Frågan i rubriken är tudelad då den kan appliceras både på Annie Lööf som individ och på centerpartiet som parti även om det är det sistnämnda jag avser med frågeställningen.

Min tro och tolkning av centerns agerande ör att C för närvarande strävar efter att attrahera och ge de som fram tills nu röstat på M men inte kommer att göra så i en framtid på grund av M:s närmande till SD en ny politisk hemvist.

Historiskt var C i den positionen och det är tillbaka dit man ser ut att sträva politiskt om man tolkar de förändringar C gjort i sin politik och i de frågor C aktivt driver för närvarande.

Historiskt har vi upplevt samarbeten mellan C och S och den sortens samarbeten har framtiden på sin sida när det kommer till att skapa framtida regeringskoalitioner och framtida allianser i Sverige.

Det är klart och tydligt att den form av blockpolitik vi levt med under lång tid nu är död och att framtidens block om man ska tala om blockpolitik kommer att se annorlunda ut.

Längst ut till höger kommer vi att finna ett blåbrunt block bestående av M, KD och SD – En gruppering som aktivt kommer att driva en politik som står långt till höger. I mitten kommer vi att finna den största gruppen som består av S, C och L och driver det som traditionellt kan betecknas som en mittenpolitik som sannolikt attraherar folkflertalet mer än övriga grupperingars politik.

Till vänster om denna gruppering finner vi ett block som bedriver det vi idag hänför till traditionell vänsterpolitik och till den gruppen räknar jag V och MP – En gruppering som bedriver en politik som ligger klart till vänster om mitten.

Med detta sagt så är det fullt naturligt att C agerar som man gör i nuläget och min tro är att både Annie Lööf och centerpartiet innerst inne hoppas att vi ska få ett extraval som stärker centerpartiet på bekostnad av M och KD.

Slutligen vill jag tillägga att jag fortsatt kommer att vara socialdemokrat även om den politiska kartan skulle bli som jag målat upp ovan – Skulle så bli fallet blir min uppgift att försöka förflytta vår socialdemokratiska politik längre åt vänster på den politiska skalan än viktigare vilket jag välkomnar.

Låt oss därför med spänning se vad statsministeromröstningen på onsdag nästa vecka leder till – Min tro är att Ulf Kristersson blir nedröstad och att han därmed i och med sitt i många stycken fula spel för att bli statsminister förbrukat den chansen för all framtid.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ebba Busch Thor och KD har en mycket naiv syn på vad ett aktivt stöd från SD skulle innebära för en alliansregering.

Hennes uttalande om att det skulle innebära en enormt stor risk för SD om de ställer krav på en alliansregering så att denna tvingas göra som SD vill alternativt avgå visar med all tydlighet hur naivt EBT och hennes parti ser på saken.

Jimmie Åkesson har klart och tydligt deklarerat att han och SD kommer att ställa krav på varje regering man släpper fram därför att man har en skyldighet gentemot sina väljare att göra så – Att då som EBT tro att SD skulle göra så är att blunda för verkligheten samtidigt som man håller för öronen för att inte höra vad SD säger.

Jag tror att alla partier som befinner sig i samma läge som SD skulle använda det till försöka göra samma sak som SD – Skapa inflytande för sin politik.

Det är av anledningar som dessa jag hade hoppats att KD skulle åka ut ur riksdagen i valet för att sedan stanna utanför densamma fram tills dess man mognat och insett vad politik och samhällsbyggnad faktiskt är.

Samtidigt som jag säger detta vill jag säga att jag respekterar Annie Lööf och Jan Björklund som vågar säga emot både M och KD och så här långt stå upp för det löfte de givit till sina väljare om att aldrig sätta sig i en regering sm är beroende av aktivt eller passivt stöd från SD för att överleva.

Vad gäller Ulf Kristersson och M och deras vilja att regera landet oavsett pris har jag inget annat att säga att det inte förvånar mg ett enda dugg. Att M mycket väl skulle kunna tänka sig att regera tillsammans SD har aldrig varit någon hemlighet för mig och att detta nu blir klart och tydligt för alla är bra inför framtida val.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Idag stundar ett oerhört viktigt val i USA i form av det så kallade mellanårsvalet som avgör huruvida republikanerna ska behålla makten i kongressen och senaten eller om demokraterna ska överta makten i den ena eller i bägge församlingarna och därmed begränsa Donald Trump’s makt som president.

Att detta val är smutsigt – Sannolikt lika smutsigt som presidentvalet och att det i valet sprids massor av fake news har stått klart och tydligt länge.

Att detta val är viktigt för alla inblandade parter speglas av att Donald Trump använder det mesta av sin tid för att resa runt i landet och kampanja för republikanerna medan demokraterna rustat och säkerställt att Barack Obama med flera gör densamma för demokraterna.

Min önskan är att demokraterna ska göra ett mycket bra mellanårsval och att de därmed ska vinna både kongressen och senaten och få den tid de behöver för att bygga upp sig inför nästa presidentval där vi förhoppningsvis kan byta ut katastrofen Donald Trump mot en demokratisk president.

Om jag får önska något så borde nästa amerikanske president heta Bernie Sanders alternativt Michelle Obama – Detta för att säkerställa att USA kan återvända till den sorts politik som över tid gör USA till ett bättre och mer jämlikt land.

Så här långt har Donald Trump varit en katastrof för USA och framför allt för världen i och med det handelskrig han startat med resten av världen.

I en hållbar värld är det viktigt att världens länderna lever i symbios med varandra och att handeln flyter på så smidigt det någonsin går utan onödiga handelshinder – Därtill att världens länder samarbetar fullt ut för att bekämpa skatteflykt och obskyra skatteupplägg.

Vidare är det viktigt att en amerikans president tar täten och ser till att världen samfällt stoppar företagens möjligheter att ägna sig åt den sorts skatteplanering och obskyra skatteupplägg vi får oss redovisade idag – Skatteupplägg vars enda syfte är att ta från de fattiga och ge till de redan rika.

Med allt detta anfört laddar jag för ett spännande mellanårsval i USA och under morgondagen får vi förhoppningsvis alla ta del av nyheten att det amerikanska folket tröttnat på Trump och hans utspel och därför säkerställt att han blir den lama anka som en förändrad majoritet i demokratisk favör i kongressen eller senaten kommer att innebära.

”Hemligheten til en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha spenderat det mesta av detta år inom sjukvården för att behandla den cancer jag diagnostiserades med i början av året har jag bara en sak att säga – Svensk sjukvård är i sanning fantastisk och därtill världsledande eller nästan världsledande på alla dess områden.

På senare tid har jag som jag nämnt ovan haft anledning att besöka och utnyttja sjukvården och själv uppleva hur det fungerar – Då för en behandling som med cellgifter, strålning samt rehabilitering och eftervård kommer att ta minst 1,5 år av mitt liv i anspråk.

Från den stund jag fick min diagnos vilket gick rätt fort när jag åkte in akut på NUS har allt verkligen gått som på räls – Vid minsta symtom och bieffekt av min behandling har sjukvården utan att jag bett om det lagt in mig för att undersöka och vidare utreda vad som hänt och varför det som inträffat inträffat.

Ovanpå det har både jag och min familj fått ett oerhört stort stöd av sjukvården i form av möten med läkare och kuratorer som klart och tydligt besvarar alla frågor som dyker upp hos dem – Detta därför att cancer är en anhörigsjukdom mer än något annat där mina nära och kära kan behöva allt stöd de kan erhålla för stunden.

Förvisso kan det  spela en viss roll att jag har turen att vara bosatt i Umeå och därför har närmare till NUS och kan åka dit med kort varsel – Dock tror jag inte att detta spelar allt för stor roll i sammanhanget då jag under min sjukdomstid haft möjlighet att prata med andra cancersjuka från hela NUS upptagningsområde.

Slutsatserna så här långt är att den svenska specialistsjukvården är världsbäst samt att det enda område som behöver förbättras är primärvården och då dess förmåga att snabbast möjligt remittera patienterna vidare till specialistsjukvården.

Trots att alla signaler pekade mot att något allvarligt avstod primärvården initialt från att remittera mig vidare till specialistsjukvården på NUS och skickade hem mig med en salva och budskapet att höra av mig om en månad om jag inte känner mig bättre – Något jag tror att jag kunnat förändra om jag varit ihärdig nog.

Det som sedan tagit vid efter det att jag på eget bevåg sökte akut via akutsjukvården visar precis hur fantastisk svensk sjukvård är – Allt sedan den stunden har allt löpt på klockrent och jag har fått adekvat sjukvård inom en tidsrymd som med råge ligger innanför den vårdgaranti på 90 dagar som gäller.

När jag väl kom till NUS via akuten med mina problem har allt gått spikrakt och jag har blivit oerhört väl omhändertagen på alla de 3 specialistkliniker jag utretts på där de tagit sig tid att utreda fullt ut vad jag lider av och hur och av vilken specialistklinik min sjukdom ska behandlas och slutligen botas.

Därför vill jag ännu en gång säga att den Västerbottniska sjukvården är fantastisk och att jag fått den hjälp jag behöver när jag behövde den och då utan hänsyn tagen till min plånboks storlek eller huruvida jag satt på fönsterplats på första parkett eller inte.

Så vitt jag förstått från andra jag pratar med gäller samma sak i övriga Sverige vilket gör att jag med facit i hand rakryggad kan säga att svensk sjukvård i sanning är både världsledande och fantastisk.

Att det är möjligt tackar jag mina socialdemokratiska förfäder för då det är de beslut de fattade historiskt som möjliggjort den högkvalitativa och jämlika sjukvård för alla som vi har idag.

Ska vi satsa ännu mer på sjukvården vilket vi självklart ska göra borde en utbyggnad av primärvården med fler specialister för att snabbt kunna ställa en första diagnos och remittera till rätt klinik vara en naturlig del av en sådan utveckling – Därtill med rätten att skicka patienter till specialistkliniker akut om bedömningen är att omedelbar fara för liv och lem föreligger.

Därtill är jag övertygad om att det tillskott på 14.000 fler människor i sjukvården som vi socialdemokrater utlovat kommer att göra en enorm skillnad och göra en redan bra sjukvårdsapparat ännu bättre.

En väl fungerande primärvård med förmåga att effektivt ställa rätt diagnos och remittera människor vidare till specialistsjukvården på NUS och andra specialist/universitetssjukhus är A och O och skulle sannolikt spara tid, pengar och lidande och innebära att alla läkare får mer tid över att jobba med sina patienter.

Att detta bäst kan förverkligas genom ett förstatligande av all sjukvård tror jag att många är beredda att hålla med om.

Avslutningsvis kvarstår jag därför vid min principiella grunduppfattning om att all sjukvård bör förstatligas för att säkerställa att alla oavsett bosättningsort och/eller den egna plånbokens storlek har tillgång till en jämlik primärvård och specialistsjukvård på lika villkor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Under veckan har Uppdrag Granskning avslöjat missförhållanden inom vården för funktionhindrade genom att belysa några av de incidenter som sker vid landets korttidsboenden och gruppboenden.

Att dessa missförhållanden är allvarliga är självklart och att de därför måste åtgärdas snarast borde vara självskrivet och ske utan protester.

Innan detta uppdagades har fler skandaler och missförhållanden i andra vårdformer lyfts av UG och media samt av de som arbetar inom vården & omsorgen – Bland annat inom äldrevården varit under lupp länge.

Den sammantagna slutsatsen av alla avslöjanden är att den politiska styrningen är ineffektiv samt att all vård idag handlar om pengar och ekonomiska ramar framtagna av ekonomer när det snarare borde vara så att det är de vårdberoendes rätt till adekvat vårt, tillsyn och umgänge som borde styra hur mycket pengar som anslås.

Min personliga slutsats är att landets kommuner i sin iver att hålla nere kostnaderna för vård & omsorg skär ner på den ekonomiska resurserna som anslås till vård utan att ens fundera på hur detta slår mot vårdtagare och personal.

Att minskad personaltäthet och högre arbetsbelastning leder till en sämre kvalitet på vård & omsorg tror jag många är beredda att hålla med om och det är därför jag vill att vi ska stanna upp, utreda och säkerställa att vårdbehovet är överordnat kostnaderna i en framtid inom vården & omsorgen.

Den största enskilda faktorn till allt som sker för närvarande ska bokföras och härledas till LOV eller Lagen om valfrihet om jag får bestämma. Att jag tycker så beror på att det går att se klara samband mellan en försämrad vård & omsorg och införandet av LOV i sektorn.

Därutöver finns många andra orsaker att hänvisa till såsom ökande medellivslängd, ökande befolkning, mer stress, högre arbetsbelastning etc. etc.

Hur ser min lösning av problemen ut?

I sak har jag ingen direkt lösning men en sak är jag helt klar över och det är att vårdbehovet alltid måste vara överordnat kostnaden vilket innebär att framtidens vård & omsorg måste tillåtas att kosta det den gör vid varje enskilt tillfälle.

Därtill är jag helt övertygad om att ansvaret för den delen av framtidens vård & omsorg som idag sköts av landets kommuner måste flyttas från kommunerna till staten och samordnas med all annan sjukvård i ett homogent system som garanterar att vården & omsorgen ges till alla på lika villkor oavsett vart i landet de bor.

Att alla skattebetalare i Sverige tillsammans via skattsedeln solidariskt ska finansiera all vård & omsorg för landets invånare oavsett vart de är bosatta borde egentligen inte behöva nämnas i ett välfärdsland som Sverige.

Trots det gör jag så därför att nyliberalismens doktriner och ständiga avregleringar av samhällets service och samhällskontrakt till sina invånare medför att påminnelsen behövs och att en förändring behövs omedelbart.

I Sverige ska vård & omsorg inte vara en ekonomisk fråga – I Sverige ska vårdbehovet styra tillgången till vård & omsorg.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

I en artikel på SR.se som du hittar på följande länk: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7082213 går det att läsa att Postnord vill ha en ny postlag införd.

Den postlag de efterlyser är en postlag som ger dem större frihet att höja portot efter eget godtycke samt en postlag som plockar bort kravet på att dela ut posten fem dagar i veckan året runt.

Anledningarna till varför de efterlyser en ny postlag framkom under Ekots lördagsintervju med Postnords Sverigechef Annemarie Gardshol.

Det hon framför är att Postnord känner att de övervakas av en postreglering som är otidsenlig och avsedd för en annan era än den vi lever idag – Något jag i vissa delar kan hålla med om även om jag inte håller med om den saken fullt ut.

Att posten i stora stycken avreglerats har enligt mitt sätt att se på saken inneburit att det idag är hårdare än någonsin att leva, bo och verka i Norrlands inland och ute i den svenska glesbygden vilket går stick i stäv med regeringens och alla politikers utsagor om att de jobbar för att hela Sverige ska leva på lika villkor.

För mig innebär en ändrad postlag att skillnaden mellan politikens vilja och verkligheten för landets invånare blir än större då en moderniserad postlag med säkerhet innebär att postservicen blir sämre i inlandet samt att de som bor där straffas genom att Postnord kommer att kräva dem på högre kostnader än de gör för dem som bor i stan.

Denna utveckling stör mig storligen därför att den inträffar på område efter område utan att ansvariga politiker griper in och stoppar den utveckling som innebär att vi helt skippar solidariteten och övergår till ett system som bara gynnar vissa grupper i samhället.

Posten likväl som andra viktiga samhällsfunktioner måste skyddas genom strikta och handfasta regleringar – Regleringar som innebär att alla landets invånare solidariskt bär kostnaden för att alla ska erhålla samma service oavsett bostadsort och val av livsstil.

Att politiken öppnar för att saken kan förändras i en framtid när digital service på lika villkor finns att tillgå i hela landet är jag inte motståndare till – Däremot motsätter jag mig alla förslag som genomförs innan detta kan garanteras.

Med det sagt tycker jag att det är på sin plats med en ordentlig debatt och framför allt med en bred politisk överenskommelse som även framgent garanterar att det är alla medborgares plikt att tillsammans via skattsedeln garantera att alla i Sverige kan åtnjuta samma samhällsservice från stat, landsting och kommuner.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det växer sakta men säkert fram ett riktat budskap om att Sverige håller på att drabbas av en utbredd butiksdöd – Därtill att denna kommer att drabba alla i samhället negativt genom minskat utbud samt att den riskerar att sprida sig till banker och fastighetssektorn om inget görs.

Det påståendet är gravt felaktigt tycker jag och min känsla är att butikskedjorna genom att driva debatten i denna riktning vill få samhället och oss skattebetalare att kompensera dem för den situation med uteblivna vinster som de själva skapat.

Anledningen till detta fenomen tillskrivs oftast landets kommuner vilka beskylls för att inte lyssna på butiksägarna och deras domedagsprofetior när de detaljplanerar kommunernas handel.

Ett annat skäl som anges är att fler och fler människor bestämmer sig för att ”klicka” hem sina varor snarare än handla dem fysiskt i butik.

För den som är intresserad går det att läsa mer om fenomenet och då kanske på denna länk: https://www.svd.se/butiksdoden-kan-spridas-smartsam-process?utm_source=ab-box&utm_medium=iframe&utm_campaign=2018-10-29

Stämmer denna utveckling med det vi som konsumenter kan se med våra egna ögon?

Vid en första anblick är mitt givna svar – JAVISST, självklart gör det det men efter att ha tänkt över saken en stund inser jag att svaret på frågan är betydligt komplexare än så om vi vill hitta det korrekta svaret.

Min uppfattning om butiksdöden är att den är självskapad av butikskedjorna och att det är deras egen affärsmodell för e-handel som skapar butiksdöden.

Varför?

Därför att butikskedjorna konkurrerar med sig själva intern vad gäller handel i fysisk butik respektive e-handel och därför  avstått från att införa ett koncept som innebär att bägge kan överleva i samförstånd och symbios med varandra.

För mig innebär det att e-handeln resultatmässigt alltid ska läggas på den fysiska butik som ligger närmast slutkunden så att alla butiker kan få del av sitt moderbolags e-handel då de trots allt tillhör samma kedja/koncern.

Att det i sig sannolikt betyder slutet för riktigt stora butiker och ett tätt butiksnät av dagens modell tror jag att de flesta kan vara överens om liksom att en sådan affärsmodell skulle stärka butikskedjorna.

Med det sagt behöver både banker, fastighetssektorn och de aktörer som bedriver butik och e-handel tänka över sitt koncept en gång till och skapa ett läge där butikerna krymper i storlek samtidigt som köpcentren totalt sett blir mindre och mer yteffektiva.

Det bör dessutom finnas en valmöjlighet för konsumenten vad gäller hur man vill få sina produkter levererade – Även om man ”klickar” hem sin vara borde det gå att plocka upp den själv i en fysisk butik alternativt få varan hemskickad direkt till dörren.

Sist men inte minst tycker jag att det är viktigt att vinsten på de produkter som säljs i e-handeln bokförs på den butik som ligger närmast slutkunden adressmässigt.

Med en sådan ordning blir det ordning på torpet och butikerna kan därmed konkurrera på det sätt de borde konkurrera – Kedja mot kedja snarare än konkurrens butik mot butik inom ramen för samma kedja.

Välkommen till vad jag hoppas ska bli en bra debatt – Vad tycker du om det jag anfört i inlägget?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha lyssnat noga på debatten i kommunfullmäktige, noggrant läst alla debattartiklar och inlägg om hallarna och som varande förälder till idrottande och fotbollsspelande barn går det inte att slå ifrån sig den misstanken.

Alldeles speciellt så om man som jag vet att IFK Umeå själva äger och förvaltar Vildmannavallen och därför ser Thoréngruppen och Umeå kommuns planer med ett fotbollstält på Gammlia och en Fullstor fotbollshall på Nolia i samarbete med Thoréngruppen som en konkurrent till den egna verksamheten.

Ovanpå detta måste man självklart ställa sig frågan hur en person som Jan Brännvall som om någon vet hur hård och lång denna 32-åriga kamp för en fullstor fotbollshall varit för att främja fotbollens utveckling i Umeå nu när drömmen är på väg att förverkligas kan ställa sig emot en satsning på dessa hallar?

Att Jan Brännvall och Ulf Bergström därtill försöker sig på att påstå att det skulle bli dyrare för kommunen att låta Thoréngruppen bygga för att därefter hyra av dem är besvärande av den anledningen att ingen ännu vet hur den slutliga prislappen som nu är under förhandling kommer att se ut.

I min värld har man en dold agenda om man stressar fram något utan att ha alla underlag på bordet vilket både oroar och irriterar mig storligen.

Varför kan du inte vänta tills underlagen finns på bordet så att debatten därefter kan bli både korrekt, saklig och relevant Jan?

Hur man om man som du och jag tillhör en skara som väntat i 32 år på en fullstor fotbollsanläggning kan se problem med att vänta några veckor eller månader till för att få alla relevanta siffror på plats och först därefter ta ställning i frågan förvånar mig Jan.

Finns det måhända besvikelse över att det är andra aktörer än IFK Umeå och Jan Brännvall som hjälper Umeås fotbollsspelare att gå en ljus framtid till mötes?

Slutligen bör man innan man tycker något om detta ställa sig frågan om huruvida IFK Umeå som driver både fotboll och skidåkning som verksamheter gör så för att värna den egna klubben snarare än alla fotbollsspelare och skidåkare i Sveriges bästa idrottsstad Umeå.

Innan jag avslutar denna inledande debatt som jag vill se en fortsättning på efter det att alla ekonomiska förutsättningar för kommunens hyresavtal med Thoréngruppen blivit fullt ut kända är det på sin plats att påpeka att behovet av både tältet och fotbollshallen är stort.

Att bygget av fotbollstältet, fotbollshallen och multihallen kommer att frigöra massor av tider i idrottshallarna runt om i kommundelarna och att detta gynnar alla idrottsutövare med hallbehov för sin idrott tror jag att alla förstår och därtill uppskattar stort.

Sist men inte minst vill jag säga att jag känner en enormt stor respekt och tillit till allt det IFK Umeå som förening gör för Umeås idrottande befolkning samt att IFK Umeå för mig framstår som ett gott exempel på hur idrott ska bedrivas på alla nivåer i samhällsbygget.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I en ledare i Aftonbladet som du hittar på följande länk: https://www.aftonbladet.se/ledare/a/zL2yl1/hostlov-med-barnen-ar-en-klassfraga?fbclid=IwAR3i7oAIlcJChq5ZvU6Ms5q-8FsnF4aLM_On_uqYWJ1wt4Rdop8u7Y5yzWM framförs åsikten att höstlovet blivit till en klassfråga i Sverige.

För egen del är jag långtifrån beredd att skriva under på den saken av den anledningen att tiderna förändrats storligen sedan detta lov infördes.

Initialt var väldigt få lov i skolan till för att skapa tillfälle för barn och föräldrar att tillbringa sin fritid tillsammans – Snarare var loven skapade och förlagda på ett sådant sätt att landets familjer skulle kunna samlas och arbeta tillsammans för att överleva resten av året.

Initialt var tanken att dagens höstlov skulle användas för att skörda potatisen och lovet hade mycket riktigt namnet potatislov av just den anledningen.

Höstlovet är således för mig ingen direkt klassfråga då det inte skapades för att genomföra utlandsresor och/eller spendera tid tillsammans som familj – Däremot kan det säkert upplevas som både orättvist och som en klassfråga av alla som vill vara lediga och genomföra en utlandsresa i stället för att arbeta.

I dagens moderna samhälle har vi tagit oss friheten att resa mer än någonsin tidigare och att försöka arbeta mycket vissa delar av året för att därefter kunna spendera mer tid med sin familj andra delar av året.

Att vara ledig och att genomföra utlandsresor är sålunda skapat av dagens moderna människa snarare än av samhället som sådant.

Den frågan har funnits med mig personligen sedan mycket länge i formen om vad som är det bästa för barnen och för dess stressade föräldrar som alltid lever livet i turbofart.

• Är det bättre att hålla sig till normala arbetstider året runt och därmed få fler tillfällen att spendera tid med familjen eller är det bästa att jobba mycket vissa perioder för att kunna vara ledig andra perioder?

Av egen erfarenhet och baserat på mina egna upplevelser i min egen familj mår barnen bäst av att ha en stor kvantitet ledigtid och access till sina föräldrar än att ha vad många inklusive mig själv brukade benämna som kvalitetstid med sina föräldrar.

Barn mår bättre av spontan närhet till sina föräldrar året runt än av att ha en veckas stressigt höstlov en gång per år – Kvantitet är således att föredra i detta fall.

Att nå dit och inse detta har tagit mig oerhört lång tid då jag tidigare i min enfald trodde att kvantitet kan ersättas med kvalitet – Något som inte är möjligt om man tänker efter ordentligt.

Att skapa en hemmiljö där barnen spontant kan krypa upp i föräldrarnas famn så ofta som möjligt är därför att föredra framför en hemmiljö där barnen i bästa fall ser sina föräldrar på helger och lov.

Med det sagt så påstår jag ännu en gång att höstlovet inte är en klassfråga för våra barn – Skulle lovet till äventyrs upplevas som en klassfråga beror det på föräldrarnas inställning och inte på barnens.

Slutligen tycker jag att vi bör använda lov som dessa för att aktivera våra barn fysiskt – Något vi alla som samhälle kan göra tillsammans utan att genomföra stressiga och i många fall dyrbara utlandsresor som är dåliga för klimatet och vår miljö.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”