Vattenfall har varit ordentligt på tapeten på slutet. Mest förvånad har jag varit över Maud Olofssons agerande. Först visste hon ingenting om vad som skett i Tyskland även om det varit känt (åtminstone sedan årsredovisningen för 2008 funnits tillgänglig). Sedan torde väl departementet ge ägardirektiv som de ger representanterna i styrelsen.

Det såg i alla fall ut som om hon pudlade ordentligt i gårdagens TV. Men visst är det märkligt att inte regeringen vet vad som händer och att de inte läser årsredovisningarna inför bolagsstämman då man har folk som man skickar dit.

När det gäller åtagandet i Tyskland och om det händer en olycka där så ska bolaget självklart ha ansvar. Så är det ju i Sverige och här får bolag rätta till saker som skett när det gäller miljöpåverkan (som ibland är 30-40 år gamla) om man haft tillstånd till verksamheten. Åtagandena blir på så vis retroaktiva.

* Sporthelg

Helgen har för övrigt varit bloggfri och mycket tid har istället ägnats åt sport. I fredags var jag och såg Lövens match men det var bland det sämsta jag har sett så jag avstod därför från lördagsmatchen. Men enligt media gjorde de då en uppryckning.

På lördagen blev det också en hel del sport med bl.a. slalom från Levi. Tyvärr gick det inte så bra för Maria och Anja då det är små marginaler som avgör. Efter det var det dags för travet via datorn, där Dagens dubbel satt klockrent till 61 gånger pengarna. Även söndagen blev en lugn dag med slalom och vila eftersom förkylningen suttit i.

Björklövens spel är om något en katastrof. Har sett mycket hockey sedan jag flyttade hit 1959 men aldrig sett ett lag som varit så under isen.Det finns inte ett enda uns av spel och inget självförtroende eller någonting. Det är en pina att se ett spelande Löven inte spela och inte åka skridskor. Årets team är en riktig katastrof trots att truppen ser bättre ut än i fjol och kanske även ett dyrare lag. Vem tar ansvar, spelarna eller ledningen,något fel är det

TV Västerbotten far inte med hela sanningen. I går gjirdes ett repotage med mig angående det förslag till tobaksfri kommun som vi lagt förslagpå av ett enigt arbetsutskott. I vinjetten säger TV att jag sagt att det kan bli lönesänkningar för rökare. Det är en ren och skär lögn, inget annat. Däremot sa jag att eftersom man får fram pengar om man minskar sjukfrånvarokostnaderna så skapas ett löneutrymme som man kan diskutera hur det används. Självklart blir en del förbannde när man går fram med saker som jag inte sagt. I ett induvidiuellt lönesystem som vi har så kan närvaro och arbetsprestationer vara en parameter

Hur ser moderaternas syn på flyktingar och invandrig ut egentligen?

Debatten går hög i media om moderaternas agerande i den mest moderata kommunen, Vellinge. De tar inte emot ensamkommande flyktingbarn och inga andra flyktingar heller.

I fallet som nu är uppe till diskussion så är det ett privat företag, Attendo Care, som på uppdrag av Malmö kommun ska driva boendet. Det är såldes inga som helst kostnader som belastar skattebetalarna i Vellinge.

Kommunalrådet Ljungman som efterträtt Holm vill inte ha ensamkommande flyktingbarn och man har använt många olika saker för att försöka stoppa företaget Attendo Care. Ljungman är dessutom distriktsordförande i Skåne där fler röstar på moderaterna än riksgenomsnittet och i Vellige röstade 67,4 % på moderaterna i kommunvalet.

Partikollegor och andra från alliansen håller samtidigt på att fundera över en ny lagstiftning där alla kommuner ska åläggas att ta emot flyktingar och ensamkommande flyktingbarn.

Men frågan man kanske bör ställa sig är om det som händer i Vellige är en uppfattning som är bred i det moderata partiet och att partiet far med dubbla budskap? Om den här typen av uppfattning råder är jag inte förvånad över att det finns moderater som till och med kan tänka sig samarbeta eller styra med stöd av sverigedemokraterna.

Tendenserna hos Vellinges moderater är att partiet kan tänkas tillhöras partier med starka inslag av främlingsfientlighet. Vellinge är en kommun dit många rika och välbeställda flyttat och där skatten är låg. Och just låg skatt verkar vara det viktigaste målet och där solidaritet och gemensamt ansvarstagande inte står högt på dagordningen.

* Umeågala
För övrigt så var det igår Umeågalan med priser till olika företag från olika organisationer. Kommunens pris gick till Oryx och det var de väl värda. Galan är ett trevligt inslag i vardagen och som jag uppfattar det en mycket väl uppskattad företeelse bland företagen med bra mat och bra underhållning. En riktig fest. Det finns bara ett problem och det är att galalokalerna inte är tillräckligt stora så att alla som vill får komma på festen.

Kommunens företagspris till Oryx. Nu är jag färdig att dela ut Umeå kommuns företagspris till Derny Häggström som är vd och delägare i Oryx ett framgångsrikt företag sprunget ur en stark drivkraft för utveckling och med ett nära samarbete med Umeå Univeritet. Företaget firar 10 års jubleium om några veckor och jag har haft förmånen att följa företagets utveckling sedan starten

Vattenfall sägs vara på väg att sälja sitt elnät för 50 miljarder kronor. Orsaken till detta är att de ska bygga kärnkraft i Storbritannien.

Men visst kan man fundera över om det ingår i ett statligt företags uppgift att producera el utomlands. Jag är inte emot kärnkraft och ska vi klara luftmiljön så behövs det energi som inte bidrar till klimatförändringarna, men varför ny energi utomlands?

Elnätet tillhör en viktig del i basinfrastrukturen och det kommer att bli viktigare och viktigare om vi ska transportera ren el till kunder för att ersätta oljeberoendet. Elnätet har lika stor betydelse som vägnätet, järnvägsnätet och ska inte säljas till privata monopol. Monopolverksamhet ska tillhöra samhället och Vattenfall kan vara en samhällsägd monopolist.

För att finansiera välfärden måste det finnas jobb i det privata näringslivet. Det saknas dock en aktiv jobbpolitik och en regionalpolitik som gör att hela landet ska kunna överleva. Hushållsnära tjänster har ju ingen råd med som är utan jobb och det är väl den enda aktiva åtgärd vi har hört talas om.

Det går snart inte en dag utan att vi får höra tals om företag som väljer andra länder att producera i än i Sverige, trots att det under ett par år flyttades verksamhet till Sverige. Det kan bero på att stater i andra länder sätter in mera åtgärder för att behålla jobb.

Fordonsindustrin är ett exempel men det finns flera. Företagen har själva sagt att de skulle säga upp mindre folk om de fick kompetensutveckla sin personal, men icke. Vi ser också hur Norrland utarmas med jobb och det är inte bara inom industrin utan även de offentliga jobben som koncentreras till Storstockholm. I Stockholmsområdet har man högre kostnadsläge och känner inte av krisen på samma sätt som på andra ställen.

Vi översköljs dagligen av tips hur man ska banta för att kunna gå ner i vikt. Det kommer det ena budskapet efter det andra. Ska man äta fett och kött eller inte? Eller kanske man ska äta kolhydrater eller inte?

Det har också presenterats forskning som visar på att de bantare som äter mycket kolhydrater har bättre humör och är gladare än de som gör tvärt om. Undersökningen kom nämligen fram till att det var det som var skillnaden i metoderna efter ett år.

Men vad ska man egentligen tro på? Oavsett så är det hur som helst roligare och trevligare att möta en glad människa. Jag tror också att bantningshysterin gör många människor osäkra och att det vore bättre om fler fokuserade på lite mer motion istället. Det är för mycket mat och för lite motion som är orsaken till att folk blir överviktig.