Personligt…….jag säjer varken A eller B

Av , , 4 kommentarer 7

På 70-talet upptäckte ett par amerikanska forskare att en viss typ av personligheter oftare får hjärtinfarkt än andra. Den som är i riskzonen är ofta en s.k typ A-människa. De kännetecknas av höga ambitioner, tävlingsinriktan och höga krav på prestation. 

Typ A-personer går ofta på högvarv, är otåliga och tidspressade – man gör allt i högt tempo – går fort, äter fort, pratar fort och har inte tålamod att vänta sin tur. Andra  drag som är typiska är att de är lättirriterade och har nära till aggressivitet. De ser sig som "doers",   får saker och ting gjorda, och tror ofta att de är oumbärliga. 

Forskning visade då att sådana människor löper dubbelt så stor risk att insjukna i hjärtinfarkt även om man räknat med andra riskfaktorer som ex högt blodtryck eller rökning. Sambandet till hjärtinfarkt är dock något mindre tydligt för kvinnor än för män.

Typ B-människorna uppvisar  i stort sett det motsatta beteendet och är lugna.

Sanningen är nog att de flesta människor befinner sig någonstans mellan ytterligheterna. Stresskolor kan träna folk att "byta tänk". man får i läxa att ställa sig i den längsta kön, att inte avbryta, eller att fokusera på annat i provocerande situationer ex vid rödljus.

Vi brukar prata om detta hemma då vi egentligen skulle kunna kalla oss för "Stora A" och "Lilla A" och jag försöker motivera R när han når nya adrenalinrekord av "fruntimmer i trafiken", rödljus, eller nästan värst av allt – av cyklister som cyklar på övergångsställena, och påminna om att han förkortar sitt liv en stund för varje gång han retar upp sig.

Jag vill förlänga hållbarheten hos min man, försöka motivera honom att fästa blicken på en blå himmel istället för ett rött ljus Inse att det inte hjälper att reta upp sig. Man kan träna sig i att fokusera på annat när stresshormonerna kokar över….Det bästa sättet att påverka någon annan är väl att föregå med gott exempel.

Faktiskt har jag lyckats sänka min egen stressnivå i kö och trafiksituationer, just genom att fästa blicken/tanken på något positivt, när jag känner att det börjar hetta bakom pannbenet. En fågel, en medtrafikant,solen, eller en bra låt i bilradion.Det känns skönt!

Känsla av KASAM, copingstrategier och en massa andra intressanta faktorer avgör hur vi påverkas av stress,sorg och motgångar. Antonovsky  intresserade sig för hur en del människor, de s.k Maskrosbarnen, och överlevande från förintelsen tog sig igenom livet utan att knäckas trots hemska upplevelser i bagaget. Vad är det som gör att somliga klarar sig och att andra faller igenom på livets hårda stråt? Intressant att läsa om.

Man talar även om typ D personligheter där en mörk livssyn, ångest och depressivitet även kan öka risken för hjärt-kärl. Vissa forskare menar att kvinnors känslomässiga engageman och empati kan göra det svårare att hålla ohälsa, negativa intryck och stress borta.

Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det brukar man säja.

Vad tycker och tänker du om saken?

 Obs att jag inte gör något anspråk på att verka vetenskaplig och påläst utan bara klurar på i all mänsklighet.

 

 

 

 

 

Bloppis som hos Blondinbella!

Av , , 1 kommentar 10

Man vill ju inte vara sämre än storbloggarna……Här kommer ett nytt grepp!

Jag har nu av ren nyfikenhet för första gången gluttat in på Blondinbellas rekordblogg och  vad fann jag där mellan lösnaglar, reklam och en nyfärgad Brunettbella om inte en Bloppis!

Vadan detta undrar nu vän av ordning….

Den unga damen hade alltså blogg-loppis på en del av sina begagnade persedlar. Mest var det diverse eldfängda polyesterklänningar i alla de modejanger och hon hade först angivit utgångspriset på 650 kr per klänning, men sedan strukit över och istället dubblat priset.

Omedelbart såg jag min chans att bli av med  en riktigt otäck variant av R:s rutigskjortor med passerat bäst-före-datum. Den går inte att få fräsch i tvätten, har fått en härsken bidoft, och jag har på senaste tiden övervägt om den ska omklassificeras till "ospec husdjur" eftersom den har en tendens att kura ihop sig på de mest oväntade ställen samt får R att kärleksfullt kuttra när han ser den.

Varför har jag då denna aversion på detta till synes oförargliga plagg? Är jag rent av svartsjuk? Eller allergisk?

Jag försöker mig här på en liten amatöranalys av läget:

Ni som följt min blogg vet att "skinnbyxen, rutigskjortan och storstövlen" är Robbans nationaldräkt och att jag gillar den outfiten, men ibland när vi ska åka hem till folk eller får planerade gäster så vill jag så gärna se hans snygga breda axlar iförda något annat än denna sanitära olägenhet i skjortskepnad.

Han har en hel del snygga skjortor och häromdagen köpte jag honom 6 nya fräscha skjortor till som han skulle få om jag i utbyte fick beslagta den förhatliga.

Bloppistanken gav ju en utmärkt chans att rädda den från Dåvamyran. Vad säjer ni gott folk, får jag ett bud? Kanske din fågelskrämma är naken och fryser, gör en välgärning och lägg ett bud!

Hörde jag 20kr?

Min favoritkudde

Av , , 10 kommentarer 16

Min favoritkudde är Robbans arm. Ja inte när jag sover förstås. Den tiden i livet är förbi när man kunde sova ihopslingrad med en annan människa på det där sättet som man idag enbart ser folk göra i romantiska filmer.

Det har inget med avsaknad av romantik eller kärlek att göra. Möjligen med att man blivit något mer utrymmeskrävande, stel i ryggen och mer bekväm med åldern.

När man väl har sagt gonatt handlar det mer om att så snabbt som möjligt få inta en ohotad och bekväm sovställning i den gemensamma sarkofagen. Allt annat har sin tid. Det blir en smula mellanöstern över vårt nattliga läger och jag ser ogärna att någon tar sig över den där remsan av ingenmansland. Inget skott är inte aktuellt efter gonattandet – i något avseende. Vit flagg är hissad.

Visserligen fick jag en gång ett råd av min kära mor – det sämsta råd hon någonsin gett: Låt inte solen gå ned över er vrede. Hon syftade på äktenskapet……..

Kyss mig långsamt! Är man oense om något när det är kvällen, ska man sova på saken. Det är min fasta övertygelse. Jag är av den åsikten att små problem, missförstånd, grälsjuka och PMS-ältande  har en tendens att snabbt torna upp sig och växa till så fort nattmörkret lägrar sig över två älskande.

Börja aldrig gräla i horisontalläge är istället min devis! Sov eller ät före gräl, så går det mycket bättre. Bekymmer försvinner som troll i soluppgången och en lämplig blodsockernivå lägger sig som bomull kring brustna hjärtan.

Parallellsnarkning är vårt gebit. Vems gomsegel som är fladdrigast ska vi låta vara osagt. R somnar oftast inom 15 sekunder. Alltid före mig. Och alltid somnar jag omedelbart efter att jag hört hans första andetag. Vi är ena lyckans ostar, det är vi medvetna om. En god nattsömn är en gudagåva.

Man sover så gott i vetskapen att bara en tåpillning eller armlängd bort, så sover min sköna karl. Och så fort  John Blunds stämpelklocka klingat och han gått av eller på sitt pass, så vill man kramas igen.

Men på natten – då vill jag rå mitt eget revir. Mina 80x200cm är mina enbart vaktade av sängkvalstren. Då hänger jag gärna upp skylten:Stör ej! Men att börja dagen i en varm famn – det är mumma för kropp och själ.

Postens Kassa Service….

Av , , 4 kommentarer 12

Andra tider stundar nu……än på den tiden det begav sig och det satt rekorderliga postkassörer i mörkblå plisserade kjolar bakom luckorna. Jag var en av dem. Under det år som jag gick Postskolan i Stockholm så fick man lära sig både det ena och det andra.

I denna gamla fickalmanack fanns angivet allt sådant som jag en gång kunde på mina fem fingrar som ett rinnande vatten: Världens samtliga huvudstäder,Tullbestämmelser, Fraktbestämmelser, Viktbestämmelser och Portobestämmelser. Dessutom så var man en fena på att rasslande snabbt bläddra i sedelbuntar, stämpla, väga och mäta, genomskåda förfalskade sedlar och förnya leg.

På den tiden fegade man inte med självhäftande frimärken och annat rationaliserat trams. Det gamla hederliga postkassörsskrået är utdött och frid vare över dess minne.Postens Kassa Service är allt som återstår, om den ens återstår. Men ska man säja något gott om den….. så är det att den i alla fall lever upp till sitt namn.

Ute och cyklar i Tassemarkerna

Av , , 4 kommentarer 13

Gokvällen gott folk! Efter dagens värv tog vi båten och for ut på Umeälven på en kombinerad fiske och kaffe-på-maten-tur. Vi gör ibland så om sommaraftnarna att vi tar middag eller fika med oss ut i båten. Mysigt när vädret så tillåter! En ynka aborre blev dagens skörd, så vi får äta annat. än fisk till middag i morgon.

Nu har jag troligen ställt till det för mig. Det finns ett ordspråk som säger: Man ska inte sätta bocken till trädgårdsmästare. Det gäller nog samma för mig som i nyfikenhetens namn nu lagt till lite funktioner här i bloggen, men jag duger inte till att installera dem klart och vet inte heller om jag har gjort rätt.

Ett annat ordspråk är : En blind leder en blind…och om R tänker hjälpa mej i detta så blir det nog än värre.

Ju flera kockar desto sämre soppa ni vet….

Ja ja….Bra karl reder sig själv!

Vad tar ni för valpen där i fönstret?

Av , , 2 kommentarer 17

Ännu en arbetsdag i annalkande. Ska strax sätta mig i bilen och åka iväg till jobbet. Vid gott mod, nöjd med dagens väder och med en kopp kaffe inom räckhåll, vill jag bara dela med mig av bilden på hunden.

Inom demensvården behöver vi ibland lite ovanliga hjälpmedel för att kunna erbjuda den sjuka personen sätt att kunna hantera oro,vilsenhet och sådant. Värmekatten och värmehunden är i lagom knästorlek, kan fyllas med en varmvattenflaska och fungerar ibland som alldeles utmärkta hjälpmedel att skapa lugna och en positiv känsla. Det har nu kommit nya modeller som är ännu finare gosigare och anpassade för "knälivet"

Att skapa en positiv känsla är egentligen vår viktigaste uppgift i detta sammanhang. Naturligtvis får man vara observant så att det inte upplevs som kränkande att bli erbjuden en katt hund eller en docka.

Jag kommer att visa bilder även på katten och på den babydocka speciellt utformad som hjälpmedel vid demenssjukdom, som kan vara en källa till trygghet. Eftersom man vid framskriden Alzheimers sjukdom hamnar i faser när man söker efter småbarnen eller efter sin mamma och upplever att man vill iväg för att söka efter ett "hemma" som inte längre existerar så kan dessa hjälpmedel fungera som en alternativ trygghet.

 

Precis som för våra barn. Har du en demenssjuk vän eller släkting som du tror att detta skulle fungera bra för så ska jag lägga ut adressen här till inköpsställen.

Ha en bra dag gott folk!

Jag säjer som nArnold: I`ll be back…………..