Etikett: sjön

Hur kul är det…på en skala

Av , , Bli först att kommentera 12

Jo, det blev en heldag ute i solen, igår. Man ska ju verkligen passa på då man får tillfälle, man vet aldrig hur länge solen kommer att skina. Imorgon kan det vara snöstorm, vem vet.

Jan A kom förbi och fick sig en kaffe, han hälsade på Lennart och jag påpekade att jag tyckte att Lennart börjar se lite insjunken ut, i bröstkorgen, och jag fick medhåll. Lite hängig också…så det kanske får bli en steloperation på honom här framöver, jag ska konferera med mina läkarkollegor först, Tina är ju en som jag kan ta sånt med.

Maten vi blev bjuden på, hos Jan A och Ingegerd, var underbart god, schnitzel, och potatisgratäng, tomater och små broccoli i ugnsform. En god efterrätt och en massa annat till 😀

2016-04-09 19.02.29 2016-04-09 19.03.15 2016-04-09 21.20.39Jan B och Kerstin var också bjuden. Dom bjöd på en historia som inträffat igår, då dom som så många andra, tog cykeln på en tur. Och när dom är som längst bort, hoppar dom av cyklarna och då…smäller Kerstins däck. Det var nog lite för mycket luft i det. Innerslangen krängde som ut på sidan av ytterdäcket och deras plan att gå hem, gick inte att genomföra eftersom innerslangen tog emot. Det fick bli en ensam cykeltur hem för Jan och sedan bil tillbaka och hämta Kerstin och cykeln.

Det där har man varit med om. Picture this, Malå, sommaren 80-81, en varm sommardag. Jag och kusin Anna, tog moppen och körde upp på berget på andra sidan sjön, på vägen ner igen, smäller bakdäcket, kul…not!

Och vi får börja promenera tillbaka till stugan, det går bra 100 meter, sedan kommer innerslangen ut och virar sig runt navet. En styr och den andra går bak och håller upp bakdelen, och det är tungt.

Nå, vi är ju inte dummare än då vi kommer ner såpass att vi ser sjön, så ser vi också en stuga, och en roddbåt. Ingen är hemma, så vi går ner till båten, rekar området och planerar allt in i minsta detalj. Ner med mopeden, och sedan upp med den i båten…måste ha varit en himla sjådande, men vi lyckades.

Rodde så över sjön, och landade vid vår nuvarande stuga. Kommer ihåg en viss uppståndelse då pappa såg oss. Vi fick nog hjälp med att ta upp mopeden ur båten och sedan rodde vi tillbaka den och promenerade betydligt lättare, hem igen. Det var förövrigt en polis, som hade den stugan, men vi hade också försökt skriva i sanden, att båten var bara lånad 😀 Ingen hann dock komma hem innan vi återlämnat lånet, och återställt ordningen.

Kan passa på och gratulera kusin Annas man, Ingvar idag, han har ju namnsdag!

Lennart fick förövrigt en kultkeps av Jan A:

IMG_0438Och till er nu (Jan A, Ingegerd, Kerstin och Jan B) som sitter och väntar på kartan som Åke skulle rita, den är inte klar än, vet inte ens om han kommer ihåg uppgiften och han är ute med Winstone nu, men jag återkommer då den finns på papper. Ha en fin dag i solen, allihop!

IMG_0426

Uppsvällda blombottnar, mums!!!

Jag kommenterade Tinas blogg igår och skrev att någon badvärme i sjön, lär det inte bli häruppe i Malå, gissar på en 10-12 grader, eftersom man får brain freeze av att tvätta håret i sjön. Det grå vädret fortsätter och nu har det då regnat hela natten, och det fortsätter strila.

En passande dag att byta län på, vi åker in i Norrbotten, ungefär 5½-6 mil och hamnar då i Arvidsjaur, tillåt mig dock att tvivla på bättre väder där, men det blir då andra utsikter.

Vi var in till Malå igår och hamnade precis i utnämningen av årets Malåbo, och fick då veta varför parkeringen på torget, varit avstängd. Dom hade piffat till det med paraplyer uppe i luften, vilket jag först trodde var ballonger:

Foto2660_001

Theresé och Sally kom vid 19.30 tiden, då satt vi uppe på lon och hade just druckit kaffe. Sally var sugen på uppsvälld blombotten, och hade med sig en hel låda. Ja, Nicco googlade på jordgubbar, då det blev diskussion om vad jordgubbar egentligen är, en frukt eller ett bär, och det är en frukt, fast egentligen en uppsvälld blombotten, jodå, låter smarrigt värre.

Och tomater vet ni väl alla, vid det här laget, att det är en frukt? Klokhet är att veta att tomaten är en frukt, visdom är att inte använda den i en fruktsallad!

Jag och Winstone tog en sväng utåt Udden igår, inte alla gånger man är här och går åt det hållet:

Foto2653 Foto2654 Foto2655 Foto2659

Nu ska jag röja lite här i bussen, innan frukost och avfärd, lyckades nyss med konststycket att riva sönder termosen, så det får bli en ny sådan…kanske man hittar en på Dollarstore, vi får se. Ha en bra dag, allihop!

 

Det fortskrider…

Arbetet med stugan fortskrider och nu ligger hela delen ner, massor med virke är undan buret, och vår utsikt ner mot sjön, blir bara bättre och större. Svalorna flög som galningarna runt stugan, kan det vara en massa insekter där, månne?

Jag sa att dom bara behöver flyga med öppen näbb, så får dom fulla munnen med mat. Kolla in hur den STORA mygg och knott dödaren ser ut:

Foto2647

Tyvärr skulle vi behövt minst 4 stycken såna här apparater för att känna någon skillnad. Och igår var himlen fylld med hopplärkor…guttaperkor…eller vad dom nu kan heta? En blandning av fjäril och nåt annat konstigt, dom fladdrar inte med vingarna med åker upp och ner hela tiden. Jaja, dom är då ofarliga, men det såg sjukt ut då himlen gungade.

Hästmyre-invasion, är det också. Vi kan ju inte annat än försöka ta kål på dom, inget man vill ha in i trävirket, och med tanke på hur det myllrade av dom innanför isoleringen (den lilla som fanns), så kan det aldrig ha varit tyst därinne.

Idag kommer Theresé och Sally hit, dom lämnar eller har redan, lämnat Järlåsa (om dom var morgonpigga) och kommer att komma fram, först ikväll, någon gång. Och imorgon planerar vi en roadtrip till Arvidsjaur, det ligger ju bara en 6 mil härifrån, så vi tar bussen, så får Winstone hänga med.

Nu har kaffet sjunkit undan, så det är dags för dagens första…hoppas på en bra dag, för er allihop!

Foto2650

På plats…

Av , , 6 kommentarer 8

Första ”riktiga” semesterdagen, var då inledd, och den började riktigt bra. Solen sken och inte en endaste broms, så långt ögat kunde nå, myggen var milda och inga andra kräk fanns framme, ja, förutom renarna då. Dom springer nästan runt husknuten här, Winstone har ännu inte lyckats se någon, men han vädrar och han hör bjällran då dom kommer.

Kusin Jenny och hennes man hade vägarna förbi och dök in på eftermiddagen, lagom till kaffet. Det var 11 år sedan hon var här, så det var ett tag sedan. Vi satt ute till middag och sedan kvällskaffet, dit vi bjudit in farbror Sam, också.

Sam som förövrigt var här, tidigare under dagen, och gjorde i ordning lite ved och svor åt råttorna som sprang runt benen på honom, dom hade väl gjort sig ett litet tillhåll i vedhögen hans. Nicco och Gustav såg en uggla, sent på kvällen, och det är väl som dom brukar säga, gott om ugglor om det är råttår, då har dom buffé hela dagen, gratis.

Men nu kan man säga att den bra, semesterdagen, började dala ut, myggen var ettriga som tusan, knotten ville se lite blodvite, och sen, kom regnet. Tur att vi har tak över huvudet, så vi parkerade oss inne i stugan och spelade ett parti Chicago. Gustav och Nicco testade kanoten och fiskespöna.

Och nu på morgonen så har Jenny och Fredrik och deras gulliga, speedade vovve, Jojka, dragit vidare, på väg mot höga höjder, dom ska fjällvandra i Kebnekaise, så vi får önska dom lycka till…vi har ju en gång provat på att vara där, och jag vill minnas att dom myggen, inte alls var att leka med.

Och nu när vi ändå är inne på ämnet mygg, så kan jag säga att jag deklarerade krig mot dom, 4 i natt. Då hade jag försökt ignorera dom i 30 minuter, men det går ju inte. Dom hamnade till och med under täcket, och hittade av att bitas. Så jag steg upp och fixade in en myggdödare i uttaget och uttalade en liten förbannelse över dom, och se, efter en timme var det tyst och lugnt igen. Aldrig mer går jag in i bussen och lägger mig utan att först ha satt igång myggdödare en timme innan, minst.

Längst ner på Udden, där vi nu är, så binder fastlandet ihop, Udden med en liten bit väg, sedan fortsätter Udden en kilometer ut i sjön, så här ser det ut, själva förankringen 😀

Foto2567 Foto2568

Sjön är verkligen vad som gör denna plats till vad den är! Önskar er alla en trevlig torsdag!

 

 

 

Tillfälliga saker…

Vi gasade iväg till Lycksele igår, och hann se en del moppar som gasade ännu värre 🙂 Och värmen fortsätter…helt otroligt och snudd på lite jobbigt nu, några grader kallare klarar vi av, jag lovar.

Vi stannade i Vormsele på antik/loppis och hittade en dockvagn till Sally och två kaffekoppar med fat i plast, som Stig Lindberg designat….fina oanvända  🙂 Men dyra!

Hittade också tillfälliga gardiner…har jag aldrig hört talas om, inplastade som servetter är, och dom såg ut, ungefär som servetter också, fast dessa kunde tvättas i 30 grader…undrar just vem som iddes köpa såna, och vad priset var, på den tiden det begav sig. hm? Såg ut som 60 tal.

Åke har påbörjat klippning av gräsmattan, det var som nalta högt och frodigt i övrigt görs inte så mycket…det går inte, inte då solen skiner så här. Winstone däremot, verkar inte så brydd, han speedar på och då kvällen kommer sover han lugnt och fridfullt.

Han får vara lös, i princip hela tiden, han håller sig vid oss. Kopplas gör han bara på promenaderna, jag är inte så säker på att han begriper att hålla sig undan för bilar, sedan finns det fler hundar härute på Udden, så man vet ju aldrig.

Nu kokar kaffet…ska låta det sjunka ner sen ska jag tvätta håret i sjön och sätta mig på altanen och låta det torka. Blir kanske en sväng in till Malå idag, Theresé är sugen på Galejan, loppisen dom har. Vi får se vad det blir. Ha det så fint, allihop!

Mitt rätta element, var…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

På den lilla släktmiddagen vi hade så träffade jag en kusin som jag inte sett på säkert 14 år, han undrade om jag fortfarande var det vattendjur jag varit som barn, då jag låg i sjön i timtal, och bara njöt. Mamma skickade ut spanare med jämna mellanrum för att kolla så jag inte hade drunknat och jag visste att dom andra skulle komma tillbaka i sinom tid, och bada igen, och det gjorde dom också.
Men svaret på frågan blev nej, jag har inte badat i sjön på flera år… huvva, det är alldeles för kallt. Och då kan man ju undra, är det så att man faktiskt blir mer av en badkruka, då man blir äldre? Jag vet att mina föräldrar, dom badade högst ovilligt, och mamma doppade aldrig huvudet, medan vi plaskade på och tyckte att det var huuur varmt som helst, men var det verkligen det, hm…
Dagen efter släktmiddagen, så träffade jag en kvinna som var gift med en morbror till mamma, hon har också stuga på udden i Malå, och då hon skulle komma på vem jag var och till slut gjorde hon det, så var det första minnet hon hade, då jag paddlade ut i deras sons lilla gummibåt, pappan stod och filmade, jag hade en tablettask i näven, och vips, så hade hela båten tippat. Maria for med skallen under vattenytan, men den lilla handen med tablettasken stack rätt upp från vattenytan.
Och då Maria själv kom upp från vattnet så ropade hon glatt : JAPP!!! Jag klarade asken! Pappan var nog mest förskräckt i början och trodde väl att jag skulle ha blivit rädd eller nåt sånt, men inte är väl ett vattendjur rädd för vatten, heller, jag var verkligen i mitt rätta element.
Jag och kusin Anna, simmade över sjön en gång, nu vet jag inte hur långt det kan vara… kanske 500 meter, vi var på andra sidan sjön med våra familjer, på en fin liten badstrand, och givtevis så blev vi less på att sitta på samma fläck så vi ville tillbaka till stugan, men det ville minsann ingen annan.
Nämen då simmar vi hem då, tyckte vi, och började så smått simma utåt. Då fick våra föräldrar kalla fötter och skickade med en hjälpbåt, med kusin Johan vid årorna. Han rodde bredvid hela vägen över, så att vi inte skulle få kramp eller nåt annat, jag kommer ihåg att det enbart var ytvattnet som var varmt, stack du ner fötterna en bit i djupet så var det som isvatten. Men skam den som ger sig, över och hem kom vi… och kände oss förmodligen, oövervinnerliga.
Idag skulle jag aldrig ens komma på tanken, att simma ut i sjövattnet, jag ryser och fryser av att enbart måla upp en bild för mitt inre, hur jag går ut i vattnet, konstigt, man måste ha varit mer varmblodig då man var yngre, eller var man bara mer dåraktig 🙂
Önskar er alla en fin fredag!

Mycket grymt… jag vet, men håller inte med

 

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.
Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.
Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.
Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.
Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.
Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!

Stock/Modified

 

Igår tog vi den sedvanliga morgonkoppen ute på altanen, med utsikt över sjön, dock inte ensamma utan med sällskap av en hög med broms, sedan gjorde vi en sväng till Malå och tog oss en kaffe på Dungers, handlade, och där på Ica kom en glad Lyckselebo ut genom dörren, så vi stod och pratade en stund, sen åkte vi tillbaka till stugan och åt en… sen lunch eller en tidig middag. Rickard skulle sättas på bussen till Umeå, vid sex tiden så vi hann inget mer, innan dess.
Men sen… Nicco tog årets första riktiga dopp i sjön, fy tusan säger jag, vilken ambition, jag testade inte ens vattentemperaturen med stortån. På kvällen pekade jag sedan på andra sidan sjön, från våran stugsida sett, och sa, att där borta hade mormor (min mamma) badlektioner då hon var liten… precis där bredvid rinner det ut en av alla kallkällor rätt ner i sjön, och det blir aldrig mer än just +13 grader där… hon lärde sig inte att simma så där bra.
Sen hoppade Maria på gräsklipparen och satt, 2½ timme, effektivt klippandes gräs, då förstår ni storleken på den här gräsmattan, kunde knappt gå på benen efteråt. Åke lade in trean och visade hur man skulle göra, sen susade jag iväg, men jag tyckte inte det var någon större fart på ekipaget, så Maria hittade att lägga in 4:an istället och då ni, var det bara att hålla i ratten och hatten. Det var som att jämföra dragracingens stock mot modified 🙂
Men fatta då jag var liten och detta gräs skulle klippas med en sån där handtrallare, utan någon motor överhuvudtaget, fy tusan. Nu är det i alla fall bara uppsamlingen kvar, eller bara, det är samma yta som ska köras över ännu en gång till, puh!!!
Och apropå gräsklippning kom jag att tänka på Kicki, en tjej vars föräldrar hade stugan härute förut. Hon fick det eminenta uppdraget av hennes mormor att klippa gräsmattan och detta utspelades då hon köpt en sån där självgående sak som hon skrutit över. Kicki tyckte inte att det var något att skryta över, hon kämpade hela dagen innan hon var klar, och sa väl då att hon inte tyckte att gräsklipparen var ett magiskt under, tung och otymplig var den.
Då dom sedan gick igenom momenten hon gjort framkom det rätt så snart att hon inte hållit in det där handtaget som är nödvändigt om man vill att den ska var just självgående, utan där hade hon kämpat, styrt och putta på, en mycket bångstyrig gräsklippare som inte alls drog någonting själv, jojo, så kan det gå 🙂
Önskar er alla en fin tisdag!

Det kommer mera…

 

Jag fortsätter med temat… morfar. Jag berättade ju att han ansågs vara lite smått, galen. Och detta tack vare all medicin han fick. Nu var han inte galen i den bemärkelsen och när allt detta var över, med psykoser, syner med mera, så ville väl inte folket tro att han var ”frisk” igen.
Ni vet, liten by/samhälle, mycket tissel, tassel och skitsnack. Många var rädda för honom, och ville inte tro att han var som man skulle.
En av dom som inte ville stöta sig med honom, var min mammas morbror. Han ville ju tro allt gott om min morfar och tog mod till sig och följde med honom ut på en liten fisketur.
I båten satt min morfar bakom Bengt-Erik, som han hette och han kände sig inte riktigt bekväm med det, han var nervös och väntade oroligt på att något skulle hända. Han hann ångra flera gånger att han gått med på att följa med morfar ut på sjön.
Rätt var det är drar min morfar fram en kniv, och hjärtat åker upp i halsgropen på Bengt-Erik som inte törs öppna munnen för att säga något, han sitter på helspänn medan min morfar rengör sina naglar med knivseggen, lugnt, fint och metodiskt, säkert lite lätt utmanade också… bara för att. Jag kan se hela scenen framför mig.
Bengt-Erik börjar så sakteliga ro tillbaka till strandkanten, dom drar upp båten och nu följer en liten promenad på en smal stig, genom skogen upp mot vägen. Bengt-Erik har nu alla nerver på utsidan skinnet (detta har han själv berättat för mig) och han väntar bara på ett knivhugg i ryggen… men det kommer aldrig, däremot lägger min morfar upp sin stora hand på Bengt-Eriks axel, och han i sin tur hoppar en meter upp i luften och tror att nu är allt kört, det är snudd på att han ser sitt liv passera i revy.
Morfar lugnar honom omgående med att säga att allt bara var en test, från morfars sida, han ville se om Bengt-Erik var som alla andra människor som trodde ont om honom, men nu hade Bengt-Erik bevisat för morfar att han litade på honom. En sanning med viss modifikation  🙂 men allting gick ju bra. Och det var inget fel på min morfar.
Idag får vi se vad vi gör, Åke har precis konstaterat att snart har vår lilla uteplats tinat fram och då är det inte långt bort innan vi sitter där igen 🙂 Önskar er alla en fin lördag!
 

Ett ofrivilligt dopp

Som barn hann man vara lite överallt, en stuggranne frågade mig för några år sedan vart han skulle gräva efter mask. Han sa, du som har varit precis överallt borde ju ha koll på det. Visserligen låg det en del sanning i det, men vart maskarna fanns, visste jag faktiskt inte, däremot hade jag kunnat tala om för honom vart grodynglen höll hus.

Vi var för det mesta, ett gäng på 5-6 stycken som cyklade från ena änden av udden, till den andra, och kollade in vad grannarna höll på med, vare sig dom var där eller inte. En av stugägarna var en morbror till min mamma, han hade en son som var något år yngre än jag, och det var inte utan att vi var lite avundsjuka på sakerna han fick. En flotta som hans pappa hade byggt ihop som hette Hajen, och en trädkoja som var tre meter upp i ett träd.
 
Nog passade vi på att vara där då inte dom var på plats, fast kojan var låst och flotten uppdragen. Men vi kunde alltid gunga lite i deras hängmatta. Vid ett av dessa tillfällen så blev vi väl för många i hängmattan och snöret gick av. Nästa gång dom kom till stugan så skrattade pappan och sa, jag tror att Maria och gänget har varit här (hur han nu kunde gissa så rätt). Men han sa också att han tyckte det var kul att vi ändå ville vara där, även fast dom själva inte var där.
 
En annan gång så hade sonen fått en sån där liten, uppblåsbar båt där det bara rymdes en person åt gången. Vi skulle allihopa få prova på att paddla ut en bit i båten och i väntan på vår tur så fick vi varsin tablettask. Tablett askarna på den tiden var värdefulla och inget man bara fick, för att…nå, så blev det min tur att paddla ut, pappan stod på bryggan och filmade. Jag kom ut en bit sedan blev det obalans i båten och *plask* så gjorde den ett halvt varv och hamnade med botten uppåt, pappan blev väl först förskräckt men såg sedan en hand ovanför vattenytan…hållandes en tablettask. När jag kom upp så ropade jag –Jaaaa, jag klarade asken!
 
Rädd för vatten var jag inte men det hade nog varit en mindre katastrof om jag hade tappat godiset i sjön.
 
Idag ska jag och Kerstin ta upp våra promenader igen, inte för att min fot är bättre, men nu står jag inte ut längre. Jag ska däremot inte gå två timmar per dag, utan vi börjar lite försiktigt med en kortare sväng på cirka 40 minuter sen kan man utöka när det börjar på vända och bli bättre. Hoppas ni får en fin och produktiv dag (fråga mig inte vad jag menar med produktiv, jag tänker då inte göra så mycket kroppsarbete i alla fall), Maria ”har varit rolig nu” Hällsten
Maria Lundmark Hällsten