanger, han kan även visa upp sin dubbelhaka, haha..

Nej nu ska jag inta frukost, ska kaffedejta med en före detta kundansvarig och i eftermiddag blir det kaffe med en fördetta kollega minsann. Önskar er alla en fin torsdag! Och glöm inte bort att det är den internationella Nalle Puh dagen idag 🧡

 

Flyttkartonger införskaffade, check ✅

Av , , Bli först att kommentera 11

Åkte upp på Bauhaus igår och införskaffade flyttkartonger. Där jag stod kom jag på att mammas Brandsläckare var tom och hon sagt att hon skulle köpa en ny. Den hon hade, fick alla boende av föreningen för många år sedan, och nu hade nån noterat att den stod på rött.

Vad många kanske inte vet, är att det rekommenderas att en pulversläckare byts då den är 10 år gammal. Tryckladdad släckare har en mätare som visar trycket. Står visaren på grönt ska den vara okej. Dessutom ska man vända på pulversläckaren och skaka, cirka 4 gånger per år. Det gör man för att pulvret inte ska fastna i botten. Obra om det fastnar och inte fungerar den dagen du eventuellt behöver släckaren.

Pulversläckaren, ”the big one”, som vi hade bak i bussen, fungerade alldeles ypperligt. Det fick vi bli varse då Åke tappade den och den landade upp och ner och utlöstes. Åke försvann i ett stort, vitt damm moln. Ni skulle ha hört tystnaden, sekunderna efteråt, hahaa…. Fotnot: Detta hände sommaren 2009, så det borde egentligen ha glömts bort 🤣

Ringde och kollade ifall hon köpt en ny, det hade hon inte så det fick bli dagens uppdrag. Åkte upp med den och fick kaffe serverat. Hon undrade förstås varför jag köpt flyttkartonger. Tror inte att hon trodde att vi eller jag skulle flytta men det vet man väl inte ifall man inte frågar.

Nopp, ingen flytt på gång, däremot ska jag sortera in saker i dom så det blir mer överskådligt i ett rum därnere. Det kanske hör lite julen till, att man kommer på att man ska städa. Man drar fram grejer och under tiden ställer man bort, men sen verkar det som om ytorna krymper och plötsligt har man mer saker än innan. Fast det kan bero på att man ställt något på fel ställe i väntan på… ja, i väntan på vadå.

Jag ska fortsätta sortera, kasta, skänka bort och kanske sälja, det beror sig lite på vad det är för nåt, förstås. Den här Hyresföreningen i Malmö, var då väldigt tydlig med vad som händer efter jul. Ord och inga visor! 😄

Kallare ute idag, men det kändes ändå inte bitande. Satt en kaja i syrenbusken och jag tänkte tvärt på ett klipp jag såg igår. Nämligen det här, och hur lätt det egentligen är, att göra sig vän med en fågel.

Tror dock det skulle ta lite längre tid för oss att bli vän med en kråka eller kaja. Winstone skulle förmodligen opponera sig, han brukar rusa efter, dom större fåglarna om dom är på backen då han kommer ut. Småfåglarna bryr han sig inte om.

Men Nicke och Elsie gick det bra för. Dom tog hand om både den ena och andra fågeln som kom i deras väg. En av dom kom upp på bron i väntan på mat. Och Nicke fixade ju en stege till fågeln, som inte kunde flyga, då han skadat vingen. Men stegen använde den flitigt för att ta sig upp i tallen på gården.

Avslutar med klokord som Mary Hallsten la in på ett av mina inlägg på Facebook. Och med dom önskar jag er alla en fin söndag!

Piller, medicin och tabletter 💊 i dosetter

Av , , 2 kommentarer 11

Vi har våra medicin dosetter i köksskåpet ovanför arbetsbänken i köket. I förrgår kväll upptäcker Åke ett piller som ligger på bänken. Han frågar mig om det kan tänkas vara nåt han tappat från sin dosett. Jag hoppar upp från stolen och säger att han inte ska ta den, utan jag vill kolla.

Tar fram min dosett då B12 pillret ser ut att ha samma storlek. Jag tänker dock hela tiden att det är jätte konstigt, jag har nämligen torkat av bänken tidigare på dagen, och jag tar bara mina tabletter på morgonen. Mja, det ser ut som mitt piller säger jag…nä, jag tycker den ser lite större ut, påpekar Åke och fortsätter med, jag tror att det är min medicin.

-RÖR den INTE, säger jag, vi vet ju inte vad det är. Så tar jag upp ”tabletten” och går bort till diskbänken där vi har betydligt bättre ljus. Jag börjar skratta! Den är platt på undersidan, vilket jag inte tror är så vanligt om den är rund ovanpå.

Utan jag lägger snabbt ihop ett plus ett och säger: Det här är, inte ens medicin, det är vit choklad, en sån där chokladknapp man kan använda till att baka med.

Jag hade tagit upp bröd från frysen och därnere har jag en sån påse med chokladknappar. Skrattar mest åt att vi står och kliar oss i huvudet och behandlar tabletten som om den var ett gift som man inte ens skulle peta på.

Började se på Farmen avsnitten igår morse. En av deltagarna presenterar sig och säger att hans plan är att agera i spelet, precis som han gör i sitt yrke. Nämligen att manipulera människor, det är jag expert på, som säljare, fortsätter han.

Jag reagerar på dajrekten och tycker att han är en jäkla typ. Fast sen ändrar jag mig. Jag förstår vad han säger, sanningen, fast den kan tolkas som om han står över alla och lurar (manipulerar) folk att göra som han vill. Som säljare ska du ju sälja saker, och är du anställd av ett företag så är det säkert en massa saker du säljer som du kanske inte alls tycker är superbra. Men det får du inte säga. Inte om du vill behålla ditt jobb.

Med den starten på gårdagen, fortsätter jag med mitt. Skulle in på Apoteket i ett ärende till min mamma. Det är 3 före mig då jag kommer in, 2 av dom är redan i kassorna, men det tar en jädrans tid. Jag hinner byta fot hundra gånger och irritera mig på allt som ska behövas sägas för att nån vill ha sin medicin. Så kom jag på att Farmaceuterna, är även dom, säljare. Det är dithän det burit.

Säkert inget dom valt men då tiderna förändrats och Företag vill få in pengar på alla sätt och vis, så hittar vi sånt här lite överallt. Inte kunde du shoppa loss inne på bensinmackarna som vi gör idag.

Allt är väl på gott och ont. Det onda är att vi inte längre behöver vara så noga, äsch då, om jag glömmer bort att köpa ditten eller datten så gör det inget, jag kan ju gå över till macken och fixa det eller Ica som har öppet till 22 på kvällarna. Dessutom tar vi ut det på personalen som plötsligt ska ha mer skills och kunna lite av varje.

Det goda är väl utveckling. Istället för att enbart stå och hålla på med en sak, får du rotation i arbetet och förhoppningsvis är det så man vill ha det. Göra lite av varje. Tycker man mindre bra om en grej så vet man att man strax ska göra nåt annat.

Efter besöket hos mamma, passerade jag gymmet så jag gick in där och körde ett pass, mol allena. Fast jag lyssnade på musik så fort hade 50 minuter gått och jag kände mig ”duktig”.

Idag är det inbokat träff hos sjukgymnasten, sen ska jag ut på annat uppdrag. Magisk himmel på morgonen, det enda som tar ner vyn är den skitiga snön.

Apropå hundarna jag skrev om igår, ska jag nu avrunda med en bild på…ja, tala om för mig vad det är ni ser 👀  Och ha en fin onsdag

Två ❌❌ gör inte ett ✅ eller hur tänkte jag 🤔😊

Av , , 4 kommentarer 12

Jag och Theresé åkte upp och hälsade på mamma, igår. Vad skönt det är då det blåser och temperaturen ligger på -23 grader. Det var brain freeze utan att äta glass. Gick genom gårdar man varit på som ung. Min bästa kompis på den tiden, Urban Dunger, bodde på en av gårdarna. Jag, Åke och Theresé i huset bakom, då den tiden i livet begav sig.

 

Frågade om Theresé hade nån hemkänsla överhuvudtaget, men det hade hon inte. Nej, det är nog bara att konstatera att det som är hemma är där vi är. Sen kan man ändå ha fina minnen från förr, även om man upplever det som att det var i ett annat liv. Det vet vi också att det inte är, men definitivt i en annan fas.

Sen var det nån som deklarerade att det var internationella pizzadagen igår, så vi bestämde att det fick bli en sådan till middag. Pizza är väl egentligen aldrig fel, eller 🤔😋

Apropå fel, så skrev jag detta för 3 år sedan, och jag undrar om jag tänkte rätt där. Man brukar ju så vackert säga att 2 fel gör INTE ett rätt 😄

 

Theresé blev sugen att åka ut på Norrskens jakt, så jag och Sally hakade på. Svängde av i Kvarnfors och åkte bakvägen mot Tavelsjö. Strax innan Östibyn kom det första vackra…

Svängde ner mot Östibyn där var det lite mer öppet

Theresé fotade då jag fotade

Tavelsjö

Och sist, vägen mot Fredrikshall

Sen tonade allting bort och det var bara kallt och stjärnklart.

Mina händer höll på ramla av i kylan, man kunde bara ha korta foto sessioner. Lite sjukt blir det också, för man vill fota, fast då man gör det så försvinner den där häftiga upplevelsen, som man bara kan se med sina egna ögon.

Vaknade i morse och tog en pigg och rask, krispig och kall promenad med Winstone.

Jag är i alla fall glad att vi inte har några -35 eller -40 här. Men man ska passa sig för vad man säger och skriver, jag vet, gör man det så blir det väl så..

Ha en fin tisdag, allihop!

Kursbrev 1…tåvärmare

Av , , 2 kommentarer 8

Igår gjorde jag det sista däruppe, torkade ur kylskåp, tömde en sista låda i en liten byrå, som jag lovat skulle vara tom. Dammsög och torkade trappan. Idag kommer hyresgästerna med ett litet inflyttnings lass. Största skillnaden för vår del är att innerdörren kommer att vara stängd och det är bäst att man ser till att ha nyckeln i fickan då man går ut.

Jag körde ljudboken under tiden jag pysslade på. Bokklubben har ju en träff i början av januari och jag har fortfarande 35% kvar att lyssna på. Det låter kanske inte så mycket men det beror ju på hur lång boken var från början. Jag har avverkat 9 timmar och 25 minuter, och har kvar 5 timmar och 7 minuter.

Helt ok bok i alla fall. Men jag tramsade till den mitt på hållet. Då jag hade en sån där natt då jag vaknade och steg upp efter 2 timmars sömn och inte kunde somna om. Slog igång boken, lyssnade 15 minuter, somnade, vaknade och slog av efter 15 minuter till. Men gången efter, hann jag lyssna 10 minuter och det gjorde mig total förvirrad efter en stund. Så pass att jag var tvungen att kolla vart i boken jag var. Jojo, den hade hoppat fram till slutet

Hade boken på nu på morgonen med, då jag och Winstone var ute på första svängen. Det handlade om släktträd och vart vi kommer ifrån. Mannen i boken, en präst, säger att det är ointressant med vart du kommer ifrån, ur den aspekten att dina släktingar är inte den du är. Du är den du väljer att vara eller bli.

Uttalandet, som jag tolkar det, syftar på om man har nån känd profil i sitt släktträd så innebär det inte att du, automatiskt kan glida på en räkmacka och göra dig, lika känd. Du är din egen person och personlighet.

Jag skulle väl vilja säga att det stämmer, fast… kollar du på världskändisar och deras avkommor, så nog blåser det lite kändisströssel på dom med.

Inte alla dock, dom kan ju bli kändis för sin talang som dom har i blodet. Växer du upp med föräldrar som har ett specifikt intresse, så är det kanske inte konstigt att även barnen lär sig samma sak.

Det är ju skillnad på talang och talang. Även om man skulle vara kusin med en som är tremänning med fastern till Ingemar Stenmark, så innebär det inte att man är bra på slalom. Eller att någon kanske skulle vilja ha min autograf, tack vare det. Nä, jag skulle nog ha börjat med slalom i tidig ålder för att ens kunna ta mig nerför en backe idag 😜

 

Min morfar var ju fantastiskt duktig på hantverk. Han snidade i trä, gjorde mjärdar, knöt fiskenät, eller vad det nu kan heta då man gör näten, han bakade och han stickade sockor.

Min mamma stickade, virkade och broderade så länge hon kunde se ordentligt. Men jag…ehh. Theresé sorterade i knappburkar igår och hittade stickor och en virknål. Hon ville ha lite garn, så jag drog fram Fultomtarnas garnnystan, hon virkade en kort bit och jag…ja, här är första kursbrevet. Vill ni att jag ska visa er hur man gör, hör av er.

Detta skulle kunnat bli en matta till docksskåpet (bry er inte om dom små defekterna), en halsduk till en Barbie, stickad på tvären, eller möjligtvis en enkel tåvärmare. Man sticker bara ner stickningen mellan en tå…Tror inte att jag får bli med i nån syjunta, har jag rätt eller har jag rätt

Det enda roliga är att hur man lägger upp maskorna och hur man gör rent praktiskt för att sätta igång, det sitter i ryggraden, men sen…Hur man byter färg eller avslutar, nopp… Virkning är än värre, det får jag sätta mig in i, en annan dag. Och nej…även om det är en annan dag idag, så får det blir en helt annan dag i framtiden.

Ha det gott, allihop!

Maria Lundmark Hällsten