Samtidigt som restriktionerna nu tas bort så finns det fortfarande orosmoment, givetvis. Ytterst är frågan hur man avser att hantera de problem som vi har framför oss.

Har tagit upp det här tidigare, där jag uppmanat till förnuft och sans kring Covid-restriktionerna.
Min poäng är att det finns åtgärder som går att göra politiskt inom regionen för att flytta resurser från kultur till vård. Åtgärder som inte egentligen drabbar enskilda särskilt hårt – men som tillåter att vården får bättre förutsättningar.

Behandlade ett initiativ vi lyft till Regionstyrelsen i ämnet under gårdagen som avslogs av samtliga övriga partier. De fortsätter att prioritera omfattande resurser till offentligt finansierad kultur, regional utveckling i stället för att flytta resurserna till vården.
Regionerna har ett fortsatt relativt högt tryck. Inte bara Omikron, utan även delta förekommer.

För Västerbottens del har många som vårdas på sjukhus Covid. Även om det inte i alla fall rör sig om människor som får vård primärt på grund av Covid, så bör man ha med sig att detta absolut påverkar vården. Därtill blir förekommer även sjukdom inom professionen.

Det är förstås något som påverkar även inom äldreomsorgen, där kommunerna är huvudmän.

Kvinnohistoriskt museum stänger 9 februari till 4 mars. Resurser flyttas i stället till äldreomsorgen i Umeå kommun. Detta enligt kulturdirektören i Umeå i ett pressmeddelande under gårdagen.

Naturligtvis tycker jag det är helt rätt fokus.

Men ytterst måste man ställa sig frågan varför övriga partier inte är redo att göra liknande prioriteringar i Regionen. Vad är det som gör just regionens offentligt finansierade kultur, champagneprojekt och politikerkostnader så förbaskat mycket viktigare än sjukvård för övriga partier?

Jag har inte sett vidare värst många från regionstyrelsen kommunicera i ämnet, med undantag av en filur från KD som på bloggen i princip summerar information som delgivits regionstyrelsen av tjänstemän. Lite orosmättat summerar berörd ”vad som händer när restriktionerna släpps kan man fundera över”.
Och det är ju ett tvivelaktigt sätt att visa ledarskap och styrning.

Kanske summerar det motiveringarna till varför övriga partier inte vill ta åtgärd. Man vill inte ta det ansvaret som är kopplat till att fatta beslut.

Klart vissa blir missnöjda, de som verkligen vill njuta av offentligt finansierad opera– istället för att se en föreställning på youtube. Eller politiker som prompt vill avnjuta ett champagneglas i Stockholm eller Dubai, istället för en öl på bishops.

Man kan inte göra alla nöjda, man måste bortprioritera viss verksamhet för att få ett bättre utfall. I det här fallet måste vården prioriteras.
Att – som övriga prioritera offentligt finansierad opera, teater, högre kostnader för politiker, champagneprojekt med mer är helt enkelt absurt i det läge vi befinner oss i.

Mer resurser behövs helt enkelt i vården.