Tar det här med Corona pandemin aldrig slut. Det ser i alla fall inte ut som den ens bromsas upp. Nu sker det som om den är på uppgång igen då det sker en ökning i hela 74 länder. Det är ingen lokal pandemi utan den har till stora dela fått fäste på hela jordklotet. Det ser ut att inte bli något stopp förrän det kommer något vaccin om det kommer. Nu hörs det glädjande att det är vaccin på gång bara det hjälper och inte har för stora effekter som är negativa.

Det tar också på krafterna och humöret när det inte ens blir någon minskning så att hoppet ökar. Det finns helt enkelt inget man kan göra om man vill följa de råd som ges ut. Folk blir rädda och passiva av detta. Vi har nyligen fått rapporter om hur BNP utvecklas och i de flesta länderna har den backat mer än 10%. Det är ingen som vet hur det blir med ekonomin för länder och folk om detta fortsätter. Det räcker med de effekter som redan hänt och det skulle vara hemskt om det framöver kommer att bli så det blir en massa konflikter tack vare den ekonomiska situationen men msn kan inte utesluta det och det kan nog även bli ekonomiska flyktingar på många ställen i världen. Det är för många säkert som att sitta i dödens väntrum och nu är det minst 700000 som har dött men det är säkert många med mig som tror att siffran är betydligt högre eftersom vi knappast tror på rapporteringen från flera länder.

Jag lägger nu ut två korta artiklar från Omni som handlar om smittan och dödstalen.
Spridningen av covid-19 ökar i 74 länder, enligt en kartläggning av norska Verdens Gang.
– Vi ser en ökning mycket tidigare än vad vi hade hoppats på. Vi trodde vi skulle klara oss en bit in i hösten, sa statsepidemiolog Anders Tegnell vid dagens pressträff, enligt Aftonbladet.
De senaste dagarna har smittspridningen åter tagit fart i Tyskland, Spanien, Belgien och Frankrike. Men enligt Aftonbladet är spridningen värst i Nordamerika och Latinamerika, Indien och delar av Mellanöstern.

Det globala dödstalet gällande coronaviruset har passerat 700 000, enligt Johns Hopkinsuniversitetets statistik. Enligt Reuters handlar det i nuläget om i genomsnitt ett dödsfall var 15:e sekund.
Hårdast drabbat är USA, med över 150 000 dödsfall. Därefter kommer Brasilien med över 90 000 och Mexiko med 45 000 döda. Slut citat

Jag fattar inte varför media refererar som de gör om att BNP har fallit med 8,6%. Visst är det mycket men förra veckan så presenterades EU,s siffror som i snitt låg på drygt 12% och jag antar att Sverige då hade rapporterar några preliminära siffror Text skrev i sin rubrik Historiskt BNP-ras – ned 8,6 proc ”Nedgången i BNP är den största för ett enskilt kvartal under perioden 1980 och framåt”, skriver SCB i ett pressmeddelande. Visst har ned gått ned och visst är det mycket men de media jag kollat har haft att Sveriges siffror är mycket lägre än de flesta länderna inte bara i EU utan i hela världen. Att det historiskt är en siffra som är stor.

Men vi som vet och har varit med länge vi vet att det är den första pandemin vi haft i hela världen på mycket länge. Länderna har stängt ned olika och en del nästan totalt och då är det en självklarhet att BNP faller. Det finns i ett sånt läge i stort sett varken inport men inte heller någon export. Därför är det helt naturligt det SCB säger ”Huvuddelen av nedgången, jämfört med första kvartalet, drivs av fallande export och hushållskonsumtion, enligt myndigheten ” Helt enkelt inte förvånande

Som sagt så är det större fall BNP-fall i andra länder ”Internationellt har det varit större ras på de flesta håll, säger SVT:s ekonomireporter Kristina Lagerströmangående dagens svenska BNP-statistik. EU-ländernas samlade BNP minskade med 14,4 procent i årstakt, enligt Eurostat. Norge och Danmark har fallit lite mindre än Sverige. Finansminister Andersson ha konstaterat att det råder stor ekonomisk osäkerhet för framtiden. Hon säger också att man hade väntat sig större fall när man gjorde bedömningen. Nu vet man inte heller hur pandemin utvecklas för i en del länder så har man fått börja stänga det man öppnat och stänger en del länder ned så drabbas även den svenska exporten som har många anställda.

Jag tycker som sagt man ska ge beröm åt den svenska politiken som helhet som deltagit i processen med vad man ska satsa pengar på för att på bästa sätt klara jobben och därmed också välfärden. Det är den process som regeringen och samarbetspartierna fört och diskuterat även med den politiska opposition som gör att BNP fallet så lite i Sverige jämför med andra länder och det känns bra. Däremot tror inte jag att man i den kommande budgeten ska sänka skatterna. Det kan man göra om det finns pengar när det här med pandemin är över. Det finns områden som behöver statliga medel inte minst inom äldreområdet inklusive pensionerna och så ska regionerna klara av att beta av köerna som har uppkommit på grund av pandemin. En del av regionerna men även en del av kommunerna har utrymme att höja skatten med det finns de som inte har ett ekonomiskt utrymme

Det håller på att gå åt fel håll på arbetsplatserna. På jobbet har drogtesterna ökat och det är inte det som går åt fel håll. Det som är fel och illa varslande är att det blivit vanligare och vanligare att personal testats positivt. Att folk går och är drogad på jobbet innebär många problem inte minst ur arbetsmiljösynpunkt och därmed olycksfallsrisker.Enligt företagshälsovården Previa visar prognosen att det kan komma att öka i framtiden. Det är mycket oroande men det har inte framgått vad man gör åt detta. Sätter man in hjälp eller blir det sparken eller händer inget och det blir bara meningslösa samtal. De senaste tre åren har 20 000 drogtester utförts på arbetsplatser
i Västra Götaland. 1 000 av dem var positiva. Droganvändandet finns i flera olika branscher. Den vanligaste drogen är cannabis, men även kokain och läkemedlet tramadol
förekommer. För att arbetsgivare ska
få drogtesta sina anställda krävs
tydliga riktlinjer. Vad riktlinjerna innehåller har inte framgått. Sker detta i Västra Götaland sker det säkert i flera regioner och jag tycker det är fel väg man är inne på. Man vet också att i spåren av droger finns även den organiserade brottsligheten som ska göra sig pengar. Det behövs en kamp mot droganvändningen på jobbet och jag tror fack och arbetsgivare måste jobba tillsammans för att få slut på detta.

Detta meningslösa våld. Media har fyllts med reportage om den skjutning i Norsborg inom Botkyrkas kommun. Självklart lider man tillsammans med familjen och med vänner. Nu är man säker? på att skjutningen beror på en konflikt inom ett kriminellt gäng som gjorde att den 12 åriga flickan mördades. Där skjutningen skedde säger man att det brukar finns personer av dessa gäng och vara ett tillhåll för knarkaffärer. Man säger att det rör sig om ett gäng i Botkyrka söder om Stockholm som bl.a. ägnar sig åt knarkhandel. Gänget ska ha splittrats för ett halvår sedan, och en person ska ha beskjutits i sitt hem av personer i det egna nätverket. Man säger att flickan har skjutis av misstag och målet har varit personer i skottsäkra västar som befann sig på samma plats, vid en bensinmack i Norsborg. Hur man vet att det var ett misstag har inte framkommit tycker jag då ingen har gripits för mordet. Det tycker och tror jag blir mycket intressant. Flickan som är 12 år och var ute med hunden kl halv fyra på natten varför gick hon till en plats där det finns kriminella element och knarkförsäljning. Nu får vi inte veta detta eftersom hon mördades enligt polisen av misstag.

Jag hoppas det klarläggs och inte det bara blir spekulationer. Det spekuleras ganska ofta vid sådana händelser. Det verkar i alla fall som polisen har gängen på spåren och skulle tippa att det blir zonpress på ligorna. Om polisen är säker på vilka som är försäljningsgänget så borde man gripa dem. Nu rasar åter många som tror att det hjälper med hårdare straff vilket jag tror inte räcker. Det gäller först och främst att få bort knarket och att ungdomar har något att syssla med i stället för att dras till sådana platser som där dödsskjutningen skedde. Få bort folk som redan börjat knarka och se till att de kommer tillbaka in i samhället och försörjer sig på jobb i stället för knark. Hamnar en ledare i fängelse finns det säkert hur många som helst som står i kö. Jag tror att som man fångar bara är hantlangare och de som styr verksamheten är säkert inte ute på gatan.

Tyvärr kommer det som hänt i Norsborg inte bli ett hinder som stoppar ligorna. Det blir säkert lite lugnt ett tag medan polisen är där och då flyttas säkert försäljningen och brotten någon annan stans. Jag som tror på kameraövervakning hoppas att man där finner de skyldiga till mordet. Tyvärr blir detta en tragedi som kommer att upprepas någon annan stans i kriget om marknaden för knarkförsäljning. Man löser inte detta genom enbart hårdare straff utan kampen mot knarket måste pågå dygnet runt

Det går inte alls så bra för fotbollslagen i allsvenskan för damer och superettan för herrarna. Om vi så börjar med damerna så ligger de efter helgen på sista plats. Jag hade faktiskt trott men även hoppats att tabelläget skulle ha sett bättre ut. Nu kan vi tyvärr inte hjälpa UIK från läktarplats på grund av Corona för jag tror att det varit en hjälp från publiken. Nu får man inte ge upp jobbet från laget och grämas över den dåliga utdelningen utan det är bara att kämpa vidare.

Utan publik dör Sveriges största folkrörelse nämligen idrotten. Det vore en stor katastrof. Jag ser att fotbollsförbundet vaknat till liv och vill spela inför publik och jag tror man ska inte ha några begränsningar i så fall på antalet åskådare och dessutom spelar man utomhus. Man vill träffa idrottsministern om hon nu är den som fattar den typen av beslut. Jag tvivlar på att staten anser att man har råd att ersätta idrotten med de tappade publikintäkterna. Idrotten dör om inte man får spela inför publik i alla fall i de två högsta ligorna och inte bara de 500 för det får man och kostnaderna får inte bli högre än intäkterna. Jag tror inte klubbarna överlever utan de intäkterna i alla fall i de näst högsta serierna som inte har så stora pengar från TV och så blir det säkert även för ishockeyn och handbollen. Jag tror egentligen inte på munskydd, men det kanske kan vara en lösning för idrotten om det är någon i publiken som är smittbärare.

Övergår därefter till Superettan som är den serie som Umeå äntligen fick ett lag i efter många sorger och bedrövelser. UFC har haft lite bättre förmåga att klara sig men måndagens förlust trodde jag inte skulle komma hemma mot Dalkurd men så blev det. Segern för dem kändes lite onödig och enligt referaten var det kanske inte rättvist men det är så enkelt att de som gör flest mål i matchen vinner alltid och får tre poäng. Nu passerade de UFC vilket inte kan kännas bra. Jag har alltid sagt och alltid hoppats av Umeå skulle behöva även ett lag i högsta serien i herrfotboll, damer och herrar i ishockey. Den enda sport man har så är i innebandy, där IKSU inte anser sig ha råd att ha kvar Europas bästa lag i den högsta serien vilket jag tycker är dåligt jobbat.

Idrotten är en oerhört viktig verksamhet inte minst ur förebyggande brottsligt arbete. Jag har sagt det förut och säger det igen att jag tror det är därför som Umeå och då följer även länet med att vi har en mycket trygg stad med låg brottslighet i förhållande till kommunens storlek. Tyvärr får vi inte betalt för det i form av antalet poliser. Men idrotten är även viktig för hela samhället eftersom man får en lägre brottslighet men det är även bra för hälsan för ung som gammal och vältränade barn gör bättre skolresultat.

Finns det någon ideologi hos fd Miljöpartister. Hur kan som här i Umeå flera gå från Miljöpartiet till att bli Moderater. Nu har jag svårt att se varför det skett i Umeå där man hade haft vissa konflikter och att de inte fick ha kvar sina uppdrag. Den konflikten som verkar ha letts från partiet centralt där inte de gamla fick vara kvar. Visst visste jag att det fanns några konflikter men jag tror inte en sekund att det var av ideologiska skäl utan det rörde sig om personkonflikter och inget annat. Jag fattar inte vilka man lyssnade på centralt men det var då det.

Nu är det flera stycken som blivit moderater och det har väl inte funnits två partier som haft så motsatta uppfattningar här i Umeå, men även på riksnivå. Nu finns det före detta miljöpartister som är de första och mest aktiva som stöttar upp varenda ord och varje artikel som skrivs på sociala medier som de aldrig kunde tänka sig under tiden man var miljöpartister och det är tex kärnkraft eller inte. De har också gjort svängningar till 100% när det gäller miljöpolitiken men även den ekonomiska politiken. Jag hade kanske trott att en miljöpartist som suttit i fullmäktige i Umeå först skulle gå till Socialdemokraterna eftersom vi under många år haft ett bra samarbete med och även efter flytten. När det gäller många andra frågor och då främst synen på bilen, samhällsplaneringen, skatter. Jag hittar ingen fråga när miljöpartiets ledamöter legat nära Moderaterna. Jag har även svårt att första att man kan kliva till moderaterna som blivit som en väckelserörelse. Kan detta vara ett tecken på att ideologierna försvunnet från politiken men har svårt att se att så är fallet.

Jag har läst en artikel av Vilhelm Konnander som handlar om finanssektorn som helhet och mycket intressant Artikeln har han skrivit i Dagens Arena och han har varit säkerhetsrådgivare med över 25 års erfarenhet från Östeuropa, Mellanöstern och Sydasien. Han har bland annat arbetat för Försvarsmakten, samt på UD. Han har även varit ordförande för Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien.

Så här lyder hela artikeln och den är mycket läsvärd och ställer många frågor
FINANS Skandaler kring penningtvätt har skakat svenska banker under senare år. Omvärldens verklighet har hunnit ikapp oss och blottar nu konflikter inom finanssektorn, men även i dess förhållande till staten. Vilhelm Konnander reder ut hur vi hamnat här, och vad som nu kan göras.

Världen öppnade sig på 1980-talet. Liberaliseringar och avregleringar var i ropet, kreditmarknaden exploderade och finansvalparna skar guld med täljkniv. Bankfusionerna avlöste varandra och organisationskulturer blev mer konfliktkälla än norm- och värderingsbärare i de nya banker som växte fram. Mekanismer för utvärdering och lärande samt regler och ansvar försvagades. Gamla uppfattningar om ledarskap och ägarstyrning samt samspel mellan stat och marknad kasserades. Det var en politisk och ekonomiskt turbulent tid med stora förändringar och ökade krav, där man till slut tappade kontrollen över utvecklingen. Fokus blev vinst och expansion i goda tider samt krishantering och bankakut i dåliga tider. Med 1990-talets ekonomiska kris växte de blottor i systemet som lett till dagens penningtvättsproblematik.

Tigrar och transit

Samtidigt, på andra sidan Östersjön, föll Sovjetunionen, Ryssland reste sig ur ruinerna och de förtryckta folken blev fria. Estland och Lettland låg oss närmast och med politiskt engagemang följde ekonomiskt. När kris härjade i Sverige, blickade Baltikum framåt och på tiotalet år återtog Östersjöns ”tigrar” de ekonomiska förlusterna av snart ett halvsekels sovjetisk ockupation. Men var kom alla pengar ifrån? Delvis från rysk transithandel, när rövarkapitalister i öst reade ut allt Ryssland hade att sälja. I några år var Estland och Lettland – utan egna tillgångar – stora metallexportörer. När nomenklatura, maffia och säkerhetstjänst plundrade Ryssland och blev landets nya elit var Baltikum en bekväm väg att föra ut bytet. Så gott som hemmaplan, men ändå del av väst. Med bättre banker samt vänner på insidan, blev Baltikum brottslingars bas för att bärga bytet från postkommunismens privatiseringar. Här lades grunden till dagens penningtvättsskandaler. 2007 var hälften av pengarna i lettiska banker utländskt ägda.

Penningtvätt – det nya svarta?

Finanskrisen 2008 blev en vattendelare i flödet av kriminella kapitalströmmar. Trots hårdare regelverk och restriktioner efter 11 september 2001, ställde det internationella finanssystemets akuta likviditetsbrist kampen mot penningtvätt på ända. När ingen hade pengar och bankerna slutade låna till varandra, var man inte nogräknad. Det var pengarna eller livet för bankerna. När småsparare tvangs från hus och hem, togs drogbaroner, vapenhandlare och krigsprofitörer emot med öppna armar i de finansiella finrummen. Inflödet av pengar från internationell organiserad brottslighet hindrade bredare bankrutt, men på köpet suddades gränserna mellan svarta och vita pengar ut och skurkarna upptogs i den internationella jetsetkapitalismens exklusiva skara. Pengarna köpte exklusiva fastigheter i finansmetropoler och rikemansparadis. Ojämlikhet och förmögenhetskoncentration ökade. Det var premiumkundernas volymer och inte småspararnas surt förvärvade slantar bankerna tjänade på. I globaliseringens tidevarv blev penningtvätt det nya svarta.

Skjutningar och gängkrig

Ett snabbt kast fram till 2019. Skjutningar, sprängdåd och brutala gängmord har blivit en del av vardagen i svenska storstäder enligt kvällstidningarna. Vapen och narkotika tycks flöda fritt in över våra gränser. Kraven på åtgärder växer, högre straff och fler poliser. Få förstår att brottsligheten vi ser på gator och torg alltmer blivit en bisyssla – ett affärsområde – i de globala brottskonglomeratens verksamhet. Svart eller vitt, vän eller fiende? Allt snärjs nu in i en växande gråzon när hoten mot trygghet och säkerhet växer. Insikten är inte ny, men leder till ett utrikespolitiskt uppvaknande. UD ska nu stödja kampen mot internationell organiserad brottslighet via ambassader i närområdet, Kaukasus, Balkan och Latinamerika. Men är det nog att stödja och samordna vad som redan finns, när verkligheten förändrats?

Hotet från öst

Georgien, Krim, Ukraina, Syrien. Raden av ryska militära äventyr växer sig allt längre. Krig och konflikt är dock mer än militära erövringar. Det är del av ”big business”. När Krim erövras 2014 står Putins Hells Angels – Nattvargarna – i främsta ledet bland hybridkrigföringens ”gröna män”. En ökänd maffiaboss blir Krims premiärminister. Östra Ukraina blir en kompott av kriminella grupper, paramilitärer, extremnationalister och säkerhetstjänst. I Syrien stödjer en rysk privatarmé – Wagnergruppen – Assads kriminella regim. Vi känner igen mönstret från forna Jugoslavien. Kris, konflikt och krig föder kriminalitet. Eller är det tvärtom?

Kanoner och catering

Den årliga kapitalflykten från Ryssland beräknas till 4–5% av landets BNP. Det är mer än landets försvarsbudget. Medan korruptionen slukar 20% av militärens pengar växer istället de tvättade pengarna genom smarta placeringar på de internationella finansmarknaderna. Verkligheten är lätt att glömma när de ryska kanonerna mullrar. Det är en verklighet där ”Putins kock” – den ryske cateringkungen Prigozjin – har både privatarmé och påverkansoperationer som bisysslor: Wagnergruppen, som vi sett i Ukraina och Syrien, samt Internet Research Agency som lade sig i USA:s presidentval 2016. Prigozjin är bara ett exempel. Ett annat är den rysk-ukrainske maffiabossen Firtasj, som står på FBI:s ”most wanted”-lista, men samtidigt kan kopplas till både Putin och Trump, Kreml och Vita Huset. Kriminalitet och krigsprofit är bara toppen av isberget i dessa och liknande koncerner, för det mesta är numera – åtminstone på papperet – lagligt och legitimt. Att de verkliga ägarna till bolag och tillgångar ofta döljs av skatteparadisens fasader är en annan sak. Svart blir grått, grått blir vitt. Detta är penningtvättens förlovade land.

Penningtvätt är dubbelt destruktiv: För landet kapitalet flyr ifrån och för det land som mottar det. Ursprungslandet förlorar både för att det blivit rånat och för att rånbytet försvinner utomlands. Mottagarlandet jublar först över kapitalinflödet, men märker sedan att pengarna tränger undan folk och företagsamhet. Fastighetspriserna stiger och folk flyttar från stadskärnorna. När pengarna placeras är det ”snabba cash” som gäller och inte långsiktiga investeringar. Företagens kostnad för kapital stiger och investeringar uteblir. Produktion ersätts av spekulation och förmögenhetsskillnaderna ökar. Kapitalet är flyktigt. Det känner inga gränser och har inget syfte annat än att växa och generera vinster för anonyma ägare på okänd ort. Penningtvätt är ett hot mot våra samhällen och ekonomier för den skada den medför från början till slut.

Visit i verkligheten

Tre veckor efter utrikesministerns löfte att bekämpa internationell organiserad brottslighet besöker Ann Linde Ukraina. Linde är med rätta upprörd, då Dagens Nyheter just avslöjat att värnlösa svenska pensionärer luras på sina livs besparingar av ukrainska bitcoinbedragare. Verksamheten är välorganiserad och skiljer sig – åtminstone inte utåt – från många andra företag inom telefonförsäljning. Linde förenas i sin upprördhet av landets utrikesminister, som inför media lovar omedelbara åtgärder. Tiden går och inget händer. Bitcoinbedragarna fortsätter oberört sin verksamhet från exklusiv adress i Kievs centrum.

Skulle bitcoinbedragarnas byte fastna i bankernas penningtvättskontroller? Nej, med största säkerhet inte. 85 procent av penningtvätten sker genom det traditionella banksystemet och bara bråkdelen upptäcks. Har man en välputsad fasad och uppfyller regelverken så slinker man igenom nätet. Det är bara amatörer som ruckar på reglerna och åker fast. De stora skurkarna har dessutom ofta någon på insidan i bankerna, som smörjer maskineriet åt dem om det behövs. I regel räcker det med status som premiumkund för service med smidiga transaktioner. Att premiumkunderna kan vara högriskkunder tänker banken inte på. Resultatet blir ett grovmaskigt nät för premiumkunderna och ett finmaskigt för småkunderna – priviligierade och eftersatta. När Ukrainas ex-president Janukovitj utnyttjat svensk bank, straffas Babybjörn av övriga bankers beröringsskräck för östaffärer.

Den verklighet vi möter idag är lik Ukraina, där kampen mellan förtryck och frihet, brott och rättvisa, böljar fram och tillbaka. I värsta fall tar skurkarna över staten, som innan maffiapresidenten Janukovitj störtades av folket 2014. När folket reste sig mot ett kriminellt system utmanades starka politiska och ekonomiska intressen. Priset för frihet var krig, när Ryssland tog Krim och gick in i östra Ukraina.

Slaget om demokrati och rättvisa utkämpas idag i gränslandet mellan offentligt och privat. Skurkstaternas symbios mellan stat och storföretag står mot vår splittring mellan politik och näringsliv. Behovet av samarbete är skriande, men stuprörstänkandet består trots samsyn kring vad som bara är rätt och rimligt. Det handlar om demokratins och marknadens spelregler i en globaliserad verklighet.

Vi har varit naiva…

”Vi har varit naiva” är ständigt återkommande när svenska företag ställs till svars för mutor, korruption och penningtvätt. Naivitet tycks vara en svensk nationalsport, för gång på gång kommer man undan med det. Det är tydligen en okej ursäkt, ja nästan fint att vara lättlurad. Fast hur länge och hur ofta får man fela och förlåtas, när misstagen upprepas gång på gång?

Redan på 1990-talet köpte svenska banker in sig på den baltiska bankmarknaden. Trots tidiga problem lockade fortsatt östexpansion. Baltikum innebar generös kreditgivning, höga vinster och karriärchanser för unga och oerfarna bankchefer. Finansiell fartblindhet ökade riskbeteendet. Trots osäkerheter gick flera banker in i bland annat Ryssland och Ukraina. När så smällen kom i finanskrisen 2008 låg stora delar av bankernas kreditförluster på östmarknaden. Samma banker som då hamnade hos den borgerliga bankakuten klandras nu för penningtvätt. Att vara blind eller blunda är betydelselöst när bankregister och brottsregister flyter samman och betyder mindre när den bistra verkligheten tränger på. Tankefel och dåligt omdöme är ord som felar, när naivitet är synonym till girighet.

Med facit i hand är det dock lätt att vara efterklok. Bankernas problem är mer grundläggande och djupgående än dagens penningtvätt och kräver omfattande och systematiskt arbete för att åtgärda. Organisationer byggda för höga vinster och snabb expansion snarare än långsiktighet och hållbarhet är inte till för att hantera risk och säkerhet. Det skapar svagheter i systemet, som konkurrenter, kriminella och andra aktörer inte är sena att utnyttja för egen vinning men också för att skada eller distrahera genom extern påverkan, IT-angrepp och svart PR. Krishantering och enfrågefokus försvagar sedan bankernas möjlighet till strategisk utveckling. Riskerna för verksamhet, personal och varumärke ökar. I grunden handlar det om bankernas integritet, säkerhet och funktion.

Efterleva och överleva

Med hotet om finanskris efter covid-19 står bankerna inför stora utmaningar. Nu gäller det att efterleva och överleva, för man har inte råd att än en gång bryta mot finansmarknadens regelverk. Att systembärande banker har en ”bankgaranti” mot att förlora svenska tillstånd, hindrar inte andra länder från att agera hårdare. Så vad kan göras?

I grunden behöver bankerna tänka igenom övergripande strategi och vision, då penningtvätt är symptom på större problem. Det brister i ägande, styrning och ledarskap. Relationen mellan stat och banker är problematisk. Investeringar i system och organisation är sena. Omvärldsanalys och marknadsinsikt bortom Sverige haltar. Förmågan att hantera penningtvätt utgår från bankernas mål och organisation. Med enögt fokus på vinst och expansion ökar riskerna och problemenen upprepas. Fel i företagskulturen följer.

Kampen mot penningtvätt är en del av framtidsutmaningarna. Naivitet måste ersättas av kunskap om östmarknadens oskrivna lagar. Man behöver pålitligt och kunnigt folk som är närvarande där verksamheten bedrivs. Annars ska man inte vara där. Mer personal och resurser inom risk och regelefterlevnad i sig är inte svaret. Istället krävs stora investeringar för att få system, processer och regelverk att samspela. Att stoppa svarta pengar är orealistiskt med föråldrad IT. Nya system som fullt ut kan använda AI, big data och maskininlärning krävs. Det behövs också ökat och fördjupat offentligt-privat samarbete, likt den brittiska modellen med permanent Task Force mot penningtvätt. Bankerna kan bygga gemensamma databaser och verktyg för att identifiera och analysera penningtvätt utan men för banksekretess och personuppgifter. Regeringen kan driva på för ökat samarbete mellan både myndigheter och gentemot banker. Inom EU kan en myndighet mot penningtvätt inrättas och regelverk kring informationsutbyte förenklas. Allt är kända åtgärder som måste till nu. Den kriminella kreativiteten frodas i kriser. Ska felen i förra finanskrisen undvikas är det dags att sätta fart. Vinsterna av närmare samarbete är stora. Bara i Europa kostar bankernas penningtvättsåtgärder 830 miljarder årligen – globalt 2600 miljarder.

Från svart till vitt?

Risk är bankernas affärsidé, själ och natur. Ju högre risk desto större vinst. Vi har varit naiva om vi trott annat än att bankerna står för risk i goda tider och staten för säkerhet i dåliga. Bankernas lärdom är att lyckan står den djärve bi oavsett hur våghalsig man är, när kunder och skattebetalare ändå alltid får stå för den finansiella springnotan. I USA straffas de värsta syndarna med tillstånd som ryker och sanktioner som svider – även för utländska banker. Det är en väg som en liten nordeuropeisk finansmarknad har svårt att gå, då stat och banker lever i symbiotiskt samberoende. Om banker faller, så faller vi med dem, tycks vara den allmänna uppfattningen. Samtidigt finns det banker som klarar sig undan kris och skandal – och gör goda vinster. I Östeuropa och på andra komplexa marknader har svenska företag undgått korruption i årtionden. Det finns ingen naturlag som säger att just bankerna ska skilja sig från alla andra.

Finns det då en väg för bankerna längs gråskalan från svart till vitt som inte inbegriper penningtvätt eller annan vårdslöshet? Kortsiktigt är straff och sanktioner samt kund- och investerarflykt mest verksamt. Långsiktigt krävs både mer konkurrens och hållbarhet. Det kräver att svenska banker följer de företag de finansierar – genom innovation och förnyelse istället för föråldrade tankemönster. Då gäller det dock att verka utifrån en ny verklighets villkor och inte fortsatt famla mellan kriser och skandaler. Det är bankernas framtidsutmaning.
Vilhelm Konnander
Säkerhetsrådgivare

Regeringens stödpengarna till företagen för Corona har inte alls gått åt. Totalt avsatte man 39 miljarder för företag som förlorat minst 30% i omsättning under mars och april men det har bara gått åt 621 miljoner ännu.

Omni som har korta notiser säger så här om det.
Coronastödet efterfrågas inte i den utsträckning som regeringen hade trott, rapporterar SVT. I flera av stöden har företagen hittills bara fått en bråkdel av pengarna. Totalt avsattes 39 miljarder kronor till företag som förlorat minst 30 procent av omsättningen under mars och april men endast 621 miljoner har beviljats.

Regeringen gjorde också bedömningen att 180 000 företagare skulle kunna få ta del av stödet men endast drygt 11 000 som har ansökt.
– Antingen väntar man med att söka, eller också är behovet mindre än vi trodde därför att de svenska företagen går bättre än vi befarade, säger Magdalena Andersson (S) till SVT.
Tiden för att ansöka om stöden går ut 31 augusti. Slut citat.

Det är ju bra om företagen gått bättre än man tog höjd för även om man inte ska ropa hej förrän man är över backen. Det gnälls ju en del över hur det ser ut för företagen men som sagt företagen har inte sökt. Nu vet jag inte om enmansföretag ingår i gruppen som kan söka. Så vi får väl se hur det blir till slut. Däremot vet vi att vi ligger långt under snittet när det gäller hur BNP har utvecklats men minus är det. Oroande är att i många länder har Corona tagit ny fart. Om det är för att man öppnat upp vet man inte men det spekuleras i det.i

Den svenska grundlagen har styrt vår Coronapolitik. Är det så som Lars Jonung säger tycker jag det är mycket bra. En grundlag kör man inte över hur som helst och jag gillar att det ska vara ordning och reda. Jonung har tillsammans med Nergelius som är professor i rättsvetenskap skrivit om detta på DN debatt.

Så här skriver Omni kort om detta
Det är den svenska grundlagen som har styrt över Sveriges coronapolitik. Det hävdar Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi och Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap på DN Debatt.
”Den förklarar varför någon allmän nedstängning inte har kommit till stånd, varför Folkhälsomyndigheten styrt coronapolitiken och varför kommuner och regioner har svarat för skilda insatser i avsaknaden av en nationell strategi”, skriver professorerna.
När Sveriges agerande ska granskas av coronakommissionen bör därför grundlagens roll analyseras, menar Jonung och Nergelius. Slut citat

Hemmarbete inte bra för företagen. Det visar VD för Näringslivsforskning. Han säger att företagen börjat ta skada sv upplägget. Jag tror då att det inte heller är bra för offentlig sektor. Men han säger att det nog var bra i början av pandemin. Jag tror och har allt trott att arbetsplatserna är bra för utveckling för då kan man prata med varandra om och när det uppstått problem. Man får och törs kommunicera med varandra om precis vad som helst och det säger jag eftersom jag varit i arbetslivet och det är bra att man får testa ideer med en arbetskamrat och det är inget fel alls utan till nytta för personerna och därmed företaget. Att jobba hemifrån då är man ju aldrig borta från jobbet och kan ladda upp för framtiden. Jag är egentligen inte förvånad att det kan börja ge skada för företaget eller organisationerna. Men en kort tid kan man nog använda det men det är en kortsiktig lösning och inget annat. Hemarbete var nog en bra lösning när coronapandemin slog till – men nu börjar företagen ta skada av upplägget. Det menar professor Magnus Henrekson, vd för Institutet för Näringslivsforskning, rapporterar DI.
En skillnad i våras var att mycket redan låg i pipeline och medarbetare visste vad som skulle göras, säger nationalekonomen. Dessutom är spontan interaktion mellan medarbetare central för ett företags utveckling, eftersom viktiga aspekter annars kan gå förlorade.
Till slut börjar bolagens verksamhet ta skada, säger Henrekson till DI och tillägger:
– Den punkten har vi nog redan nått.

Lennart Holmlund kommunalråd 94 tom 2014 nov. Varav ordf. 94-14. Vet att Umeå har en framtid om man vill växa
telefon 0705504785