Etikett: storebror

Eländes, elände…

Av , , 2 kommentarer 17

Jag läste någonting snabbt igår, om säkerhets nålar, att man ska bära dom på sig som smycke, för att visa att ingen är ensam. Nu hittar jag inte det aktuella inlägget, men hittade en sida på nätet, så HÄR, kan ni läsa mer, om ni är vetgiriga.

Jag sa detta till Nicco, och plötsligt ser jag kudden, jag köpte i Morgongåva i somras, haha…hon har minsann en säkerhetsnål på sig, visste den som gjorde kudden, att det skulle bli elände framöver? 😀

14963256_10154674715416585_4988804073102401493_nVi fick igång internet…men det är JÄTTE segt, så det ska T3 få på skallen för. Tv:n funkar inte, och T3 säger att det är Umenet som är skyldiga till detta. En felanmälan var allt vi kunde göra, så hjälp blir det väl tidigast imorgon *morr*.

Väderomslag har vi också, snart uppe i plusgrader, mer elände, med andra ord. Och regn lovar dom till tisdag, trevligt trevligt…NOT! Fast man håller ju som på vänja sig med detta väder. Inget att lita på, man tar dag för dag och timme för timme.

Fars dag är det i alla fall, här en bild på min pappa i unga dagar, vem som sitter framför honom, ska jag ha osagt. Kan vara storebror Sivert, eller nån kusin (uppdaterar, pojken på bilden är min kusin Torgny, gissade nästa det men var inte helt hundra):

IMG_2066Fotograf Anders Rågfeldt

Eftersom han, pappa, inte finns med oss längre så kan jag inte gratulera honom, men jag kan däremot tacka honom för den tid han fanns med oss, och att han fortfarande finns kvar i våra hjärtan och i våra minnen.

Med dom orden önskar jag er, alla andra pappor, ett stort Grattis till er dag, och till övriga en trevlig söndag!
15036463_10154674715896585_1899100886695138928_n

Jag mötte mina farhågor!

Av , , 2 kommentarer 14

Nu är bussen bortstökad, jag kommer aldrig att gilla då Åke är däruppe på taket och travar runt, jag ser bara framför mig hur han kommer att snava och falla över kanten. Så…skönt, det gick bra, även den här gången:

2016-10-09 12.18.11 2016-10-09 12.18.43Så har jag mött mina faror i det gamla fotoalbumet. Jag var som barn, livrädd för sockervadd, och den rädslan, måste ju ha kommit efter det här.

IMG_2224Jag vet och jag kommer ihåg, att det där var jätte läskigt…och kladdigt…fastnade ju överallt. Sockervadd går bort, även idag.

Bilden på hönsen jag inte gillade, dök också upp:

IMG_2226Sen en massa kort, där jag ser allmänt sur eller brydd ut…jaja, man kan ju inte vara glad, alltjämt 😀

IMG_2222Men ibland så:

IMG_2223Brorsans höna var också förevigad på kort:

IMG_2230Och min killing, Mattias:

IMG_2229Ja, jag vet…dom kallade mig för Tjorven som barn, och jag kan väl villigt erkänna att det finns vissa likheter.

Vi fick besök igår kväll, av paret vi lärt känna via FB och Gammlia. Och stunden till ära hade Nicco bakat blåbärs muffins och jag köpte ett paket med kakor. Förvånad blev jag då jag öppnade paketet. Det var 7 kakor i och jag trodde att dom missat att lägga in den åttonde, kollade sedan på omslaget, men nej, det stämde, det skulle bara vara 7 stycken. Är det ännu en smyghöjning? Man minskar antalet men inte priset…det tror då jag, i alla fall.

IMG_2236Nå, det var i alla fall trevligt och vi bestämde att våra hundar ska få träffas ute, nån lämplig dag framöver. Dom har ju en jappe, dom med, som heter Pom-Pom. Det ska bli kul att se vad dom tycker om varandra. Ha en fin måndag. allihop!

Vi firade big tajm!

Av , , 2 kommentarer 11

Nicco heter Jennifer i andra namn, och hade följdaktigen namnsdag i torsdags. Hennes första namn, som var hennes andra namn i begynnelsen, Niccolina, fick hon efter hennes farfar Nils, som av alla, kallades Nicke.

Låter väldigt invecklat, jag vet 😀 Som liten blev hon då avundsjuk på hennes storasyster, som fick fira namnsdag, två gånger per år, så därför beslutade vi att hon kunde fira på Nils dagen, då, eftersom det var därifrån hennes namn kom. Och Nils stod det i almanackan igår, så vi firade med smörgåstårta från Ullas.

2016-10-08 12.58.08När Jennifer blev äldre så beslöt hon sig för att byta namn till Niccolina, vilket hon gjorde, via skatteverket, så numer är hennes första namn Niccolina, och andra namnet Jennifer. Det var inte så krångligt, som det lät från början va? 😀

Vi fortsatte firandet hemma hos mamma, som bjöd på äppelpaj och kaffe. Med mig därifrån fick jag 4 fotoalbum, som jag gick igenom igår. Och det här tyckte jag var jätteroligt. Vi pratade nämligen om öl, kan ni tänka. Och mamma är lite anti mot denna dryck och tycker att det är rena råttgiftet.

Jag berättade då om mitt första minne av öl. Vi, jag, min storebror och mamma, följde med pappa ut i skogen, för att kolla in hans arbete. Han hade ju skogsmaskiner och det var hans yrke, att avverka skog. Spännande! Jag var livrädd för traktorn, upplevde dom som stora monster. Nå, till saken, hör att dom hade med sig mackor, kaffe och lättöl, men hade glömt att vi, barnen, kanske hade velat haft nåt att dricka. Och jag var törstig, så jag fick smaka den där ölen, tvitvitvi, det var inte gott.

Och nu till det hysteriskt roliga, kolla vad jag hittade i albumet, nu har jag klippt bort övriga människor, och korten är ju gamla, därav kvalitén, här står jag med en ölflaska i handen…pappa fotar:

IMG_2176Och titta nu, en Cola flaska i handen och uppenbarligen har jag precis tagit en rejäl klunk, nu är det brorsan som fotar:

IMG_2177Och sista bilden, men stopp och belägg, nu har jag ölflaskan igen, inte bara i handen utan jag dricker ju för tusan ur den…och pappa fotar.

IMG_2181Är det ingen som ser vad jag gör? 😀 Det där ska jag visa mamma då jag återställer lånet av albumen. Har dom ingen koll på sina barn, hahaa…

Här tre kort på mamma i unga år, jag gillade hennes mössa, på den första bilden och hon måste ha haft ett helt gäng med hattar/mössor, för hon har nya på sig, på varje kort av henne.

IMG_2203

IMG_2118 IMG_2135Idag ställer vi bort buss och Camaro, så det kommer att bli lite luftigare på gården. Ett höst tecken, om något. Önskar er alla en trevlig söndag!
IMG_2189

Det var ett evigt kacklande!

Av , , 2 kommentarer 12

Det blev prat om djur, igår…då man som barn, fick sig ett sommardjur. För min del blev det en Mattias, en killing. Vet inte om det var önskedjuret, precis, har minnen från såna där elaka djur som nödvändigt skulle stångas i knävecken. Ja, elaka och elaka, vet jag väl inte heller, men stångas kan dom ju 😀

Att sommardjuren, sedan skulle slaktas, var inget man blev informerad om, innan, och tur var väl det.

Storebror, fick adoptera en sommarhöna, från farfars. Den fick en liten röd stuga med skorsten, att bo i, och hönsnät rumt omkring den. Ja, vad jag vill minnas så la den ett ägg om dagen, så där lämpligt. Och då sommarlovet var över, fick den åka tillbaka till farfar.

Min farmor och farfar hade ungefär 300 höns, och jag skulle vilja påstå att mitt absolut första minne, kommer från dom. Men vet inte om det egentligen är, för att jag sett kort på det, och sedan hört det berättas, flertalet gånger.

Jag är väl runt 2-3 år och står uppträngd i hörnet, inne o lagården/hönshuset, och är omringad av alla hönor i hela huset…jag är skräckslagen, och det var ett evinnerligt kacklande. Jag borde rimligtvis idag, ha hönsfobi, men det har jag inte, däremot anser jag att dom hade det bättre förr, om man nu råkar se såna där otäcka inspelningar om vad som försiggår inom väggarna på kycklingindustrier, idag, fy tusan.

traktor_bottom1bild lånad HÄR

Nå, det är inget jag ska gå in på här, utan ni ska istället få se vad barn har för syn på livet som bonde, hittade det på FB, dom är ju för kul 😀

1. Bonden är en väldigt lycklig man, först och främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba – Håkan 7 år

2. Bönder är liksom en egen ras, precis som rörmokare och föräldrar. – Anders 8 år

3. En bonde vid vår sommarstuga välte med traktorn över sig. Det kan vara ganska farligt. Men till all nöd kom han ifrån det hela med livet och lemmen i behåll. – Gunnar 7 år

4. Kon har fyra magar, tre inuti och en på undersidan. – Hans 6 år

5. Det är de korna som springer omkring mest och skakar på sina juver som gör yoghurt – Johanna 5 år

6. Inne i grisen finns det korvar och skinkor. Och i rumpan på den sitter syltan och väntar på att bli uppäten. – Lars 6 år

7. Kvinnodjur är duktigare än männen. De gör mjölk och ungar. Och så kan de både värpa och ryta. – Karin 6 år

8. Husdjur är djur som kryper inne i väggarna. – Anna 7 år

9. Honan heter gris och hanen heter svin. Ungarna heter kelgrisar. – Sofie 5 år

10. Mamman heter höna, pappan hane, ungarna killingar och barnbarnen heter ägg. – Stefan 6 år

11.En typisk gris ser rosa ut och har två hål i nosen. – Pauline 6 år

12. En del kor är svarta. De är invandrare. – Karin 5 år

13. Juristen hänger under kon och har flera öppningar som det kommer läskedryck ur. – Doris 5 år

Sedan några syner på arbetande människor och annat folk 😀

14. En psykolog är en galen man som slår tanter. – Emilie 6 år

15. En gynekolog är en som inte vet så mycket om halsen på folk. – Erland 6 år

16. Kungen heter Carl Gustav den tredje i fjärde, Hans familj heter Victoria, Madelena och Adam och Eva. – Tore 6 år

17. Skillnaden på tantkroppar och manskroppar är att tantkroppar har flera hemliga rum i bägge ändar. – Mikael 6 år

18. Kvinnor har kurvor, medan män har portfölj. – Björn 7 år

19. Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer. – Siri 6 år

Och med dom orden avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en trevlig tisdag!

dd871ab582ea77a6e7d3c810c2414b50

En liten amerikanska låg i soffan

Var ner en sväng till stan igår, och fixade inför lite födelsedagar, kusin sonen som fyllt 18, och som firades igår, samt mamma, som blir 70, om 2 veckor. Var in på Clas Ohlsson och köpte en laddning med klädvårdsrullar, deras rullar räcker så många fler gånger än dom man köper på andra affärer, så jag är glad att jag hittat dom där.

In på Forex och växlade till mig en liten slant i dollar, skulle vara med till presenten vi gav till Anton. Sedan Designbutiken, Hemtex och järnet hem. Lunch, ut med Winstone igen och efter det blev det järnspetts leverans till ”gammbossen”, som var i akut behov av ett spett till alla hennes projekt.

I hennes soffa chillade en liten amerikanska, som heter Fiona, och som man får snacka engelska med, så fin hund, fast jag tror att hon tror, att hon är en korsning mellan ekorre och katt. Som hon hoppar och klättrar överallt 😀

2016-05-03 14.13.20Hann rensa i rabatten och runt smultronbuskarna, gödslade lite och sedan njöt man av vädret så långt det gick. Ja, jag pratade med kungsängs Tina också, lika fint väder därnere, så vi tog fyra flugor i en smäll, pratade och solade, på varsitt håll, samtidigt. Vilka skills vi besitter 😀

Middag intogs då på Bus Stop, och sedan en kort promenad till Bågenhuset där killen som skulle firas, bor med sina föräldrar…Anna och Ingvar. Storebror med fru, var också där. God tårta och champagne, och kaffe, jo man tackar 😀 Åke fick vara chaufför hem…ja vadå, jag körde ju dit 😀

2016-05-04 09.04.12Och nu är träningen gjord, frukost intagen, och morgonkaffet, så nu återstår promenad och sedan tror jag att jag, ska chilla därute på altan, bara för att jag kan. Ha det gott, alla vänner!
2016-05-03 16.31.06

Vid alla älghorn!!!

Av , , 2 kommentarer 9

Mamma berättade om en traumatisk upplevelse som pappa hade då han var i sin ungdom. Han hade en älsklings serietidning, eller häfte, som han läste slaviskt. Windy och Salasso. Och han skulle enligt hennes utsago, ha gillat dom som mycket för ett uttryck dom hade…håll i er: Vid alla älghorn!!!

Så kom det sig att min farmor, vid ett tillfälle gav bort alla hans tidningar, till en kusin, och pappa hade kunnat gråta blod. Fast det var väl lite så på den tiden. Kanske idag med, man ger vidare det man inte tycks använda längre, så kommer sakerna till användning ytterligare en gång eller två, eller fler, innan dom är trasiga, försvunna, eller undanlagda.

Jag googlade och fann detta:

mikiBild hittad HÄR

Det finns ingen serietidning som får så många att minnas sin barndom mer än dessa två serier. Checkhäftesserierna lanserades först i efterkrigstidens Italien och kom till Sverige för första gången 1948 med serietidningen Tex Willer. Tex Willer blev snabbt populär och centerförlaget fortsatte att satsa på västernserier. 1952 fick svenska läsare för första gången följa Kapten Mikis äventyr där man på ett spännande och humoristiskt sätt får följa honom samt Windy och Salasso. Tidningen hade ett utgivningsintervall på en gång i veckan samt kostade 25 öre. När serietidningen var som mest populär trycktes den i ca 56 000 exemplar. Slutcitat

Själv hade vi, storebror och jag, inga tidningar som vi prenumererade på, men av någon outgrundlig anledning, fanns det alltid en bunt tidningar, Knasen, 91:an och Åsa-Nisse, i stugan.

Lillebror, fick Bamse i brevlådan och igår såg jag till min förvåning att han även hade Fantomen, det visste jag inte, och den läste jag igår 😀

Kamratposten, tror jag att lillasyster hade, men jag ska inte svära på det. Jag har kommit in i ett stim då jag läser serietidningar. Dom kräver mindre koncentration och dom är lätta att hålla i, om man jämför med böcker, då man ska hålla reda på handlingen, vart man är och sånt där. Svårt då man bara håller sig vaken 5 minuter innan man somnar.

Idag ska jag på ärenden…igen, och nu måste jag bestämma vad det blir för potatis, till morgondagen. Konstigt att det alltid ska köra ihop sig, och bli många grejer man ska hinna med, på en och samma dag, samt att man för det mesta, just den dagen, även har en tid att passa. Nå, jag fixar det nog ändå, inga problem. Ha en fin dag, allihop!

Halv sex i morse…

Av , , Bli först att kommentera 12

”Halv sex i morse, vaknade mamma och tänkte väcka upp pappa och säga att han skulle måsta stiga upp, klockan är ju halv sex, och han hade försovit sig, sedan insåg hon att hon drömt. 45 minuter senare ringer dom från lasarettet och talade om att pappa tog ett sista andetag halv sex och sedan somnade han in.

Kanhända var det en sista hälsning från honom eller så var det en sista hälsning till honom, från mamma”.

Så skrev jag mitt andra stycke i bloggen för ett år sedan… idag är det ett år som gått, sedan pappa dog.

Medan han låg på lasarettet och efter hans död, var det ju mycket prat om honom, vad vi gjort tillsammans, vad han hade sagt om han suttit med oss, och det var först då, som man förstod hur olika vi upplevde honom.

Min storebror, jobbade ju åt honom och därför hade han både en son/pappa relation samt att vara arbetskollega, och det kan aldrig vara lätt, man måste hela tiden skilja på arbete och familj, det kan bli hårfint.

Min lillebror flyttade tidigt till Stockholm, och hade absolut inte samma kontakt med honom som vi andra. Det blev mycket per telefon, samtidigt som dom hade mer kvalitets tid dom gånger han och hans familj kom upp.

Lillasyster Emma fick uppleva honom mer som en pappa i en familj eftersom han då hon föddes, började vara mer hemma (ja mera, inte mycket ändå), så jag vet att dom ofta gjorde utflykter och såna saker.

Själv är mitt första minne med honom, alldeles för oss själva, 1976, då mamma ligger på lasarettet efter deras bilolycka och jag och pappa går ner på Nydala och hyr en sån där trampbåt, och sedan åker vi upp och hälsar på mamma där hon ligger.

Han var ju en arbetsmyra ut i fingerspetsarna, och hade nästan aldrig tid att sitta still. Och som egenföretagare jobbar man alltid mer än heltid. Nu nöjde han sig ju aldrig med bara att ha ett arbete, han donade på med andra saker vid sidan om, så han hade verkligen fullt upp, heeela tiden.

Han drog också ett tungt lass, som ensam inkomsttagare, men han fixade även det och vi var aldrig utan mat på bordet och saker i våra rum, även om man så vackert brukar säga att saker aldrig kan ersätta en förälder.

Om man som barn får välja en förälder kontra sak, så väljer nog dom flesta tid med en mamma eller pappa. Nu hade vi ju vår mamma, så vi led aldrig över det, inte vad jag då kan minnas, han gjorde ju det han kunde för att vi skulle ha det bra, och det hade vi också.

Jag letade nu efter en bild på honom, men fann ingen i mina album, däremot ett på Nicco, där hon sitter i barnvagnen och sover under Theresé konfirmation, och med texten under: Jag somnade i vagnen och även min morfar sover! Ja, så var det faktiskt, då han blev tvungen att stanna av och sitta still då somnade han 🙂

Ja, som sagt, ett år försvinner i en hast och ska man summera det så undrar man alltid vart tiden tog vägen, vad har man gjort, och hur kunde det gå så snabbt. Jag *suckar* jag, har ingen aning om vad vi gjort, fast året har gått och kanske det är lika så bra, man ska inte titta bakåt så mycket utan istället blicka framåt. Önskar er alla en fin onsdag.

Bilderna är tagen av Theresé Hällsten

DSC_7057_JPG DSC_7058_JPG DSC_7059_JPG

Inte skära…bara rista

Av , , Bli först att kommentera 2

I förra veckan tog jag fram morakniven, det är inte ofta men ibland händer det att jag har användning av den. Nu skulle jag karva bort stearin från en ljusstake, och det var inte lite heller.

Jag tog i för kung och fosterland, slant till i greppet och körde kniven rätt mot handflatan, hann tänka en svordom men jag klarade mig, det blev bara en liten prick, puh…skönt. Så jag fortsatte att karva när jag ser att det rinner bara blod efter knivseggen och jag fattar ingenting, tittar i handflatan men där finns ju inget sår, nej, tydligen så slant pekfingret på andra handen och gled längs med knivseggen så det blev ett fint snitt på fingertoppen.

Igår plockade jag fram morakniven igen, det var nånting som fastnat i botten på ett glas och det gick icket bort med diskborste eller annat, vad tror ni jag gör. Jo, innan jag ens har börjat använda kniven så skär jag mig i lillfingret, kniven hade sugit sig fast i fodralet så när jag slet upp kniven så höll jag fingret i vägen. Nu tänker jag inte leka med morakniven nåt mer, två gånger på några dagar räcker.

Det är inte heller dom första incidenterna med en morakniv, den upplevde jag vid tre årsåldern. Jag hade hittat en lös liggande kniv, greppade den med fyra fingrar på eggen, storebror ser vad jag fått tag i och vill givetvis ta av mig den farliga saken, han drar och jag håller fast, tjurig som jag var (hehe, kanske är det fortfarande också), brorsan vann dragkampen men mina fingrar gillade inte det, fast dom satt i alla fall kvar.

Skrattanfall

Av , , 2 kommentarer 3

Vi har små block lite överallt där jag skriver ner vad vi ska äta två veckor framåt och vad man då bör handla osv. Ibland kan man komma över någon sida med en massa klotter och dylikt, det gjorde vi igår kväll, strax innan Niccolina skulle i säng.

Hon hade skrivit en lista eller en meny, detta var kanske för 5-6 år sedan så hon var bara runt 6 år då, jag kom dessutom ihåg att vi var uppe i Malå och det var en regning dag då hon inte hade något att göra, och nu skulle hon leka Café.
 
Följande kan man då läsa:
Kaffe kostar 29 + 50 (jag tror att hon menar 29,50kr)
Sbageti & Kötvesås 100:-
3 kackor för 12:-
1 Kacka för 20:-
1 colla flascka 40:-
 
Ja, vi garvade så jag fick ont i ryggen och Niccolina kunde knappt andas, det låter ju så knäppt om man ska uttala det, precis som hon har skrivit det. Men man förstår ändå vad hon menar…tror jag. Själv fattar hon inte varför man skulle betala 20:- för en kaka, men bara 12:- för tre stycken, hm, fast ibland är det nästan så i riktiga livet, det är inte alltid man betalar för en men får två.
 
Jag har ett bra exempel på det. Jag är med i en grupp som får besvara frågor om vk, både i pappersform och på nätet, man tjänar in poäng som sedan kan bytas ut mot till exempel trisslotter eller biobiljetter etc. Första året kunde man för 500 poäng, få två trisslotter, och för 1000 poäng kunde man beställa tre trisslotter. Men hallå, klart att man bara tog två lotter och sparade ihop så man fick 500 poäng igen och beställde ytterligare två lotter, varför skulle man ta tre för 1000? Nu har dom nog upptäckt fadäsen, för det har dom tagit bort.
 
Idag blir det en sväng på strömpilen, det var ju utlovat en öl eller två till morgondagens middag så det är bäst att man införskaffar det då. Sedan, när Niccolina slutat skolan så ska vi åka upp på sporthuset och se om dom har några badkläder där, gissar att dom andra butikerna inte har sånt framme. Dom ska nämligen åka och bada med scouterna om några veckor och Niccolina ville uppdatera sina badkläder innan dess.
 
Avslutar bloggen med att sända ett Grattis till Sivert, storebror som fyller år idag, kanske inte ska avslöja hur gamm…ung han blivit men han är då inte yngre än jag. Egentligen hade jag kunnat sätta ut ett kort på honom här men jag tror inte att korten jag har, skulle accepteras 🙂
 
Ha en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten