I går var jag och lyssnade på en riksdagsman från vårt parti Socialdemokraterna som sitter i det utskott som handhar bostadspolitiken – Ett bra och givande möte arrangerat av Byggsossen i Umeå med tillhörande debatt och frågestund.

Vi fick oss mycket till livs – Både om det som varit, det som planeras och om hur man tänker sig framtidens bostadspolitik.

Min egen omedelbara reaktion är att både dagens bostadspolitik och den som man avser att föreslå framåt är en bidragande orsak till att vi har segregation i Sverige.

Dagens ordning – En ordning för vilken inga omedelbara förändringar planeras är som jag ser det förödande för vår andra strävan som regering och samhällsbärare – Den strävan som handlar om att hejda och på sikt åtgärda segregationen i det svenska samhället.

Dagens ordning inom bostadspolitiken innebär att nybyggda hyresrätter inte byggs med resurssvaga grupper som inte tål höga hyror i åtanke – Snarare är gällande ordning att nyproduktion riktar sig till välmående grupper med stor betalningsförmåga.

Alliansens nyliberalistiska tankesätt har således fortfarande ett starkt inflytande över dagens bostadspolitik. Den information jag fick mig till livs är att även ”min” regering avser att fortsätta på spåret att nyproduktion av hyresrätter endast är till för de som har råd att betala de hyror som sätts för dagens nyproduktion och att de som inte har råd får hålla tillgodo med lägenheter i gamla bestånd.

Detta säger man utan att ens i tankevärlden fråga sig hur detta slår mot regeringens mål att minska segregationen i Sverige vilket får mig att undra om dessa politiker ingår i samma regering som de som strävar efter att minska segregationen?

Minskad segregation innebär självklart att vi måste skapa bostadsområden bestående av människor med olika socioekonomisk bakgrund och således med olika betalningsförmåga.

Ska vi uppnå målet med minskad segregation måste bostadspolitiken förändras på ett sätt som innebär att den leder till mindre och inte till mer segregation.

Hela tänket att resurssvaga människor ska förpassas till gamla bostadsbestånd är förfelad enligt mitt sätt att se på saken.

Därför vill jag som varande Socialdemokrat se en förändring av bostadspolitiken som innebär att den inlemmas och anpassas till resten av regeringens plan för att minska segregationen.

Tilla att börja med måste vi se till att det byggs så mycket nya hyresrätter att tillgången på bostäder blir aningen större än efterfrågan då detta är bästa sättet att hålla tillbaka hyresnivåerna.

För att uppnå detta bör vi göra följande för att få ordning på torpet:

• Att omedelbart återinföra bostadsförsörjningslagen med en skrivning som tvingar alla kommuner att förse alla med behov av en bostad med en bostad.
• Att skapa en lagstiftning som tillser att alla allmännyttiga bostadsbolag är tvungna att fördela hela sin skuld över alla kvadratmeter uthyrbar yta och att hyran alltid sätts utifrån detta med samma kvadratmeterhyra oavsett byggår inom hela beståndet för en lägenhet av normal standard.
• Att skärpa lagstiftningen så att hyresökningar i samband med renoveringar uteblir. Detta genom att tvinga de allmännyttiga bostadsbolagen att alltid avsätta del av hyresintäkterna till fonder för framtida renoveringar och uppgraderingar.
• Att upprätta en nationell standard för vad som är en lägenhet av normal standard.
• Att införa en lagstiftning som innebär att all standard utöver normalstandard betalas till fullo av hyresgästen som valt att bo i en lägenhet med högre standard inom allmännyttan.

Hela idéen med en solidarisk bostadspolitik borde rimligen vara att se till att alla människor som väljer att hyra sin bostad kan flytta dit de vill oavsett bostadens produktionsår.

I en solidarisk bostadspolitik ska det inte spela någon roll om vattenkranen är av nyare snitt eller om tapeten är modernare och mer trendriktig än i den gamla lägenheten. Med en solidarisk bostadspolitik vet vi att den gamla lägenheten tids nog kommer att renoveras och uppgraderas och att alla lägenheter därför över tid kommer att vara utrustade med samma bekvämligheter.

Det bör även vara så att gamla lägenheter omedelbart uppgraderas varje gång normen för vad som ska ingå i en standardlägenhet förändras – T.ex. om man bestämmer att normalstandard från och med nu innebär att diskmaskin ska ingå i normalstandarden.

Först när vi uppnått detta kan vi på allvar börja bryta segregationen och då därför att hyran är densamma oavsett vart man bor inom allmännytta. Med olika kvadratmeterhyra i samma allmännyttiga bostadsbolag ökar vi segregationen – Med samma kvadratmeterhyra i hela beståndet ökar möjligheten att minska och på sikt bryta segregationen.

En bostadspolitik i framkant vilket jag anser att vi numera har i Umeå kommun ser dessutom till att olika upplåtelseformer blandas i alla bostadsområden när dessa planeras och/eller förtätas – Detta därför att blandade upplåtelseformer bryter segregation och dessutom skapar minskad brottslighet.

Därutöver tycker jag att det är synd och skam att vi inte ens vågar diskutera ett gradvis återinförande av fastighetsskatten då detta är samhällets bästa styrmedel för att skapa en jämlikare bostadspolitik.

Jag kan inte förstå hur vi som Socialdemokrater ens i tankevärlden kan tänka oss ett läge där den som inte har råd att själv äga sin bostad ska subventionera de som har pengar nog att själva äga bostaden.

De skäl som anges för den sortens resonemang köper jag inte alls – Fastighetsskatten ska återinföras om än gradvis för att ge tid för de som nyss köpt sin bostad att anpassa sig. Därutöver tycker jag att riktigt dyra bostäder – bebodda av människor med höga inkomster ska ha högre fastighetsskatt än bostäder i normala prislägen.

Min grundinställning är att en bostad ska vara just en bostad och inte ett spekulationsobjekt – En bostad är ingen pennningplacering utan ett ställe att bo i. I grunden är all värdeökning av en bostad som är större det man faktiskt betalat plus inflation och värdehöjande renoveringar av ondo därför att de driver upp huspriserna till fantasinivåer.

Strukturerar vi fastighetsskatten rätt kan vi säkerligen se till att åtminstone 30% av de sista årens fantasisiffror avseende värdeökningar äts upp över tid vilket i en förlängning skapar en jämlikare fastighetsmarknad där även den resurssvage kan börja fundera på att själv köpa och äga sin bostad.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Hjälporganisationen Oxfam har i dagarna publicerat en rapport om hur mycket de största multinationella företagen undanhåller från beskattning från världens finansdepartement genom skatteplanering. I rapporten beskylls Sverige för att ”dalta med skatteparadisen” vilket jag påpekat oerhört många gånger på min blogg.

Inte nog med att man beskyller Sverige för att dalta med skatteparadisen – Man utmålar även Sverige som en stor bakåtsträvare i frågan därför att det svenska finansdepartementet inte vill sätta ner foten och försvåra skatteplanering.

Oxfam har givetvis helt rätt i sina påståenden och jag har länge fört fram åsikten att skatteplanering är oerhört lätt att stoppa bara viljan finns. Varför Magdalena Andersson inte vågar driva på för att skriva om de skatteavtal Sverige har med andra länder för att stoppa skatteplaneringen är underligt.

Oxfam har kommit fram till att förlusten av skatteintäkter uppgår till ca 100 miljarder USD årligen vilket är ett lågt antagande då den verkliga siffran enligt andra bedömare är drygt dubbelt så stor. Nu är det inte storleken jag vill lyfta fram i detta inlägg utan snarare beteendet från Sverige och andra länder som inte aktivt försöker lösa problemet med skatteplanering.

När Magdalena var i Umeå i samband med 1 maj ställde jag frågan om varför till henne och fick som svar att det i sådana fall skulle innebära att båda länderna som omfattas av avtalet måste vara överens om förändringen. Mitt svar till henne var givetvis att så måste bli fallet. På min följdfråga om hon frågat andra länder om deras vilja att ändra villkoren i skatteavtalen eller om hon ens gjort någon ansats till detta var svaret nej.

Därför är jag inte speciellt förvånad över Oxfams uttalande om att Sverige både är bakåtsträvare och att vi daltat om skatteplanering och undanhållande av skatter från beskattning i Sverige.

En viktig sak som Oxfam pekar ut i sin rapport är att det är världens fattiga som får betala för att världens rika skatteplanerar och använder sig av smarta lösningar för att undvika beskattning. Det som sker är att världens länder kompenserar minskade bolagsskatter med höjda mervärdes- och punktskatter vilka främst drabbar fattiga människor.

Enligt mitt tycke bör Sverige vara bäst i världen på att se till att möjligheten att skatteplanera reduceras till ett absolut minimum. Sverige bör även driva på för att samma sak ska bli verklighet i hela EU vilket är mer troligt än otroligt därför att alla EU-länder blöder på grund av uteblivna bolagsskatter på samma sätt som Sverige.

Ska världsfreden bestå kan vi inte ha ett läge där de rika blir allt rikare medan de fattigare får det allt svårare. Ska världsfreden bestå måste världen bli mer jämlik och en jämlikare värld innebär att de som har råd att betala skatt ska betala skatt – Dvs. världens multinationella företag.

Därför vill jag se en offensivare Magdalena Andersson i framtiden – En Magdalena som går i bräschen för att se till att världens finansdepartement får in de skatter de rätteligen borde få in om företagen tog sitt solidariska ansvar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Utan att på förhand döma någon utan tillfredställande och rättssäker bevisning så tycker jag ändå att Umeå kommuns samhällsbyggnadsdirektör bör ta ”time-out” medan utredningen som sjösates förra veckan pågår.

Det som avslöjas i dagens VK om avskedsfester för chefer på skattebetalarnas bekostnad är det som får mig att påstå att en ”time-out” inte ens ska ifrågasättas – Den bör ske genast och villkorslöst och pågå fram tills utredningen är klar och eventuella åtgärder föranledda av utredningen är beslutade.

Som jag ser det måste vi ta till dessa drastiska åtgärder som kommun för att skydda vår trovärdighet gentemot övriga anställda inom kommunen och gentemot skattebetalarna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I vårt Socialdemokratiska partiprogram anno 1975 pratade och införde partiet och Olof Palme en viktig företeelse som Palme benämnde som varande demokratisk socialism. Precis den sortens politik vill jag nu använda mig av med nystart här och nu för att vända riktningen på den samhällsutveckling nyliberalismen skapat.

Grundbultarna i den samhällsutveckling som Socialdemokratin under Olof Palme stakade ut 1975 är precis lika relevanta idag som någonsin 1975 om samhället ska utvecklas på ett positivt sätt.

Ideologiska kärnvärden såsom solidaritet, alla människors lika värde och jämlikhet är precis lika relevanta idag som de var då trots att mer än 40 år förflutit sedan dess. Det fundamentalt viktiga om vi ska vända samhällsutveckligen i rätt riktning är att se till att flertalet återfår makten över fåtalet.

Precis som Palme sa är det viktiga att organisera samhällsförhållandena under folkflertalets aktiva deltagande. Genom att göra så kan vi tillse att vi får en produktionsordning som inte styrs av ensidiga och begränsade vinstintressen.

Precis som Palme delar jag uppfattningen att den fredliga samhällsomdaning som sker på den demokratiska socialismens grund erbjuder den enda framkomliga vägen till människornas frigörelse.

Bara med en samhällsordning som ger medborgarna inflytande över sina arbetsplatser och en samhällsordning som tillser att vi har en stark offentlig sektor – Offentligt finansierad och driven av behov snarare än av vinstintresse kan vi säkerställa den demokratiska socialismens stabila framväxt.

En stark offentlig sektor är själva motorn i den demokratiska socialismen – En motor som genom sin blotta närvaro ser till att världsomspännande företag inte får ensidig tillgång till världens naturtillgångar, eller ensamrätt till världsomspännande handel.

I ett välmående land är det viktigt att den offentliga sektorn står som motvikt mot det privata näringslivet för att balansera medborgarnas intressen gentemot företags ensidiga vinstintresse.

Detta därför att den offentliga sektorn utgör en väsentlig del av den framgångsrika blandekonomi vi Socialdemokrater använde oss av när vi bygge välfärdslandet Sverige till en nivå där Sverige och svenskarna mådde som allra bäst.

Palme sa att den demokratiska socialismen bygger på en tilltro på människors vilja och förmåga att skapa ett samhälle präglat av gemenskap och värdighet – Något jag kan skriva under på fullt ut.

Just tilltron till människans vilja och förmåga är det fundamentala i ett väl fungerande samhälle. Därför måste vi lägga om kursen – Bort från det egoistiska och giriga samhälls klimat som sätter jaget före laget tillbaka till en samhällsordning som ger medborgarna tilltron tillbaka till solidaritet och gemenskap.

Kan vi gemensamt skapa den samhällsordningen kommer alla de problem som nu avslöjas av VK och Aftonbladet med flera tidningar få sin naturliga lösning. Demokratisk socialism är lösningen på nutidens problem likväl som den var lösningen på dåtidens problem.

Därför upprepar jag ännu en gång det jag sagt många gånger tidigare – Låt oss re-lansera tanken om den demokratiska socialismen som problemens lösning. Låt oss implementera den – Förankra den och bygga det långsiktigt hållbara Sverige vi alla förtjänar att leva i.

Ett Sverige som kan tjäna som mönster och modell för resten av världen för hur ett land ska byggas för att bli långsiktigt hållbart i alla avseenden.

Jag har tidigare lovat att jag kommer att ta täten i den kampen och det löftet kvarstår – Min kamp för ett jämlikare och bättre Sverige byggt enligt den svenska samhällsmodellens principer kommer att fortsätta hela vägen in i kaklet och långt därefter.

Precis som igår och därföre handlar mitt fokus i den politiska debatten om att förklara och driva på återinförandet av den lika enkla som självklara teori som Palme var upphovsman till – Teorin om den Demokratiska Socialismen och dess förträfflighet för ett stabilt och hållbart samhällsbygge.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den sista tidens grävande journalistik i VK om det VK betecknar som ”Slöseriet inom Umeå kommun” har lyft upp en viktig företeelse i strålkastarljuset – Dock utan att orsaken till företeelsen ifrågasättas av VK:s journalister.

Den fråga jag åsyftar är samhällsutvecklingen och det faktum att samhällsutvecklingen skapat en ”roffarmentalitet” där jaget och den egna personen och plånboken i alla lägen sätts före det som är bäst för kollektivet och den kollektiva plånboken.

Ska man sammanfatta kan man säga att den samhällsutveckling som skett allt sedan 1980-talets mitt och som följt nyliberalismens doktriner full ut är orsaken till företeelserna som ny lyfts upp. Sålunda är det denna samhällsutveckling och inget annat som borde ifrågasättas av VK:s journalister om man vill hävda att man ägnar sig åt grävande journalistik.

För den oinvigde ska sägas att nyliberalismens doktriner är de doktriner som säger att det är individens bästa som ska sättas först och att kollektivets bästa är en företeelse som saknar betydelse.

Sverige har precis som jag skrivit många gånger utvecklats från att vara det mest kärleksfulla och solidariska landet i världen till att bli ett av de mest kalla, giriga och egoistiska länderna i världen – Ett land där inkomst- och förmögenhetsklyftorna växt snabbare än på de allra flesta platser på vår jord.

Den stora frågan vi bör ställa oss är om det går att ändra den samhällsutvecklingen?

Mitt svar är självskrivet JA. Självklart kan vi ändra på detta givet att viljan att förändra finns. Ska vi förändra riktningen på samhällsutvecklingen så måste vi göra detta på precis det sätt Michael Jackson sjöng om i sin sång – ”If you are dreaming of changing the world you must start with the man in the mirror”.

Min teori om varför det blivit på detta sätt är glasklar – Därför att stora delar av medborgarna i dagens samhälle inte har upplevt eller ens hört talas om de vedermödor som våra förfäder – Dvs. våra mor- och farföräldrar och deras föräldrar gick igenom för att vårt liv skulle bli bättre.

Den som aldrig upplevt lidande utan föds mer eller mindre med guldsked i hand och sätts framför dukat bord ser ingen anledning till att fråga sig hur det kan komma sig att bordet redan är dukat. Det är just därför man tar saker för givna utan att ta sig en funderar på varför det är på detta sätt som samhällsutvecklingen vänt åt fel håll.

Avsaknaden av eller ointresset för kunskapen om våra förfäders kamp för att vi skulle få det bra är mer eller mindre obefintlig. Det är därför egoism och girighet får genomslag i samhällsutvecklingen. Mycket vill helt enkelt ha mer och avsaknaden av kunskap om vilken kamp som låg bakom det vi redan har skapar felaktiga beslut därför att man inte förstår att kollektivets bästa alltid är individens bästa sett på lång sikt.

Jag har genom mitt arbete i den internationella bankvärlden mer eller mindre tvingats till att förstå att man måste förstå och tolka människors historia på rätt sätt för att kunna fatta rätt beslut för att kunna motivera och övertyga människor om vilken väg som är rätt väg framåt.

Låt mig försöka ge ett kort exempel på vad jag menar:

När jag reste runt världen för bankens räkning för att sätta upp verksamhet i andra länder så tvingades jag göra min hemläxa väl för att verksamheten jag satte upp skulle bli framgångsrik.

Till att börja med så var jag tvungen att lära mig en hel del om hur landet är uppbyggt både socialt och på andra sätt vilket man ofta kan använda internet till idag. Därutöver handlade det om att träffa massor av människor från olika samhällsskikt för att lyssna av hur de tänker och resonerar om olika saker – Detta för att kunna tolka den gällande samhällstrenden i just det landet.

För många är det så att arbetet med att göra det grundläggande arbetet tar slut där och att man i och med detta anser sig vara klar för att starta sin affärsverksamhet – En slutsats som är helt fel och som med stor sannolikhet kommer att leda till att man misslyckas med sin verksamhet.

Det är först när arbetsuppgifterna beskrivna ovan är klara som det riktiga arbetet startar. Vill man bli framgångsrik så måste man gå ytterligare ett steg och det är att läsa och förstå vad i människornas historiska dna som lett till att de faktiskt tycker och tänker som de gör.

Förts när detta är gjort blir det möjligt att starta verksamhet som har förutsättningar att bli framgångsrik. Detta därför att det är först då man kan påvisa en nytta som de tilltänkta kunderna/användarna kan relatera till och förstå.

Förstår man inte vikten av detta kommer långsiktig och uthållig framgång att utebli. På kort sikt kan man kanske vara framgångsrik och ses som en vinnare men i det långa loppet blir man förlorare på precis samma sätt som vi alla blivit förlorare som ett resultat av fel sorts samhällsutveckling i Sverige.

Ska vi framgångsrikt vända riktningen på samhällsutvecklingen i Sverige är det detta sista arbetsmoment som måste till – Vi måste förstå varför samhällsutvecklingen tagit den riktning den tagit och vi måste förstå hur vi ska kunna förklara varför den riktningen är fel på ett sätt som dagens medborgare kan relatera till.

Det är mot den bakgrunden jag ständigt och jämt tjatar på om vikten av ett jämlikare samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsklyftor än i dagsläget – Det är därför jag med fog påstår att dagens samhälle är girigt och egoistiskt snarare än kärleksfullt och solidariskt.

Samhällsutvecklingen går att ändra. Ska vi lyckas med det så måste vi på ett enkelt sätt förklara vilken sorts politik som kan åstadkomma den förändring vi vill åstadkomma vilket i förlängningen innebär att vi måste tillbaka till den ideologiska debatten av den enkla anledningen att det bara är ideologin som förmår förklara hur samhällsbygget ska se ut och för vem vi bygger samhället.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha följt VK:s rapportering i reportageserien ”Slöseriet inom Umeå kommun” och efter att ha efterlyst åtgärder som innebär att det som sker i form av resor och andra fenomen som kan anses skapa olikheter mellan olika personalgrupper inom kommun ska utredas och tydliggöras känns det extra viktigt att skriva detta inlägg – Detta för att sätta VK:s artikelserie i sitt rätta sammanhang.

VK har helt rätt i sin analys om att olika personalgrupper inom Umeå kommun behandlas på olika sätt – Det VK helt åsidosatt är att objektivt belysa varför det är på dettas sätt?

Som Socialdemokrat är jag i grund och botten för en ordning där alla människor (läs alla anställda) behandlas och värderas på samma sätt. Som människa med erfarenhet från det privata näringslivet och då i ledande ställning som ytterst ansvarige chef vet jag dock att detta inte alltid är möjligt därför att samhället ser ut som det gör.

I vårt svenska samhälle går det inte att värdera alla yrken lika trots att det är min ideologiska övertygelse att så alltid borde ske. Ska kommunen kunna konkurrera och attrahera kompetent arbetskraft måste kommunen matcha de villkor som gäller hos privata arbetsgivare – Svårare än så är det inte.

Tittar vi på IT-branschen som bransch – En bransch som jag var tvungen att ha som en del i den verksamhet jag ledde så finns det bara en väg att gå om man vill attrahera de bästa i branschen och det är att matcha eller övertrumfa de villkor som erbjuds i andra företag i branschen.

Samma sak gäller för Umeå kommun – Om Umeå kommun och Umeås skattebetalare vill ha medarbetare av högsta kompetens inom kommunens IT-avdelning måste kommunen matcha eller övertrumfa de villkor som gäller hos de privata företag som slåss om samma medarbetare.

Inom IT-världen är det kutym att medarbetare bjuds på semesterresor som kamoufleras som arbetsresor och att medarbetarna får gåvor som kamoufleras som något helt annat.

Ska vi som kommun matcha dessa villkor måste vi göra samma sak. Gör vi inte det är inte den mest kompetenta delen av yrkeskåren beredda att arbeta åt kommunen – Så ser verkligheten ut.

1 till 3 resor per år för rekreation och avkoppling är kutym i IT-branschen och fram tills dess samhället och Skattemyndigheten löst problemet med hur detta ska angripas har kommunen inget annat val än att följa branschstandard om vi vill attrahera kompetent personal.

Att ansvariga inom kommunen inte rakt ut kan tillstå och erkänna att så är fallet förvånar därför att min policy alltid har varit att berätta precis hur det förhåller sig. Vi ska inte låtsas som om vi är ovetande om det som sker när vi faktiskt vet vad som sker och varför det sker. Det vi Istället bör göra är att förklara att vi är medvetna om det som sker och berätta varför.

Det som är viktigt i sammanhanget är att politiken är införstådd med det som sker och att politiken har kontrollen över det som sker och att politiken givit sitt godkännande innan det sker för att säkerställa att det sker på rätt sätt.

Som Socialdemokrat tycker jag att det är helt åt H——e att det är som det är – Dock måste detta angripas på ett helt anat sätt än det sätt som VK använder sig av om trovärdigheten för VK som samhällsgranskare ska förbli intakt.

Precis som jag skrivit i ett tidigare inlägg ligger skulden till det uppkomna i att samhällsutvecklingen gått åt fel håll. I den ideala av världar borde alla arbeten belönas lika därför att alla människor är lika mycket värda – I nyliberalismens tidevarv är dock detta inte verklighet och det är därför vi för tillfället får leva med den struktur som gäller för stunden.

Min förhoppning är att vi ska kunna komma till ett läge där alla yrkesgrupper inom kommunen ska kunna behandlas på samma sätt.

Ska detta ske måste samhällsutvecklingen förändras från grunden och återgå till en samhällssyn som bygger på devisen ” Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” –  Fram tills detta på nytt vunnit fotfäste bland svenskarna får vi leva med den verklighet som VK speglar i sin artikelserie.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger i de beslut vi fattar idag”

Det råder inga tvivel om att USA:s tillträdande president Donald Trump har föresatt sig att genomföra många av de saker han lovade i sin valkampanj.

Att utse en klimatmotståndare/klimatförnekare till chef för enviromental som handhar miljöfrågorna och en fackmotståndare till arbetsmarknadsminister.

De flesta av Trumps val signalerar ett uppror mot den ordning som hittills rått i USA och Trumps kontakter med Taiwans ledare och flirten med Putin gör inte saken mindre kontroversiell.

Utöver detta verkar det som om Donald Trump är beredd att ta in sina egna familjemedlemmar i administrationen  på ett eller annat sätt vilket är emot den amerikanska grundlagen.

Precis som jag tidigare skrivit så är jag på inget sätt någon anhängare av Trump – Dock tror jag att hans utmaning av etablissemanget kommer att verka som en ögonöppnare för USA och resten av världen i det avseendet att politiker runt om i världen inser att inga träd växer till himmelen.

Räddningen mot Trump finns i det amerikanska systemet och i det faktum att presidenten inte har oinskränkt makt att genomföra allt denne önskar genomföra. Detta kommer att rädda oss från de värsta avarterna av det Trump annonserat att han vill genomföra och förhoppningsvis fungera som en ögonöppnare på att etablissemanget slutat bry sig om folket och deras bästa för att istället enbart bry sig om etablissemanget och dess bästa.

Med Trump vid makten finns dessutom alla chanser för Europa att gå förbi USA och bli den del av världen som sätter agendan för hur världen borde fungera – En chans jag tycker vi ska utnyttja för att återställa ordningen i världen.

Ska detta lyckas fullt ut behövs en sak till – En renässans för Europas samlade Socialdemokrati. Chansen att detta ska bli verklighet kommer att öka i samma takt som Trump påvisar effekterna av den motsatta politiken.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det som nu händer i vårt medlemsägda Coop är inte värdigt ett företag sprunget ur svensk arbetarrörelse. Att Coop som varande en medlemsägd organisation ska gå i bräschen för att försämra arbetstagarnas arbetsvillkor och anställningsvillkor är i mina ögon en ren och skär skandal.

Att Anders Sundström är dirigent är föga förvånande. Förvisso kallar sig Anders för Socialdemokrat och förvisso har han ett förflutet som både Socialdemokratiskt kommunalråd och som minister i Socialdemokratiska regeringar men i mina ögon har Anders Sundström aldrig varit Socialdemokrat.

Att stå upp för vår ideologi och att stå på den lille medborgarens sida och se till dennes bästa är A och O för en Socialdemokrat – Gör man inte det så är man ingen Socialdemokrat i mina ögon. Sundström är dessutom en politisk broiler som aldrig haft ett ”vanligt” arbete vilket delvis kan förklara hans handlande.

Dock är det nästintill oförlåtligt som jag ser det att som ordförande i ett medlemsföretag sprunget ur svenska arbetarrörelse gå i bräschen för att försämra arbetstagarnas arbets- och anställningsvillkor – STORT skäms på dig Anders Sundström.

Vad har då Coops styrelse och ledning gjort som jag reagerar över?

Jo Coop har infört ett system som i allmänt tal kallas ”hyvling” vilket innebär att Coop ensidigt kan dra ner de anställdas arbetstid utan att först förhandla med de fackliga organisationerna vilket i grund och botten är ett sätt att försöka runda lagen om anställningsskydd.

Hyvling som fenomen är omtvistat och det är av den anledningen Kommunal stämt välfärdskoncernerna Attendo och Frösunda. Att i ett sådant läge ha ett företag sprunget ur svensk arbetarrörelse som går ännu längre än de företag som finns utanför densamma ger en mycket fadd smak i munnen.

Det allvarliga som sker när man likt Coop använder sig av ”hyvling” är att man överför företagets ekonomiska risker på de anställda till stor del genom att balansera sin ekonomi med att minska deras arbetstid och därmed minska deras inkomst för att spara pengar åt företaget.

En sådan ordning ska vi inte ha i Sverige. Därför måste lagen skärpas så att ”hyvling” blir omöjlig att använda sig av. Som Socialdemokrat förväntar jag mig därför att ”min” regering sätter ner forten och ändrar lagen snarast möjligt.

Det jag vill se absolut mest är att vi avsätter hela Coop’s styrelse och att vi Coop medlemmar i samband med nästa stämma i Coop kastar ut Anders Sundström ur styrelsen med huvudet före om han inte redan avgått.

Låt oss därför använda tiden fram till nästa Coop-stämma till att organisera oss och skapa samsyn runt hur vi ska agera gentemot den sittande styrelsen i Coop.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den sista tidens avslöjanden om hur Umeå kommun spenderar skattepengar inom tjänstemannaorganisationen har säkert öppnat mångas ögon för hur skattepengar spenderas.

Går man sedan vidare och tittar i den stora undersökning Aftonbladet gjort och som gäller hela det offentliga Sverige där Aftonbladet ifrågasätter spenderandet av 5,7 miljarder kan vi lära 2 saker:

1. Umeå är inte ensam om fenomen som de som VK presenterar.
2. Umeå klarar sig rätt bra i en nationell jämförelse sett till hur mycket skattepengar som spenderas delat med antalet skattebetalare över 20-års ålder.

Med detta sagt så försvarar jag inte vårdslöst spenderande av skattepengar – Långt därifrån. När skattepengar spenderas till annat än kärnverksamhet ska de spenderas klokt och sparsamt och bara till sådant som kan anses vara en investering – Dvs. ger framtida avkastning i en eller annan form.

Att så är fallet borde vara en självklarhet för alla och envar!

Sedan måste man alltid sätta summan i sitt rätta perspektiv och titta på hur stor del detta utgör av den totala budgeten innan man försvarar eller fördömer även om det alltid måste vara så att skattepengar och avkastning från offentliga bolag används med största försiktighet.

Det som framkommit både i VK och i Aftonbladet reser dock en helt annan och mycket viktigare och allvarligare fråga – Vart är samhällsutvecklingen på väg?

Den frågan är viktig därför att det är i den frågan svaret till varför det som sker med våra skattepengar finns!

För egen del har jag analysen om varför helt klar för mig och svaret skulle kunna bli hur långt och hur komplicerat som helst – Trots det nöjer jag mig här med att ge ett kortare och mer sammanfattande svar på en annars komplex situation för att peka ut riktningen till varför.

Det som nu avslöjas om vårdslöst användande av skattepengar och andra offentliga tillgångar till resor och middagar sker därför att Sverige gått från att vara ett land där vi alltid satte kollektivet och kollektivets bästa före det som är bäst och mest förmånligt för individen.

Vår moderna samhällsutveckling har helt enkelt gått från att vara ett kärleksfullt och solidariskt samhälle till att bli ett girigt och egoistiskt samhälle där alla sätter sig själv och sitt eget välbefinnande före kollektivets välbefinnande.

Ett samhälle där allt relateras till den egna plånboken och till vad som är bäst för ”jaget” utan att reflektera över hur detta påverkar resten av kollektivet kan inte bli annat än ett ”roffarsamhälle” där det handlar om att sko sig själv och skita i andra.

I ett sådant samhälle flyttas alltid gränsen för vad som är moraliskt och etiskt riktigt att göra hela tiden framåt till beteenden som varit helt otänkbara fram till 1980-talets mitt.

Ska vi få ordning på detta måste vi ändra färdriktning i samhällsutvecklingen!

Det är precis av den anledningen och därför att jag länge sett den samhällsutveckling som bär skulden till det som nu avslöjas som jag påtalat vikten av att återgå till ett politiskt debattklimat som innebär att vi debatterar ideologi snarare än sak- och plånboksfrågor.

I samma sekund som svenskarna slutade relatera till ett samhällsbygge byggt på devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” vände samhällsbygget i fel riktning.

Det är därför det är viktigt att vi på nytt anammar devisen ovan och bygger ett samhälle som är mer jämlikt och därför har minskade inkomst- och förmögenhetsskillnader.

Det är därför samhället ska byggas enligt den svenska samhällsmodell vi Socialdemokrater återlanserat under året.

Gör vi detta tillsammans och sätter kollektivets bästa föret individens bästa är fenomen likt de som nu rullas upp i svensk press snart ett minne blott.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det finns många fler än jag som spår att SD kommer att få under 10% väljarstöd i samband med nästa val – Göran Greider är en av dessa och hans ledare om varför går att läsa på länken nedan:

http://www.etc.se/ledare/sd-kan-snart-ligga-pa-tio-procent

Vår gemensamma slutsats till varför är enkel – Därför att SD är ett renodlat högerparti och därför att SD bara har ett enda mål och en enda politisk fråga – Den om att stoppa invandringen och att skicka tillbaka många av de som redan kommit.

När denna fråga är mer eller mindre borta från den politiska agendan svalnar stödet för SD. När deras huvudfråga är borta rämnar partiet precis som Greider påstår uppifrån och ner.

Att vänster-höger skalan inom svensk politik blivit mer tydlig och att konfliktytorna mellan höger och vänsterpolitik växer sig starkare är andra saker som talar för att SD kommer att minska drastiskt från nivåerna i opinionsundersökningar och från den nivå de fick i förra valet.

Att de som ingår i partiledningen går på bakslag efter bakslag kommer att synas i framtida opinionsmätningar och mest av allt kommer det att synas i valresultatet efter nästa val. Med en Ekeroth som tvingats till politisk ”time-out” på grund av olämpligt beteende och en Kinnunen som dömts för trixande med skatter bromsas farten för partiet.

Hur som helst så är detta inlägg inte tänkt som en upprepning av det jag skrivit tidigare eller en upprepning av vad Greider skrivit – Läs och bedöm själv.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”